Dags för regeringen att ta tag i skolfrågorna

Vad väntar regeringen på? Den socialdemokratiska kongressen har sagt nej till vinstjakt i välfärden. Att då börja dribbla om skollotteri m m, som ändå inte kommer åt grundproblemen, förlänger bara de dåliga PISA-resultaten.
I detta fall kommer Jan Björklund med väldigt dubbla budskap. Han tycker att att skolan ska förstatligas, vilket är en mycket bra idé. Kommunaliseringen är en av grundorsakerna till segregation och olika möjligheter beroende på var man bor. Men sen tycker han ändå att nuvarande system med riskkapitalbolag ska fortsätta i de s k friskolorna. Det viktiga är att få välja.
Men det finns inget som säger att statligt finansierade skolor inte kan ha olika inriktning (det fanns ju redan sådana skolor innan marknaden släpptes in i skolvärlden).
Att kreti och pleti ska kunna starta skola är i sig absurt. Merparten av riskkapitalisternas skolbolag har varken erfarenhet eller intresse att driva verksamheten på ett professionellt sätt.
För att inte tala om de religiösa skolorna. Varför i hela friden ska ett sekulärt land som Sverige ha religiösa skolor? Om de måste följa svensk läroplan ska de ju överhuvudtaget inte syssla med religion annat än som ren kunskapsinhämtning om alla religioner och då finns ju ingen anledning att ha särskilda religiösa skolor. Religion hör fritiden till.
När ska regeringen sätta ner foten i dessa frågor? De har merparten av svenska folket med sig.

PS Jag har haft problem med kommentatorsfunktionen, men nu fungerar den, så välkomna att kommentera.

Tillbaka till katedern

Nu jublar nuvarande och f d skolministern ikapp för att Pisakurvan tagit ett litet hack uppåt. Och visst är det bra. Men så länge man inte vågar röra de strukturella problem som gör svensk skola till en av de sämre i världen, finns ingen anledning att slå sig för bröstet.
Jan Björklund har rätt i två saker: Kommunaliseringen var första spiken i kistan som bäddade för en nationellt ojämlik skola. Han vill att staten ska ta över huvudansvaret och det är bra. Tyvärr verkar han ensam om den insikten.
Däremot omhuldar han de två andra  reformerna (de borgerliga) som spär på ojämlikheten, nämligen friskolereformen och skolpengen.
Men han har ytterligare en viktig poäng: Lärare som undervisar och inte bara delar ut arbetsuppgifter att genomföra i grupp eller enskilt. Inget går nämligen upp mot en bra lärare som förmår entusiasmera eleverna för sitt ämne. En som både förmedlar kunskap och deltar i dialog.
Det borde alla veta som besökt ett museum eller annan kulturell plats och får den förevisad med guide istället för att gå runt och titta själv.
Lärarrollen blir bara viktigare i dessa tider med nyanlända som behöver extra stöd också för att förstå hur Sverige fungerar. Det ställer också krav på en bra lärarutbildning.
Vi behöver sluta fnysa åt katederundervisningen. Men allt hänger förstås på den som står bakom den.

Donald Trump en ny Kim Jung Un

Donald Trump har återfallit i sitt beteende från valrörelsen. Han kommunicerar genom tweets som ingen rådgivare verkar ha kontrollerat. Han uteblir från säkerhetsgenomgångar vilket knappast ökar hans redan låga kunskap om omvärlden. Han saknar all diplomatisk känsla för hur man beter sig i samvaron med andra länder. När Kina kritiserar honom för kontakt med Taiwans president, svarar han aggressivt som ett barn istället för att bara hålla tyst. Han vill alltid ha sista ordet.
Denne man beter sig lika oberäkneligt som sin blivande kollega i Nordkorea, Kim Jung Un. Det är bara att hoppas att dessa två aldrig får något med varandra att göra. Då kan helvetet bryta ut.
Heder åt den republikanske elektor som nu vägrar ge sin elektorsröst till Trump då han menar att Trump är klart olämplig för jobbet som president. Fler borde nu agera, innan Trump svär eden. Han har t o m sagt att "det här jobbet är större än jag trodde". Hur okunnig och naiv får man vara som president.

