SD drömmer om folkhem men röstar emot hela idén

Idag är SD Sveriges näst största parti, enligt den senaste opinionsundersökningen. Men vad vill då SD förutom att stoppa all invandring? Deras vision är "det svenska folkhemmet". Det pratar de ofta om. Då allting var som bäst på 50- och 60-talet.
Men tro inte på detta. Det är bara retorik a la Schlingman. För vad var det som skapade det svenska folkhemmet? Jo, reformer som kom alla till del, alltifrån barnbidrag, daghem, allmän sjukförsäkring, semester, ATP, bostadsbidrag m m m m. I stort sett enbart socialdemokratisk och vänsterpolitik.
Allt detta som gröpts ur alltmer, med privatiseringar och marknadslösningar under alliansens styre, där reformerna handlat om omfördelning via jobbskatteavdrag till de mest välbeställda, rut-och rot-reformer som används mest av de välbeställda, inskränkningar i sjukförsäkring arbetslöshetsförsäkring via facket. Allt under retoriken att moderaterna var ett arbetarparti. Och s dagens socialdemokrati har inte ändrat särskilt mycket på detta.
SD säger sig också vara ett arbetarparti med sin folkhemsdröm. Men hur kommer det sig då att de röstar emot varje förslag som kan innebära minskande klyftor? De är för vinster i välfärden till riskkapitalisternas glädje, Trots att de haft en vågmästarroll i riksdagen, har de alltid röstat med de borgerliga. Förmodligen i ett slags hopp om att få ingå i någon regeringsbildning framöver.
Men vad förenar dem med de borgerliga förutom en stenhård migrations- och invandringspolitik? De borgerliga drömmer inte om något folkhem, för de tror att det betyder att alla ska vara lika, när innebörden istället är att alla ska ha lika chanser. Det har man inte i Sverige idag.
Och alla som delar den drömmen om lika chanser för alla kommer inte att få se ett folkhem med SD vid makten. Eller med alliansen för den delen.

Moderat politik med SD-profil

Hörde just på Aktuellt hur Jimmie Åkesson fick breda ut sig om att personer som kommit till Sverige som vuxna inte ska ha rätt till samma sociala förmåner som svenskar. Det låter ju som en typisk SD-åsikt.
Intressant nog var det moderaterna som la fram den först. Moderaten Ulf Kristersson framförde samma budskap för några dagar sedan.
Det passar bra till vad Jimmie Åkesson sa i en intervju i dagens Aftonblad, där han ser det som naturligt att samarbeta med moderaterna inför nästa val (och KD).
Frågan är om Jimmie passade på att torgföra moderaternas förslag som ett SD-förslag för att understryka deras gemensamma syn på invandring. Å andra sidan är detta ett förslag som självklart passar in i SDs profil.
Hur ska Kinberg Batra kunna bortförklara att moderaternas migrations- och invandringspolitik är densamma som SDs? Nu finns ingen Schlingman som kan tala nyspråk om det som händer. M kanske hoppas att genom att ha samma politik som SD återvinner de SDs väljare. Men köper C och L detta?
Alliansen verkar mer splittrad än någonsin.

Den svenska modellen är visst hotad

Idag skriver den f d DN-journalisten Barbro Hedvall i DN Kultur att den svenska modellen inte är hotad, men har fått några skråmor. Hon gör en exposé över modellen och inkluderar inte bara den modell som kom ur Saltsjöbadsavtalet, utan hela den svenska välfärdsmodellen. Hon menar att hon som skattebetalare måste stå för "det ena experimentet efter det andra där företagens möjligheter går före medborgarnas". Och det har hon ju rätt i.
Däremot verkar hon inte ha förstått vilken politik som ligger bakom detta. Hon skriver: "Slutpunkten blev Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs Nya Moderater som hade "utanförskapet" som ledord och strävade efter att bryta detta och få med alla. Där ekade Per Albin Hanssons folkhemstal om ett samhälle som inte känner några styvbarn".
Det är beklämmande att se att journalisten Hedvall inte kunnat se bakom det moderata nyspråket. Det var ju den svenska modellen alliansen ville rasera. Modellen var hotad i åtta år och har krackelerat en hel del. Om inte Hedvall förstod det från början utan trodde de fagra orden, borde hon ju efter bara något år sett vart det barkade hän. Alliansen började ju direkt med att ge sig på a-kassan och sjukförsäkringen, två grundpelare i den svenska modellen.
Och attackerna fortsätter nu, men mer öppet, när man slipper Schlingmans omskrivningar. De lägsta lönerna måste bli ännu lägre och arbetsgivaravgifterna måste bort. Samtidigt måste vi ha marknadshyror (hur nu de med de lägsta lönerna ska kunna betala dem).
Utanförskapet står för dörren för väldigt många om de borgerliga får igenom sina krav.

