Sverige - förlovat land för rika

Nu ska Rut-avdraget höjas. 25 000 ska bli 50 000 max om året. Men Annie Lööf är inte nöjd. Hon vill att gränsen ska vara 75 000. Och att fler tjänster ska ingå.
Snart omfattas väl hela tjänstesektorn av rut-avdrag, dvs ett bidrag till dem som har råd att betala för tjänster som andra utför själva, typ städning, biltvätt, poolrengöring och vad det nu kan vara. Istället får vi andra vara med och betala för de här tjänsterna, utan att själva få någon glädje av dem.
När reportern sa till Annie Lööf att det ju är mest rika som använder rut-tjänsterna, svarade Annie att: - Även medelklassen utnyttjar rut. De andra har ju alltid köpt de här tjänsterna ändå."
Just det. De har råd att betala för dessa tjänster, men ändå ska vi bidra med skattemedel för att inte hushållsnära arbete ska tära för mycket på deras förmögenheter.
De får skattesänkningar och bidrag via rut och rot, men välfärd som kommer alla till godo, som skola, barn- och äldreomsorg m m, skärs det ned på hela tiden.
Det är inte fattigdom som stinker, utan oförtjänt rikedom.

Skattesänkning spelar liten roll för individen

Sverige behöver skattesänkningar skränar borgarna. Och det kommer vi att få. Men vem blir gladare av 47 spänn mer i plånboken?
För det är ju det det handlar om. Dels det absurda i att de som tjänar mest får störst skattesänkning, de som tjänar minst får knappt något alls. För enskilda individer blir skattesänkningen ganska likgiltig. Tjänar man 158 000 i månaden är ett tillskott på 6000 inte särskilt märkbart. Likaså om man tjänar 30 000 och får 71 kronor i sänkning. Det räcker knappt till en fika med ostmacka. Om det vore tvärtom vore åtminstone de med lägre löner lite gladare.
Det enda dessa skattesänkningar ger är större hål i statsbudgeten. Pengar som kunde gått till kommuner och landsting för att stärka vård, skola och omsorg. Eller till polis och rättsväsende, eller försvaret. Sådant som folk faktiskt frågar efter och förväntar sig att samhället bidrar med.
Men nej, den kommande mandatperioden blir ett enda gnetande och sparande på just de områden som medborgarna finner viktigast.
Skattesänkningarnas konsekvens är än större klyftor i samhället. Lägg därtill till Rut och Rot, subventioner till dem som redan har råd. Och där kan säkert de 6000 komma till pass, så blir tjänsterna helt gratis för somliga. Medan nyanlända ska få än lägre lön vid restaurangernas diskmaskiner.

C och L har redan svikit

Så var det med centerns och liberalernas löften om att inte låta sverigedemokraterna få inflytande. I och med att de lade ned sina röster i budgetomröstningen häromdagen lät de MD+KD-budgeten gå igenom, uppenbarligen synkad med SD. Hade de röstat nej hade en neutral budget gått igenom och en ny regering fått fria händer att utforma sitt mandat.
Men det vågade de inte. Så nu har de ju gjort det som allt handlat om de har senaste månaderna. De har gett SD inflytande. Sätt igång svekdebatten!
Som jag skrev i mitt förra inlägg: Nu borde M & co själva få ta ansvar för denna miserabla budget. Med tanke på hur den ser ut har säkert inte C och L några problem att haka på. S borde hålla sig för goda för att fortsätta med sina eftergifter för att få regera på detta mischmasch av skattesänkningar och få möjligheter för eget reformutrymme.

Låt borgarna ta ansvar för sin egen budget

Idag klubbades en budget som kommer att skada Sverige, framför allt dem som har det sämst ställt. Välbeställda får det ekonomiskt bättre, men strukna miljömiljarder drabbar alla.
Och lekstugan i riksdagen fortsätter. Varför vill Löfven fortfarande regera med en M-KD-budget (med stöd av SD)? 20 miljarder i skattesänkningar är redan intecknade och kan inte  rubbas.
Löfven säger att han t  o m kan gå Annie Lööf till mötes när det gäller arbetsrätten. Hur maktsugen kan man vara?
Det är dags att låta M & co ta ansvar för sin egen förödande budget. Det är bättre att vara en konstruktiv opposition än att deala med andras idéer. S kommer att förlora på det. Det är ju redan pinsamt att se vilka eftergifter S gått med på i förhandlingarna med C och L.
Ge upp denna halvmesyr Löfven!