Sverige är inte främlingsfientligt

"I Sverige är medborgare generellt mer oroade för ökad främlingsfientlighet. Medan 78 procent känner oro för ökad rasism och främlingsfientlighet så oroas 49 procent av ökad invandring, enligt en SOM-undersökning från i fjol."
Det skriver DN apropå den senaste EU-barometern, som visar att Sverige är det land som är mest positivt till invandring, både från EU och utanför unionen. Eurobarometern visar att 72 procent av de tillfrågade svenskarna ser ganska eller mycket positivt på utomeuropeisk invandring. De näst mest positiva, Spanien och Kroatien, har positiva siffror på 48 procent för invandring.
Återigen måste konstateras att Sverige är ett invandrarland och har så varit sedan medeltiden och tidigare. Nästan all utveckling i vårt land har åstadkommits av invandrare eller i samarbete med utländsk kunskap. Vi har dragit nytta av andra länders bästa kunnande, men också av andra länders arbetskraft i mer monotona jobb vid löpande bandet.
Sverige står också sedan lång tid bakom ett bistånd både i katastrofsituationer och för långsiktig utveckling. Det i sin tur bidrar till en positiv inställning till att ta hand om människor som flyr för sina liv.
Vårt land är inte främlingsfientligt. Kanske inte ens de knappt 13 procent som röstade på SD i valet är främst främlingsfientliga. De har bara köpt SDs bild av ett Sverige som kanske aldrig existerat. Vår stora utmaning nu är inte invandringen, utan integrationen. Och den handlar om samma problem som möter oss svenskar, nämligen arbetslöshet och ökade klyftor. Kan vi hantera dessa frågor, kommer också integrationen att gå lättare.

Högskolestudenter nu på gymnasienivå

Nu börjar Pisaresultaten i svenska skolan visa sig på allvar på högskolan. Det har pågått ett tag och på naturvetenskapliga institutioner har man fått lägga ett basår med grundkurs för att studenterna ska kunna tillgodogöra sig undervisningen.
Nu visar det sig att Sverige har bara Karolinska Institutet kvar på den rankinglista som tidningen Times Higher Education gör varje år, där 100 universitet över hela världen rankas. Sveriges två andra flaggskepp inom universitetsvärlden har ramlat ur,
Uppsala och Lund.
Detta är illa nog. Men än värre är att de kvalitetsmått Sverige använder för att mäta kvaliteten på undervisning, forskning m m på universitet och högskolor, inte heller håller måttet. Därför får Sverige inte längre vara med i det europeiska samarbete som mäter kvalitet på högskolorna.
Dessvärre har är också högskoleutbildningen anfrätt av nyliberalismen. Också högskolorna tilldelas en "peng" utifrån hur många studenter som utexamineras. Det betyder att universitetens ekonomi är beroende av hur många som godkänns. Här har vi samma problem som med glädjebetygen.
Numera kan Sveriges studenter i många fall i kunskapsnivå jämföras med tidigare kullar av nybakade studenter från gymnasieskolan.
Men Jan Björklund vägrar se "pengen" som problemet på alla utbildningsnivåer.

Tio år i skolan ingen garanti för mer kunskap

Barnen ska gå tio år i skolan istället för nio, tycker alliansen (och socialdemokraterna?). Därför ska alla barn börja skolan vid sex års ålder. Återigen kvantitet istället för kvalitet. Det finns ingen forskning som säger att man lär sig mer med ett år extra.

Många barn är inte mogna för skolan vid sex åts ålder (särskilt inte pojkar). För att låta som en gammal stofil, men på 50- och en bit in på 60-talet tillämpade man principen om att testa skolmogenheten hos barn. En förutsättning för att lära sig något är att barnet kan sitta stilla och följa med.

Vet inte om det bara är diagnoserna som ökat, eller om förekomsten av ADHD m m ökat i sig, men det är också en faktor att ta hänsyn till. Kan man dela ut vinster till riskkapitalister, kan man också kosta på sig att s a s ”kvalitetstesta” om ett barn är skolmoget. Det tjänar både barnet och undervisningen som helhet på.

En del barn kan kanske t o m börja så tidigt som vid fem år, medan andra kanske bör vänta tills de är åtta. Kan ju dessutom vara ett första steg att luckra upp vår åldersfixerade kultur.

Men som vanligt letar regeringen efter de enkla lösningarna. Fler år i skolan ger kunnigare elever, tror man. Tyvärr inget självklart samband, särskilt inte med alla distraktioner som finns i telefoner och dataspel.