En högermans demoner

Ibland undrar man hur någons världsbild har kommit till. Läste Ivar Arpi i gårdagens SvD. Han menar att vänstern är mer intolerant än högern därför att vänstern godkänner att man får censurera vissa åsikter för att skydda svaga grupper från hat.
Vidare menar han och baserar sig på gamla marxister som Marcuse och Adorno (vars verk kom ut på 50-60-talet) "att det innebar att man var intolerant mot rörelser och åsikter till höger och tolerant mot allt till vänster. Att  tolerera högern, innebar enligt Marcuse, att tolerera tyranni".
Han fortsätter med att hänvisa till olika gamla marxister och Adornos "fascistskala". Hans slutsats i denna ledare är: "Men det råder inga tvivel om att det främst är högern som missgynnas av det rådande debattklimatet. I synnerhet konservativa och borgerliga värderingar som är utbredda hos befolkningen, men som sällan kommer till uttryck i offentligheten. Detta samtidigt som alltfler svenskar har sina sympatier till höger. Runt hälften av befolkningen framställs alltså som auktoritära, intoleranta och ibland fascistiska, helt enkelt för att deras värderingar inte passar in i vänsterns värdegrund".
Men var befinner sig denna karl? I ett bibliotek med marxistisk litteratur han inte lämnat sedan 70-talet? Har han inte märkt att hela samhället är genomsyrat av borgerlig värdegrund? Att halva befolkningen köpte Reinfeldts och Schlingsmans världsbild och att i stort sett alla dagstidningar i Sverige ger uttryck för den. Var någonstans dominerar vänstern? Inte ens socialdemokraterna är ju längre ett vänsterparti. När man läser Ivar Arpi tror man att KFML har makten.
"Vänstern är också bättre på att demonisera högern, än vad högern är på att göra detsamma med vänstern" skriver han också. Ja, men Ivar gör sitt bästa som synes. Synd att hans källor är så utdaterade.
Kom ut ur biblioteket Arpi och debattera i verkligheten, så ska du se att det fullkomligt vimlar av folk som är dina åsiktsfränder.

M glömmer huvudfrågan i eftervalsanalys

Moderaterna har gjort sin eftervalsanalys som de presenterade på DN Debatt idag. Deras slutsats är att M inte hade några bra svar vad gäller jobbfrågan eller för den delen välfärden. De har bara en styrka kvar, konstaterar de egna analytikerna, den om att M är bra på god ekonomi.
Det intressanta är att, åtminstone inte i debattartikeln, det nämns ett enda ord om moderaternas paradgren - skattesänkningar. Det har ju trots allt varit moderaternas fokus i åtta år och något som de faktiskt lyckats utmärkt med. Men väljarna har upptäckt konsekvenserna av dessa skattesänkningar som främst gynnat de rikaste (trots att resterna av alliansen fortsätter hävda att de gällde låg- och medelinkomsttagare).
Bidrag har varit alliansens svar på jobbfrågan. Bidrag till företagen alltså. Tyvärr har det inte lett till fler jobb, däremot fler avregleringar och urholkning av arbetsrätt m m.
I debattartikeln fortsätter man att hävda moderaternas trovärdighet vad gäller svensk ekonomi. Men som vanligt efter ett borgerligt regeringsinnehav, är "ladorna tomma" som Magdalena Andersson uttrycker det. Det ger faktiskt underkänt åt moderaterna även på det ekonomiska området. Inte ens Schlingman kommer att lyckas bortförklara det.

