Fler arbetslösa om arbetsgivarna ska betala långtidssjuka

Regeringen föreslår att arbetsgivarna ska betala kostnaden för långtidssjuka. Ett sätt att få ner sjuktalen tror man. Deras förhoppning är förstås att arbetsmiljön ska förbättras så att färre blir sjuka.
Men förslaget är livsfarligt. Det kommer direkt att slå mot redan svaga grupper. Framför allt när det gäller rekrytering. Har du minsta fel, redan varit sjuk en längre tid och söker nytt jobb, lider av diabetes eller andra kroniska sjukdomar, då kommer du att bli bortsorterad vid anställningsintervjun. Kanske måste man lämna läkarintyg till vissa arbetsgivare.
Tanken är god, men vi har sett alltför mycket av girighet hos arbetsgivare på sistone, för att tro att de väljer att förbättra arbetsmiljön i första hand (i alla fall om det kostar).
Regeringen borde tänka två gånger innan de genomför detta.

Den sjuka sjukförsäkringen

"Finns ingen arbetsförmåga alls kommer man efter tre månader tillbaka till sjukförsäkringen," säger socialförsäkringsminister Kristersson som svar på ett upprop från 108 läkare om att stoppa utförsäkringarna från Försäkringskassan. Ja, med Kristerssons lön är det säkert inga problem. Men vi har läst om alltför många som just under dessa tre månader kliver ner i fattigdom (ett okänt begrepp i Kristerssons och alliansens värld). Som långtidssjuk har man redan en låg ersättning, men måste förstås ändå betala de månatliga kostnaderna i form av hyra, el, mat etc. Därför har många inga marginaler alls när de kommer till de tre månaderna utan ersättning. De kanske måste uppsöka socialen. Som i sin tur säger att de först måste göra sig av med tillgångar som kan generera pengar, som t ex bil, dator eller andra produkter. Finns ingen arbetsförmåga alls bör man inte lämna försäkringen överhuvudtaget, det säger sig självt. Och att sjukas läkarintyg överprövas av försäkringsläkare som inte ens träffat patienten är ju direkt oetiskt. Och att vi kan ha en regering som stiftar denna typ av lagar är det mest oetiska av allt.