Nätets förtjänst att brottsligheten minskar?

Aftonbladet Kultur skrev igår om att brottsligheten har minskat dramatiskt i hela västvärlden. Det finns många teorier om varför, t ex en åldrande befolkning, eller som i USA att fler än någonsin sitter i fängelse (främst svarta). Trots alla hemska rapporter om mord och misshandel, har vi alltså den lägsta brottsligheten på 20 år eller mer.
En teori som inte kom upp, men som jag funderar på, är om nätet inte tagit över en del av den kriminella verksamheten. Många får utlopp för sitt hat och sin frustration i olika kommentarsfält och forum. De behöver inte gå ut och slå riktiga människor (fast de som utsätts kan må minst lika dåligt psykiskt). Droger kan säljas över nätet. Hela verksamheten blir mer anonymiserad via internet (fast den går naturligtvis att spåra).
En del med våldsamma tendenser kanske nöjer sig med att sitta framför olika våldsamma dataspel och ha ihjäl folk.
För övrigt har ju övervakningskameror och larm utvecklats så att det blir allt svårare att göra inbrott. Man hör ju aldrig om bankrån nuförtiden. Däremot ökar bedrägerierna och identitetsstölderna på nätet, så de kriminella letar nya vägar för att komma åt andras pengar och egendom.
Men det är ju ändå positivt med minskad kriminalitet även om känslan är att den ökar snarare än minskar. Och där har medierna sitt ansvar. Ju färre brott, desto mer uppmärksamhet får de som faktiskt äger rum.

Tio år i skolan ingen garanti för mer kunskap

Barnen ska gå tio år i skolan istället för nio, tycker alliansen (och socialdemokraterna?). Därför ska alla barn börja skolan vid sex års ålder. Återigen kvantitet istället för kvalitet. Det finns ingen forskning som säger att man lär sig mer med ett år extra.

Många barn är inte mogna för skolan vid sex åts ålder (särskilt inte pojkar). För att låta som en gammal stofil, men på 50- och en bit in på 60-talet tillämpade man principen om att testa skolmogenheten hos barn. En förutsättning för att lära sig något är att barnet kan sitta stilla och följa med.

Vet inte om det bara är diagnoserna som ökat, eller om förekomsten av ADHD m m ökat i sig, men det är också en faktor att ta hänsyn till. Kan man dela ut vinster till riskkapitalister, kan man också kosta på sig att s a s ”kvalitetstesta” om ett barn är skolmoget. Det tjänar både barnet och undervisningen som helhet på.

En del barn kan kanske t o m börja så tidigt som vid fem år, medan andra kanske bör vänta tills de är åtta. Kan ju dessutom vara ett första steg att luckra upp vår åldersfixerade kultur.

Men som vanligt letar regeringen efter de enkla lösningarna. Fler år i skolan ger kunnigare elever, tror man. Tyvärr inget självklart samband, särskilt inte med alla distraktioner som finns i telefoner och dataspel.

Brutaliserade barn

Vad händer med våra barn? I dagens AB finns en artikel om s k maktlekar, som går ut på att mobba kamraterna fysiskt och/eller psykiskt. Den som ger efter har förlorat.
Hur kommer det sig att den här typen av "lekar" blir populära? Ja, oftast leker ju barn det som de omges av. Och i dagens värld omges vi verkligen av olika former av brutalitet i massmedier och dataspel och kanske också i många barns verklighet.
Det deprimerande med denna brutalitet i olika former är inte bara att den finns, utan också att den hyllas, lyfts fram. Ända sedan utröstningsprogrammet "Robinson" började sändas på 90-talet, har väldigt mycket TV gått ut på att iscensätta olika psykologiska situationer där personer blir förtalade, förklenade och utröstade på olika sätt. Det är OK att sitta i någon "bikt" och snacka skit om andra.
I filmer och dataspel är brottslingar ofta hjältar, där fiffel och fusk applåderas som smart och skickligt. Och olika former av våld ständigt förekommande.
Petra Mede kommer att tänka på boken "Flugornas herre", där strandsatta barn skapar ett minisamhälle som strax går överstyr. Men de blir räddade på slutet. Blir vi det?

Arbetskraftsinvandring till låglönejobb

Arbetskraftsinvandring är Billströms svar på integrationsproblemen. Enligt statistik från Migrationsverket har totalt 7000 utomeuropeiska arbetstagare kommit till Sverige de senaste två åren.
Drygt 3 000 av dem är dataspecialister, främst från Indien och det må vara hänt. Uppenbarligen lyckas inte vårt högteknologiska land få fram tillräckligt många yrkesskickliga i den branschen (de flesta ungdomar verkar mest roade av dataspel snarare än programmering, hörde jag från en lärare som undervisat i data och som upptäckt denna förskjutning i intresset).
De yrkesgrupper som i övrigt är mest representerade är restaurangpersonal och städare. Det är däremot helt obegripligt. Hur kan vi ta hit folk som städar och jobbar i restaurangnäringen när vi har en arbetslöshet på 10 procent? Vad gör de svindyra jobbcoacherna eftersom de inte lyckas förmedla dessa jobb till personer som redan står i arbetslöshetskön? Här kommer folk som inte gått en dag på sfi och börjar jobba direkt, istället för flyktingar som väntat i åratal på att få chansen.
Är det för att man vet att dessa arbetssökande är tillfälliga och måste lämna landet igen när deras jobbkontrakt gått ut? Ett sätt att utnyttja andra länders arbetskraft tillfälligt, istället för att se till att de ungdomar vars utbildning vi själva bekostat och flyktingar som fått uppehållstillstånd kan få ett permanent arbete?
Ännu en av alliansens skumma lösningar, där kapitalet tjänar på folkets bekostnad.

Med kuken som vapen

Igår skrev Malin Wollin ett inlägg i Aftonbladet om ett dataspel som går ut på att våldta kvinnor. Man kan fråga sig vilka som är mest cyniska, de som tillverkat spelet eller de som spelar. Deprimerande nog var det mest killar som kommenterade artikeln och som dessutom försvarade spelet med argumentet att det i så fall var värre med spel där man har ihjäl folk. Och att man minsann inte går ut och våldtar någon bara för att man spelar det här spelet.
Nej, men det handlar mycket om attityder. Och att kvinnor blir offer. Det handlar inte om någon jämbördig kamp på liv och död, utan här är utgångspunkten att kvinnan ska bli ett offer, en erövring som tas med våld.
Våldtäkt kan jämföras med tortyr. Det är ingen tillfällighet att våldtäkt blir allt vanligare i dagens krig. Inte minst i samhällen där man redan har en ojämlik kvinnosyn. Och de som har gjort det här spelet och de som spelar det delar den synen.