Vardag hela veckan på nya Carema

Man kan inte bli annat än full i skratt. Vårdbolaget Carema byter namn – till Vardaga. Ett namn som fullkomligt inbjuder till gyckel. Desperationen lyser igenom. Kanske alltför få miljoner rullar nu vidare till skatteparadisen efter tidigare vårdskandaler när kunderna sviker. Nu måste åtminstone en kosmetisk förändring ske.

”Själva var vi inte dåliga för två år sedan men är bättre än vi någonsin varit idag.”, säger vd Fredrik Gren till AB. Ja, med tanke på det som hände för två år sedan, kan man väl nästan bara bli bättre.



Namnbyte på något impopulärt är en klassisker – alltifrån kalhygge till föryngringsyta till Migrationsverket istället för Invandrarverket. Populariteten har dock inte ökat. Men visst Carema har kanske lyft sig i kragen. De har dock gjort en liten miss. I listorna på vårdgivare står företagen i bokstavsordning och eftersom det finns ett hundratal i Stockholm kanske man inte orkar ända ner till Vardaga.



Nu återstår att se vad Aleris och Attendo kommer att kalla sig. De kanske håller fast vid något på A.

Den nysvenska modellen

Stefan Stern gör idag på SvD:s Brännpunkt ett inlägg i egen sak om vinster i välfärden. Denna (förhoppningsvis) f d sosse och numera rådgivare i någon stor koncern för välfärdstjänster, tror att mångfald och kvalitet hänger ihop med vinst.
Mycket talar ju för motsatsen. Inte minst skandalerna inom de stora vinstdrivande koncernerna visar ju att vinst korrumperar verksamheten på olika sätt (antingen genom dåliga förhållanden inom verksamheten som i Caremas fall, direkt olagliga bedrägerier där icke genomförda besök i vården bokförs som sådana, som Attendo Care, eller i skolans betygsjakt där rektorer beordrar lärare att ge höga betyg för att garantera elevunderlaget och därmed skolpeng som kan bli vinst).
Man ska inte dra alla över en kam givetvis, men när vinstpengar kommer in i bilden finns alltid risk för korruption. Det finns inget som säger att offentligt driven verksamhet inte kan ha olika pedagogiker och inriktningar. Det har ju alltid funnits. Ta olika musikskolor, idrottsgymnasier etc. Sådant fanns före vinstdrivande utländska koncerner som skor sig på svenska skattemedel. Det finns heller inget som hindrar att man startar skolor, vårdcentraler etc för egna pengar, bara man följer vissa uppställda kriterier. Det är det som betyder privat i min värld.
Inget av det Stern beskriver betecknar det som förr var "den svenska modellen". Men här har Stern övertagit Schlingmans nyspråk och försöker beskriva världens mest liberala hantering av välfärdstjänsterna som "den svenska modellen". Fast detta är ju också en svensk modell förstås. En nysvensk.

M krymper bostadsmarknaden ytterligare

I moderaternas Stockholm säljs människors bostäder (med de boende fortfarande kvar) till privata företag utan något som helst annat syfte än att moderaterna vill att all verksamhet i staden ska vara privat.
Och vi ser hur illa det går hela tiden. Insynen i privata företag är noll, alltså finns inga garantier att lediga lägenheter lämnas till bostadsförmedlingen. Stockholms bostadsmarknad krymper ytterligare.
Man påstår att pengarna från utförsäljningen ska gå till att bygga nya hyresrätter. Vad är poängen med att göra sig av med de hyresrätter som de redan har? Människor som väljer hyresrätt vill gärna bo i allmännyttan därför att där finns viss kontroll och regler för skötsel. Folk vill inte bli sålda med sina bostäder likt boskap.
I privatiseringens spår följer fusk och korruption. Se bara på det s k vårdvalet, med Carema och oseriösa vårdcentraler som bokför ej gjorda läkarbesök och dagens stora artikel i DN om taxifuskarna. Taxi avreglerades redan på 90-talet med löften om att det skulle bli billigare att åka taxi. Vid det här laget har vi lärt oss att ingenting som privatiserats blivit billigare.
Man kan knappast gratulera de hyresgäster som nu fått nya hyresvärdar.

