Avveckla de religiösa skolorna på sikt

Med jämna mellanrum kommer rapporter om olika former av missförhållanden i religiösa skolor. Vi har Römosseskolan som drivs i muslimsk regi och där rektorn farit till Somalia med skolans pengar (och styrelsen hävdar att de inte har med det att göra. Hur okunnig får man vara i en styrelse?) och nu en friskola i Borlänge där elever med problem och ångest får höra att de inte tror tillräckligt och uppmanas be istället för att få hjälp. Sen finns Waldorfskolan i Järna med sin sektliknande pedagogik där barnen sorterades efter sinnelag och där styrka (fysisk och mental) var det som premierades.

Det finns ingen anledning att ha religiösa skolor i ett sekulärt land som Sverige. Det är en otrolig slapphet att sådana skolor hela tiden tillåts starta (men nu hörs röster för att inte tillåta nya religiösa skolor). Vill man att barnen ska få religiös undervisning fanns i alla fall förr söndagsskolor. Utövande av religion måste anses som en fritidsaktivitet som andra.

Det sägs att religiösa skolor minsann följer svensk läroplan och det finns säkert de som gör det. Men själva poängen med en religiös skola är väl att den ska präglas av religion. Det är självklart att undervisa om religion i skolan, för religionen är ju en del av vår och andra kulturer. Men inte att tillämpa den i skolan. Det hör fritiden till.

Därför bör inga nya religiösa skolor få tillstånd och de befintliga avvecklas på sikt. Religiösa skolor hör inte hemma i Sverige.

Hans Rosling - en seriös entertainer

Jag lärde känna professor Hans Rosling i samband med att jag arbetade med FNs åtta millenniemål. Där var hans pedagogik ett ovärderligt hjälpmedel för att förklara svåra samband.
Jag bjöd in honom till bokmässan i Göteborg 2003, där han för första gången i större publika sammanhang fick visa sin rörliga statistik för att förklara världens utveckling.
Hans Rosling blev sedermera världsberömd och fick många tillfällen att använda sina drastiska exempel i utvecklingsfrågor för många av världens viktiga ledare.
Man minns hur han talade journalistik med en dansk journalist och menade att den ytliga händelsestyrda journalistiken ger en felaktig världsbild. Han slängde upp sin sko på bordet och sa att "det är som om du skulle beskriva mig enbart utifrån min fula sko" Skulle det ge en rättvis bild?
Han var en av de mest optimistiska personer jag mött. Glaset var alltid halvfullt. I denna tid av "alternativa fakta" skulle han behövas mer än någonsin. Han var en oerhört seriös entertainer. Han kommer att fattas oss alla.

Finns bara en lösning på skolkrisen

Jag är trött på allt tal om skolan och dess brister. Förslagen om förbättringar duggar tätt: fler lärare, bättre pedagogik på lärarhögskolan, högre lön för lärare, "läslov", "förstelärare", lärlingsutbildningar. Allt gott och väl, men man talar inte om elefanten i rummet: de s k friskolorna. Det ultimata systemfelet; att i stort sett vem som helst får öppna en skola och dessutom ta ut vinst från kommunens gemensamma skattepott. Ett perverst system som gjort att utbildningsnivån i Sverige sjunker när målet för dessa skolor är vinst och inte kvalitet. När stora bolag ägnar sig åt börsintroduktion istället för god utbildning. Det behöver väl inte vara en motsättning, menar vän av fri företagsamhet. Jo, faktiskt. Målbilden ser ju helt annorlunda ut om man är ute efter vinst än att driva en skola enligt konstens alla regler.
Vi vet ju att lärartätheten är mindre på friskolor, att där inte alltid finns de pedagogiska hjälpmedel som krävs på en skola, som bibliotek, extra lärarstöd för elever med särskilda behov (om man inte helt enkelt väljer bort dessa elever vid antagningen, vilket är vanligt förekommande), gymnastiksal m m. För att inte tala om att man tillåter religiösa skolor i vårt sekulära land. Religion ska skötas på fritiden.
Det finns bara en lösning på detta: återförstatliga skolan. Det går alldeles utmärkt att ha skolor med olika inriktning med staten som huvudman (det fanns också innan marknaden tog över). Hur länge ska vi tolerera de vinstmaskiner eller rena lekskolor som förekommer idag?
Tyvärr finns inget att vänta från regeringen. Lagt kort ligger.