Låt verkligheten tala

Idag har alliansen ett osannolikt cyniskt inlägg på DN Debatt. De försöker skriva en Schlingman, men ihåligheten är mer än iögonenfallande.

Så här skriver de t ex: ” Våra fyra partier har de senaste sju åren tillsammans tagit ansvar för att göra Sverige till ett bättre land för alla. Vi vill fortsätta bygga Sverige starkt. När svenska folket nästa höst väljer vilken väg som Sverige ska ta kommer det att stå mellan alliansens politik för jobb, välfärd och ett Sverige som håller ihop och en splittrad opposition utan andra idéer än att höja skatterna för att än en gång bygga ut bidragssystemen.”

Vid det här laget vet alla att alliansen har bara ett recept för fler jobb: jobbskatteavdrag och sänkta skatter. Det har hittills inte gett fler jobb. Och välfärd. Är det något alliansen har gjort är det att rycka undan välfärden för vanligt folk. Och ett Sverige som håller ihop? Sverige är mer segregerat än någonsin, inte minst pga alliansens skolpolitik. Oppositionen kan bara läsa högt ikväll och kontra.

” Vi vill höja gränsen, den så kallade brytpunkten, för när man behöver betala statlig inkomstskatt, vilket ger över en miljon människor mer kvar av lönen. Men indirekt berörs ännu fler. I dag kan vi presentera nya beräkningar som visar att så många som 1,7 miljoner vuxna gynnas av en höjd brytpunkt. Detta eftersom en högre disponibel inkomst påverkar fler personer i hushållet än den som får sänkt skatt.” fortsätter alliansen i sin debattartikel. Ja, men de som tjänar så pass mycket har det förmodligen redan gott ställt i sitt hushåll. Ytterligare en gåva till de välbeställda.

” Det finns tydliga skillnader mellan oss fyra partier och S, V, MP och SD. Den skiljelinjen går i synen på en ekonomi i balans, ordning och reda i landets finanser, en vilja och förmåga att sätta jobben först och en förmåga att samtidigt se och satsa på välfärden. Sedan 2006 har vi satsat ungefär 30 miljarder på välfärdens kärna.” skriver de vidare.

Vad är välfärdens kärna? Vinsterna? Ett fullkomligt obegripligt uttryck.

De skriver mer i den här stilen, men jag orkar inte mer med verklighetsförfalskning. Debatten ikväll borde bli lätt för oppositionen.

På klassresa med Ulf Kristersson

Någon Schlingmankopia måste ha skrivit socialförsäkringsministerns debattinlägg på DN Debatt idag. Här finns alla honnörsord om vikten av jämlikhet och ” Fördelningspolitik är både viktigt och svårt och alla har inte alltid insett dess värde. Även vi i borgerligheten har skäl att vara ödmjuka och självkritiska. Gammalt onyanserat tal om ”närande och tärande” är ett exempel. Överdriven tro på att marknaden automatiskt fördelar rättvist är ett annat. Rättvis fördelning är också ett gemensamt ansvar.”

Men den verklighet han beskriver känns inte verklig för väldigt många: ” Men dagens Sverige är inte längre som Sverige var för 30 eller 40 år sedan och de flesta förändringar har varit positiva. Förr hade vi den fria världens högsta skatter och rent absurda marginalskatter. Den svarta ekonomin var utbredd. I dag är det mer lönsamt att arbeta och allt fler väljer att utbilda sig.

Förr levde farligt många på sociala ersättningar, i dag är andelen lägst sedan 1990. Från regleringar och monopol är Sverige nu en del av globaliseringen, vilket betyder mycket för ett exportberoende land som Sverige. Och våra gränser är mycket öppnare, både för flyktingar som söker en fristad och för arbetskrafts¬invandrare som vill jobba här. Men många som kommer hit tjänar i början mindre än svenskar som alltid bott här, och i den meningen ”ökar ojämlikheten”. Men det vore en förfärlig slutsats att av den anledningen stänga våra gränser för dem som nu söker sig hit.”

