Egoism i en trängd värld

Girigheten hos många av dagens kapitalister lyser fram. Visst ska aktieägarna få utdelning, något annat är inte att tänka på, menar de.
Vilket superläge, när staten pumpar in stödpengar för permitteringar, då finns pengar kvar till aktieägarna-
Tacksamt nog har Magdalena Andersson satt ner foten. Blir det utdelning, blir det lagstiftning. Framför allt bör ju sådana företag direkt betala tillbaka det stöd de fått, samt återigen få betala arbetsgivaravgifter och annat som de befriats från.
Förmodligen kommer inga utdelningar att ske. Men det motbjudande i att saken överhuvudtaget tas upp, visar de rikas totala egoism i en värld där ekonomin störtdyker.

Varför strider lagen så ofta mot sunt förnuft?

Hur ska vi kunna lita på rättsväsendet när lagstiftningen så ofta strider mot sunt förnuft? Det senaste exemplet är den treåriga flickan som, trots att hon sedan födseln växt upp hos sin fosterfamilj, ändå överlämnades till missbrukande föräldrar som orsakade hennes död. För trots allt prat om "barnets bästa", är våra lagar skrivna så att i första hand föräldrar har rätt till sina barn. I lagtexten talas inte ens om barnen.
Men det finns fler exempel på att lagen går emot sunt förnuft, t ex när det gäller mord. Känt är fallet med de två personerna som slog ihjäl en äldre man och man inte kunde fastställa vem av dem som utdelat det dödande slaget. Båda friades.
Och ungdomar som misshandlat någon och där det är svårt, men uppenbart, att de gjort sig skyldiga till misshandel. Men de frias för att man inte kan säga vem som gjorde vad.
Och sexualmål ska vi inte tala om. När hovrätten kan fria någon trots att vederbörandes sperma finns i flickans kropp, köper ändå rätten mannens förklaring att han torkat sig på en handduk efter onani och att flickan sen använt samma handduk för att torka sig. Då går skam på torra land.
Visst är det viktigt med rättssäkerhet, men när lagen kan tolkas så att den strider mot sunt förnuft undergrävs tilltron till rättsväsendet. Nu har ju barnkonventionen blivit lag i Sverige. Då måste lagstiftningen följa med.

Positivt för kvinnor

Två positiva nyheter idag i det oftast nattsvarta nyhetsflödet.
En folkomröstning om rätt till abort kan komma att hållas i Irland nästa år. Dagens lagstiftning i Irland tillåter ingen form av abort, inte ens vid våldtäkt eller incest. Att ta ett abortpiller kan ge 14 års fängelse, enligt artikel i AB. Det är ju helt perverst att ett EU-land kan tillåtas att ha sådana medeltida regler. EU som annars är inne och tafsar på hur lekplatser ska se ut och liknande petitesser som bör vara upp till medlemsländerna själva. Men när viktiga frågor om mänskliga rättigheter (ja, rätten till sin egen kropp är en sådan) då blir det svårt. Det gäller migration också.
Men som sagt, nu kanske de irländska kvinnorna äntligen får en chans att bestämma själva.
Och Saudiarabien ska tillåta kvinnor att köra bil. Vilket framsteg i denna ruttna monarki där medeltiden ännu råder mitt i rikedom och överflöd för de få. Det är ingen tillfällighet att deras tideräkning fortfarande är 1400-tal. Men nu öppnas en liten springa till ett modernare liv för många saudiska kvinnor. Man kan bara hoppas att den medeltida lagstiftningen i andra sammanhang också ska ändras. Men upplysningstiden kommer ju inte förrän på 1700-talet, så det lär väl dröja.....

