Avveckla de religiösa skolorna på sikt

Med jämna mellanrum kommer rapporter om olika former av missförhållanden i religiösa skolor. Vi har Römosseskolan som drivs i muslimsk regi och där rektorn farit till Somalia med skolans pengar (och styrelsen hävdar att de inte har med det att göra. Hur okunnig får man vara i en styrelse?) och nu en friskola i Borlänge där elever med problem och ångest får höra att de inte tror tillräckligt och uppmanas be istället för att få hjälp. Sen finns Waldorfskolan i Järna med sin sektliknande pedagogik där barnen sorterades efter sinnelag och där styrka (fysisk och mental) var det som premierades.

Det finns ingen anledning att ha religiösa skolor i ett sekulärt land som Sverige. Det är en otrolig slapphet att sådana skolor hela tiden tillåts starta (men nu hörs röster för att inte tillåta nya religiösa skolor). Vill man att barnen ska få religiös undervisning fanns i alla fall förr söndagsskolor. Utövande av religion måste anses som en fritidsaktivitet som andra.

Det sägs att religiösa skolor minsann följer svensk läroplan och det finns säkert de som gör det. Men själva poängen med en religiös skola är väl att den ska präglas av religion. Det är självklart att undervisa om religion i skolan, för religionen är ju en del av vår och andra kulturer. Men inte att tillämpa den i skolan. Det hör fritiden till.

Därför bör inga nya religiösa skolor få tillstånd och de befintliga avvecklas på sikt. Religiösa skolor hör inte hemma i Sverige.

Bara Vänsterpartiet vågar utmana

I "Debatt" häromdagen pratade man om att partierna är så lika, kallade de stora partierna socialmoderaterna osv. Det är olyckligt. Moderaterna har naturligtvis ett intresse av att folk tror att de är detsamma som socialdemokrater fast med skattesänkningar. Det är den tes de drivit i snart åtta år. De har talat om att de värnar om "välfärdens kärna". Vari den består har dock varit svårt att få reda på. Det handlar i alla fall om något i klass med vindruvskärna.
Det finns riktiga socialmoderater, som Vidar Andersson, Varför blir inte karln utesluten? Men annars har ju socialdemokraterna allt att vinna på att berätta vilket samhälle de står för. Det borde ju i princip vara allt som alliansen står för. Och oavsett vad alliansen säger, så talar verkligheten emot dem. Så varför är det så svårt att vara tydlig med att det här samhället, med de ökande klyftorna vill vi inte ha. Därför kommer vi att satsa på välfärden genom att faktiskt gynna dem som nu inte gynnats på åtta år och det är andras tur att betala.
Alliansen aviserar nu vissa skattehöjningar för att de förstått att människor är missnöjda med att klyftorna ökar. Men alla deras förslag handlar om skatter som alla betalar oavsett inkomst. Att t ex ta bort rut är fullständigt otänkbart för alliansen. Man gallskriker om att jobb försvinner. Ja, men om jag har en presentbutik som inte bär sig för att kunderna är för få och inte vill betala vad det kostar att ha denna butik, då slår den igen. Detsamma borde väl gälla för städbolag. Att bygga sitt företag på subventioner är ingen bra affärsidé. Men törs sossarna ta bort rut?
I själva verket finns idag bara ett arbetarparti, nämligen vänsterpartiet. Begreppet arbetarparti börjar bli obsolet, inte minst när moderaterna börjar kalla sig det. Snarare ett parti för låginkomsttagare och arbetslösa. Alla de som far illa i ett arbetsliv där girigheten tagit över alla gemensamma överenskommelser och alltfler arbetsgivare väljer att strunta i. Men också för alla oss som tycker att ett bra samhälle tar hand om sina medborgare, oavsett deras situation. För det gynnar cokså oss som redan har det bra.
Vänsterpartiet är idag det enda parti som utmanar kapitalet inom vård, skola och omsorg. SOm vågar tala om att det kommer att kosta en del att komma tillbaka till den välfärd vi en gång hade. Den kanske inte heller kommer att se ut som förr, men dess syfte är fortfarande att vara det trygghetsnät som träder in när människor har det svårt. Men också att garantera de reformer som faktiskt uppnåtts på olika områden inom välfärden (föräldraledighet, fri abort m m). Och man ska fortfarande kunna välja pedagogiska former för undervisning, såsom montessori och waldorfs, musikskolor och idrottsgymnasier. De fanns faktiskt före riskkapitalisternas tid också.

I huvudet på en högersosse

Ännu en högersosse som beklagar sig över att många socialdemokrater inte tycker att moderaternas välfärdsmodell är bra. Det är Stefan Stern, anställd på sossarnas partikansli och tidigare bl a statssekreterare hos Mona Sahlin, som på DN Debatt skriver: "Förtjänar skolan, vården och omsorgen verkligen att bli ett ideologiskt slagfält som rivs upp vid varje regeringsskifte? Och gör styrande socialdemokrater, som arbetar nära väljarna i kommuner och landsting, nu fel som går ifrån upphandlingar som bygger på lägsta pris, till att införa LOV (Lagen om valfrihet) som ger incitament till alla utförare oavsett driftsform att i stället konkurrera med kvalitet? Innebär omsvängningen att företag som säljer medicinsk utrustning fortsatt får sträva efter vinst, men inte de som levererar sjukvården? Att de som tar fram läromedel ska uppmuntras göra vinst, men inte de som står för själva undervisningen? Vad händer med trovärdigheten för den politik som hängs upp på driftsform när nästa vårdskandal avslöjas i ett kommunalt äldreboende?"
Tala om svårigheter att tänka utanför den nyliberala box där många socialdemokrater som suttit nära makten befunnit sig de senaste två decennierna. Begreppet valfrihet hänger på intet sätt ihop med driftsform. Man kan göra väldigt många olika sorters skolor, äldreboenden och daghem inom en kommunal verksamhet. Framför allt återinvesteras då eventuella översk0tt i verksamheten. Montessori och waldorfpedagogik har t ex funnits inom den statliga/kommunala skolan i decennier. Man kan jobba med större brukarinflytande inom enskilda äldreboenden, daghem och skolor på många sätt.
Men för Stefan Stern är den nuvarande ordningen modellen. Hur kan han jobba kvar på partikansliet? Varför gör han inte som sina lika, Ilja Baltjan m fl, som lämnat skutan, nu när maktens köttgrytor verkar alltför långt borta.