Om han tror på detta är han mer än lovligt naiv. Vilket han förstås inte är, cynisk är snarare ordet. En sista skälvning från moderaterna att få oss att tro att verkligheten har fel. Några länder lär oss just nu att stark ekonomisk tillväxt inte alls blir rättvist fördelad, skriver han också. Är det USA han syftar på? För det är väl inget annat land som kan lära en moderat något.

Sanningen är ju att Ulf Kristersson mer än de flesta i alliansen bidragit till den vittrande välfärden i vårt land. Men sina sjuka sjukförsäkringsregler har han fått fler att hamna på bar backe än någon annan minister (tätt följd av arbetsmarknadsministern). Ska man åka på klassresa med Ulf Kristersson är det precis där man hamnar om man blir sjuk.

(S)chlingman - en legosoldat i lobbyism?

Det är häftigt att betala skatt skriver idag Per Schlingman i en kolumn i SvD. Han ger en eloge till Mona Sahlin som sa detta redan för ett antal år sedan och skriver att hon gav "uttryck för värderingar som nu växer sig starka på bred front och är moderna. Jag tänker då inte på frågan om hur höga skatterna ska vara, utan på människors förhållningssätt till att betala skatt. Att bidra till det gemensamma är rätt och ansvarsfullt, och att inte vara solidarisk är ofräscht. "
Han hänvisar också till Anders Borg och Hans Rosling (professor i global hälsa som bl a tittat på indikatorerna för halverad fattigdom i millenniemålen) som menar att företagens sociala ansvar (CSR) inte blir varken trovärdiga eller hållbara om de inte betalar skatt. Han citerar också en norsk hotellentreprenör som sagt att "skatt är civilisationens kostnad".
Man kan inte annat än bli misstänksam. Här har vi en man som ägnat en och en halv mandatperiod åt att hjälpa till att övertyga svenska folket om att sänkt skatt är den viktigaste drivkraften för att jobba. Som bidragit till bilden av att om man ger privata aktörer skattemedel kommer välfärden att bli så mycket bättre. Att vinst är en garant för kvalitet. Vilken trovärdighet har denna figur i att plötsligt säga att det är häftigt att betala skatt?
Han håller pekfingret i luften och känner vart vinden blåser. Det är inte längre häftigt med jobbskatteavdrag och vinster i välfärden. Hur ska vi då kunna motivera väljarna att fortfarande vilja ge skattemedel till företagen? Jo, genom att få företagen att stanna i landet och betala skatt på vinsterna.  Då kan vi återinvestera skattemedlen till företagen i företagen så att de fortfarande får sin företagspeng att göra vinst av (men den får inte skickas utomlands).
Dessutom måste vi nu slösa jättesummor på skattebrottslingar som ska ha skadestånd, så nu måste vi lobba för att det är häftigt att betala skatt så skattepengarna räcker för att kompensera för begångna brott.
Eller så har Schlingman gått med i det motsatta lägret - en legosoldat i lobbyism.

Margaret Thatcher ska bedömas för sin politiska gärning

Nu strömmar hyllningarna över den nyss bortgångna Margaret Thatcher in på landets ledarsidor. Och i högerpressen finns inget annat att vänta. Hon representerade ju deras våta dröm. Som nu alliansen gjort till verklighet 30 år senare, trots att man borde sett vad hon åstadkom. Men det var förstås precis det man ville trots Schlingmans alla nyspråkliga bortförklaringar. Storbritannien trampar fortfarande fram i mycket av det nyliberala träsk hon skapade, även om man t ex sett sig tvungen att återförstatliga järnvägrna. Senare regeringar har ju ändå vågat korrigera vissa misstag.
Pinsammast är hyllningarna till Thatcher för att hon var kvinna. Hon var själv inte ett dugg intresserad av kvinnors specifika situation och gjorde inte ett vitten för att förbättra den. Hon omgav sig med män och hon agerade som de, för annars skulle hon inte blivit accepterad. Hon bör endast bli bedömd för sina politiska gärningar och för det hon åstadkom. Mer fattigdom och arbetslöshet, ökad homofobi och terrorstämpling av de rörelser som hotade brittiska kolonier. Hon gick t o m i krig för några öat på andra sidan jordklotet och riskerade sina landsmäns liv. Värt att hylla?