Hedersvåld värsta formen av kvinnoförtryck

Det har pågått en märklig diskussion som handlar om kvinnoförtryck,på vissa ledarsidor, Grunden verkar vara att man måste prata om allt kvinnoförtryck och inte peka ut något särskilt för att inte ge rasisterna poäng. Dvs man ska inte i onödan dra upp det s k hedersvåldet mot kvinnor, för då slår man mot hela kulturer.
Kulturer som tillämpar hedersvåld bör man slå mot menar jag. Det finns absolut inget som rättfärdigar att kvinnor misshandlas och t o m dödas, för att de vill välja sina egna liv. Ibland blir den svenska välvilligheten direkt kontraproduktiv och man blundar för de värsta formerna av kvinnoförtryck för att de förekommer i vissa kulturer.
Jag vill inte klistra på mig etiketten feminist, för jag vet snart inte längre vad det är. Men kvinnoförtryck ska bekämpas i alla sina former. I Sverige kan hedersvåld bekämpas med lagstiftning, t ex mot ofrivilliga giftermål (för både män och kvinnor) och mot barnäktenskap. Som svensk medborgare kan man aldrig vara gift vid 15 års ålder vad än andra säger.
Prata om verkligheten och inte någon teoritiserande form av feminism som ingen begriper.

I Sverige råder gruvruschens glada dagar

Noll koll på gruvbolagen, berättar DN om i dagens tidning och hänvisar till en artikel i Naturskyddsföreningens tidning Svensk Natur. Vem som helst kan uppenbarligen begära tillstånd att bryta malm och mineraler i vårt land, utan att vederbörande behöver visa upp företagets soliditet eller kapital. Istället hamnar allt fler i konkurs och kommunerna, dvs skattebetalarna, för stå för notan när den miljöpåverkande verksamheten upphör.
"De myndigheter som har att fatta beslut om tillstånd hänvisar till att de följer minerallagstiftningen. I praktiken görs därför inga lämplighetsprövningar. Inte heller behöver bolagen skicka in årsredovisningar", skriver DN.
Man kan undra vad det är för lagstiftning som ger kreti och pleti möjlighet att ge sig på gruvdrift. Vissa bolag har fått tillstånd trots att de befinner sig i en ekobrottsutredning.
Den förra regeringen litade på sina myndigheter (det ska en regering kunna), men ställde uppenbarligen inga följdfrågor. Man är så desperat att få till jobbtillfällen, så allt annat får stryka på foten. Men det kan kosta mer än det smakar, vilket OECD just konstaterat i en rapport om svenska insatser för att öka sysselsättningen. Inget har fungerat.
Sverige ger ett närmast naivt intryck och oseriösa företag gnuggar händerna. En del jobb kanske kan skapas genom att tillsyn och kontroll skärps på de flesta områden.

Dags för EU att ställa krav på romernas hemländer

Äntligen något positivt från folkpartiet! De föreslår det självklara när det gäller tiggeriet - lösningen finns i hemländerna. Med tanke på hur mycket EU blandar sig i staters angelägenheter med olika regler, borde det vara självklart att EU nu går in med bindande krav på Rumänien, Bulgarien m fl, att göra något åt situationen för romerna. Särskilt som de flesta andra EU-länder faktiskt får problem för att dessa människor tvingas tigga i andra länder.

Men vi svenskar försöker lösa problemet här. Vi vill ju framstå så humana. (Men det gäller t ex inte dem som sitter i förvar i väntan på utvisning).

Men det är trist att komma ut i hemskogen och se att där finns läger där människorna huggit ner träd i en känslig våtmark och använt andra delar som toalett. Det är ohygieniskt för dem som bor där, men också olagligt på ett antal plan. Varför ska just romer vara undantagna från denna lagstiftning?

Situationen för tiggarna kommer också att bli allt sämre ju fler som kommer. Man kan inte ge till alla och vad hjälper en krona här eller där. 

Nu måste regeringen, tillsammans med andra EU-länder utöva hårda påtryckningar på tiggarnas hemländer så att dessa människor kan leva ett anständigt liv i sina hemländer (för det gör de faktiskt inte här heller). 

