Visar inlägg med etikett musik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett musik. Visa alla inlägg

måndag 14 mars 2016

Ligger Sverige i framkant med Frans?

Det mesta ser väldigt mörkt ut, så varför inte fundera lite över Melodifestivalen, detta gladjippo för gammal och ung. Eller kanske bara för ung? 
Egentligen är jag inte alls intresserad av detta mastodontprogram, men de senaste veckorna är det ju nästan det enda som inte handlat om flyktingar och elände i världen.
Tyvärr verkar jag vara en av få som inte förstår storheten i den melodi som vann, med den söte gossen Frans. Men det kanske var söthetsfaktorn som slog igenom hos många väldigt unga.
Fast det fanns ändå något sympatiskt över hans framträdande. Inga hysteriska rökmoln, snurrande dansare och blixtar hit och dit. Bara rakt upp och ner. 
Men det kommer förstås aldrig att slå i Europa. Så då slipper SVT att bekosta detta jippo nästa år. Men kanske Sverige, som så ofta när det gäller musik ligger i framkant. Om några år lugnar sig kanske flera länder och man går tillbaka till det mera stillsamma á la 50-tal. Då stod ju alla artister stilla och sjöng rakt upp och ned. 
Själv gillade jag swahililåten bäst. En pigg tjej som sjöng så man blev glad. Det kan behövas i dessa tider.

lördag 22 mars 2014

Bara Vänsterpartiet vågar utmana

I "Debatt" häromdagen pratade man om att partierna är så lika, kallade de stora partierna socialmoderaterna osv. Det är olyckligt. Moderaterna har naturligtvis ett intresse av att folk tror att de är detsamma som socialdemokrater fast med skattesänkningar. Det är den tes de drivit i snart åtta år. De har talat om att de värnar om "välfärdens kärna". Vari den består har dock varit svårt att få reda på. Det handlar i alla fall om något i klass med vindruvskärna.
Det finns riktiga socialmoderater, som Vidar Andersson, Varför blir inte karln utesluten? Men annars har ju socialdemokraterna allt att vinna på att berätta vilket samhälle de står för. Det borde ju i princip vara allt som alliansen står för. Och oavsett vad alliansen säger, så talar verkligheten emot dem. Så varför är det så svårt att vara tydlig med att det här samhället, med de ökande klyftorna vill vi inte ha. Därför kommer vi att satsa på välfärden genom att faktiskt gynna dem som nu inte gynnats på åtta år och det är andras tur att betala.
Alliansen aviserar nu vissa skattehöjningar för att de förstått att människor är missnöjda med att klyftorna ökar. Men alla deras förslag handlar om skatter som alla betalar oavsett inkomst. Att t ex ta bort rut är fullständigt otänkbart för alliansen. Man gallskriker om att jobb försvinner. Ja, men om jag har en presentbutik som inte bär sig för att kunderna är för få och inte vill betala vad det kostar att ha denna butik, då slår den igen. Detsamma borde väl gälla för städbolag. Att bygga sitt företag på subventioner är ingen bra affärsidé. Men törs sossarna ta bort rut?
I själva verket finns idag bara ett arbetarparti, nämligen vänsterpartiet. Begreppet arbetarparti börjar bli obsolet, inte minst när moderaterna börjar kalla sig det. Snarare ett parti för låginkomsttagare och arbetslösa. Alla de som far illa i ett arbetsliv där girigheten tagit över alla gemensamma överenskommelser och alltfler arbetsgivare väljer att strunta i. Men också för alla oss som tycker att ett bra samhälle tar hand om sina medborgare, oavsett deras situation. För det gynnar cokså oss som redan har det bra.
Vänsterpartiet är idag det enda parti som utmanar kapitalet inom vård, skola och omsorg. SOm vågar tala om att det kommer att kosta en del att komma tillbaka till den välfärd vi en gång hade. Den kanske inte heller kommer att se ut som förr, men dess syfte är fortfarande att vara det trygghetsnät som träder in när människor har det svårt. Men också att garantera de reformer som faktiskt uppnåtts på olika områden inom välfärden (föräldraledighet, fri abort m m). Och man ska fortfarande kunna välja pedagogiska former för undervisning, såsom montessori och waldorfs, musikskolor och idrottsgymnasier. De fanns faktiskt före riskkapitalisternas tid också.

måndag 7 februari 2011

Följ idrottsborgarrådets exempel - skär inte ned

Idrottsborgarrådet i Stockholm, Regina Kevius (m) har ångrat sig och staden kommer nu inte att genomföra neddragningarna av föreningsstödet.
"Det är tack vare föreningarnas engagerade arbete med insändare, facebooksidor, mejl, brev till ledamöter i idrottsnämnden och samtal med ledamöter i idrottsförvaltningen som detta var möjligt", skriver hon i ett pressmeddelande.
Jättebra. Politikerna går att påverka! Låt oss hoppas att kulturnämnden också är påverkbar. Alla ungdomar idrottar inte, utan kanske musicerar eller spelar teater och behöver också inspiration från stadens teatrar och musikliv, inte minst i förorten. Så ge Fria teatern m fl en ny chans. Vi lever inte av bröd allena.

torsdag 13 januari 2011

V kan sjunga duett

I kvällens Rapport hördes också lovande tongångar från Jonas Sjöstedt. Han säger att "om Lars Ohly inte ställer upp" kan han tänka sig att kandidera. Här kommer det där kollegiala in som jag tidigare kritiserat Ohly för. Om Ohly istället för att säga "jag vill sitta kvar" kunde mer diskret säga att om valberedningen önskar kan jag vara en av de valbara kandidaterna, så kanske andra vågar kliva fram.
Han försökte väl lite lamt i Rapportinslaget, men för många i V kanske det känns som att peta kungen.
Både Sjöstedt och Ohly sade sig vara öppna för ett delat ledarskap så det börjar mer och mer låta som musik. Kanske får vi en duo trots allt.