Det går åt skogen för John Bauer

Ska du äntligen våga slå till nu Jan Björklund och lägga ett förslag om att förstatliga skolan. Hela John Bauer-koncernen riskerar konkurs och i Jönköping är det redan ett faktum. Det är snarare John Bauers elever som det gått åt skogen för.
Kan vi en gång för alla få slut på snacket om valfrihet. Det kan finnas hur mycket valfrihet som helst i en förstatligad skola. Olika inriktningar och pedagogiker kan mycket väl rymmas där (men förhoppningsvis inte religiösa varianter, det får man skapa söndagsskolor till).
Företag ska inte driva skolor, hur många konkurser måste det bli för att inse det? Eller skattemedel till riskkapitalister?
Du har fortfarande chansen att göra rätt Björklund. Eller är det för svårt att svälja prestigeförlusten?

Den nysvenska modellen

Stefan Stern gör idag på SvD:s Brännpunkt ett inlägg i egen sak om vinster i välfärden. Denna (förhoppningsvis) f d sosse och numera rådgivare i någon stor koncern för välfärdstjänster, tror att mångfald och kvalitet hänger ihop med vinst.
Mycket talar ju för motsatsen. Inte minst skandalerna inom de stora vinstdrivande koncernerna visar ju att vinst korrumperar verksamheten på olika sätt (antingen genom dåliga förhållanden inom verksamheten som i Caremas fall, direkt olagliga bedrägerier där icke genomförda besök i vården bokförs som sådana, som Attendo Care, eller i skolans betygsjakt där rektorer beordrar lärare att ge höga betyg för att garantera elevunderlaget och därmed skolpeng som kan bli vinst).
Man ska inte dra alla över en kam givetvis, men när vinstpengar kommer in i bilden finns alltid risk för korruption. Det finns inget som säger att offentligt driven verksamhet inte kan ha olika pedagogiker och inriktningar. Det har ju alltid funnits. Ta olika musikskolor, idrottsgymnasier etc. Sådant fanns före vinstdrivande utländska koncerner som skor sig på svenska skattemedel. Det finns heller inget som hindrar att man startar skolor, vårdcentraler etc för egna pengar, bara man följer vissa uppställda kriterier. Det är det som betyder privat i min värld.
Inget av det Stern beskriver betecknar det som förr var "den svenska modellen". Men här har Stern övertagit Schlingmans nyspråk och försöker beskriva världens mest liberala hantering av välfärdstjänsterna som "den svenska modellen". Fast detta är ju också en svensk modell förstås. En nysvensk.

Skolpengen skapar skolans problem

Det är rätt intressant att se hur skolan ständigt debatteras utan att man talar om det som är den stora akilleshälen i skolsystemet - nämligen skolpengen. Det är den som skapar segregation och betygsinflation, ja ren korruption på vissa håll.
En kvinna i morgon-Ekot (som förståeligt nog ville vara anonym) berörde detta, att skolpengen följer eleverna och därför måste varje skola slåss med näbbar och klor för att få behålla och helst öka sitt elevantal.
I Ekot talades det också om rektorer som försöker påverka lärare att sätta högre betyg än eleven förtjänar och det på rent ekonomiska grunder. Och vägrar de går det ut över dem, i den så omhuldade individuella lönesättningen.
Ja, förstatliga skolan igen och fördela resurserna utifrån skolornas behov. Går många invandrarbarn i en skola behöver den förmodligen mer resurser än i ett höginkomstområde, med längre inlärningsperioder då många inte talar/läser/skriver flytande svenska, bara för att ta ett exempel. Behoven ser också olika ut i glesbygd och stad.
Där pengar går in går logiken ut för plötsligt blir målen annorlunda. Skolor som har vinst som mål är inte lika noga med elevers kunskaper, det har vi ju sett och PISA-undersökningarna talar sitt tydliga språk.
Likvärdiga villkor behöver inte betyda att all pedagogik är lika. Men förutsättningarna måste vara det.