Heder åt Ulf Kristersson

Moderaterna har lagt sin skuggbudget. Den som de vill gå till val på.
Jag säger bara heder åt Ulf Kristersson. Han hymlar inte med vad moderaterna vill. Det är skattesänkningar och hårdare tag. Avdrag istället för bidrag.
Moderaterna föreslår nytt jobbskatteavdrag. Det ska betalas med minskade eller avskaffade bidrag. Ingen tvekan om vilka man vill gynna. Utökat Rut och Rot. Lägre ingångslöner för nyanlända och marknadshyror (få ihop det den som kan).
Säga vad man vill, men Kristersson & co är tydliga. Inget nyspråk att linda in försämringarna för mindre bemedlade i, som på Reinfeldts tid. Kristersson är en ny Bo Lundgren.
Ingen behöver tveka om vad moderaterna står för. Minns det till valet.

Här finns pengar till försvaret

Nu är Folk o Försvar i full gång. Alla tycks vara eniga om att försvaret bör få mer pengar. Och mycket är bra med det, t ex att återinföra den allmänna värnplikten. Men var ska alla miljarder tas som det ropas så mycket om?
Värst är Moderaterna och KD. De vill höja mer än alla andra. Och Ulf Kristersson har redan antytt var han vill skära i dagens utgifter. I sjukförsäkringssystemen förstås. Här finns uppenbarligen oändliga resurser för moderaterna att ösa ur. Det enda som är viktigare för moderaterna än Försvaret och polisen är skattesänkningar. Det kommer alltid först.
Ett tips: Rut och rot är dyra reformer som drar resurser från viktigare angelägenheter i ett samhälle. Det kan inte vara samhällets uppgift att subventionera hushållstjänster för medborgarna (eller att stötta just de företag som sysslar med sånt). Här finns pengar att hämta.
Skola, vård och omsorg är uppgifter för ett samhälle. Men inte att betala aktiebolag för att bedriva verksamheten, där vinster är huvudmålet (försök inte påstå något annat). Våga äntligen få bort vinsterna ur välfärden.
Sedan. för att inte belasta arbetstagarna med stora skattehöjningar, finns kapitalet. Det är orimligt att Sverige, som ett av få länder, inte har varken arvsskatt eller fastighetsskatt.
Det finns m a o källor att ösa ur för att ge ytterligare pengar till Försvaret.

Nya Moderaterna är tillbaka

Moderaterna hoppas på en nystart med Ulf Kristersson som partiledare. Men någon mer gammal skåpmat efter att M presenterat sin skuggbudget är det svårt att finna. Allt låter som gamla dvs Nya Moderaterna. Kristersson låter precis som när han sjukförsäkringsminister. De som jobbar ska belönas med skattesänkningar, de som är sjuka och arbetslösa ska ha minsta möjliga bidrag. Det låter mycket bekant.
Kommer svenska folket att åter köpa detta budskap, när Reinfeldt- och Borgeffekten nu lämnat moderaterna? Vi vet ju resultatet. Försäkringskassan, som redan jagar sjuka, ska göra det ännu mer.
Det är förskräckande att höra politiker i hela borgerligheten stå och prata om att de som redan har det tuffast i vårt högkostnadssamhälle, dessutom ska ha lägre löner. Många, som inte har kollektivavtal, har redan extremt låga löner och det enda som sker är att de behöver bidrag för att klara sig. Men det ska de inte helst inte ha enligt M. Som också, tillsammans med övrig borgerlighet, vill ha marknadshyror.
Tanken är kanske att alla de som får de stora skattesänkningarna ska ha råd att betala för alla bidrag som de minst bemedlade behöver för att överleva. Eller hur har ni tänkt?