Arbetsgivarna tvingar fram medborgarlön

Birgitta Forsberg, DNs näringslivskrönikör, hade en riktigt deprimerande krönika i dagens tidning.
Hon skriver: "Sverige är företagens västeuropeiska Mecka. Vi svenskar är så flexibla att telefonen får följa med på toaletten, annars kan vi missa det eftertraktade sms:et om påhugg. "Sverige är företagens västeuropeiska Mecka. Vi svenskar är så flexibla att telefonen får följa med på toaletten, annars kan vi missa det eftertraktade sms:et om påhugg. Ord som kompetensväxling, flexibilitet och dragspel är högsta mode i näringslivet."
Och hon påpekar att det är de anställda som ska stå för kompetensväxling, flexibilitet och dragspel (dvs att kunna anställa och avskeda efter behov som t ex orderingång). Sverige är så liberalt, menar hon vidare, att regler kan kringgås utan problem och det är lätt att tysta facket.
Och vi svenskar hukar oss och tar snällt med oss telefonen vart vi går för att inte missa en jobbchans via sms.
Jag skulle vilja säga att vi är vid en skiljeväg som liknar den vid 1800-talets slut. Då var arbetslösheten också hög och arbetarna fick stå i kö och vänta på påhugg. Det var då man började bilda fackföreningar för att ha något att sätta emot arbetsgivarna.
Idag är vi inte fattiga som då och har därför mer att förlora. Men de unga arbetslösa idag kommer att bli fattiga om arbetsgivarna får härja som nu.
De unga kan inte planera sina liv, inte skaffa bostad, inte bilda familj. Och med dagens pensionssystem kommer de inte att ha mycket att leva på om de nu kan gå i pension någon gång. Vi bäddar för fattigdom och slum om den här trenden fortsätter.
Redan idag visar all statistik att klyftorna växt enormt de senaste åren (särskilt de sista åtta).
Därför finns inte många vägar att gå. Lagstiftning om att förbjuda vissa typer av anställningar? Förmodligen hindrar EU sådana åtgärder.
Eller så kan stat och kommun gå in och faktiskt anställa människor, för det är ingen tvekan om att många behövs där. Och då talar vi om riktiga jobb.
Annars återstår bara att ge medborgarlön till dem som av olika skäl utestängs från arbetsmarknaden? Ja, inget samhälle mår bra av att människor slås ut.
Eller så kan fler ta efter Norwegianpiloterna och sätta hårt mot hårt. VI ACCEPTERAR INTE ORIMLIGA ARBETSVILLKOR!
Känn på den!

DN;s krönika finns här:http://www.dn.se/ekonomi/birgitta-forsberg-facken-dansar-alltmer-efter-foretagens-pipa/

Stat och kommun kan skapa jobb

Läser att Skatteverket bl a ska granska rot-och rut-företag. Det är inte en dag för tidigt. Det har ju visat sig att i dessa förekommer en hel del fusk och oegentligheter.
Många försvarar rut och rot med att de skapar jobb. Låt vara. Men eftersom de lever på bidrag från oss skattebetalare, vore det väl bättre om de utfördes i offentlig regi. Då kunde man ha koll på både ekonomi och arbetsförhållanden för personalen.
Den offentliga sektorn skriker efter fler händer. Låt sektorn direktanställa istället för att gå omvägen över allehanda entreprenörer i en tidsödande upphandlingsprocess, där dessutom lägst pris gäller, varför man inte bör förvånas över ständiga rapporter om undermåligt utförande.
Stat och kommun kan skapa jobb. Självklart ska näringslivet ha vettiga villkor som gör att de kan anställa personal på fast basis. Men så länge kvartalskapitalismen råder och företag som inte genast visar vinst, läggs ned, kommer ingen förändring att ske.
Politikerna hänvisar ofta till arbetsmarknadens parter när det handlar om anställningsförhållanden och arbetsliv. Men politikernas roll är faktiskt också att skapa ett samhälle för alla medborgare. Det gör man inte om arbetsmarknaden tillåter eviga tidsbegränsade anställningar, som i sin tur gör att framför allt unga (men också invandrare och funktionsnedsatta) inte kan planera ett liv med bostad och familj, då de inte har grundtrygghet. Då är det dags för lagstiftning. Det är politikernas roll.

