Sverige - förlovat land för rika

Nu ska Rut-avdraget höjas. 25 000 ska bli 50 000 max om året. Men Annie Lööf är inte nöjd. Hon vill att gränsen ska vara 75 000. Och att fler tjänster ska ingå.
Snart omfattas väl hela tjänstesektorn av rut-avdrag, dvs ett bidrag till dem som har råd att betala för tjänster som andra utför själva, typ städning, biltvätt, poolrengöring och vad det nu kan vara. Istället får vi andra vara med och betala för de här tjänsterna, utan att själva få någon glädje av dem.
När reportern sa till Annie Lööf att det ju är mest rika som använder rut-tjänsterna, svarade Annie att: - Även medelklassen utnyttjar rut. De andra har ju alltid köpt de här tjänsterna ändå."
Just det. De har råd att betala för dessa tjänster, men ändå ska vi bidra med skattemedel för att inte hushållsnära arbete ska tära för mycket på deras förmögenheter.
De får skattesänkningar och bidrag via rut och rot, men välfärd som kommer alla till godo, som skola, barn- och äldreomsorg m m, skärs det ned på hela tiden.
Det är inte fattigdom som stinker, utan oförtjänt rikedom.

Ett steg närmare nyval

Nu tar Annie Lööf bladet från munnen. Hon har lagt fram en kravlista till socialdemokraterna för att stödja Stefan Löfven som statsminister.
På listan finns alla nyliberala idéer som centern stått för de senaste åren. Uppluckrad arbetsrätt, marknadshyror, mer makt till ägande i olika former. Centern är för övrigt det parti som försvarar äganderätten allra mest, särskilt på landsbygden. Ingen ska ta ifrån skogsägarna möjligheten att avverka den skog de vill.
Annie Lööf säger att listan inte är ett förhandlingsbud, utan det är "take it or leave it" som gäller. Hon tänker inte förhandla med Löfven eller sitta i en socialdemokratisk regering. Ställ upp på kraven annars bli det inget!
Det ska bli intressant att se hur Löfven reagerar på detta. Är han så maktkåt att han köper de här kraven finns inte socialdemokraterna mer ens i sin mest nyrosa form. Och gör han det inte, vilket man får hoppas, blir det ingen S-regering.
Nyval nästa.

Annie Lööf behöver sondera för att få trovärdighet

Så är vi inne i en ny talmansrunda. Det blir Annie Lööfs tur att få sondera. Och det är bra. När hon misslyckats blir det till slut möjligt att ta fram det enda alternativ som stått klart från början, nämligen en S-MP-C-L-regering med stöd av V. (Såvida nu inte Björklund-Lööf vägrar acceptera ett stöd från V, som de likställer med SD, otroligt nog). Då kan Lööf och Björklund med fog säga till sina väljare att de gjort allt i sin makt för att få till en borgerlig regering, men tyvärr tillåter inte valresultatet det. Och de kan med hedern i behåll ansluta till Stefan Löfven.
Annars blir det extraval. Det ligger i få partiers intresse att det blir det. De enda som har något att tjäna på det är sverigedemokraterna, som får mer stöd för sitt martyrskap av att hållas utanför. För L och MP kan ett nytt val bli så katastrofalt att de åker ur riksdagen.
Så låt Annie Lööf sondera, men hon behöver nog inte så lång tid. Kanske får vi den enda rimliga regeringen före jul.