Fungerande välfärd är inget valfläsk

Vad har borgarna, denna gång i form av liberalen Starbrink, att säga om att regeringen+vänsterpartiet skjuter till 500 miljoner extra till förlossningsvården? Jo, det är valfläsk.
Själva är de inte beredda att lägga ett öre extra på välfärden.
Centern uttryckte häromdagen att de vill stoppa "skadliga skattehöjningar" och istället sänka skatterna och genomföra besparingar. På vad då kan man fråga sig. Svaret är förmodligen just välfärden. Den satt ju i kläm under hela alliansperioden och fortfarande i de kommuner och landsting som har borgerlig majoritet.
Valfläsket för borgarna heter skattesänkningar. Det är faktiskt det enda de talar om, förutom mer försvar och poliser. Kommer svenska folket att återigen köpa att skattesänkningar är det Sverige behöver mest? Eller att allt är invandrarnas fel som ett annat parti tjatar om?
Det är drygt ett år till nästa val. Det är bara att hålla tummarna för att vänsterpartiet kan driva på om en välfärd för alla. Ingen annan gör det.

Moderaterna sig lika utom i migrationsfrågor

Nog är det märkligt hur saker kan ändras. Nu begår moderaterna karaktärsmord på sin förra partiledare och menar att han är orsaken till misslyckad migrations- och integrationspolitik. Då rycker Aftonbladets ledarredaktion och Lena Mellin ut och försvarar den förre statsministern. Fredrik Virtanen tycker att man ska resa en staty över honom i Täby centrum.
Ja, när det gällde migration och integration var Fredrik Reinfeldt väldigt vidsynt. Och det var riktigt trevligt att höra honom stå fast vid "det öppna hjärtat" i Skavlan häromveckan.
Men man får inte glömma vad Fredrik Reinfeldt och hans regering gjorde med Sverige under åtta år vid makten. Hur de stora skattesänkningarna, främst för höginkomsttagare, urholkade välfärden ihop med minskad a-kassa och "stupstock" i sjukförsäkringen.
Inget av detta ångrar de nuvarande moderaterna och de kommer att gå till val på samma politik igen. Den enda skillnaden är en mer hårdför migrationspolitik.
Så, fint att Reinfeldt står fast vid sina ord om öppna hjärtan,  men det kostar honom inget i dagsläget. Hans parti har bara ändrat sig på denna enda punkt och det till det sämre.

Vi har inte råd med de borgerliga

De borgerliga kommer med sina skuggbudgetar. Det gemensamma i dem är att de svagaste i samhället ska sättas dit precis som tidigare under alliansens tid. Moderaterna räknar upp hela sitt gamla program med skattesänkningar, bidragstak, gräns för sjukförsäkring och minskad a-kassa. En nyhet är dock att de vill höja restaurangmomsen, vilket ju var ett av paradnumren för alliansen att sänka den för att skapa jobb.
Liberalerna hänger på. De vill ha motprestationer för att människor ska få socialbidrag (eller försörjningsstöd som det numera kallas). De ska arbeta. Fast en av orsakerna till att de får socialbidrag är kanske just svårigheten att få arbete. Det är i alla fall alltid individens fel att behovet av socialbidrag uppstått, inte arbetslöshet, för hög hyra eller svårighet att få bostad.
Och så måste man spara på flyktingmottagandet. Ytterligare en sårbar grupp att ge sig på (inkl den myndighet som ska se till att de får besked om sin status inom rimlig tid.) De har nyss fått mer pengar för att kunna anställa fler och effektivisera processen med asylärendena. Men för de borgerliga betyder effektivitet nedskärningar (och tyvärr verkar Magdalena Andersson hålla med).
Vi vet hur det blir när de borgerliga har makten. Vi har inte råd med det en gång till.

I skuggan av budgetförslagen

Oppositionen har presenterat sina skuggbudgetar. Man tror inte sina ögon - fast egentligen borde man ju inte bli förvånad - för det enda som kommer ur de fyra allianspartiernas munnar i olika tonarter är skattesänkningar, skattesänkningar, skattesänkningar.
Inte en ny tanke har presenterats. Man hävdar fortfarande att skattesänkningar skapar jobb - trots att åtta år med den politiken inte har rubbat arbetslöshetssiffrorna det minsta. Däremot håller den offentliga sektorn på att falla samman efter 140 miljarder undandragna skattemedel.
Det är obegripligt hur oppositionen fortfarande kan hålla fast vid precis samma politik som röstades bort i valet, just för att människor äntligen börjat inse att skatterna faktiskt användes till någonting tidigare.
Det enda som kan rycka upp landet är investeringar i allt som behöver underhållas, i ny energisnål, hållbar teknik och en satsning på fler människor i den offentliga sektorn (med fasta jobb).
Detta har upprepats till leda, men den nuvarande regeringen vågar inte riktigt ta steget. Och då är risken att vi i nästa val står med ett SD som många tror är enda alternativet. Och ju otydligare både regering och opposition är, desto trovärdigare tycker många att SD är, med sin svartvita världsbild. Är det så vi vill ha det?

