Mycket vill ha mer

Så visar det sig att också en av moderattopparna utnyttjat möjligheten att få ersättning för dubbelt boende, trots att familjen flyttat till Stockholm just för att familjen ska få mer tid tillsammans. Elisabeth Svantesson bor inte i sin sommarstuga i Nora, men hon är skriven där. Att vara skriven är inte detsamma som att bo. Bidraget kom till för de riksdagsledamöter som måste ha en bostad i Stockholm medan familjen/hemmet finns på annan ort. Inte tvärtom.
Man förstår varför moderaterna varit så tysta i samband med Bengtzboeskandalen. Alltför många har haft händerna i samma syltburk. Det må vara att det inte är ett regelbrott, men attityden är uppenbar. Självklart ska man sko sig där man kan. Det är därför de borgerligas reformer ser ut som de gör. Allt ska gynna dem själva, allt ifrån slopad värnskatt till rut och rot. Pengar som tas från den gemensamma välfärden för att gynna enskilda.
Men det blir svårt för moderaterna att med någon trovärdighet tala om att "leva på bidrag" och bidragsfusk i framtiden. Det är ju uppenbart att också de som redan har mycket ändå vill tillskansa sig mer.

Alliansförslag med gamla recept

Alliansen förnekar sig inte. Nu tar moderaterna fram ett gammalt recept för att minska sjuktalen. Sjukersättningen ska trappas av efter dag 90 oavsett om personen är frisk eller inte. En karensdag ska också införas mellan sjuklön (från arbetsgivaren) och sjukpenning (alltså dag 15). Detta skriver moderaternas talesperson Johan Forsell på DN Debatt idag. M a o ska vi tillbaka till allianstiden då sjuka utförsäkrades och inte bara fortsatte att vara sjuka, utan också blev fattigare.
En sak är dock bra med det Forsell skriver. Han menar att arbetsgivarna måste ta större ansvar för psykisk ohälsa. Han har insett att psykisk ohälsa ofta uppkommer vid dålig psykosocial arbetsmiljö och att arbetsgivare med höga sjuktal pga psykisk ohälsa behöver kontrolleras.
Samtidigt ger sig liberalerna på en annan svag grupp - de arbetslösa. De har nämligen dålig arbetsmoral enligt Mats Persson (L).
"- Vi hör återkommande berättelser om småföretag som erbjuder praktikplatser där deltagarna inte dyker upp eller hoppar av väldigt tidigt", säger han bl a i AB.
Ja, det är väl inte praktikplatser folk i första hand vill ha när de söker jobb. Då får de ju oftast ingen lön. Och att alla inte tar de jobb de erbjuds kan ju ha många orsaker. T ex att lönen inte räcker för att försörja en familj, allergier eller att jobbet ligger på annan ort och det är svårt att ta med familjen. Men L vill att reglerna ska skärpas så att man stängs av i 15 dagar första gången man inte tar erbjudet jobb och vid nästa varning stängs man av helt.
Som om att leva på a-kassa får ekonomin att gå ihop i längden. Men i borgarnas värld är det alltid den enskildes fel vid sjukdom och arbetslöshet.


. 

Det behövs sjukhus - inte fler vårdcentraler

För oss i Stockholm finns inte längre något hopp om förändring. Miljöpartiet har gjort upp med alliansen om vårdvalet. Det viktiga är att välja - inte om skattemedlen på detta sätt används mest effektivt.
I sin gemensamma debattartikel i DN räknar de upp en hel litania över allt som de ska göra för att etablera allt fler vårdcentraler i Stockholm. Det verkar finnas en oändlig massa pengar att betala ut ersättning för det ena och det andra med.
Samtidigt går Stockholms sjukhus på knäna. Märkligt nog, trots femtielva nya vårdcentraler går många ändå till akuten på ett sjukhus. Överbelastningen verkar vara enorm och nu hör man återigen om ett nytt sparbeting på Karolinska. Folk ligger i korridorer och städskrubbar.
Men uppenbarligen finns ju pengar att dela ut till varenda liten ny vårdcentral. Vi får en överetablering lik den med apoteken. Nej, bygg eller låt något av de gamla nedlagda akutsjukhusen återuppstå (precis denna brist på akutsjukhus var vi många som förutsåg på 90-talet när det ena efter det andra av Stockholms akutsjukhus lades ned). Använd skattemedlen där de behövs.

Den sjuka sjukförsäkringen

"Finns ingen arbetsförmåga alls kommer man efter tre månader tillbaka till sjukförsäkringen," säger socialförsäkringsminister Kristersson som svar på ett upprop från 108 läkare om att stoppa utförsäkringarna från Försäkringskassan. Ja, med Kristerssons lön är det säkert inga problem. Men vi har läst om alltför många som just under dessa tre månader kliver ner i fattigdom (ett okänt begrepp i Kristerssons och alliansens värld). Som långtidssjuk har man redan en låg ersättning, men måste förstås ändå betala de månatliga kostnaderna i form av hyra, el, mat etc. Därför har många inga marginaler alls när de kommer till de tre månaderna utan ersättning. De kanske måste uppsöka socialen. Som i sin tur säger att de först måste göra sig av med tillgångar som kan generera pengar, som t ex bil, dator eller andra produkter. Finns ingen arbetsförmåga alls bör man inte lämna försäkringen överhuvudtaget, det säger sig självt. Och att sjukas läkarintyg överprövas av försäkringsläkare som inte ens träffat patienten är ju direkt oetiskt. Och att vi kan ha en regering som stiftar denna typ av lagar är det mest oetiska av allt.