Socialdemokraterna vid vägskälet

S har börjat tala. Lägst arbetslöshet i EU 2020 som ett delmål. Det är bra. Anders Lindberg i AB räknar upp ett antal saker till som han vill att Löfven ska ta upp i morgondagens linjetal. Han nämner dock inte vinster i välfärden som ett sådant ämne. Märkligt. Här står målet vidöppet om man vill komma åt alliansen, särskilt i en fråga där man har opinionen med sig, Men icke. Beror Löfvens tvekan på partiets egen splittring eller försöker han vara taktisk i hopp om att få till en koalition med folkpartiet när C och KD åker ur riksdagen eller hur tänker han? Ja, borgerligt som det verkar.
Den pinsamme Kent Persson försöker göra en Schlingman genom att tala om att alliansen visst har lyckats med sin jobbpolitik. Och säger att socialdemokraternas mål om halverad arbetslöshet kostar 30 miljarder i skattehöjningar samtidigt som han beskyller S för att trixa med siffror. Tala om trixa. Hans enda motargument är Reinfeldts eget mantra - ingenting är trovärdigt så länge S inte talar om vilka de tänker regera med. Fast detsamma kan man ju säga om M ifall två allianspartier åker ur. Blir det SD då?
Imorgon får vi i alla fall veta om det finns mer än ett vänsterparti.

Rojas en ny Schlingman?

Mauricio Rojas gläds över det han kallar "ett nytt politiskt landskap" i en krönika i Svd.. Framför allt gläds han åt att moderaterna tagit sitt sociala ansvar och blivit mer "röda". Försöker han bli en ny Schlingman? Vilken värld lever han i?  Eller är det så att de välbeställda i vårt samhälle faktiskt tror på det moderaterna säger och har sagt de senaste åren?
Tror de att för att de har fått det bättre har alla fått det? Eller läser de bara SvDs ledare och inget annat i tidningarna?  Det är fullkomligt otroligt att man kan beskriva den politiska utvecklingen på det sätt Rojas gör.
Jag kan inte tro annat än att han är en medspelare i det hyckleri och den "föra bakom ljuset"-politik som kännetecknat alliansen ända sedan valrörelsen 2006 och dess regeringstid.
Tre krönikor av Rojas har SvD beställt. Det gäller att jobba för återvalet.

Schlingman går för att slippa facit

Så lämnar han över sin baby "de nya moderaterna" till en håglös statsminister. Ministern som själv upprepat Schlingmans ord;
"I dag när partiet meddelar att Schlingmann efter nio år slutar, upprepar han farhågan om att det kan bli svårt att vinna ännu ett riksdagsval.

– I modern tid finns knappt exempel på att ett regeringsparti som Moderarterna gör tre framgångsrika val i rad."
För moderaterna började ju den moderna tiden 2006. Fast egentligen säger han "nu kommer vi inte på något mer att göra" och han vill inte vara med när facit av hans och moderaternas politik syns i Sverige 2014. Hittills har ju det mesta gått åt pipsvängen.
Men nu när han ska bli egenföretagande konsult kanske socialdemokraterna kan anlita honom. De gör ju taffliga försök med "affärsplan" och annat, men varför inte hyra in "the real thing".