SD använder moderat strategi

Idag skriver DN på ledarplats om SDs konversation på facebook om flyktingpolitiken. Den ur SD uteslutne Erik Almqvist (järnrör), tycker SDs flyktingpolitik är för mesig, då partiet föreslagit en ökning av antalet kvotflyktingar från 1900 till 4000.
Richard Jomshof, partisekreterarem försöker dock lugna Erik. Det är bara retorik säger han. En anpassning till det rådande samhällsläget och ett sätt att locka tillräckligt många väljare för att få igenom den politik man egentligen vill ha (stopp för all invandring).
Jag menar att detta luktar Kreab (moderaternas PR-byrå) lång väg. Partiet har ju redan ändrat ståndpunkt om vinster i välfärden med hjälp av Kreab. Och det var ju precis den här strategin moderaterna använde för att kapa åt sig regeringsmakten. En retorik som sade ett men gjorde ett annat. Som påstod sig värna välfärden, men skar ner den. Som talade om skattesänkningar för vanligt folk, men gynnade höginkomsttagarna exceptionellt.
Så det är bra att det kommer fram vad SD är ute efter. Makt att genomföra sina rasistiska idéer.

M:s största skräck: en splittrad allians

Det är lustigt att se hur moderaterna våndas över decemberöverenskommelsen (DÖ). Deras största skräck är inte alls att öppna för SD. Det är att alliansen splittras och att regeringen börjar samarbeta med något av de andra borgerliga partierna (vilket verkar vara Löfvens högsta önskan).
En splittrad allians betyder nämligen adjö till makten för moderaterna. Endast genom att behålla alliansen kan de få till ett regeringsalternativ (fast många moderater inte skulle ha något emot samarbete med SD).
Folkpartiet  kan nog tänkas vackla när det gäller alliansen, framför allt om man får en ny partiledare. Man kan tänka sig att FP känner sig alltmer främmande för KDs och Cs öppningar mot en mer restriktiv flyktingpolitik.
Dessutom intressant att se att framför allt de små borgerliga partierna blint trott på Borgs ekonomiska prognoser och att kassan är outtömlig med hans ekonomiska politik. I alla fall om man ser på deras skuggbudgetar som är fulla av skattesänkningar. Däremot en del höjda avgifter, som självklart drabbar dem med svagast ekonomi. De förnekar sig inte.

Låt regeringen få chansen att laga Sverige

Man ska ju inte förvånas över att oppositionen går till hårt angrepp mot regeringens vårbudget. "Historiskt stora skattehöjningar", ropar folkpartiet. De kan knappast bli förvånade, de har ju ändå hört vad regeringen vill åstadkomma. Själva genomförde de ju historiskt stora skattesänkningar, dessutom för de rikaste, så för att överhuvudtaget kunna uppväga något av alla de nedskärningar i välfärden och inkomstomfördelningar till de rika som alliansen gjorde, måste skatterna höjas.
Jag hoppas regeringen vågar ta ut svängarna till hösten när de får lägga sin egen budget (om inte DÖ har dött då förstås). Då kan man kanske t o m våga låna till investeringar i infrastruktur och bostäder.
Och inte minst ta bort den lag som alliansen införde, om att allmännyttan måste gå med vinst. Då är den ju inte allmännyttig längre.
Såg apropå det, att Storbritanniens toryledare vill följa i Thatchers spår och göra Englands medborgare till husägare. Det är precis det alliansen gjort, åtminstone i Stockholm, där merparten av allmännyttans bostäder i innerstaden och delar av närförorterna, omvandlats till bostadsrätter, vilket spätt på bostadsbristen något kopiöst.
I kombination med arbetslöshet gör detta att många inte ens får lån om de skulle vilja köpa en bostad. Hela konceptet slår nu mot tillväxten i regionen. Om näringslivet kunde fatta att ett samhälle med mindre klyftor skulle öka hela samhällets välmående och tillväxt. Men topparna där är väl helt förblindade av sina bonusar och kan inte bedöma utvecklingen längre än ett kvartal.
Alliansen har gjort Sverige till ett mer ojämlikt land med allt större skillnader mellan människor, med och utan jobb, med och utan bostad och mellan stad och landsbygd. Måtte regeringen våga ta tag i dessa problem och börja laga Sverige igen.