Klargörande om centerns politik

Partiledarutfrågningarna gav i alla fall en lite klarare bild av partierna. Men utfrågarna kunde ha gått hårdare åt Jimmie Åkesson. Han kom undan alla frågor utanför migration och integration med att han inte kunde siffrorna. Inte för att sifferexcercis är något att stå efter, men han verkade ha dålig koll på det egna valmanifestet. Och inte ett ord om "essens"-frågan från utfrågarna. SD menar ju att det finns en "essens" i varje människa som gör att hon alltid står för en viss kultur. Det är det nya ordet för ras.
En person vars politik verkligen förtydligades var Annie Lööf. Det blev mycket tydligt att för centern är arbetsgivarna och ägarna alltid viktigast. Miljöpolitiken får inte störa skogs- och markägare och arbetslivet ska helt skötas på arbetsgivarnas villkor. För Annie Lööf finns inte verkligheten för en anställd som mist jobbet och är 58 år. Det ska bara gå att bli återanställd på något märkligt sätt.
Hon vill få bort turordningsreglerna i LAS. Här finns bara arbetsgivarperspektivet. Hur detta ska gå ihop med Löfvens önskan om samarbete med centern är en gåta. Det borde i alla fall vara så att för S är en sådan politik helt omöjlig. Men man vet aldrig. Därför är det säkrast att rösta på det enda vänsteralternativet i svensk politik om man vill ha kvar ett låginkomstperspektiv. Så rösta på vänsterpartiet i så fall.

Lööfs flyktingpolitik bara human vid ankomsten hit

Det går bra för Annie Lööf. Hon har opinionen med sig och alla säger att hon är tydlig. Ja, men vad är det hon säger?
Hon säger t ex att nyanlända ska få jobb till lägre löner. Hur låga då? Lägre än minimilönen? Lägre än andra som jobbar med samma sak?
Hon verkar inte tänka längre än näsan räcker. Hur ska en nyanländ person någonsin kunna integreras om vederbörande redan från början diskrimineras lönemässigt? Lööfs argument är förstås att det är så de överhuvudtaget ska få jobb. Men dels är då den nyanställde lönediskriminerad från början, dels konkurrerar denna person med andra som skulle kunna få jobbet till en normal lön. Det hela kommer m a o att leda till en nedåtgående lönespiral som bara gynnar arbetsgivaren.
Hur ska de nyanlända dessutom klara sig på dessa minimala löner? Bidrag är ju ett rött skynke för Lööf & co. Samtidigt som man vill ha marknadshyror och där dagligvaror ökar i pris snabbare än reallöneökningarna.
Lööf är fortfarande nyliberal och därför alltför långt från verkligheten. Hon må ha en human flyktingpolitik, men när det kommer till hur de ska klara sig här blir det svårare.

Löfven kanske jublar över moderaternas utspel

Det har bara varit en tidsfråga - när skulle Anna Kinberg Batra ge efter för den SD-anstrukna opinionen i sitt parti? Nu har det hänt. Plötsligt, från en vecka till en annan, vill AKB nu fälla regeringen med stöd av sverigedemokraterna. Hon har väl sett opinionssiffrorna från AB/Inizio där SD gått om moderaterna som näst största parti. Då kan man lika gärna samarbeta, verkar vara AKB:s slutsats, så kanske folk röstar moderat istället, om politiken blir än mer SD-lik.
Detta verkar dock inte gillas av (f d?) alliansens två övriga partier ovanför riksdagsspärren. Annie Lööf och liberalerna har gjort tummen ner. Gott så.
För vem kan tänkas vilja rösta på en koalition av M, SD och KD? Ja, några finns det ju alltid, men kan de vinna en majoritet?
Stefan Löfven jublar nog. Äntligen finns chansen till en blocköverskridande koalition. Löfven har ju gjort socialdemokraterna till ett borgerligt parti, så varför skulle de två övriga borgerliga tveka? Vägen till en mittenregering ligger öppen.