Varje steg mot jämställdhet är politiskt

Äntligen har fokus börjat hamna på männen i jämställdhetsdebatten. Regeringen har t o m gjort en särskild utredning, "Män och jämställdhet", som presenterades häromdagen av utredaren Svend Dahl.
Det är nämligen männen som saknats i diskussionen om jämställdhet. Att frågorna från början drevs av kvinnor är ju ganska naturligt, det är kvinnorna som missgynnats i ett ojämställt samhälle. Men för att män och kvinnor ska bli jämställda krävs att båda parter medverkar. Och att vi inte kommit längre handlar mycket om att män tyckt att jämställdhet är en kvinnofråga. Något kvinnor kan hålla på med.
Och det har vi vi gubevars gjort. Men inte alla kvinnor förstår vikten av opinionsbildning kring de här frågorna. SvDs ledarskribent Naomi Abramowicz verkar inte göra det. Hon frågar sig: "Men bör verkligen bristande jämställdhet, som beror på människors fria val, åtgärdas med politiska förslag? Är det ens möjligt?"
Hon verkar inte ha insett att alla de jämställdhetsreformer som genomförts sen 60- och 70-talet handlar om politiska förslag. Kvinnans rätt till sin egen kropp som kom med abortlagstiftningen 1974, utbyggnaden av daghemmen (kvinnors fria val att arbeta trots att de har barn), införandet av pappamånad (så att män i alla fall kan välja att vara hemma om de vill) osv.
De flesta viktiga steg i jämställdhetsarbetet har föregåtts av intensivt politiskt arbete. Och det finns hela tiden motkrafter mot reformerna. Just nu börjar abortmotståndarna vädra morgonluft. Ännu ett hot mot "det fria valet".

Schizofrena domstolar

Så har hovrättens dom fallit. Mannen som hävdade att flickan i hans fosterhem hade torkat sig på samma toapapper som han onanerat i och därmed fått in hans sperma i sin slida, har fällts för våldtäkt.

Tingsrätten ville dock fria mannen. En sak är om det fanns starka bevis för att flickan ljög och frivilligt haft sex med mannen. Men en man som förnekar sex och hittar på ovanstående förklaring kan ju inte tas på allvar.

Det är oroande att våra domstolar kan komma till så olika slutsatser i ett domslut. Fortfarande är sexualbrottslagstiftningen tydligen så svårförståelig för domstolarna att de inte ens kan bortse från de mest krystade bortförklaringar.

Framför allt bygger domsluten mer på fördomar och föråldrad kvinnosyn än något annat. Och med tanke på den råa sexjargongen hos dagens ungdomar finns stor risk att framtidens jurister inte heller kommer att förstå att ett nej är ett nej.

En lag som inte följs

Vilken tjej eller kvinna kan någonsin tycka att det är meningsfullt att anmäla en våldtäkt efter hovrättsdomen där sex pojkar som gav sig på en 15-årig flicka i ett låst rum där hon berövats sin mobiltelefon, friades.

Vem kan ens föreställa sig att en 15-årig vill ha sex på detta sätt? Det är en cynism som saknar motstycke bland de s k jurister och domare som kommit fram till detta. Nej, hon var inte försatt i ett hjälplöst tillstånd enligt hovrätten. Återigen denna vidsynta syn på vad hjälplös är.

Det är ett lågt argument, men ibland undrar man ju hur kvinnosynen är bland dessa män som ska föreställa uttolkare av lagen. Jag ser framför mig sexköpare fullständigt i avsaknad av empati och helt på de här grabbarnas sida.

Sexualbrott är svåra att bevisa, men ett överfall av detta slag bör det inte råda någon tvekan om. Hur många gånger ska lagstiftningen behöva ändras utan att det ger något utslag i rättsinstanserna?

Backlash för kvinnor i EU

Nu har Litauen sällat sig till länderna med skärpt lagstiftning mot aborter. Ännu ett EU-land har förbjudit kvinnor att bestämma över sin egen kropp. Polen, Irland och Malta har samma lagstiftning. Och Spanien diskuterar att skärpa sin. Och även här i Sverige vill ju populistiska SD sänka tiden för när en abort får genomföras.
Katolska kyrkan har initierat en namninsamling för att ta upp frågan i EU. De vill diskutera ett generellt förbud mot abort i EU. Det kallas medborgarinitiativ och med tillräckligt många tusen namnunderskrifter måste kommissionen ta upp frågan.
Det kanske är bra om de får igenom det. Då kommer frågan upp på bordet och EU kan inte längre ducka för denna känsliga fråga. Och då kommer man att bli varse att merparten av EUs kvinnor inte alls står bakom inskränkning av aborträtten - tvärtom.
Eller så kanske det behövs en namninsamling till förmån för abort. Något för EUs alla kvinnoförbund (och det finns säkert män som står bakom också).