Den nysvenska modellen

Stefan Stern gör idag på SvD:s Brännpunkt ett inlägg i egen sak om vinster i välfärden. Denna (förhoppningsvis) f d sosse och numera rådgivare i någon stor koncern för välfärdstjänster, tror att mångfald och kvalitet hänger ihop med vinst.
Mycket talar ju för motsatsen. Inte minst skandalerna inom de stora vinstdrivande koncernerna visar ju att vinst korrumperar verksamheten på olika sätt (antingen genom dåliga förhållanden inom verksamheten som i Caremas fall, direkt olagliga bedrägerier där icke genomförda besök i vården bokförs som sådana, som Attendo Care, eller i skolans betygsjakt där rektorer beordrar lärare att ge höga betyg för att garantera elevunderlaget och därmed skolpeng som kan bli vinst).
Man ska inte dra alla över en kam givetvis, men när vinstpengar kommer in i bilden finns alltid risk för korruption. Det finns inget som säger att offentligt driven verksamhet inte kan ha olika pedagogiker och inriktningar. Det har ju alltid funnits. Ta olika musikskolor, idrottsgymnasier etc. Sådant fanns före vinstdrivande utländska koncerner som skor sig på svenska skattemedel. Det finns heller inget som hindrar att man startar skolor, vårdcentraler etc för egna pengar, bara man följer vissa uppställda kriterier. Det är det som betyder privat i min värld.
Inget av det Stern beskriver betecknar det som förr var "den svenska modellen". Men här har Stern övertagit Schlingmans nyspråk och försöker beskriva världens mest liberala hantering av välfärdstjänsterna som "den svenska modellen". Fast detta är ju också en svensk modell förstås. En nysvensk.

"Den svenska modellen" finns inte mer

43 procent av svenskarna lever upp sin lön varje månad och har ingen sparbuffert. Det är nästan hälften av den arbetande befolkningen. Och i en artikel från nyhetsbyrån Reuters konstateras att Sverige har haft den största ökningen av klyftor i samhället av alla de 34 OECD-länderna de senaste 15 åren. EUs statistiska organ Eurostat slår fast att efter Bulgarien har Sverige den högsta procenten risk för befolkningen att bli fattig.
Det går fort utför i alliansens Sverige. Och Schlingman kommer att få allt svårare att beskriva Sverige i termer av "den svenska modellen" som beundrats över hela världen, för den finns inte mer. Vad ska vi med stabila statsfinanser när de inte används till alla medborgares fromma?
Istället vill särskilt centerpartiet, som nu bjuder över folkpartiet, sänka alla ingångslöner. Lönesänkningen ska nu gälla alla som börjar ett jobb, inte bara ungdomar, utan också t ex invandrare. Hur ska de kunna leva på löner på 12 ooo i månaden före skatt, kanske med familjer att försörja?
Våra politiker måtte leva i en helt annan värld, trots att medierna numera faktiskt fylls av bevis på hur eländigt det står till på många områden i vårt land. Vilken sanslös cynism som visas de människor som redan har det svårt att få ekonomin att gå ihop, samtidigt som bankchefer m fl kammar hem miljoner om året i bonusar och förmåner.
Kommer osökt att tänka på Hoola Bandoolas gamla sång "Keops pyramid". Sista versen handlar om ett folk som byggde ett torn som blev så högt "att de där uppe och därnere inte längre förstod varandra. Och då rasade tornet samman"......

"Den nordiska modellen" är inte moderaternas

På dagens Brännpunkt skriver moderaten Hans Wallmark om socialdemokraternas varumärkesskydd av begreppet "den nordiska modellen". Han ondgör sig över att inga andra nu kan använda detta begrepp i sin marknadsföring.
Men han aktar sig noga för att gå in på varför socialdemokraterna har känt sig tvungna att göra detta. Det är en del i den schlingmanska historieskrivningen som sossarna nu lagt krokben för. Wallmark skriver aningslöst: "I grunden handlar det inte endast om hur själva politiken formats i sina enskilda detaljer utan också en anda och ett förhållningssätt som handlar om samarbete, folkbildning, humanism och tillit. Det är knappast tillfälligheter som gör de nordiska länderna till stabila demokratier och rättsstater med låg grad av korruption."
Nej, det är ju inte det. Utan framför allt socialdemokratin hade Sverige och våra nordiska systerländer sett mycket annorlunda ut. Framför allt hade de inte varit välfärdssamhällen. Men den S-stämpeln vill Schlingman & co tvätta bort. Han talar själv om att Regeringskansliet måste forma en "politisk" sverigebild. Och med tanke på hur moderaterna hanterat sin egen historia, kan man bara ana hur propagandaministern vill att Sverige ska beskrivas. Allt gott har utgått från framför allt moderaterna. Och tror utlandet på detta, hoppas Schlingman att även svenska folket ska se vårt eget land med dessa ögon.
Därför vill socialdemokraterna värna begreppet "den nordiska modellen". Välfärdssamhället så som det såg ut under 60-80-talet var en i grunden socialdemokratisk skapelse, om än med stöd av framför allt centern, men också folkpartiet. Högern/moderaterna har hela tiden motarbetat denna modell. Inte minst Fredrik Reinfeldt som under 80-talet skrev boken "Det sovande folket", där han går till storms mot denna modell på alla fronter. Nu när han fått makten gör han verklighet av sin vision. Nu har vi alltmer den amerikanska modellen, i Reagans tappning, vilket var precis vad han ville. Frågan är varför han måste använda socialdemokratiska begrepp för att beskriva den.