Det är skillnad på flyktingar och flyktingar

Banker( läs Nordea) som hjälper överrika att gömma sina pengar i skatteparadis. Myndigheter (läs Skatteverket) som särbehandlar s k "viktiga" personer, särskilt om de är vänner till ledningen. Chefer som ljuger reportrar och indirekt svenska folket rakt i ansiktet. Vi tror alltid är Sverige inte är korrupt. Men gång på gång får vi bevis för motsatsen.
Samtidigt som överheten, vare sig de är regering, myndigheter eller företag, är alltid beredda att se genom fingrarna med fiffel och båg bland de överrika och inflytelserika. Särbehandling och privilegier är legio. Men det blir ett annat ljud i skällan när det gäller andra flyktingar.
Då ska inga permanenta uppehållstillstånd utfärdas och splittrar familjer när anhöriginvandring i princip upphör. Man tävlar om att spara på dessa de mest utsatta (senast Annie Lööfs förslag om att ge lån istället för bidrag som ska betalas tillbaka inom två år). Människor under 23 utan gymnasieexamen göre sig icke besvär. Ulf Kristersson (m) tycker att om man inte bott här och bidragit till välfärdssamhället ska man inte heller ha full föräldraförsäkring och socialbidrag istället för pension. Tala om särbehandling.
De förra är brottslingar som undanhåller skatt men parasiterar på vårt samhälle. De åtnjuter respekt och makt. De som kommer hit så gott som utblottade däremot ska leva på de smulor vårt välfärdssamhälle kan avvara.
Brottslingar ska ställas inför rätta. Asylrätten ska följas. Men egentligen handlar det bara om pengar.

Med S+M är det ute med Sverige

Det är oroande signaler när det på både ledarplats och i debattartiklar föreslås att S och M ska regera tillsammans. Då blir Sverige stabilt tror man. T o m Aftonbladet antyder på ledarplats att Kinberg Batra skulle kunna bli ett mittenalternativ.
C har ju de senaste åren, särskilt med Annie Lööf som partiledare blivit ett ytterkantsparti till höger. Men att tro att moderaterna skulle kunna bli något annat än ett högerparti så länge som Batra säger att hon ska följa i Reinfelts fotspår är önsketänkande.
Kom ihåg, att oavsett moderaternas retorik, har de förstört trygghetssystemen för sjuka och arbetslösa, de har sålt ut välfärden till riskkapitalister, privatiserat apotek och järnväg, trots att det var uppenbart att det skulle bli kaos och försämringar, tömt statskassan med sina skattesänkningar, trots sitt tal om god ekonomi och istället för att satsa på investeringar som kunnat ge jobb, istället har finansierat välbeställda familjers livspussel.
Om socialdemokraterna kan tänka sig att samregera med detta parti är det ute med Sverige. Vill man vara säker på att få en vänsterpolitik måste man rösta vänster. Det säkraste kortet för det är vänsterpartiet.

Förtroendekris för Aftonbladet

Nu är det dags för Lena Mellins excesser mot socialdemokraterna och vänsterpartiet i Aftonbladet igen. Idag redogör hon för en undersökning i någon webbpanel som heter Sverige Tycker. Framför allt tycker Lena Mellin.
Det finns knappt ord för hur hemskt det är för regeringen och V i denna undersökning.
Mardröm, kalldusch och iskallt och störtdyker är ord som hon använder. Och så får hon löpet också, där krigsbokstäver talar om hur eländigt det är för regeringen, med bild på Stefan Löfven.
Men egentligen skulle man kunna sätta en helt annan rubrik på artikeln, t ex "Störst förtroende för Löfven bland partiledarna". För han har högst förtroende bland dem, med 39% (trots att siffran sjunkit). Den högsta siffran bland alliansen har Annie Lööf med 35%.
Man kan ju säga att det är förändringen, dvs de sjunkande siffrorna, som har nyhetsvärde. Men denna lilla tyckarpanel förtjänar knappast dessa krigsrubriker. Det känns inte seriöst.