KD kvar i det förgångna

Det är glädjande att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni sågar KD:s familjepolitik. KD vill att föräldrar ska kunna vara hemma med barnen upp till sex års ålder med ett utökat vårdnadsbidrag (fast det skulle visst kallas något annat).
Det finns inget som hindrar föräldrar att vara hemma med barnen tills de börjar skolan. Men det är orimligt att samhället ska betala för det. Förskolan kom till för att kvinnor krävde en möjlighet att kunna arbeta och sent omsider byggdes daghem. Så sent som i mitten av 70-talet demonstrerade föräldrar under parollen "Ropen skalla, daghem åt alla".
Det är ju inte heller rimligt att samhället satsar utbildning på föräldrar (läs kvinnor i första hand) som sedan knappt hinner ut på arbetsmarknaden förrän de ska vara hemma igen, kanske i flera omgångar med flera barn. Utbildningen blir föråldrad och förankringen på arbetsmarknaden svag. Det var ju det 60- och 70-talets unga kvinnor såg drabbade deras mödrar som varit hemmafruar och dessa är idag de fattigaste pensionärerna. Och som ensamstående förälder är det helt omöjligt att leva på detta bidrag. Det krävs en make som tjänar bra.
Ett annat skäl som talar emot KDs politik är att det främst kommer att vara invandrade kvinnor som utnyttjar detta. Så är det redan idag. Och de blir isolerade i det svenska samhället, lär sig inte språket och får en försämrad livskvalitet.
Sen är det ju inte så kul för barn att alltid gå hemma med mamma (eller pappa), särskilt inte när de börjar bli 4-5 år. De behöver stimulans och kamrater. Det är ju inte så idag att gårdarna vimlar av barn på dagtid som på för 60-80 år sen. Idag är det tomt på lekplatserna för de flesta ungar är på dagis.
Det som behövs är istället daghem med lagom många barn, tillräckligt och engagerad personal och god pedagogik. Det mår både föräldrar och barn bäst av.

Vi behöver en tydlig socialdemokrati

"Högern behöver motstånd" skriver Björn Fridén i dagens ledarkrönika i AB. Sen moderaterna satte "nya" framför sitt namn och snodde socialdemokraternas retorik, har man skakat av sig den misstro mot högern som tidigare fanns hos stora väljargrupper (trots att dessa vid det här laget borde se att det moderata svaret på alla samhällsproblem är skattesänkningar, precis som tidigare).
Socialdemokraterna törs dock inte inte bli tydliga i sin oppositionsroll. I dagens Lördagsintervju i P1 t ex, tillfrågas Carin Jämtin om hon tycker att man ska förbjuda riskkapitalbolag att äga skolor och förskolor. Istället för att vara tydlig med ett ja, trots att reportern frågar två gånger, säger hon att om vinsten snarare än pedagogiken är målet bör man titta på frågan och hänvisar till en utredning Björklund tillsatt om frågan. Visst kan blocköverskridande lösningar vara bra, men regeringen får ju väldigt mycket tolkningsföreträde.
Socialdemokraterna tassar fram, rädda att stöta sig med någon. Det var så man förlorade det senaste valet. Inte sticka ut och göra någon missnöjd. Istället var alla missnöjda. Sen har man ju medierna emot sig, som jag och även bloggen Högbergs tankar skrivit om. Förnyelse för medierna är att socialdemokratin bli moderat. Samtidigt som förnyelse för moderaterna är att låta som socialdemokrater.
Vi vill se en opposition, också från socialdemokraterna, som vågar vara tydlig. Tycker Juholt varit bra i sina tal, men snacka går ju. Hur kommer verkligheten att se ut?

Känn din stad, Nordin

På SvD opinion pågår ett replikskifte mellan Sten Nordin (m) finansborgarråd och Tomas Rudin (s). Sten Nordin påstår att regeringen hindrar honom från att investera Stockholms stora överskott i välfärd. Välfärd för Nordin verkar dock vara låg skatt, det är det han ständigt framhåller som viktigt. När Rudin påpekar bristerna i välfärden, som inlåsta demenssjuka m m, pratar Nordin om ett Stockholm han inte känner igen sig i. Nej, det är säkert ett Stockholm han inte kommer i kontakt med. Men när man talar om för stora barngrupper i barnomsorgen, ska man också veta, att detta har med marknad och konkurrens att göra. Om barngrupperna blir mindre, blir skolpengen det också. Alltså tjänar förskolor och skolor på stora barngrupper och klasser. Pengar talar högre än sunt förnuft. Det är det här Sten Nordin vill ha (och socialdemokraterna, som lät systemet utvecklas, genom att låta skolpengen istället för pedagogiken styra). Väljare som vill ha mer välfärd ger Sten Nordin valfrihet. Men det kostar för skattebetalarna att ha en massa vårdinrättningar, skolor mm som inte behövs. Och som i sin tur måste spara för att få något över till sin förväntade vinst. Nej, Sten Nordin, vi är många som inte känner igen oss i ditt Stockholm. Och inte vill ha det heller.