DN språkrör för Schlingmans propaganda

En ledarskribent på DN, Martin Liby Alonso, menar att socialdemokraterna är vilse i verkligheten.
Han skriver bl a: Den förlegade synen på Moderaterna innebär dessutom att S konsekvent tolkar regeringspolitiken som ett försök till nyliberalt systemskifte. Men bilden av ett Sverige med krossad välfärdsstat och en politik som endast gynnar de rika rimmar illa med de flesta medelinkomsttagares vardag. För dem har alliansens politik inte inneburit några stora förändringar i välfärdsutbudet. Och de har tack vare jobbskatteavdrag fått mer i plånboken."
Det är möjligt att den medelklassgrupp Martin Liby Alonso tillhör, inte ser vad som händer i Sverige idag eller bryr sig för den delen. Men för en ganska stor grupp har moderaternas systemskifte inneburit att socialförsäkringarna trasats sönder vid sjukdom och arbetslöshet, vård, skola och omsorg har skinnats in på benen för att vinsterna ska bli så stora som möjligt med sämre resultat som följd och för dem som inte har tillräckligt hög lön eller pension har pengarna i plånboken minskat.
DN-journalisterna tillhör ju den grupp som gynnats av alliansens politik. De gläder sig åt sina RUT-avdrag och jobbskatteavdrag. Men det är svårt att tro att Liby Alonso är så blåögd så han verkligen tror att det finns några nya moderater vars syfte är att upprätthålla välfärdsstaten. Istället tillhör han den lobby som via Sveriges största morgontidning hjälper till att hålla Per Schlingmans propagandamaskineri igång.
Ett annat ledarinlägg i dagens tidning hyllar den gamle nyliberalen Ronald Reagan. Tala om att vara traditionalistisk. Se hur det ser ut i USA idag. Och vi är på god väg med moderaterna vid rodret.

Blev systemskiftet som ni ville?

Nu har också SNS kommit fram till att privatiseringar inte ökar kvalitet eller effektivitet i välfärden, något som väldigt många av oss upptäckt för länge sen. Men för de flesta företag som gett sig in i välfärdsbranschen har varken kvalitet eller effektivitet varit målet, utan som för alla företag - vinst. Och det blir ju extra intressant när det inte ens är ens egna pengar som genererar denna vinst utan våra. Det är inte samma sak när kommunen köper möbler från ett tillverkningsföretag som när man upphandlar vård, skola och omsorg. Och det fanns faktiskt valfrihet i t ex skolan redan före privatiseringshysterin, med olika pedagogiker och inriktningar. Privatiseringarna har bara inneburit att pengar som kunde gått till välfärd i offentlig regi nu slösas bort på företag med oseriösa verksamheter (jag säger inte att alla är oseriösa).
Det måste vara deprimerande för alliansen att ständigt få höra att deras visioner slår fel. Eller det kanske är just den haltande och osystematiserade välfärdssektor vi nu har, som är deras vision. Systemskiftet blev precis som vi ville, kanske de konstaterar. Frågan är hur Schlingman ska lyckas beskriva det som stor social ingenjörskonst.

