Bevisen hopar sig

Inte på en enda punkt har det korthus till teoribygge som nyliberalismen bygger på, kunnat ledas i bevis. Istället hopar sig bevisen för att nyliberala samhällen helt enkelt går åt pipsvängen.

Alliansen har ivrigt förespråkat nyliberalismen i alla dess former (fast de förstås sagt motsatsen, annars skulle ingen köpt konceptet). Större delen av den offentliga sektorn ska/har privatiserats. A-kassa och socialförsäkringssystem skäras ned (folk är lata och lever på bidrag är den grundläggande människosynen). Facket ska hållas kort. Skattesänkningar till de välbeställda, det skapar jobb i någon sorts ”trickle down-effekt.

Nu ser vi resultatet. Sverige sjunker som en sten i jämförande skolresultat. Och nu törs experter öppet säga att det ”friskolorna”, särskilt i kombination med riskkapitalister, bär stor del av skulden.

Arbetslösheten är lika stor som tidigare. Och a-kassan har höjts så att många lämnat den försäkring som ska skydda dem mot arbetslöshet.

De sjuka blir också fler. De som har jobb jobbar för mycket och blir sjuka. I värsta fall hinner de inte tillfriskna inom den stipulerade sjukkasseperioden och hamnar i fas 3, frisk eller ej. Och kan du inte komma igen återstår socialtjänsten, men för att få bidrag måste du sälja det mesta du har (så skapar man fattigdom i ett rikt samhälle).

Och så har vi vården och äldreomsorgen. Riskkapitalisterna har stått på kö för att öppna den ena vårdinrättningen eller äldreboendet efter det andra. Skattepengarna rullar, däremot inte kvaliteten i verksamheten. Vinst är viktigast – det har vi vid det här laget fått otaliga bevis på.

Ett av världens mest välmående och jämlika länder har under en tioårsperiod (ja sossarna har bidragit) förvandlats till ett två tredjedelssamhälle.

Det landet är vårt. Dags att rensa upp i det nyliberala träsket.

Facket tappar mark - dags för lagstiftning

Det fanns en tid när fast anställning betydde trygghet. Man kunde planera sitt liv och arbetsgivaren stod för sociala avgifter, företagsjälsovård m m. Så ser arbetsmarknaden inte längre ut.
Kollektivavtal är inte längre någon självklarhet. Har facket förstått det? Det är illa nog med den urholkade a-kassan, men också de som har jobb har större osäkerhet.
Sverige är ganska unikt med sina kollektivavtal. I övriga Europa har man istället lagstiftning, åtminstone när det gäller minimilöner, socialförsäkringar och liknande. Det finns ett golv för hur arbetstagare får behandlas. Lagar är bindande. Kollektivavtal är också bindande, men bara om de finns. Det kanske är så att facket snarare ska driva att det lagstiftas om en bottentrygghet för alla på arbetsmarknaden. Ett kollektivavtal kan sedan förhandlas fram utöver det.
Men då är man väl rädda för att tappa mark, Men det har facket redan gjort. Dags för anpassning till verkligheten.

Skatterna går till näringslivet - häftigt!

Anders Borg håller med Mona Sahlin i och med uttrycket "Det är häftigt att betala skatt". Är det Schlingman som hittat på att han ska säga det? Om det är så häftigt kan man ju fråga sig varför skattesänkningar varit den enda politik som moderaterna bedrivit (förutom att de s k reformerna att ödelägga a-kassa och sjukförsäkring, och skärpa migrationslagarna för flyktingar).


Jo, det finns ett skäl till att Borg tycker det är häftigt. Skatterna ska gå till näringslivet! Det pågår en gigantisk bidragsöverföring till näringslivet nu. Ju mer av den offentliga sektorn som privatiseras, ju mer pengar till näringslivet. Oavsett om det är småföretag eller riskkapitalister. Alla ska ha sitt.


RUT och ROT är skattepengar till näringslivet i dessa branscher. Sänkt krogmoms istället för investeringar i gemensamma projekt som järnväg, bredband och annat som behöver byggas ut och underhållas.


Näringslivet är numera de största bidragstagarna i samhället. Det är väl häftigt!

Moderater blir socialdemokrater

Moderaterna har insett att för att bli det Fredrik Reinfeldt drömmer om - ett "statsbärande" parti- måste de ta över alltmer av den socialdemokratiska politiken. Åtminstone retoriskt. Men samtidigt går det ju inte att hur länge som helst säga ett och göra ett annat. Alltså måste man krypa till korset - bli vän med facket, höja a-kassan, stå emot näringslivets orimliga vinstkrav och behålla värnskatten mm.
Hittills är som sagt det mesta retorik, men sätts inte handling bakom orden kommer moderaterna verkligen att framstå som charlataner. Kanske kan de vinna ett val till genom att låtsas vara sossar. Det hänger helt på vad socialdemokraterna själva gör.
Men också på om vänstern faktiskt kan visa att de är de som står för vänsterpolitik i handling.

Det nya bidrags-Sverige

För att fortsätta mitt resonemang från förra inlägget om Sveriges sjuka arbetsmarknadspolitik, tog flera medier idag upp den s k fas 3 för dem som förbrukat dagarna i a-kassan. Resultatet av detta är att det plötsligt inte är den som arbetar som får lön, utan den som har arbetsuppgifter att utföra. Det är ju mumma för arbetsgivare, att få betalt för att "anställa".
I själva verket betalar ju vi skattebetalare två gånger för detta, först till den s k arbetsgivaren och sedan för socialbidraget till arbetstagaren.
Det måste ju ändå vara billigare av många skäl att folk får arbeta i den utarmade offentliga sektorn, där man verkligen behöver förstärka, och där inte bara den som får jobb kan betala skatt och må bättre, utan det kan påverka hela personalkollektiv positivt, genom att arbetssituationen i hemtjänst och på sjukhus m fl arbetsplatser blir rimligare. Och i slutänden också för oss som är beroende av tjänsterna.
Men detta är alliansens metod att sänka lönerna. Med dessa s k gratisarbetande praktikanter och ökad arbetskraftsinvandring i låglönejobb, kan man pressa ned lönenivån generellt. Så länge man kan hålla uppe köpkraften hos de välbeställda med låga skatter, kan hjulen ändå snurra. Men då har vi ett annat Sverige.

