Stat och kommun kan skapa jobb

Läser att Skatteverket bl a ska granska rot-och rut-företag. Det är inte en dag för tidigt. Det har ju visat sig att i dessa förekommer en hel del fusk och oegentligheter.
Många försvarar rut och rot med att de skapar jobb. Låt vara. Men eftersom de lever på bidrag från oss skattebetalare, vore det väl bättre om de utfördes i offentlig regi. Då kunde man ha koll på både ekonomi och arbetsförhållanden för personalen.
Den offentliga sektorn skriker efter fler händer. Låt sektorn direktanställa istället för att gå omvägen över allehanda entreprenörer i en tidsödande upphandlingsprocess, där dessutom lägst pris gäller, varför man inte bör förvånas över ständiga rapporter om undermåligt utförande.
Stat och kommun kan skapa jobb. Självklart ska näringslivet ha vettiga villkor som gör att de kan anställa personal på fast basis. Men så länge kvartalskapitalismen råder och företag som inte genast visar vinst, läggs ned, kommer ingen förändring att ske.
Politikerna hänvisar ofta till arbetsmarknadens parter när det handlar om anställningsförhållanden och arbetsliv. Men politikernas roll är faktiskt också att skapa ett samhälle för alla medborgare. Det gör man inte om arbetsmarknaden tillåter eviga tidsbegränsade anställningar, som i sin tur gör att framför allt unga (men också invandrare och funktionsnedsatta) inte kan planera ett liv med bostad och familj, då de inte har grundtrygghet. Då är det dags för lagstiftning. Det är politikernas roll.

Bara Vänsterpartiet vågar utmana

I "Debatt" häromdagen pratade man om att partierna är så lika, kallade de stora partierna socialmoderaterna osv. Det är olyckligt. Moderaterna har naturligtvis ett intresse av att folk tror att de är detsamma som socialdemokrater fast med skattesänkningar. Det är den tes de drivit i snart åtta år. De har talat om att de värnar om "välfärdens kärna". Vari den består har dock varit svårt att få reda på. Det handlar i alla fall om något i klass med vindruvskärna.
Det finns riktiga socialmoderater, som Vidar Andersson, Varför blir inte karln utesluten? Men annars har ju socialdemokraterna allt att vinna på att berätta vilket samhälle de står för. Det borde ju i princip vara allt som alliansen står för. Och oavsett vad alliansen säger, så talar verkligheten emot dem. Så varför är det så svårt att vara tydlig med att det här samhället, med de ökande klyftorna vill vi inte ha. Därför kommer vi att satsa på välfärden genom att faktiskt gynna dem som nu inte gynnats på åtta år och det är andras tur att betala.
Alliansen aviserar nu vissa skattehöjningar för att de förstått att människor är missnöjda med att klyftorna ökar. Men alla deras förslag handlar om skatter som alla betalar oavsett inkomst. Att t ex ta bort rut är fullständigt otänkbart för alliansen. Man gallskriker om att jobb försvinner. Ja, men om jag har en presentbutik som inte bär sig för att kunderna är för få och inte vill betala vad det kostar att ha denna butik, då slår den igen. Detsamma borde väl gälla för städbolag. Att bygga sitt företag på subventioner är ingen bra affärsidé. Men törs sossarna ta bort rut?
I själva verket finns idag bara ett arbetarparti, nämligen vänsterpartiet. Begreppet arbetarparti börjar bli obsolet, inte minst när moderaterna börjar kalla sig det. Snarare ett parti för låginkomsttagare och arbetslösa. Alla de som far illa i ett arbetsliv där girigheten tagit över alla gemensamma överenskommelser och alltfler arbetsgivare väljer att strunta i. Men också för alla oss som tycker att ett bra samhälle tar hand om sina medborgare, oavsett deras situation. För det gynnar cokså oss som redan har det bra.
Vänsterpartiet är idag det enda parti som utmanar kapitalet inom vård, skola och omsorg. SOm vågar tala om att det kommer att kosta en del att komma tillbaka till den välfärd vi en gång hade. Den kanske inte heller kommer att se ut som förr, men dess syfte är fortfarande att vara det trygghetsnät som träder in när människor har det svårt. Men också att garantera de reformer som faktiskt uppnåtts på olika områden inom välfärden (föräldraledighet, fri abort m m). Och man ska fortfarande kunna välja pedagogiska former för undervisning, såsom montessori och waldorfs, musikskolor och idrottsgymnasier. De fanns faktiskt före riskkapitalisternas tid också.

Facket tappar mark - dags för lagstiftning

Det fanns en tid när fast anställning betydde trygghet. Man kunde planera sitt liv och arbetsgivaren stod för sociala avgifter, företagsjälsovård m m. Så ser arbetsmarknaden inte längre ut.
Kollektivavtal är inte längre någon självklarhet. Har facket förstått det? Det är illa nog med den urholkade a-kassan, men också de som har jobb har större osäkerhet.
Sverige är ganska unikt med sina kollektivavtal. I övriga Europa har man istället lagstiftning, åtminstone när det gäller minimilöner, socialförsäkringar och liknande. Det finns ett golv för hur arbetstagare får behandlas. Lagar är bindande. Kollektivavtal är också bindande, men bara om de finns. Det kanske är så att facket snarare ska driva att det lagstiftas om en bottentrygghet för alla på arbetsmarknaden. Ett kollektivavtal kan sedan förhandlas fram utöver det.
Men då är man väl rädda för att tappa mark, Men det har facket redan gjort. Dags för anpassning till verkligheten.