Medierna erkänner inte sin påverkan

I ett ledarstick i DN idag skriver Erik Helmerson att "det blir bättre dag för dag", men att svenska folket i undersökningar tror att allting blir sämre, t ex att koldioxidutsläppen ökat sedan 1980 medan de faktiskt minskat och att undernäringen i världen ökat sen 1980 fast den faktiskt minskat ganska rejält.
Han gör dock ingen analys av varför det är på detta sätt. Medierna är ju så lustiga, för de vill ju inte erkänna sin egen roll och påverkan i sådana här frågor. Skrivs det om utsläpp så har de alltid ökat, åtminstone i förhållande till något annat. Från utvecklingsländer kommer mest eländesskildringar.
Han kan ju t ex bara se på rubriken i dagens huvudledare i DN, "Det kan bli värre" (finns det inte ett litet hopp också i dessa ord). Det handlar förstås om socialdemokratins kris och Håkan Juholt. Vart man vänt sig ända sedan Håkan Juholt blev vald och framför allt sedan i höstas, har vi inte kunnat läsa något annat än att Håkan Juholt är ett totalt sänke för socialdemokratin och att partiet nu inte är regeringsfähigt, moderaterna har övertagit dess roll, etc etc.
Tror han inte människor påverkas av detta. Alla undersökningar visar dessutom att media, främst TV och dagstidningar, är människors huvudkälla till att dagligen orientera sig i omvärlden.
På motsvarande sätt har vi också sett att alliansen ständigt höjs till skyarna, framför allt Reinfeldt, och hur statsmannamässig han är. Och Borg är världens duktigaste finansminister påminns vi hela tiden om.
Visst har vi haft Caremaskandaler m m, men det är sällan vi ges en helhetsbild av hur Sverige förändrats till det sämre sedan alliansen tog över. ABs ledarsida ibland, annars är det mest i bloggar man kan få en sammanfattning av vad alliansen gör med vårt land.
Medierna försöker ständigt underskatta sin egen roll i samhällsutvecklingen. Numera är ju inte bara ledarsidor megafoner för alliansen, man ser det ju överallt i tidningarna och även i SVTs kommentarer.
Ska bli intressant att se hur nästa S-ledare kommer att behandlas (för det lär väl bli en sån). En blek högersosse kanske inte kommer att malträteras på samma sätt som Juholt. I alla fall inte så länge vederbörande inte hotar Reinfeldt på popularitetstronen.

Staden uppmuntrar misskött vård

Man hoppas varje dag att slippa mer om Carema & co. Men DN ligger i och det är bra. Nu visar det sig att staden (Stockholm) underlättar för företag som Carema att fiffla, missköta och vanvårda. Ren korruption pågår i båda ändar.
Den läkare, från vårdföretaget Trygg Hälsa, som larmade om missförhållandena på Caremaboendet Koppargården, fick sitt avtal uppsagt. Det fick också Trygg Hälsa på tre andra Caremavboenden.
Så här skriver DN:
När Trygg Hälsas avtal för Koppargården skulle omförhandlas valde staden, på Caremas inrådan, att inte rekommendera förlängning. Trygg Hälsa förlorade även sina avtal på tre andra Caremaboenden.
Enligt Hässelby-Vällingbys stadsdelsdirektör Leif Spjuth är det praxis att fråga den som driver boendet vem de vill ska utföra vården. Formellt fattar landstinget beslutet.
– Konsekvensen av lagen om valfrihet är att Carema bestämmer.
M a o bestämmer alltså Carema att de som kritiserar deras verksamhet och påtalar missförhållanden riskerar att mista sina avtal. Endast Carematrogna göre sig besvär. Är landstingspolitikerna mer än lovligt naiva eller är de cyniska? Att moderaterna vill att näringslivets inflytande ska öka inom alla områden är välkänt, men reagerar inga andra politiker? Med detta system bidrar man ju till att missförhållanden kan fortsätta.
Vi har ju redan läst om att staden ändrat i en kritisk rapport från något boende.
Leif Spjuth, stadsdelsdirektören, svarar på DNs fråga:
Men är det rimligt att den som slår larm riskerar att förlora sitt avtal därför att företaget som driver boendet har rätt att välja läkare?
– Jag har svårt att se ett alternativ som på ett effektivare sätt skulle säkerställa bra vård.
Inte underligt att det ser ut som det gör i vård-Stockholm.