Inkallad i yrkesarmén som arbetslös

Tidningen ST Press skriver att nu när Försvarsmakten ska börja rekrytera till sin yrkesarmé kan arbetslösa hänvisas av Arbetsförmedlingen att söka dessa tjänster och därmed riskera att hamna i en krigssituation. Vägrar man kan a-kassan ryka.
Det kan ju vara att det inte är de krigskåta som ändå söker jobben, som är de mest lämpade för uppdrag utomlands. Kanske krävs andra kvalifikationer som många arbetssökande besitter. I och för sig verkar det ju dumt att anställa folk som inte vill ha jobbet, men man får ju bara tacka nej 2-3 gånger innan man blir utan a-kassa. Så i värsta fall kan det vara likställt med att man, som förr, blir inkallad. Och då handlar det inte om att försvara Sverige, utan i värsta fall att ge sig in i krig som andra startat och som aldrig kan vinnas med vapenmakt. Ingen utomstående stat har ännu vunnit ett inbördeskrig med vapen.

Se systemskiftet i vitögat

Äntligen börjar några i oppositionen vakna till liv och inse vad som håller på att hända - nämligen att det finns långsiktiga ideologiska teorier bakom alliansens politik. Deras attacker på a-kassan och sjukförsäkringarna är ingen slump. Sven-Eric Österberg och Wanja Lundby-Wedin har förstått att alliansen vill skapa en låglönemarknad (debattartikel i AB idag. Enligt alliansens utsago för att skapa jobb, men vad de önskar är att sänka både löner och skatter.
Men de får inte ens medhåll av Stefan Fölster på Svensk Näringsliv om detta.
AB skriver: "För Anders Borgs tidigare statssekreterare Per Jansson, i dag avdelningschef på Riksbanken, är sambandet självklart.
– Ett ökat arbetskraftsutbud innebär att fler människor konkurrerar om samma jobb och det ger en allmän press nedåt på lönerna. Därigenom kan sysselsättningen öka
Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt näringsliv, tror inte att regeringen vågar berätta sanningen:
– De har varit rädda för att de inte kan förklara det här sambandet. En lönesänkning låter farligt."
Schlingman förnekar detta och säger: "– Är det något som är tydligt i Sverige är det att här sänks inte löner. Det är inte vår bevekelsegrund. Vi tror att effekten snarare finns i att fler människor aktivt söker arbete och att i kombination med det föra en politik för att öka kompetensnivån".
Men vi vet ju att alliansen har motarbetat vidareutbildning kompetensutveckling t ex genom att minska Komvuxplatserna.
Det är i dessa frågor oppositionen måste sätta in stöten. Visa på att systemskiftet redan är här. Flytta fokus från individnivån och att folk ska söka jobb. Problemet är ju att det inte finns tillräckligt med jobb. Det är ju där man måste börja. Att jaga ut sjuka människor på en arbetsmarknad där inte ens välmeriterade får jobb visar på en otroligt cynisk människosyn.
Lundby-Wedin och Österberg har rätt när de säger "tro dem inte". Nej, tro aldrig på alliansen, de har ljugit sig genom fyra års regeringsinnehav. Verkligheten har börjat tala.

Börja tala om systemskiftet!

Nu börjar det bli riktigt allvarligt. Moderaterna är större än s och alliansen leder i den senaste opinionsundersökningen.
Det är dags att sluta med sifferbollandet och börja tala om systemskiftet. Istället för att grotta ner sig i diskussioner om enskilda skattesatser och höjningar och sänkningar av diverse avgifter måste de rödgröna ta ett helhetsgrepp på hur samhällsutvecklingen ser ut med alliansen.
Alliansen, läs moderaterna, har på ett subtilt sätt och med ett språkbruk som talar om motsatsen, börjat montera ned de viktigaste byggdelarna i välfärdssamhället. Man har försvagat fackföreningarna genom att sänka a-kassan och höja avgifterna, vilket fått framför allt de som har störst behov och minst råd att vara med i facket (skapar låglönemarknad vilket är önskvärt i ett nyliberalt samhälle). De har också försämrat sjukförsäkringen med de konsekvenser vi sett för många sjuka människor. Man vill öppna för privata försäkringar för att minska viljan hos den välbeställda medelklassen att bidra till gemensamma lösningar.
Därutöver ska den offentliga sektorn privatiseras och det gör man så sakteliga, med skattemedel som alltså förs över från det allmänna till det privata. Och i privat regi försvinner offentlighetsprincip, meddelandeskydd för de anställda m m. Ansvarsutkrävande försvåras. Vi har redan sett flera fall av korruption bland dessa företag (det är lättare att upptäcka eventuell korruption inom det offentliga).
Och så skattesänkningar som mest gynnar de mest välbeställda.Exemplen kan göras betydligt fler.
Men det är som sagt helheten i systemskiftet som måste kommuniceras och de allt större klyftor vi fått i samhället pga den förda politiken. Köper det svenska folket det moderata nyspråket ännu en gång? Vill vi verkligen ha det här samhället?