Ska trängselavgifter betala försvaret?

Decemberöverenskommelsen knakar i fogarna. Många inom allianspartierna vill skrota den och trycker på sina ledare att bryta den. Och nu har Jan Björklund sprungit ifrån försvarsförhandlingarna.
Får inte försvaret 17 miljarder är han inte med längre. Kanske lika bra det.
Själv har han suttit i en regering som varje år minskat försvarsutgifterna till förmån för skattesänkningar på miljardbelopp. Och inte bara försvaret utan all annan offentlig verksamhet, inklusive hans skötebarn, skolan. Där har hans och alliansens reformer sett till att skattepengar delats ut till kreti och pleti som velat starta skolor för egen vinning. Med sjunkande resultat som följd, men det vägrar Jan Björklund se. Han tycker det är mycket viktigare att man kan välja skola, än att skolorna är värda att väljas. Välja är viktigare än att det finns resurser till det som ska väljas.
Och nu ska det hostas upp 17 miljarder till det försvar som Jan Björklund bidragit till att rusta ner. För skatten får ju inte höjas, det är viktigare än allt annat. Alliansen har tömt statskassan, men är inte beredd att till skattehöjningar.
Så var ska pengarna tas? Från trängselavgifterna?

Dags att punktera myten om Borg

Nu instämmer även Ekonomistyrningsverket i Magdalena Anderssons påstående att "ladorna är tomma" och att det statsfinansiella läget inte tål några stora reformer. Därmed punkteras, förhoppningsvis slutgiltigt, myten som Anders Borg m fl ägnade sig åt att sprida, nämligen att han skötte ekonomin perfekt och han solade sig i glansen från utländskt beröm.
Sanningen är ju att alliansen kom till ett dukat bord, som man under de åtta år man satt där, tömde med den ena skattesänkningen efter den andra. (Så har det för övrigt alltid sett ut när borgarna haft makten). Inte bara jobbskatteavdrag, utan också reformer typ Rot och Rut har tagit sin del av kakan. För att inte tala om de vinstpengar som välfärdens företag skyfflar ut ur verksamheterna, vilket ju också är skattemedel till ingen nytta för oss medborgare.
Det alliansen, med Borg i spetsen, gjort är ingenting annat än att utarma landet. Inga fler jobb har skapats, klyftorna har växt. Det är naturligtvis inte lätt att se när man har över 100 000 i lön som strömmar in varje månad (och jobbskatteavdraget gör ju att procentuellt får man mer över ju mer man tjänar). Det är bara att hoppas att den nuvarande regeringen ser hur det ser ut och vågar agera därefter (men det blir svårt med både det usla finansiella läget och det svåra parlamentariska).

Med S+M är det ute med Sverige

Det är oroande signaler när det på både ledarplats och i debattartiklar föreslås att S och M ska regera tillsammans. Då blir Sverige stabilt tror man. T o m Aftonbladet antyder på ledarplats att Kinberg Batra skulle kunna bli ett mittenalternativ.
C har ju de senaste åren, särskilt med Annie Lööf som partiledare blivit ett ytterkantsparti till höger. Men att tro att moderaterna skulle kunna bli något annat än ett högerparti så länge som Batra säger att hon ska följa i Reinfelts fotspår är önsketänkande.
Kom ihåg, att oavsett moderaternas retorik, har de förstört trygghetssystemen för sjuka och arbetslösa, de har sålt ut välfärden till riskkapitalister, privatiserat apotek och järnväg, trots att det var uppenbart att det skulle bli kaos och försämringar, tömt statskassan med sina skattesänkningar, trots sitt tal om god ekonomi och istället för att satsa på investeringar som kunnat ge jobb, istället har finansierat välbeställda familjers livspussel.
Om socialdemokraterna kan tänka sig att samregera med detta parti är det ute med Sverige. Vill man vara säker på att få en vänsterpolitik måste man rösta vänster. Det säkraste kortet för det är vänsterpartiet.

