Facket tappar mark - dags för lagstiftning

Det fanns en tid när fast anställning betydde trygghet. Man kunde planera sitt liv och arbetsgivaren stod för sociala avgifter, företagsjälsovård m m. Så ser arbetsmarknaden inte längre ut.
Kollektivavtal är inte längre någon självklarhet. Har facket förstått det? Det är illa nog med den urholkade a-kassan, men också de som har jobb har större osäkerhet.
Sverige är ganska unikt med sina kollektivavtal. I övriga Europa har man istället lagstiftning, åtminstone när det gäller minimilöner, socialförsäkringar och liknande. Det finns ett golv för hur arbetstagare får behandlas. Lagar är bindande. Kollektivavtal är också bindande, men bara om de finns. Det kanske är så att facket snarare ska driva att det lagstiftas om en bottentrygghet för alla på arbetsmarknaden. Ett kollektivavtal kan sedan förhandlas fram utöver det.
Men då är man väl rädda för att tappa mark, Men det har facket redan gjort. Dags för anpassning till verkligheten.

F-skattsedeln som anställningskontrakt

F-skattsedeln är det nya anställningskontraktet. Snart ska alla ha egen firma. Många företag vill inte ha anställda utan tar in tidigare anställda som inhyrda "konsulter". Alltfler arbetstagare har tvingats bilda eget sedan regeringen genomdrev sin reform om att man som företagare bara behöver ha en uppdragsgivare (tidigare måste man ha flera för att få F-skattsedel). Det innebär också att man själv betalar in sin skatt och sina sociala avgifter.
AB skriver: "Arbetstagare som tvingas agera ­inhyrda egenföretagare ställs utanför arbetsmarknadslagstiftningens skydd. Som anställd f-skattare hamnar man i kläm i trygghetslagstiftningen, man hamnar utanför lönebildningen, man blir av med fackliga försäkringar och avtalspension. Fackförbunden fruktar att modellen används för lönedumpning."
Men det här passar ju alliansen som hand i handske. Var och en sin egen lyckas smed. Och så urholkar man fackens inflytande ytterligare, ett annat av huvudmålen i alliansens politik.
Medan Annie Lööf ler och gläds åt att företagandet i Sverige ökar.

"Arbetarpartiet" saknar intresse för arbetare

Anders Borgs "arbetslinje" fungerar inte konstaterar ABs ledarsida. Företagen påstås skrika efter arbetskraft, men ingen duger. För även om det skulle finnas tillräckligt med folk som motsvarar industrins krav (och det gör det säkert), så är de inte intresserade av att anställa. Istället hyr de in personal på visstidskontrakt. Då behöver de inte betala sociala avgifter, hålla på med lönesamtal och annat jobbigt som anställda kräver. In och jobba och sen ut. Enligt LO-tidningen står visstidsjobben för hela sysselsättningsökningen i industrin. Bekvämt för företagen, men självklart inte för dem som måste hanka sig fram på dessa visstidsjobb. Man kan inte planera sin framtid för man vet ju inte om man får kontrakt eller ej. Och utan fast inkomst inga lån, svårigheter att ens planera familj och barn. Regeringen vill också underlätta arbetskraftsinvandring. Ännu bekvämare, folk kan lämna landet när jobbet är gjort, tär inte på de gemensamma resurserna. Är det folk med över 85 000 i lön är de experter och ska självklart ha skattereduktion. Men statistik visar att de flesta som arbetskraftsinvandrat finns i restaurang- och städbranschen. Och där råder knappast brist på lämplig personal i de svenska arbetslöshetsköerna. Regeringen har noll trovärdighet i de här frågorna. Det finns inget intresse för seriösa arbetsmarknadsåtgärder, företagen ska gynnas med utländsk arbetskraft som man kan betala minimilöner och det blir alltmer uppenbart för varje dag att alliansens politik är till för dem som har - jobb, pengar, status. Ingen kan efter dessa fyra och ett halvt år tro på retoriken om "det nya arbetarpartiet". De andra i alliansen låtsas i alla fall inte att de är något annat än högerpartier.