Sverige alltmer korrumperat

Man behöver bara öppna sin dagstidning för att se arr Sverige håller på att korrumperas totalt. Överallt dessa lurendrejare som skor sig på andra människor.
Men vår regering har också gjort det så mycket lättare för personer med oseriösa motiv. Hela den privatiserade offentliga sektorn är en uppsjö av allt från korrupta/okunniga upphandlingar till alla lättnader i lagstiftningen så att t ex oseriösa s k företagare kan ta hit människor från andra länder och utnyttja dem. Samtidigt som kontrollinstanserna säger att "åh det visste vi inte" "det har vi inte haft anledning att kontrollera". Just när det gäller arbetskraftsinvandring motsätter sig dessutom migrationsministern en skärpt lagstiftning med mer kontroll. Allt medan människor far alltmer illa.
Det som inte privatiseringsivrarna verkar (vilja) förstå är att när pengar och vinst är inblandade lämnas fältet öppet för lycksökare. Jan Björklund t ex, vägrar inse att skolpengen är en av rötterna till att den svenska skolan är på väg ner i ett svart hål. Om vinst är målet (och det är det för alla företag) kommer vissa att utnyttja alla tänkbara sätt för att öka denna vinst. Vi ser hela tiden skräckexempel på detta (väga blöjor, sätta Godkänd på knappt läskunniga elever, ta betalt av landstinget för icke genomförda sjukbesök etc etc)
Och eftersom alla de som utför tjänster åt dessa företag är rädda för repressalier (mista jobbet, bli hemskickad, hotad på andra sätt) har vi bara sett toppen på isberget.
Det minsta som kan begäras är ökad kontroll av de företag som arbetar inom offentlig verksamhet. Och sedan verkar mer än stickprov behövas för övrig verksamhet i landet, där vi ständigt får höra om missbruk av olika slag (inte minst inom livsmedelsbranschen).
Och så har vi de lobbande politikerna dessutom. De som direkt från regerinskansliet och till hialösa belopp anlitas av närmsta PR-byrå för att påverka sina forna kamrater. Korruptionsrisk  högst upp i näringskedjan. Men där pengarna går in går vettet ut.

Facket tappar mark - dags för lagstiftning

Det fanns en tid när fast anställning betydde trygghet. Man kunde planera sitt liv och arbetsgivaren stod för sociala avgifter, företagsjälsovård m m. Så ser arbetsmarknaden inte längre ut.
Kollektivavtal är inte längre någon självklarhet. Har facket förstått det? Det är illa nog med den urholkade a-kassan, men också de som har jobb har större osäkerhet.
Sverige är ganska unikt med sina kollektivavtal. I övriga Europa har man istället lagstiftning, åtminstone när det gäller minimilöner, socialförsäkringar och liknande. Det finns ett golv för hur arbetstagare får behandlas. Lagar är bindande. Kollektivavtal är också bindande, men bara om de finns. Det kanske är så att facket snarare ska driva att det lagstiftas om en bottentrygghet för alla på arbetsmarknaden. Ett kollektivavtal kan sedan förhandlas fram utöver det.
Men då är man väl rädda för att tappa mark, Men det har facket redan gjort. Dags för anpassning till verkligheten.

