Upphandlad demokrati

Hur länge ska vi medborgare acceptera att våra skattepengar används till vinster och bonusar till skrupelfria ägare och chefer.
Det är inget fel att företag vill ha vinst, felet är att de får härja fritt i verksamheter som har helt andra mål. Det är nämligen människornas väl och ve som är målet i välfärdssektorn. Och få av dagens företag verkar vara det minsta intresserade av människor, inte ens av sina anställda.
Carema är bara toppen på ett isberg. Det säger sig självt att välfärdsverksamheter ska skötas så nära brukaren som möjligt, dvs av kommunen. Inte av ägare som köper och säljer på riskkapitalmarknaden, chefer som tävlar i att spara för att få bonus och personal som går på knäna och inte vågar knysta för att de är rädda att förlora jobbet.
Hur har vi kunnat tillåta att det har gått så här långt? Vi har börjat upphandla själva demokratin, våra gemensamma angelägenheter. Hur ser en verksam protest ut nuförtiden?

Skolor utan planering

Skolan glödhet för riskkapitalet, skriver Svenskan idag. Hur länge ska vi acceptera detta flum, med att utländska bolag startar skolor på löpande band, som vi skattebetalare får betala, medan dessa bolag, många med bas i skatteparadis, håvar hem vinster på obehöriga lärare och flummiga undervisningsupplägg? Detta talar herr Björklund tyst om.
För visst kan kommunerna finansiera en och annan skola med annan inriktning, det har ju gjorts innan dessa lekstugor kom till. Det skulle dessutom ge kommunerna och existerande skolor möjlighet att planera sin verksamhet på längre sikt.
Allra bäst vore förstås om skolan åter förstatligades, så man kunde starta skolor utifrån behov och inte efter kapitalägares önskemål.