Mest betalt för att sitta still

Läste ett debattinlägg i Aftonbladet av en polis som berättade om sitt hittills tioåriga yrkesliv och vad hon gör/gjort som polis. Allt från trafikövervakning till utryckningar i samband med mord, självmord, misshandel, andra typer av dödsfall, spädbarn som inte setts efter, droger och alkohol. Hon har fått utstå alla sorters spott och spe av våldsamma och hatiska människor.
För det här yrket är grundlönen 21 300/mån och en vanlig polis tjänar sällan mer än 25 000. Här kan vi tillägga att lönerna i vården är ungefär desamma. Dvs att de som sköter de tuffaste och sköraste uppgifterna i vårt samhälle, har bland de lägsta lönerna.
Detta är ju helt oacceptabelt. Jag som varit statligt anställd och suttit på min kontorsstol stor del av tiden, har aldrig tjänat så lite efter några års yrkeserfarenhet. Inte för att det jag gjort varit meningslöst, men i fysisk ansträngning och psykologisk förmåga står det sig slätt.
En vanlig polis/sjuksköterska borde i alla fall ha samma löneläge som t ex ekonomer i statlig/kommunal förvaltning med samma yrkeserfarenhet inom sitt område.
Lönen är ju dessvärre det vi har som belöningssystem och sen individuell lönesättning infördes i många organisationer har det blivit etter värre. Godtycket firar triumfer. Anställda tystas och kritik ger inga extra lönepoäng. Men att ge poliser och vårdpersonal löner i nivå med andra kommun- och statligt anställda är en solidaritetsfråga. Facken borde fundera inbördes på detta för att inte tala om arbetsgivarna.
Vill man ha bra vård och en bra fungerande poliskår borde det kosta.

Låt Grekland börja från scratch

Det grekiska folket har sagt sitt. De vill inte ha åtstramningar på EUs villkor. Åtstramningar kanske de får i alla fall, men då utgår de från grekiska beslut. Eller?
Trots alla tuffa ord om att nu får Grekland betala eller gå, verkar ändå förhandlingar vara vid handen. Inom EU är man livrädd att Grekland lämnar euron, fast det vore en lättnad för andra euroländer, som t ex Finland, som hela tiden får punga ut med pengar till det skuldsatta Grekland.Och i slutänden är det ju Europas skattebetalare som står för notan.
Men i sin hybris var det från början viktigare för EU-ledarna att få med så många som möjligt i det vidlyftiga europrojektet. Trots att vissa länder uppenbarligen inte hade den ekonomiska styrka som krävdes såg deras ledare till att de kom med (Grekland, Portugal, Spanien t ex). Euron var ett prestigeprojekt, en del i det storvulna "Europas förenta stater", klart att så många som möjligt skulle med. De flesta länder har heller inte fått folkomrösta om att införa euron. Och i Irland fick man rösta tills man sa ja. I många länder har den inget folkligt stöd.
Det mesta blev dyrare i de länder som införde euron (stackars Lettland som fick sin nya valuta så sent som i januari 2014). Men det bekom förstås inte bankerna och ledarna som glassar runt i sin egen värld och inte ens kan fatta att somliga knappt har mat för dagen.
Grekland behöver börja från scratch. Med ny valuta och ett skuldsaneringsprogram som landet kan klara av. Och vi andra kan semestra där av solidaritet.

Sätt företag som Norwegian ur spel

Nu strejkar äntligen piloterna på flygbolaget Norwegian. Deras arbetsvillkor och löner har blivit så försämrade att gränsen äntligen är nådd uppenbarligen. Girgighet sätter säkerheten ur spel för både personal och passagerare.
Många blir upprörda över strejken och tredje man blir ju tydligt drabbad. Kan vi som inte är piloter, men kanske arbetar i branscher med liknande villkor (alltid standby vid telefonen ifall man skulle få jobb, usla löner, inget kollektivavtal) eller har släkt, vänner och bekanta som har sådana jobb, försöka känna solidaritet med dessa piloter som nu fått nog. Det bästa vore om alla med den här typen av jobb gjorde en gemensam aktion, sympatistrejkar.
När arbetsmarknaden har blivit rena lotteriet, det fackliga inflytandet sjunker och arbetsgivarna går runt olika anställningsvillkor genom bemanningsföretag och konsulttjänster, kanske det är dags för en gemensam resning bland anställda i dessa företag. Eller är alla så egotrippade nuförtiden att man inte ser helheten, vart vi är på väg? Hur dåliga villkor måste de som kommer ut på arbetsmarknaden få innan de "tar till vapen" i form av strejker över hela linjen. Det skulle jag vilja se!

