Bevisen hopar sig

Inte på en enda punkt har det korthus till teoribygge som nyliberalismen bygger på, kunnat ledas i bevis. Istället hopar sig bevisen för att nyliberala samhällen helt enkelt går åt pipsvängen.

Alliansen har ivrigt förespråkat nyliberalismen i alla dess former (fast de förstås sagt motsatsen, annars skulle ingen köpt konceptet). Större delen av den offentliga sektorn ska/har privatiserats. A-kassa och socialförsäkringssystem skäras ned (folk är lata och lever på bidrag är den grundläggande människosynen). Facket ska hållas kort. Skattesänkningar till de välbeställda, det skapar jobb i någon sorts ”trickle down-effekt.

Nu ser vi resultatet. Sverige sjunker som en sten i jämförande skolresultat. Och nu törs experter öppet säga att det ”friskolorna”, särskilt i kombination med riskkapitalister, bär stor del av skulden.

Arbetslösheten är lika stor som tidigare. Och a-kassan har höjts så att många lämnat den försäkring som ska skydda dem mot arbetslöshet.

De sjuka blir också fler. De som har jobb jobbar för mycket och blir sjuka. I värsta fall hinner de inte tillfriskna inom den stipulerade sjukkasseperioden och hamnar i fas 3, frisk eller ej. Och kan du inte komma igen återstår socialtjänsten, men för att få bidrag måste du sälja det mesta du har (så skapar man fattigdom i ett rikt samhälle).

Och så har vi vården och äldreomsorgen. Riskkapitalisterna har stått på kö för att öppna den ena vårdinrättningen eller äldreboendet efter det andra. Skattepengarna rullar, däremot inte kvaliteten i verksamheten. Vinst är viktigast – det har vi vid det här laget fått otaliga bevis på.

Ett av världens mest välmående och jämlika länder har under en tioårsperiod (ja sossarna har bidragit) förvandlats till ett två tredjedelssamhälle.

Det landet är vårt. Dags att rensa upp i det nyliberala träsket.

EU-Kommissionen vill ha solidaritet

Just nu diskuteras vem som kommer att ge upp först av länderna inom eurosamarbetet. Intressant nog är de som tippas Tyskland och Finland. De stabila ekonomierna har fått nog. De vill inte längre betala för sina slarvigare grannar söderut.
För det är hela tiden det som Kommissionen desperat föreslår.
"Det synnerligen bisarra och märkliga förslag som EU-kommissionen presenterat handlar alltså om att skulderna inom eurozonen ska vara gemensamma och inte ansvaras nationellt, av varje medlemsstat var för sig utifrån sitt ekonomiska ansvarstagande eller brist på det samma. För att man tillhör samma valuta är det inte ett självklart och logiskt samband att länder som sköter sig ska betala för de som struntar i att göra det, som låter den egna statens utgifter skena och inte bryr sig om att ha infört en effektiv och någorlunda rättvis skatteuppbörd. "som Lennart Sackredeus skriver i ett inlägg på Brännpunkt i SvD idag.
Om Tyskland backar ur kommer euron att falla som ett korthus, spår Sackredeus. Dessvärre kommer inte bara de som bor i korthuset att drabbas, utan också vi andra, trots att vi inte varit med i lekstugan.
Det är inte alltid kul att få rätt.

"Dagens Juholt" skonar Reinfeldt

Självmordsinstinkt hos socialdemokraterna talar ABs ledare om idag. De skriver om att S lämnar öppet mål för straffsparken när de nu vill förhandla med moderaterna om att offentliggöra partibidrag.
Allra värst verkar denna instinkt vara hos partiledaren själv. Juholt blir intervjuad i Rapport och det enda frågorna rör sig om är om det finns en skriftlig överenskommelse med V och MP om att inte stå bredvid SD i partiledardebatter. Det hävdar Juholt med en dåres envishet att det finns, medan V och MP förnekar det. Tala om icke-fråga! Hur kan karlen trassla in sig i sådant här hela tiden?
Om det nu finns en sådan skriftlig överenskommelse får han väl plocka fram den, så är saken ur världen. Men förmodligen finns det ingen och då har han ljugit. Förödande!
Detta måste få ett slut. Varje dag kan man läsa en "dagens Juholt" i tidningarna och det är inte ens alltid det är samma sak som tas fram, det finns mycket att välja på.
Juholt pratar inte politik, men det gör inte regeringen heller. Reinfeldt hukar bakom Maria Larsson (som han alltid hukar bakom ministrar som är i blåsväder, att han skulle gå ut och försvara dem verkar otänkbart) och där får han lugnt stå medan hela hans korthus till samhällsbygge visar sina alltmer obehagliga sidor. Och varje gång Juholt uttalar sig kan han dra en lättnadens suck, ingen tittar åt hans håll.
Det lär vi få ångra.