Vi har redan haft en revolution

Almedalsveckan går mot sitt slut. Av alliansen har vi fått veta att Sverige i princip kommer att gå under om de rödgröna får makten. Sverige kommer att förändras i grunden, det blir revolution. Så ungefär uttrycker sig Reinfeldt & co.
Men Sverige har redan genomgått en revolution. Vårt land ser idag helt annorlunda ut än 2006 då alliansen fick makten. Reinfeldt har genomfört sin revolution, där visionen i mycket är hämtad från hans bok "Det sovande folket". Han har slipat ner de värsta nyliberala förslagen. Inga problem för dem har ju centern istället stått för, särskilt sen Annie Lööf tillträdde.
Nu har vinden vänt och människor önskar andra reformer. Man har fått svart på vitt att skattesänkningar har ett pris - ett pris för alla i samhället. Det är det vi ser i vård, skola, omsorg, försvar och andra viktiga samhällsfunktioner.
Samtliga reformer som alliansen genomfört har gynnat dem som redan har. Bara för att ta det senaste exemplat. Vi fick just en rapport om att andrahandsuthyrningarna har ökat sen alliansen bestämde att man fick ta ut mer i hyra. Och det är vad uthyrarna har gjort. Än en gång gynnas uthyrarna och de som har tillräckligt med pengar för att betala en hög hyra. En de ökande kostnadernas spiral för dem med lägre inkomster. Och så ser det ut på de flesta områden.
Det är dags för något annat och bättre, som gynnar merparten av befolkningen. Och det är vänstern som står för det alternativet.

Maud Olofsson bekräftar regeringens kännedom om Nuon

Maud Olofsson vägrar komma till KU. Som om det vore den självklaraste sak i världen. Hellre att bli den första ministern (även om hon är f d)som inte infinner sig till riksdagens kontrollorgan när hon blir kallad, än att lämna ut sin f d chef och sina kollegor.
För det är förstås det det handlar om. Om hon kommer till KU tvingas hon tala om att regeringen (åtminstone de närmast sörjande i alliansen) kände till och godkände den här affären. Och därmed framgår det att dessa har ljugit om sin medverkan till Sveriges sämsta industriaffär någonsin.
Och som lök på laxen springer Annie Lööf ut och säger att det har sossar minsann också gjort (vägrat komma till KU alltså), men det visade sig vara fel, för Göran Persson, som hon nämnde, blev aldrig kallad utan ombads uttala sig skriftligt.
Men Maud Olofsson minns väl (till skillnad från minnet när det gäller Nuonaffären)när Carl Lidbom (s) blev bannad i KU av moderate Anders Björck.
Dock ökar inte trovärdigheten av det här agerandet. Tvärtom utgår man ju från att det är precis så som hon försöker undvika att säga. Den här regeringen är ju känd för sina usla affärer med olika utförsäljningar av verksamheter som inbringat miljoner till statskassan, samtidigt med en övertro på marknaden, så slutsatsen är självklar:
regeringen visste om Nuonaffären. Det har Maud Olofsson bekräftat med sitt beteende.

Annie Lööf - den sista ideologen

Säga vad man vill om Annie Lööf, men populist kan man inte kalla henne, till skillnad från flera andra ledande alliansföreträdare. Hon vidhåller stenhårt att riskkapitalbolag ska få fortsätta driva verksamheter inom vård, skola och omsorg och ta ut vinst. Och företag ska få skatteavdrag för att anställa. Det har kostat staten miljarder hittills. Vore bättre om stat och kommuner hade råd att anställa själva. Då finns inget vinstintresse heller.

Men Annie Lööf är en äkta ideolog. Hon vägrar se att hennes idéer skapar ojämliket, korruption och sämre kvalitet. Det är vad vi har sett hittills av riskkapitalbolagens framfart. Framför allt tar de ingen risk. Håvar hem vinsten och säljer till nästa s k riskkapitalist. Verksamheten kommer i andra hand.

Centerns idéer är udda i det svenska samhället. Vi minns ju alltför väl det av högsta ort sanktionerade idéprogrammet, som dock till stora delar fick skrotas när det mötte partiets gräsrötter.

Förhoppningsvis kommer dessa gräsrötter att rösta på något annat, när de ser att partiledaren håller fast vid sina extrema ståndpunkter som inte alls omfattas av majoriteten av svenska folket. Centern i dess nuvarande form har gjort sitt i svensk politik. Dags att lämna scenen.

S vill regera med vem som helst

Så har S då besvarat alliansens tjat om vem S vill regera med. Svar: Vem som helst!