De rödgröna får städa upp efter borgarna - precis som vanligt

"Moderaterna går till val på tuff svångremspolitik" skriver SvD. Ja, de inser väl nu att de kommit till vägs ände när det gäller skattesänkningar. De har plötsligt förstått att svenska folket inte är intresserade av fler jobbskatteavdrag. Nu är det skattehöjningar som är sexigt.
Men regeringens egna ekonomer varnar för att en tuff sparlinje kommer att urholka välfärden. Förmodligen inget som kommer att bekymra Reinfeldt och Borg, men det är mer välfärd folk vill ha. Därfär kommer de att förlora valet.
Det kommer väl att sluta som vanligt: De rödgröna får städa upp i ekonomin efter borgarnas skattesänkarfester.

Dåliga tider stundar när sossarna tar över efter borgarna

Nu går vi in i det s k supervalåret. Val till både EU-parlamentet, riksdag, kommun och landsting.

I EU-valet ska man rösta för att hindra SD att bli för stora. Rasisterna vill bilda ett eget block inom EU-parlamentet. Då måste det finnas grupper där som kan göra motstånd.

När det kommer till det svenska valet kan man fråga sig hur många som egentligen tycker som alliansen, framför allt moderaterna och centern. Många kanske köpte deras retorik i början, men nu har ju PRECIS ALLT de stått för gått åt pipsvängen.

Ja, men de höll ju Sverige utanför krisen hör man ibland. Ja, turligt nog för Borg fick han överta goda finanser. Sen har han och hans moderater med benäget bistånd från övriga alliansparter slagit ut det mesta som kännetecknade Sverige före 2006. För att kunna göra världens största skattesänkningar har de gemensamma trygghetssystemen krympts och gemensamma statliga och kommunala verksamheter sålts ut. Det har kostat oss miljarder säger Riksrevisionen nu äntligen. Det har skattesänkningarna också gjort. Många har fått betala för att enskilda, mestadels välbeställda, fått mer i plånboken. Och den senaste tolvmiljarders skattesänkningen är väl spiken i kistan. Nu stundar dåliga tider, som det alltid gör när en socialdemokratisk regering får ta över efter en borgerlig. Skattkistan är tom.

I det perspektivet är det svårt att förstå att någon kan vilja rösta på alliansen. Men det beror förstås på vilket perspektiv man har. KD vill på Brännpunkt att avdragsrätten för välgörenhet ska utökas. De skriver: ” För vänsterpartierna är avdragsrätten ett rött skynke. Solidaritet är, enligt deras synsätt, något som hanteras via höga skatter snarare än genom personligt engagemang. ”

Ja, skatter ska finansiera en gemensam välfärd där alla kan leva ett drägligt och jämlikt liv. Vill man bidra ytterligare är det upp till en själv och den insatsen står man för själv.

KD menar att om du får lust att bidra till något ska du belönas för detta genom skatteavdrag. Andra får därmed indirekt vara med och betala just dina preferenser. Alliansens filosofi i ett nötskal. Ingen svårighet att veta vad man ska välja bort i det kommande valet.

Alliansens skattechock

Alliansen (dvs moderaterna) försöker skrämmas med att oppositionen tänker chockhöja skatterna. Själva står de nästa år för en skattesänkning på 18 miljarder, i tillägg till årets skattesänkning på 10 miljarder, för att inte nämna tidigare s k jobbskatteavdrag. Här kan man tala om chock.

Framför allt för dem som ska betala för detta, vilket är alla som inte jobbar. Vi ser hur det hela tiden snålas på dem som har det svårast i samhället, t ex funktionshindrade, vars stöd dras in med minskad livskvalitet som följd. Däremot anses vi ha råd att subventionera välbeställdas städning, läxhjälp m m. T o m om man vill ge gåvor till välgörenhet får man skatteavdrag, dvs andra får vara med och betala för enskilda personers önskan att hjälpa.

Läs gärna denna artikel i tidningen Riksdag och Departement. Där redogörs för alla skattesänkningar alliansen genomför nästa år. http://rod.se/skatter-s%C3%A4nks-rej%C3%A4lt-2014