V blir slagträ för att legitimera SD

Borgerligheten krattar nu manegen för samarbete med SD. Moderaterna har redan träffat dem. C och L håller emot än så länge.
DN gör vad den kan för att hjälpa till att kratta. Idag skriver Erik Helmersson på DN:s ledarsida att det minsann finns ytterligare ett extremistparti i riksdagen, nämligen Vänsterpartiet. Återigen tjatet om att inte ha gjort upp med sin historia. Men V idag motsvarar vad socialdemokraterna en gång stod för. När S drar högerut finns en rädsla hos borgerligheten att fler kommer att upptäcka att V faktiskt är det enda parti som till fullo försvarar välfärden. Alltså måste man åter försöka demonisera V, samtidigt som det kan legitimera att man också accepterar SD.
Gamla VPK har ingen vacker historiebakgrund när det gäller internationella kontakter. Det gamla högerpartiet var nazianstucket under 30-talet, för att inte tala om att det gått emot alla välfärdsreformer som föreslagits; allt ifrån allmän rösträtt till ATP, dvs allt som inte enbart gynnar de redan gynnade.
Den som vill ha allmän välfärd kan rösta på V i nästa val. De som vill ha Trumppolitik kan rösta på SD.

Fel fokus i vinstutredning

Det börjar läcka från Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden. Han tycker att ungefär ca åtta procent är lagom vinstuttag i välfärdsbolagen.
Nu vet jag inte exakt hur direktiven såg ut, men man tycker att det borde handla om vinst eller ej, inte någon sifferlek med procenttal. Man skulle vilja ha en argumentering för varför det är bra att överhuvudtaget ha privat välfärd med skattepengar (den får ju gärna finnas om aktörerna själva står för kapitalet). Att dessutom låta vem som helst som uppfyller vissa krav, starta skola eller vårdcentral, vare sig behovet finns eller inte är ju ännu märkligare. Särskilt om man betänker Anders Borgs (då det infördes) och även Magdalena Anderssons prat om överskottsmål. Hur ska kommunerna kunna planera om de måste ta ur redan hårt ansträngda budgetar för skolor och vård som inte behövs?
Att sedan höra borgerligheten och Svenskt Näringsliv skrika om marxism och Sovjet när man talar om att förändra systemet är ju än mer patetiskt. Det här extrema systemet har bara funnits i tio år och vi levde inte i Sovjet innan dess. Tvärtom faktiskt.
Visst behöver vi jobba med kvaliteten, men det går ju mycket enklare om alla pengar går till just detta och inte till vinstuttag med skattemedel.

Det är medierna som bidragit till invandrarfientlighet

Lyssnar just nu på Studio Ett som har moderaterna Ulf och Lena Adelsohn-Liljeroth i studion så att de får förklara sina uttalanden i DN igår om att medierna skulle förtiga problemen med invandringen. I studion finns också Jan Helin, snart f d chefredaktören på Aftonbladet, som presenterade statistik på hur många artiklar som skrivits om invandring från 1945 och framåt. Efter 1995 har över 4000 artiklar publicerats i svensk press med tonvikten på problemen med invandring.
Var har paret Adelsohn fått sin negativa inställning ifrån, om inte i hög grad från just massmedia som under väldigt lång tid publicerat problematiserat material om invandring.
Det senaste året har också opinionsmätningar visat allt större stöd för SD och det har lyfts fram i jätterubriker.
Åsiktsjournalistiken på i stort sett alla borgerliga ledarsidor och krönikor har allt tydligare pratat om problem, "systemkollaps" och att Sverige inte kan ta emot fler. Därutöver alla artiklar om hur svårt det är för Sverige att kontrollera dem som kommer hit osv. Är det några som har bidragit till en kritisk inställning till invandring är det medierna. Bara att ta del av vanliga dagsmedier kan ju ge vem som helst känslan av att Sverige har uttömt alla möjligheter till en enda flykting till.
Och vi har fått en människoovärdig politik därefter, administrerad av en socialdemokratisk regering, som köpt alla borgerlighetens inhumana förslag om tillfälliga uppehållstillstånd och begränsad anhöriginvandring.
Så vad gnäller ni om, Ulf och Lena?