Abort kommer alltid att finnas

Man kan glädja sig åt att republikanerna får minskade vinstchanser i USA-valet efter den märklige Todd Akins uttalande om att "kvinnor som våldtas kan inte bli gravida" och därför ska det inte finnas några skäl för abort.
Men det är ändå för sorgligt att en man i hans position kan yttra något så infernaliskt korkat och dessutom tro på det. Och han är dessvärre inte ensam. Många kvinnor är abortmotståndare, men jag får ändå en känsla av att merparten är män. Att de helt enkelt inte klarar av att en kvinna kan bestämma över sin egen kropp. Men jag slår vad om, att skulle dessa maktens män råka göra en kvinna som inte är deras fru med barn, skulle de ändå vara intresserade av att få saken ur världen.
Hyckleriet när det gäller abort är massivt i hela världen. Skulle män föda barnen vore det inga som helst problem med en positiv lagstiftning för abort. Och hur kan dessa män (och kvinnor) samtidigt som de tjatar om "ja till livet", samtidigt vara för dödsstraff, vilket väldigt många av dem är i USA (och även i andra länder med sträng abortlagstiftning).
Så länge män som Todd Akin och hans medförfattare Paul Ryan (Mitt Romneys vice kandidat) har makt kommer kvinnor fortfarande att dö av illegala aborter. För abort kommer alltid att finnas på det ena eller andra sättet.

Kolla männen, Migrationsverket

Heder åt Nyamko Sabuni som nu verkar vilja ta tag i den absurda lagstiftning som gör det möjligt för män att gång på gång ta hit kvinnor från andra länder, som de sedan misshandlar och dumpar.
Det är underligt att Migrationsverket, som annars verkar så noga med bakgrundskoller och tycker att 90-åriga sjuka kvinnor ska utvisas, inte kan se ett mönster när samma man flera gånger tar in kvinnor som sedan blir utvisade, utan att mannen granskas.
Ser fram emot tydliga direktiv och ny lagstiftning.

Tebjudning i Underlandet

Vad ska det bli av USA? Trots allt påverkar det även oss vem som styr detta land och hur. Förutom en usel ekonomi har man en bakbunden president som knappt vågar ta ett steg i riktning mot att genomföra sina vallöften av rädsla för att inte bli vald igen. Därmed sviker han alla dem som röstade på honom sist och de kanske inte röstar igen.
Än mer oroande är att de kanske inte ens får möjlighet att rösta även om de skulle vilja. I helgen skrev DN att flera delstater nu skärper lagstiftningen kring röstförfarandet, så att det blir allt krångligare att registrera sig. Färre ställen att göra det på och stängt på söndagar, då många kyrkor tidigare givit folk skjuts till registreringen efter gudstjänsten. Dessa åtgärder drabbar i första hand fattiga, minoriteter och den svarta befolkningen, de som i större utsträckning röstar demokratiskt.
M a o USA hittar ständigt nya sätt att urholka demokratin. Och när t o m professorer (som jag hörde på radion häromdagen) i statskunskap menar att konstitutionen aldrig kan ändras för den är given av gud, då har man all anledning att misströsta.
Man förstår varför den dominanta politiska rörelsen i USA nu kallas Tea Party-rörelsen. Politiskt befinner sig USA redan i Underlandet.

Politikerskrået hinner inte med

Fredrik Reinfeldt sitter i morgonsoffan och säger att han aldrig varit långtidsarbetslös. Nej, för han har inte haft något riktigt jobb att bli arbetslös ifrån. Om man tittar på hans biografi på www.regeringen.se kan man se att de enda icke-politiska jobb han haft är tillfälliga jobb på SEB i Täby 1986 och 1987 (sommarjobb?). Annars har han bara haft politiska uppdrag.
Dessvärre gäller detta alltfler politiker. De blir ett skrå fjärmat från "vanligt" folk, skolade i ungdomsförbunden och tar sedan klivet direkt in i den större partiapparaten.
Förr sammanträdde riksdagen då och då och riksdagsledamöterna hade jobb vid sidan av. Alla i regeringen satt också i riksdagen. Idag är samhället så komplicerat att det inte finns tid att ha någon annan syssla. De har inte ens tid att få överblick över hela samhället utan kan i bästa fall följa sitt utskotts frågor. Regeringens ministrar sitter upp över öronen i ärenden och har bara tid att komma till riksdagens frågestunder och omröstningar om de nu ens har en riksdagsplats.
Risken med denna utveckling är att de som ytterst stiftar våra lagar inte hinner sätta sig in i frågorna, ser konsekvenserna osv. Det ser vi inte minst i den hafsiga lagstiftning som regeringen föreslagit och riksdagen antagit. Men det kanske var medvetet för att hinna få igenom så mycket systemskifte som möjligt under mandatperioden.