EU - vår storebror

Förra veckan röstade riksdagen för en inskränkning i vår grundlag. Offentlighetsprincipen inskränks alltmer.

Svenska myndigheter får rätt att hemligstämpla material ”om det kan antas att Sveriges möjligheter att delta i internationellt samarbete försämras”. Det är vårt EU-medlemskap som gör att riksdagen nu röstar för förslaget om inskränkning och ökad sekretess. Förslaget innebär också att andra länder i vissa fall har vetorätt när det gäller att hemligstämpla handlingar som kommit till Sverige. Endast vänsterpartiet och miljöpartiet röstade emot.

Tidningen Journalisten påminner om hur det lät inför Sveriges omröstning om EU-medlemskap. Vi skulle verka för mer öppenhet i EU och inget skulle få rubba vår offentlighetsprincip.

Någon sa då att påverka EU är som att öppna fönstret en kylig dag och förvänta sig att det ska bli varmare ute. Det blir inte varmare ute. Men det blir allt kyligare inne.

Vi medborgare övervakas alltmer (tänk FRA, NSA) och våra grundlagsstadgade rättigheter inskränks. EU äter sig in i minsta detalj. Var det det vi ville med vårt medlemskap?

Regeringen opponerar hellre än satsar på reformer

Ikväll var det partiledardebatt. Alla var nyfikna på Stefan Löfvén. Han kändes väl inte särskilt dynamisk, det har han ju gemensamt med Reinfeldt. Framför allt kändes han försiktig. Det gällde att inte trampa på några tår, inte göra någon upprörd med alltför tydliga besked. Det var säkert de förhållningsorder han fått.
Regeringen är desto märkligare. Man får hela tiden känslan av att de är i opposition, att det inte är de som sett till att samhället ser ut som det gör idag. "Det är kommunernas ansvar" hörde man titt som tätt.
Och Reinfeldt som envist hävdar att arbetslösheten minskar fast siffror pekar på det motsatta. Och Annie Lööf hävdade förtvivlat att regeringen visst kommer att satsa på reformer. Dock inte vilka eller när.
En sak som slår en är diskussionen om privat och offentligt i välfärden. Det finns ju egentligen ingen privat välfärd och någon borde påpeka det. De privata företagen drivs ju med skattemedel. Det enda som är privat är vinsten (och reglerna som hindrar offentlighetsprincip och meddelarskydd). Gärna privat sjukvård, skola och omsorg, men då får också dessa företag satsa sina egna pengar.
Jonas Sjöstedt var i alla fall tydlig med att varenda satsad skattekrona ska gå tillbaka i verksamheten. Vilket är det enda rimliga.

Nu slopar vi Carema!

Nu slopar vi bonusprogrammet, säger Carema och tror att vi ska låta oss nöja med det. Cynismen är total och för var dag uppdagas en ny skandal.
Att spara på blöjor och låta de gamla sitta i kiss och avföring är Caremas bild av god vård. Att få skattemedel att föra till skatteparadis är Caremas bild av god företagsamhet. De skrattar hela vägen till banken på allas vår (och särskilt de gamla som hamnat på deras s k vårdhem) bekostnad. Och lite cyniskt verkar de agera på sina vårdcentraler.
Och de är tyvärr inte ensamma. Flera företag av den här typen har trängt sig in i välfärdssektorn och plundrar nu ut de få skattekronor kommuner och landsting har efter alliansens rejäla skattesänkningar, och för ut pengar ur landet utan skatt. Visst finns det dåliga kommunala äldreboenden, men där finns offentlighetsprincip och lex Sara-anmälningar och de har inte vinst som mål. Kommunen kan ställas till direkt ansvar.
Också här borde ju kommunerna som anlitar detta skumraskföretag och dess likar ställas till svars. Det finns bara en uppmaning från oss medborgare till kommunansvariga: Säg upp avtalen med Carema och andra riskkapitalbolag. Vi har fått nog!

Korrupta Carema m fl

Jag har skrivit det förr och jag får alltmer vatten på min kvarn. Privata företag, framför allt inte riskkapitalbolag, hör inte hemma inom vård, skola och omsorg. Koppargården i Vällingby är det senaste skräckexemplet på en misskött verksamhet, där underbemanning och inkompetens tagit livet av hjälplösa patienter.
Igår skrev DN om ett annat fuskande företag, Securitas, som anger fler gjorda biljettkontroller än vad som genomförts och tvingar därmed sina anställda att ljuga.
Exemplen kan flerfaldigas i allt från vårdcentraler (t ex Telefonplan men det finns fler) till daghem (det i Årsta är mest känt), från skolor till äldreboenden. Det stora problemet med privatiseringen av dessa verksamheter är den grundläggande målkonflikten: företag vill tjäna pengar, men det är inte huvudsyftet med ovanstående verksamheter. Och det vore väl OK om dessa vårdcentraler, daghem etc verkligen var privata, dvs drevs med prívata medel, som övrig privat verksamhet i landet. Men nu är det skattemedel och då verkar det som om man ska göra så lite som möjligt för det bidrag man får.
Ett annat problem med dessa privatiseringar är att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten sätts ur spel. I offentlig verksamhet är all ekonomi etc offentlig och kan efterfrågas av medborgarna och de anställda kan berätta om verksamheten med meddelarskydd. Inget av detta gäller i de privatiserade verksamheterna.
Allt detta sammantaget bidrar till korruption och är en skam för Sverige.

Borg tömmer statskassan i privata fickor

"Vi har klarat finanskrisen", ropar Borg. Och han får applåder för att Sverige inte är lika bankrutt som USA , Grekland, Spanien m fl. Än alltså. Att vi inte är det beror till stor del på att han kom till makten med överskott i finanserna och en ekonomi i balans.
Sedan dess tömmer han statskassan i privata fickor. Det intressanta med alliansens privatiseringar är ju att de finansieras med skattemedel. Alla privatiseringar i vård, skola och omsorg finansieras ju fortfarande av offentliga medel. Med den skillnaden att offentlighetsprincip och meddelarfrihet inte längre gäller. Så bekvämt.
Dessutom subventioneras privata företag för att göra privata tjänster (RUT) för att folk inte vill betala vad det kostar. Inte kan jag gå till frisören och få avdrag fast jag tycker det är dyrt, eller ta taxi för en lägre kostnad.
Maud Olofsson skriker om att unga ska starta företag. Har hon inte förstått att det krävs kapital för att starta ett företag. Och i vår kvartalsekonomi måste vinsten komma väldigt fort om någon ska våga satsa egna pengar. Våra gemensamma pengar däremot satsas gärna i privata projekt, men väldigt få investeringar görs för det allmännyttiga, typ omställningar för ett miljövänligare samhälle.
Skattesänkningarna kommer att nå sin kulmen. Sen handlar det om avgifter på allt. Om fyra år är vi där med fortsatt allians.