M omsätter inte sitt program i praktiken

Så har moderaterna kommit med ett nytt idéprogram. Istället för "den enda vägen" är man nu "det enda arbetarpartiet". Man kan tro att man fått ett socialdemokratiskt program i händerna. Trygghet och rättvisa är moderaternas värdegrund.
Ingen som läser detta kan tro att det här partiet regerat i fem år i det här landet. Men vänsterretoriken fortsätter med oförminskad styrka. Trovärdighetsproblemen ökar dock hela tiden.
Och så vill man framställa sig som ett miljöparti. Högtravande ord om biologisk mångfald staplas på varandra. Men förslagen handlar om att driva mer kommersiell verksamhet i nationalparker och se över allemansrätten. Och rovdjurspolitiken har vi redan sett för mycket av.
T o m boregerliga ledarskribenter kallar moderaterna idéfattiga. Nu har de t o m övertagit oppositionens politik. Men alla som ser sig omkring ser det systemskifte Adelsohn efterlyste på sin tid. Och inte ens han verkar glad över resultatet numera.

F-kassa utan ansikte

Nu ska Försäkringskassan spara. Igen. Regeringen ger ingen pardon. Det resulterar i att alla lokala kontor läggs ned. Allmänheten kommer inte längre att kunna träffa en försäkringstjänsteman för att diskutera sitt ärende. Endast telefon och internet kommer att gälla. Med tanke på Försäkringskassans redan dåliga rykte som leverantör av tjänster och inte minst för de omänskliga regler regeringen infört, kommer många medborgare att uppleva ett totalt moment 22 i mötet med denna myndighet.
Det är svårt att förstå syftet med denna besparing. Vad vill man åstadkomma? Det var ju uppenbart redan efter den förra nedskärningen att F-kassan inte klarade att göra det den skulle. Man kanske vill bespara kassans personal att möta förtvivlade medborgare som drabbas av de inhumana sjukförsäkringsreglerna. Via enbart internet och telefon kan man vara ännu tuffare.
Kanske är syftet att åstadkomma mesta möjliga röra i trygghetssystemen för att sedan kunna avskaffa dem. Eller privatisera dem?

Alliansen på tomgång i SVT-debatt

Har hört en del av partidebatten med Sverker Olofsson i SVT. Nu handlar det bara om skatterna igen, men annars har det blivit väldigt tydligt vilken tomgång alliansen går på när man talar om välfärd.
De svänger sig med ord som traditionellt förknippats med vänstern, men deras tolkning handlar hela tiden om att trygghet innebär att kunna välja vårdgivare (inte att de som finns går på knäna), att de skattepengar som faktiskt kommer in ska användas till vinst i välfärdssektorn snarare än att stärka verksamheten (t ex att starta fler skolor än som behövs på annan verksamhets bekostnad), arbetslinjen handlar om att kasta ut folk ur försäkringar (arbetslöshet och sjukförsäkring) som varit grundbulten i välfärdssamhället.
Trovärdigheten sjönk verkligen för alliansen när realpolitiken debatterades och de rödgröna stärkte sina kort. T o m Tomas Östros kändes äkta och engagerad, medan Borg trött på slutet nämnde att vi i alliansen satsar på "välfärd och trygghet" och lät som om han överhuvudtaget ine förstod dessa ords innebörd.

Vad är välstånd?

Sverige ligger allt sämre till i välståndsligan enligt en OECD-rapport. Ja, efter snart fyra år med alliansen kanske man inte ska förvånas, men det är nog lite mer komplicerat än så.
OECD mäter välstånd i BNP. Det betyder att allt vi producerar genererar BNP, även sopor, utsläpp och avfall. Minskar man sådant, använder mindre energi etc, minskar BNP. Men kanske välståndet ökar på andra sätt? Goda liv kanske inte alltid kan mätas enbart i materiell förbrukning.
Goda liv handlar oftare om att känna trygghet om man drabbas av t ex sjukdom eller arbetslöshet. Ett socialt skyddsnät och små sociala klyftor var tidigare ett kännemärke för Sverige och karakteriserade den s k svenska modellen. Trygga människor vågar satsa, för de vet att någonstans kan de fångas upp om det går fel. Har man satsat miljoner i en bostadsrätt för att det var enda sättet att överhuvudtaget få en bostad, kanske inte ökad konsumtion står på listan när lån och avgifter ska betalas.
Sverige är snabbt på väg mot en annan sorts samhälle där USA verkar vara modellen. Det mesta ska vara i privat ägo, generella välfärdssystem avvecklas och fortsätter det kommer snart idén om privata försäkringar att slå alltmer rot.
Vi har chansen att stoppa i tid med en rödgrön röst i höst.