Välj en riktig socialdemokrat

Nu skäms Stig Malm över att vara socialdemokrat och tycker processen att välja ny s-ledare är ovärdig och stalinistisk. Ja, många sossar överger nog partiet i dessa tider, det visar inte minst opinionsmätningarna.
Och visst kan man instämma i att det måste vara något fel på ett parti där ingen kan stiga fram och säga "jag vill". Eller så vill man inte. Med tanke på att man får merparten av Sveriges dagliga medier emot sig och där man, speciellt om det blir en kvinna, synas inpå BH-banden. Det är Sveriges tuffaste jobb att vara s-ledare.
Och de fyrlingar som hittills presenterats som kandidater känns inte som något lyft. Men häromdagen kom en liten ljusglimt. Några distrikt röstar fram Leif Pagrotsky. En man med lite glimt i ögat, lite gå-genom-rutan-charm. Han ansågs ju omöjlig på Perssons tid, negativ till euron och allt, men han fick ju rätt.
Socialdemokraterna har allt att vinna på att välja en socialdemokrat till ledare, en som står för de värden som en gång gjorde socialdemokraterna starka. Man försöker tuta i oss att det är gammaldags med solidaritet och lösningar som är bra för många (fast Schlingman & co har ju insett att det är enda sättet att få med sig svenska folket, så retoriken snodde man). Alltfler upptäcker dock Potemkinkulisserna och det cyniska samhälle som finns bakom de fagra orden. Men alltfler kommer att vilja ha "the real thing", och de socialdemokrater som inser det kommer att vara vinnarna. Liberal light-versionen av S är ute. Var före er tid och rösta på en kandidat som står upp för de svaga, för arbete och utbildning och trygghetssystem som fungerar.

Nu talar Reinfeldt klarspråk

Fredrik Reinfeldt dömer ut hyresrätten som boendeform i innerstan i en artikel i DN. Han menar att de som har hyresrätter ändå säljer dem svart, så det är bättre att de inte finns. Ja, som man känner sig själv känner man andra.
Det är politisk tveksamt att statsministern går in i bostadsdebatten i Stockholm, det är inte hans fögderi. Men han är väl sur över att protesterna mot ombildningarna av hyresrätter har gett resultat och att de moderata kollegerna i Stadshuset nu aviserat att ombildningar i innerstaden ska upphöra. Det ligger inte i linje med statsministerns vision av att allt ska vara privat och till salu. Här gäller det att peka med hela handen så att partikollegorna rättar in sig ledet.
Hans vision är förstås att företag ska kunna köpa upp många lägenheter för önskvärd arbetskraft. Övriga får komma in från ytterområdena och serva de rika innerstadsborna i Fas 3-jobb, där det är arbetsgivaren, snarare än den som jobbar som får betalt.
Men äntligen talar Reinfeldt klarspråk! Kanske missade Schlingman ett sammanträde, nu när han har en ny roll i regeringskansliet.

I Schlingmans värld

De fyras gäng, nåja tre, Bildt är väl en joker här, skrev en debattartikel i DN igår inför sina besök på parnassen i Davos i veckan. En ny bild av Sverige växer fram, skrev de och suger i sig berömmet från världens stora över att Sverige klarat finanskrisen så bra.
Det är ingen ny bild av Sverige som växer fram, det är den gamla bilden av Sverige de beskriver, så som Sverige såg ut före 2006. Det luktar Schlingman lång väg, annars måste man verkligen fråga sig vilken värld de här människorna lever i. Eller kanske inte, de är ju höginkomsttagare (och har alltid varit) och njuter nu sitt otium i ett för dem välfungerande Sverige, där deras skattesänkningar gett dem ännu mer i plånboken. (Till skillnad från låginkomsttagare, där de få hundralapparna snabbt ätits upp av prishöjningar på i stort sett allt).
Det Sverige som tusen och åter tusen arbetslösa, utförsäkrade, sjuka, unga förtidspensionerade och barn i fattigdom, upplever, finns inte i deras världsbild. Att den hänsynslösa politik de bedrivit har ökat klyftorna och skapat ett ännu större utanförskap (deras favoritord i förra valrörelsen hörde man inte lika ofta i den senaste) vill de inte se. I varje fall inte tala om, men då har de ju den nye statssekreteraren i PR (Schlingman) att vända sig till.
Och det har de gjort med besked. Detta är höjden av hyckleri (läs den gärna, den innehåller för mycket av den varan för att citera här).