Dags att ta språnget: Förstatliga skolan

Läste idag Eva Franchells ledare i AB om en mamma som kämpar för sitt barn med ADHD. Hennes son vägrades tillträde till en skola med motiveringen att det inte fanns plats, men när hon testade med ett mail om att hon hade en dotter utan problem, fanns det plötsligt plats.
Det är ingen nyhet att det fria skolvalet innebär att skolorna väljer elever snarare än att föräldrarna gör det. Det blir ju en extra kostnad för skolan att ha elever som kräver speciallärare och extra stöd. Och det går ut över vinsten.
Skulle denna regering faktiskt våga sig på att förstatliga skolan skulle vi ta ett steg i rätt riktning. Inte vara beroende av skolpeng, utan skolorna får äska pengar utifrån de behov eleverna har. Det skulle skapa större likvärdighet. Blandade upptagningsområden vore också bra.
Kommunaliseringen har gjort skolan ojämlik. Staten måste ta ansvar för en så viktig sak som barns utbildning. Annars är vi tillbaka i forna tiders läroverk och folkskola.

Tio år i skolan ingen garanti för mer kunskap

Barnen ska gå tio år i skolan istället för nio, tycker alliansen (och socialdemokraterna?). Därför ska alla barn börja skolan vid sex års ålder. Återigen kvantitet istället för kvalitet. Det finns ingen forskning som säger att man lär sig mer med ett år extra.

Många barn är inte mogna för skolan vid sex åts ålder (särskilt inte pojkar). För att låta som en gammal stofil, men på 50- och en bit in på 60-talet tillämpade man principen om att testa skolmogenheten hos barn. En förutsättning för att lära sig något är att barnet kan sitta stilla och följa med.

Vet inte om det bara är diagnoserna som ökat, eller om förekomsten av ADHD m m ökat i sig, men det är också en faktor att ta hänsyn till. Kan man dela ut vinster till riskkapitalister, kan man också kosta på sig att s a s ”kvalitetstesta” om ett barn är skolmoget. Det tjänar både barnet och undervisningen som helhet på.

En del barn kan kanske t o m börja så tidigt som vid fem år, medan andra kanske bör vänta tills de är åtta. Kan ju dessutom vara ett första steg att luckra upp vår åldersfixerade kultur.

Men som vanligt letar regeringen efter de enkla lösningarna. Fler år i skolan ger kunnigare elever, tror man. Tyvärr inget självklart samband, särskilt inte med alla distraktioner som finns i telefoner och dataspel.

De nya bidragstagarna

"Det finns risk för att skolan använder diagnostisering för att få pengar", säger pedagogikforskaren Kristina Hellberg, apropå att allt fler barn för diagnosen adhd eller Aspbergers syndrom.
Det är intressant att se hur regeringen som hatade bidrag, nu är beredda att ösa ut dem. Men det är förstås en annan kategori som får dem nu. Nämligen företag av olika slag.
Riskkapitalister håvar in miljoner i skattemedel till sina skolor, vårdföretag och äldreboenden. Och här kom ett nytt grepp för att få mer pengar - vi ser till att vi får in barn med någon bokstavskombination, påhittad eller ej.
Och så har vi skatteavdragen som också är en slags bidrag; rut och rot och sänkt moms.
Men de som faktiskt skulle behöva bidrag för att klara sig, de måste vända ut och in på sin tillvaro, sälja hus och hem, innan de kan få socialbidrag när de blivit utförsäkrade eller råkat ut för något annat.
Regeringen tror att fuskarna finns bland individer (och några finns det alltid så klart), men generösa skattebidrag till företag göder lätt korruption, vilket vi ser mer och mer av i Sverige, där vi nu sjunkit till sjätte plats i Transparency Internationals korruptionsindex. För fem år sedan var vi trea bland dem som är minst korrupta.

Specialskola inte lönsam - skär ned

St Örjans skola för barn med särskilda behov skär ned. Där kan barn med diagnoser som adhd, Aspergers syndrom och autism få kvalificerad undervisning utifrån sina förutsättningar.
Men verksamheten är dyr, så därför minskar man den. Skolor ska ju vara lönsamma gubevars. Det drabbar många barn med de här problemen. Men bryr sig Stockholms stad? Nej, det är viktigare att man får öppna ännu en privatskola finansierad med skattemedel på den överetablerade skolmarknaden i Stockholm. Idén är ju att alla som vill och uppfyller några minimikrav ska få öppna en skola. Utbudet styr istället för behoven.
Självklart ska en skola som St Örjans få ytterligare medel för att stödja de här barnen, gärna på bekostnad av några av de skolor som idag drivs av riskkapitalbolag. Vågar oppositionen tänka annorlunda?