Det är skillnad på flyktingar och flyktingar

Banker( läs Nordea) som hjälper överrika att gömma sina pengar i skatteparadis. Myndigheter (läs Skatteverket) som särbehandlar s k "viktiga" personer, särskilt om de är vänner till ledningen. Chefer som ljuger reportrar och indirekt svenska folket rakt i ansiktet. Vi tror alltid är Sverige inte är korrupt. Men gång på gång får vi bevis för motsatsen.
Samtidigt som överheten, vare sig de är regering, myndigheter eller företag, är alltid beredda att se genom fingrarna med fiffel och båg bland de överrika och inflytelserika. Särbehandling och privilegier är legio. Men det blir ett annat ljud i skällan när det gäller andra flyktingar.
Då ska inga permanenta uppehållstillstånd utfärdas och splittrar familjer när anhöriginvandring i princip upphör. Man tävlar om att spara på dessa de mest utsatta (senast Annie Lööfs förslag om att ge lån istället för bidrag som ska betalas tillbaka inom två år). Människor under 23 utan gymnasieexamen göre sig icke besvär. Ulf Kristersson (m) tycker att om man inte bott här och bidragit till välfärdssamhället ska man inte heller ha full föräldraförsäkring och socialbidrag istället för pension. Tala om särbehandling.
De förra är brottslingar som undanhåller skatt men parasiterar på vårt samhälle. De åtnjuter respekt och makt. De som kommer hit så gott som utblottade däremot ska leva på de smulor vårt välfärdssamhälle kan avvara.
Brottslingar ska ställas inför rätta. Asylrätten ska följas. Men egentligen handlar det bara om pengar.

Brutaliserade barn

Vad händer med våra barn? I dagens AB finns en artikel om s k maktlekar, som går ut på att mobba kamraterna fysiskt och/eller psykiskt. Den som ger efter har förlorat.
Hur kommer det sig att den här typen av "lekar" blir populära? Ja, oftast leker ju barn det som de omges av. Och i dagens värld omges vi verkligen av olika former av brutalitet i massmedier och dataspel och kanske också i många barns verklighet.
Det deprimerande med denna brutalitet i olika former är inte bara att den finns, utan också att den hyllas, lyfts fram. Ända sedan utröstningsprogrammet "Robinson" började sändas på 90-talet, har väldigt mycket TV gått ut på att iscensätta olika psykologiska situationer där personer blir förtalade, förklenade och utröstade på olika sätt. Det är OK att sitta i någon "bikt" och snacka skit om andra.
I filmer och dataspel är brottslingar ofta hjältar, där fiffel och fusk applåderas som smart och skickligt. Och olika former av våld ständigt förekommande.
Petra Mede kommer att tänka på boken "Flugornas herre", där strandsatta barn skapar ett minisamhälle som strax går överstyr. Men de blir räddade på slutet. Blir vi det?