Positiva nyheter

Hemkommen från trevlig utlandsresa, helt fri från nyhetsflödet, är jag nu tillbaka i eländet. För merparten av nyheterna handlar ju om elände. Allt verkar bara bli sämre, folk far illa överallt, nya smittor sprids (just nu zicavirus, fast malaria är den insektsburna sjukdom som tar flest liv överhuvudtaget, mer än hiv/aids).
Då läser jag nyhetsbrevet statskoll.se och blir genast lite uppmuntrad. De som arbetar med detta har hittat positiva guldkorn. Här ett antal rubriker:
Statens underskott minskade
Antalet fast anställda ökar
88 procent fick jobb via Trygghetsrådet
Mammografi blir gratis
Stark ekonomisk tillväxt
Alla kommuner ska ta emot nyanlända
Det händer ju saker i vårt land. Nu gäller bara att regeringen kan utnyttja den positiva ekonomiska utvecklingen och våga satsa än mer, trots ett samfällt ramaskri från borgerligheten. Gör man det kommer opinionssiffrorna att se bättre ut. Ovanstående ger en indikation.

På klassresa med Ulf Kristersson

Någon Schlingmankopia måste ha skrivit socialförsäkringsministerns debattinlägg på DN Debatt idag. Här finns alla honnörsord om vikten av jämlikhet och ” Fördelningspolitik är både viktigt och svårt och alla har inte alltid insett dess värde. Även vi i borgerligheten har skäl att vara ödmjuka och självkritiska. Gammalt onyanserat tal om ”närande och tärande” är ett exempel. Överdriven tro på att marknaden automatiskt fördelar rättvist är ett annat. Rättvis fördelning är också ett gemensamt ansvar.”

Men den verklighet han beskriver känns inte verklig för väldigt många: ” Men dagens Sverige är inte längre som Sverige var för 30 eller 40 år sedan och de flesta förändringar har varit positiva. Förr hade vi den fria världens högsta skatter och rent absurda marginalskatter. Den svarta ekonomin var utbredd. I dag är det mer lönsamt att arbeta och allt fler väljer att utbilda sig.

Förr levde farligt många på sociala ersättningar, i dag är andelen lägst sedan 1990. Från regleringar och monopol är Sverige nu en del av globaliseringen, vilket betyder mycket för ett exportberoende land som Sverige. Och våra gränser är mycket öppnare, både för flyktingar som söker en fristad och för arbetskrafts¬invandrare som vill jobba här. Men många som kommer hit tjänar i början mindre än svenskar som alltid bott här, och i den meningen ”ökar ojämlikheten”. Men det vore en förfärlig slutsats att av den anledningen stänga våra gränser för dem som nu söker sig hit.”

Om han tror på detta är han mer än lovligt naiv. Vilket han förstås inte är, cynisk är snarare ordet. En sista skälvning från moderaterna att få oss att tro att verkligheten har fel. Några länder lär oss just nu att stark ekonomisk tillväxt inte alls blir rättvist fördelad, skriver han också. Är det USA han syftar på? För det är väl inget annat land som kan lära en moderat något.

Sanningen är ju att Ulf Kristersson mer än de flesta i alliansen bidragit till den vittrande välfärden i vårt land. Men sina sjuka sjukförsäkringsregler har han fått fler att hamna på bar backe än någon annan minister (tätt följd av arbetsmarknadsministern). Ska man åka på klassresa med Ulf Kristersson är det precis där man hamnar om man blir sjuk.

Juholtfrossa

Juholtfrossan griper omkring sig i de borgerliga leden. DNs ledare idag visar hur desperata regeringens försvarare börjar bli.
Det är Juholt som idag talar om utanförskapet, som ökat enormt under regeringens tid vid makten. DN hänvisar till småpartiernas förslag som exempel på att regeringen också har idéer att komma med. T ex centerns (och Billströms) vurm för arbetskraftsinvandring. Som hittills mest verkar ha lett till lönedumpning.
Det enda man numera har att komma med när det gäller regeringen är Anders Borg. Med en politik som går ut på att lägga pengar på kistbottnen, så att vi ska ha råd med än fler skattesänkningar. Övriga medel går till privata företag som tar över den offentliga sektorn, med korruption och minskad insyn som följd.
Investeringar som kostar idag, men som utvecklar samhället på sikt, lyser med sin frånvaro.
Allt fler börjar inse att det är så här det förhåller sig. Det är inte det Sverige de flesta vill ha. Och Juholt talar om detta - berättelsen om ett Sverige som nu lever i de kortsiktiga vinsternas tid och ger visionen av hur man kan komma ur detta.
Inte underligt att borgerligheten fått Juholtfrossa.