Björklund mot väggen

Det är bra att Björklund konfronteras med resultaten av sin skolpolitik. Han vågade t o m nämna skolpengen som en snedvridande faktor. Och kommunaliseringen är han ju emot. Så vad väntar han på?
Och Lotta Edholm, Stockholms skolborgarråd och folkpartist, har kanske fått en hint om att det kanske inte är en så bra idé att lärarna i skolor med sämst resultat också ska ha de lägsta lönerna. En av de mer bisarra idéerna i politiken. Och nu står de där och ser resultaten sjunka. Sverige blir ett alltmer ointressant land som kunskapsnation. Men än värre är att denna lekstuga faktiskt gått ut över de elever som gått i skolan de senaste 10-15 åren (ja, vansinnet fanns redan under sossarnas tid, därför känns deras kritik så ihålig, men alliansen har gjort etter värre).
Så förstaliga skolan nu och kasta ut parasiterna som gör vinst på våra skattepengar och lämnar barnen i sticket!

Det fanns skäl för ett apoteksmonopol

Hur många gånger under dessa sex år har man inte sagt "vad var det jag sa". Nu är det dags igen. Redan efter denna korta tid är regeringens apoteksavreglering ett fiasko.
I storstäderna snubblar man över apotek i varje gathörn, men i glesbygd läggs de ned, ett efter ett. Precis som vi som var emot avregleringen sa.
Dessutom är medicin inte apotekens huvudfokus. Där dräller av skönhetsprodukter, bantningsmedel och allehanda prylar man lika gärna kan köpa någon annanstans. Ändå är lönsamheten för låg.
M a o är effekten den motsatta mot vad regeringen påstod - servicen är sämre för alla (även där det finns många apotek finns inte alltid medicin så folk får springa runt, vilket särskilt missgynnar multisjuka äldre) och glesbygdsbor får kosta på sig milslånga resor för att få tag på medicin.
Det fanns ett skäl til att apoteksmonopolet infördes en gång - medborgarna skulle ha tillgång till mediciner och personal med expertkunskap. Det skälet gäller fortfarande.

Valfrihet går före kunskap i skola

Det totala skolflummet fortsätter. Nu vill en rektor i Norrköping införa flexibla höst- och sportlov. Under fem veckor på vår och höst ska elever få välja när de tar ut lovet.
"– Ingen vuxen beordras att ta semester en viss vecka. Som vuxen har man valfrihet och det tycker vi är viktigt att eleverna också har" säger rektorn.
Man undrar hur undervisningen bedrivs i den skolan. Via internet kanske? Och om alla ska tillgodogöra sig kursen, hur hinner man då med allt som förväntas klaras av under en termin?
Och vad säger lärarna? Tycker de att detta är bra? Vågar de säga emot om de inte tycker det? I så fall kanske det märks i nästa individuella lönesamtal.
Sånt här flum är ett av skälen till att kunskaperna sjunker i skolan.

Skolpengen skapar skolans problem

Det är rätt intressant att se hur skolan ständigt debatteras utan att man talar om det som är den stora akilleshälen i skolsystemet - nämligen skolpengen. Det är den som skapar segregation och betygsinflation, ja ren korruption på vissa håll.
En kvinna i morgon-Ekot (som förståeligt nog ville vara anonym) berörde detta, att skolpengen följer eleverna och därför måste varje skola slåss med näbbar och klor för att få behålla och helst öka sitt elevantal.
I Ekot talades det också om rektorer som försöker påverka lärare att sätta högre betyg än eleven förtjänar och det på rent ekonomiska grunder. Och vägrar de går det ut över dem, i den så omhuldade individuella lönesättningen.
Ja, förstatliga skolan igen och fördela resurserna utifrån skolornas behov. Går många invandrarbarn i en skola behöver den förmodligen mer resurser än i ett höginkomstområde, med längre inlärningsperioder då många inte talar/läser/skriver flytande svenska, bara för att ta ett exempel. Behoven ser också olika ut i glesbygd och stad.
Där pengar går in går logiken ut för plötsligt blir målen annorlunda. Skolor som har vinst som mål är inte lika noga med elevers kunskaper, det har vi ju sett och PISA-undersökningarna talar sitt tydliga språk.
Likvärdiga villkor behöver inte betyda att all pedagogik är lika. Men förutsättningarna måste vara det.