Dåliga tider stundar när sossarna tar över efter borgarna

Nu går vi in i det s k supervalåret. Val till både EU-parlamentet, riksdag, kommun och landsting.

I EU-valet ska man rösta för att hindra SD att bli för stora. Rasisterna vill bilda ett eget block inom EU-parlamentet. Då måste det finnas grupper där som kan göra motstånd.

När det kommer till det svenska valet kan man fråga sig hur många som egentligen tycker som alliansen, framför allt moderaterna och centern. Många kanske köpte deras retorik i början, men nu har ju PRECIS ALLT de stått för gått åt pipsvängen.

Ja, men de höll ju Sverige utanför krisen hör man ibland. Ja, turligt nog för Borg fick han överta goda finanser. Sen har han och hans moderater med benäget bistånd från övriga alliansparter slagit ut det mesta som kännetecknade Sverige före 2006. För att kunna göra världens största skattesänkningar har de gemensamma trygghetssystemen krympts och gemensamma statliga och kommunala verksamheter sålts ut. Det har kostat oss miljarder säger Riksrevisionen nu äntligen. Det har skattesänkningarna också gjort. Många har fått betala för att enskilda, mestadels välbeställda, fått mer i plånboken. Och den senaste tolvmiljarders skattesänkningen är väl spiken i kistan. Nu stundar dåliga tider, som det alltid gör när en socialdemokratisk regering får ta över efter en borgerlig. Skattkistan är tom.

I det perspektivet är det svårt att förstå att någon kan vilja rösta på alliansen. Men det beror förstås på vilket perspektiv man har. KD vill på Brännpunkt att avdragsrätten för välgörenhet ska utökas. De skriver: ” För vänsterpartierna är avdragsrätten ett rött skynke. Solidaritet är, enligt deras synsätt, något som hanteras via höga skatter snarare än genom personligt engagemang. ”

Ja, skatter ska finansiera en gemensam välfärd där alla kan leva ett drägligt och jämlikt liv. Vill man bidra ytterligare är det upp till en själv och den insatsen står man för själv.

KD menar att om du får lust att bidra till något ska du belönas för detta genom skatteavdrag. Andra får därmed indirekt vara med och betala just dina preferenser. Alliansens filosofi i ett nötskal. Ingen svårighet att veta vad man ska välja bort i det kommande valet.

KD vill att alla ska vara med och betala för välgörenhet

Representanter för KD skriver på Brännpunkt i SvD att de vill öka skatteavdraget för gåvor till ideella organisationer.
"Färsk statistik från Skatteverket visar att det under 2012 skänktes nästan en miljard kronor till olika välgörande ändamål genom avdragsgilla gåvor. Det är fantastiskt! Avdraget gör att fler kan vara med och ge gåvor till frivilligorganisationer och att ännu fler kan få hjälp och stöd." jublar man.
Men hur ideellt är det egentligen att låta skattebetalarna vara med och betala för enskilda personers önskan att ge pengar till ett visst ändamål?
Nu vill KD att kretsen för dem som vill ge skattesubventionerade gåvor ska utökas. Hallelujah! Organisationerna är självklart glada, men frågan är om de skulle fått pengarna ändå. Om inte, varför ska man ge bort pengar man inte vill avvara, utan låta kollektivet betala.
Ännu en alliansreform där våra gemensamma medel kommer enskilda till godo. För enskild idealitet och solidaritet förstår man sig inte på. Att man skulle göra något utan egen vinning.