Apotek vill ha mer skattepengar

Peter Wolodarski börjar bli nervös. Carema, Aleris och Attendo Care, alla stora riskkapitalbolag med konton i skatteparadis, börjar nu visa sina rätta nyllen. "Carema förstör för andra" skriver Wolodarski och är rädd att hela idén med vinst i den offentliga sektorn är hotad.
Det får vi verkligen hoppas att den är. Det går ju alldeles utmärkt för våra nordiska grannländer att ha icke vinstdrivande företag som utförare. Men då är ju inte riskkapitalbolagen intresserade förstås. Men det ska vi väl bara vara tacksamma för.
Nu ropar också apoteken efter mer skattepengar. De fick ju en hacka när vårt vanliga Apotek utarmades, för att kunna konkurrera. Men det går visst inte så bra för de stora kedjorna. Vinsten blir inte tillräckligt hög trots att många apotek nu mer ser ut som parfymdiskarna på Åhléns. Så de skriker på mer understöd.
Och när det gäller den här typen av understöd brukar inte regeringen ha svårt att lätta på plånboken.

Nu slopar vi Carema!

Nu slopar vi bonusprogrammet, säger Carema och tror att vi ska låta oss nöja med det. Cynismen är total och för var dag uppdagas en ny skandal.
Att spara på blöjor och låta de gamla sitta i kiss och avföring är Caremas bild av god vård. Att få skattemedel att föra till skatteparadis är Caremas bild av god företagsamhet. De skrattar hela vägen till banken på allas vår (och särskilt de gamla som hamnat på deras s k vårdhem) bekostnad. Och lite cyniskt verkar de agera på sina vårdcentraler.
Och de är tyvärr inte ensamma. Flera företag av den här typen har trängt sig in i välfärdssektorn och plundrar nu ut de få skattekronor kommuner och landsting har efter alliansens rejäla skattesänkningar, och för ut pengar ur landet utan skatt. Visst finns det dåliga kommunala äldreboenden, men där finns offentlighetsprincip och lex Sara-anmälningar och de har inte vinst som mål. Kommunen kan ställas till direkt ansvar.
Också här borde ju kommunerna som anlitar detta skumraskföretag och dess likar ställas till svars. Det finns bara en uppmaning från oss medborgare till kommunansvariga: Säg upp avtalen med Carema och andra riskkapitalbolag. Vi har fått nog!

Upphandlad demokrati

Hur länge ska vi medborgare acceptera att våra skattepengar används till vinster och bonusar till skrupelfria ägare och chefer.
Det är inget fel att företag vill ha vinst, felet är att de får härja fritt i verksamheter som har helt andra mål. Det är nämligen människornas väl och ve som är målet i välfärdssektorn. Och få av dagens företag verkar vara det minsta intresserade av människor, inte ens av sina anställda.
Carema är bara toppen på ett isberg. Det säger sig självt att välfärdsverksamheter ska skötas så nära brukaren som möjligt, dvs av kommunen. Inte av ägare som köper och säljer på riskkapitalmarknaden, chefer som tävlar i att spara för att få bonus och personal som går på knäna och inte vågar knysta för att de är rädda att förlora jobbet.
Hur har vi kunnat tillåta att det har gått så här långt? Vi har börjat upphandla själva demokratin, våra gemensamma angelägenheter. Hur ser en verksam protest ut nuförtiden?

Korrupta Carema m fl

Jag har skrivit det förr och jag får alltmer vatten på min kvarn. Privata företag, framför allt inte riskkapitalbolag, hör inte hemma inom vård, skola och omsorg. Koppargården i Vällingby är det senaste skräckexemplet på en misskött verksamhet, där underbemanning och inkompetens tagit livet av hjälplösa patienter.
Igår skrev DN om ett annat fuskande företag, Securitas, som anger fler gjorda biljettkontroller än vad som genomförts och tvingar därmed sina anställda att ljuga.
Exemplen kan flerfaldigas i allt från vårdcentraler (t ex Telefonplan men det finns fler) till daghem (det i Årsta är mest känt), från skolor till äldreboenden. Det stora problemet med privatiseringen av dessa verksamheter är den grundläggande målkonflikten: företag vill tjäna pengar, men det är inte huvudsyftet med ovanstående verksamheter. Och det vore väl OK om dessa vårdcentraler, daghem etc verkligen var privata, dvs drevs med prívata medel, som övrig privat verksamhet i landet. Men nu är det skattemedel och då verkar det som om man ska göra så lite som möjligt för det bidrag man får.
Ett annat problem med dessa privatiseringar är att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten sätts ur spel. I offentlig verksamhet är all ekonomi etc offentlig och kan efterfrågas av medborgarna och de anställda kan berätta om verksamheten med meddelarskydd. Inget av detta gäller i de privatiserade verksamheterna.
Allt detta sammantaget bidrar till korruption och är en skam för Sverige.