Bra lärare viktigare än typ av skola

En ny zeeländsk undersökning, den största i sitt slag, visar att det är lärarna som är viktigast för inlärning och kunskapsförmedling till barn. Så det är ju positivt att Jan Björklund vill satsa på bra lärarutbildning.
I undersökningen framkommer också att det inte spelar någon roll vilken skoltyp det är eller hur många barn det är i klassen om läraren är ställer höga krav och skapar arbetsro.
Men detta är ju ett utmärkt argument för att återförstatliga skolan. Gräset blir inte grönare med allsköns upplåtelseformer om inte lärarna är bra.
En skola där staten kan styra resurser dit det behövs istället för att olika kommuner använder skolbudgeten som dragspel och där det uppenbarligen kan sparas. En bra skola ger ju aldrig politiker lika mycket status som en tjusig sportarena eller spektakulära byggnader.
Så med Björklunds satsning på lärarna kanske de framöver också kan få jobba i skolor där kommunen kan planera framåt genom att få öronmärkta pengar för de skolor som verkligen behövs och där samarbete istället för konkurrens om elever är medlet för bra resultat.

Förvirrad Juholt

Man blir alltmer konfunderad över Håkan Juholt. Dagens huvudledare i DN refererar till ett anförande och en intervju som Juholt gjort med europaportalen.se Där verkar han ha sagt att EUs revisionsrätt ska granska alla medlemsstaters ekonomiska politik. Om han nu har sagt detta verkar det ju väldigt förvirrat. Det innebär ju total överstatlighet i hela EU, också över dem som inte är med i eurosamarbetet. Detta har aldrig varit socialdemokraternas linje tidigare.
Låt oss hoppas att karlen är felciterad eller misstolkad (av DN?) annars blir man verkligen orolig. Både Juholt och Waidelich verkar ofta brista i kunskap. Hur vore det med en EU-kurs? EU är inte lätt att begripa sig på.
Då var det glädjande att höra Jonas Sjöstedt ryta ifrån häromdagen i Rapport och säga att sossarna använder Vs retorik men står inte för den i realiteten. Han exemplifierade med bl a vinst i vården, som ju socialdemokraterna sagt sig vara emot, men röstat igenom i kommuner och landsting.
Det får inte bli med sossarna som med alliansen. Det låter bra, men därunder finns en annan agenda.

Den omöjliga centern

Man får hoppas att de senaste utspelen från centern också blir de sista. De verkar helt ha lämnat verkligheten bakom sig.
Maud Olofsson föreslår att elever ska få sätta betyg på lärare. Och att det dessutom ska vara lönegrundande. Jag vågar inte tänka på vilka usla löner en del av de lärare jag hade under skoltiden i så fall skulle haft. Men i flera fall var min motvilja ett direkt utslag av pubertal antagonism mot överhet överhuvudtaget och hade ingen koppling till lärarens kompetens.
Det svåraste en lärare har i sin yrkesutövning är att sätta betyg. Och i många friskolors lekstuga får lärare redan nu höra av sina rektorer att skolans väl och ve hänger på att det inte sätts för låga betyg. Att då dessutom vara beroende av elevers omdömen skulle göra arbetssituationen närmast omöjlig. Och kunskapsnivån i samhället skulle sjunka ytterligare.
En annan centerpartist har skrivit på sin blogg att överviktiga personer skulle få betala en extra "tjockisskatt", då de belastar sjukvården mer än andra. I så fall är det väl hederligare att helt privatisera sjukvården, så att de som är sjuka betalar hela kostnaden för sig. Men det är kanske dit han vill komma. Många centerpartister döljer inte sin nyliberalism såsom moderaterna gör.
Och som grädde på moset har vi en centerpartistisk miljöminister som bedriver licensjakt på varg genom att skicka ut 3000 jägare att skjuta 27 vargar av de 200 som sägs finnas (men en del har väl redan gått åt i tjuv- och skyddsjakt). Han har lyckligtvis KU-anmälts nu....
Centern fyller helt enkelt ingen funktion längre, vilket också opinionsmätningarna visar. Många f d väljare röstar väl hellre på moderaterna. Fast skillnaden är försumbar.