EU-Kommissionen vill ha solidaritet

Just nu diskuteras vem som kommer att ge upp först av länderna inom eurosamarbetet. Intressant nog är de som tippas Tyskland och Finland. De stabila ekonomierna har fått nog. De vill inte längre betala för sina slarvigare grannar söderut.
För det är hela tiden det som Kommissionen desperat föreslår.
"Det synnerligen bisarra och märkliga förslag som EU-kommissionen presenterat handlar alltså om att skulderna inom eurozonen ska vara gemensamma och inte ansvaras nationellt, av varje medlemsstat var för sig utifrån sitt ekonomiska ansvarstagande eller brist på det samma. För att man tillhör samma valuta är det inte ett självklart och logiskt samband att länder som sköter sig ska betala för de som struntar i att göra det, som låter den egna statens utgifter skena och inte bryr sig om att ha infört en effektiv och någorlunda rättvis skatteuppbörd. "som Lennart Sackredeus skriver i ett inlägg på Brännpunkt i SvD idag.
Om Tyskland backar ur kommer euron att falla som ett korthus, spår Sackredeus. Dessvärre kommer inte bara de som bor i korthuset att drabbas, utan också vi andra, trots att vi inte varit med i lekstugan.
Det är inte alltid kul att få rätt.

Välj en riktig socialdemokrat

Nu skäms Stig Malm över att vara socialdemokrat och tycker processen att välja ny s-ledare är ovärdig och stalinistisk. Ja, många sossar överger nog partiet i dessa tider, det visar inte minst opinionsmätningarna.
Och visst kan man instämma i att det måste vara något fel på ett parti där ingen kan stiga fram och säga "jag vill". Eller så vill man inte. Med tanke på att man får merparten av Sveriges dagliga medier emot sig och där man, speciellt om det blir en kvinna, synas inpå BH-banden. Det är Sveriges tuffaste jobb att vara s-ledare.
Och de fyrlingar som hittills presenterats som kandidater känns inte som något lyft. Men häromdagen kom en liten ljusglimt. Några distrikt röstar fram Leif Pagrotsky. En man med lite glimt i ögat, lite gå-genom-rutan-charm. Han ansågs ju omöjlig på Perssons tid, negativ till euron och allt, men han fick ju rätt.
Socialdemokraterna har allt att vinna på att välja en socialdemokrat till ledare, en som står för de värden som en gång gjorde socialdemokraterna starka. Man försöker tuta i oss att det är gammaldags med solidaritet och lösningar som är bra för många (fast Schlingman & co har ju insett att det är enda sättet att få med sig svenska folket, så retoriken snodde man). Alltfler upptäcker dock Potemkinkulisserna och det cyniska samhälle som finns bakom de fagra orden. Men alltfler kommer att vilja ha "the real thing", och de socialdemokrater som inser det kommer att vara vinnarna. Liberal light-versionen av S är ute. Var före er tid och rösta på en kandidat som står upp för de svaga, för arbete och utbildning och trygghetssystem som fungerar.

Alliansen talar ett språk de inte förstår

Det pratas om visionslöshet i detta val. Och det är inte så konstigt. Moderaterna vill inte prata högt om sin vision, som de är på god väg att genomföra och som Reinfeldt skisserat i sin bok "Det sovande folket". Men den visionen vinner man inga val på och därför kom någon smartnisse hos M på att man skulle använda socialdemokraternas vokabulär, prata om arbetarparti och välfärd.
Det har haft till effekt att S och V fått svårigheter att tala om visionen av det goda samhället, eftersom det är vad M säger. Med de kompakt borgerliga medier vi har, har M också fått tolkningsföreträde på de här områdena. Dessutom beskrivs det som att S och V kommer med gammal skåpmat när de för fram idéerna om välfärd för alla. Det har de ju alltid sagt. Det nya är att moderaterna säger det och media är bara intresserade av nyheter.
Ett exempel på att alliansen inte vet vad de talar om är vad Hägglund ídag skriver på DN Debatt: "Välstånd skapas nämligen inte av fördelningspolitik utan av sådant som en levande arbetsmoral, solidaritet och hederlighet".
Han har inte ens förstått att arbetsmoral, solidaritet och hederlighet frodas bättre i ett samhälle utan stora samhällsklyftor. Se bara på de länder som har väldigt stora klyftor och dit vi också är på väg (t ex s k välfärdssamhällen som USA och Storbritannien): Hög brottslighet, otrygga arbetsplatser, segregation inom boende och skolgång.
Det är detta slutduellerna borde handla om. Skippa siffrorna och ställ alliansen mot väggen om vart vi de facto är på väg!