Inget att förvåna sig över. De kunde lika gärna ha sagt ”vi får se hur valresultatet” blir, som de sagt hittills, men nu har de ju svarat på alliansens tjat. Men alliansen är förstås inte nöjd. De små partier som S har nämnt är otroligt upprörda. FP förklarar att de på landsmötet kommer att rösta för allians eller gå i opposition.

Annie Lööf kan inte ens läsa innantill. Hon säger att S spolat miljöpartiet, så hon verkar ha trott att S vill regera bara med C.

Vilket för in på det verkligt märkliga: Hur kan S i dagens politiska klimat säga att de kan tänka sig att regera med dagens Center. Ett parti som ligger till höger om moderaterna?

Men framför allt säger detta något om hur borgerliga socialdemokraterna verkligen blivit. Det kommer inte att bli någon förbättring i välfärden med FP som partner (för att inte tala om C).

M a o, vill man ha en förändring i den förda politiken krävs ett starkt vänsterparti, de enda som står för en tydlig linje i privatiseringsfrågorna. Och är det så att en och annan skatt måste höjas, kanske istället några avgifter kan sänkas. När vinst inte är en viktig ingrediens längre.

Borg slår ännu ett slag för ökat utanförskap

SD ger regeringen grönt ljus för ännu ett jobbskatteavdrag. Borg har som vanligt inget annat att komma med.
SvD citerar Annie Lööf som säger: – Det finns ju forskning som med all tydlighet pekar på att jobbskatteavdragen ökar drivkraften för att jobba. Av den anledningen är det viktigt att vi genomför vallöftet,
Det är en cynism utan like. Problemet är ju inte att folk inte vill jobba, utan att det inte finns tillräckligt med jobb. Och fler jobb har ju inte jobbskatteavdraget bidragit till, det har ju också forskning bevisat.
Istället kommer nu regeringen att öka utanförskapet (ett ord man helt övergivit inom regeringen) ytterligare genom att åter gynna löntagarna och med principen för de tidigare jobbskatteavdragen, gynnas höginkomsttagarna mest, vad än regeringen säger.
Annie Lööf gömmer sig bakom Anders Borg för maken till brist på näringspolitik har man sällan sett. Hon kanske håller med honom för att i alla fall få några kronor att investera för.
Problemet är att de statliga medel som ska stå för investeringar istället går till direkta bidrag till näringslivet och det som går till välfärden hamnar hos riskkapitalisterna.
Ibland känns det som man skulle vilja ha planekonomi.

Annie Lööf har skjutit sig i foten

Det är på tiden att Annie Lööf tar bladet från munnen i samband med diskussionen centerns förslag till  idéprogram. Ett program som mer liknar manuset till en personalfest.
Det verkar ju väldigt märkligt att partiledaren inte åtminstone tittar igenom förslaget innan det går ut på remiss till distrikten. Då kunde hon ju direkt ha fört bort frågor som inte finns i sinnevärlden för vanliga centermedlemmar. Lite riskminimering. Hon har tydligen sett förslaget innan, men uppenbarligen inte reagerat över förslagen, vilket verkligen visar att de extrema förslagen inte är främmande för henne.
Först nu, när hon förstått vilket rabalder förslaget väckt, tar hon avstånd och instämmer i att mer socialt engagemang behövs etc. Hur trovärdigt är det?
Att vilja ha debatt är inte detsamma som att sälja ut grundtankarna i partiet. Annie Lööf blir aldrig en ny Gunnar Hedlund (han som ständigt varnade för att inte sälja skinnet innan björnen var skjuten. Nu verkar ledaren snarare ha skjutit sig i foten.

Det otillfredställda näringslivet

Nu ska Annie Lööf skapa lite goodwill för sig själv mitt i drevet och följer nu Reinfeldts förslag om att sänka bolagsskatten. Men tror någon att näringslivet låter sig nöja. Nej, ännu viktigare att sänka skatterna för ägarna menar de. De ger sig säkert inte förrän varenda tänkbar skatt är sänkt och miljöskatterna är tydligen allra värst.
Samtidigt snurrar räntesnurrorna vidare. Två miljarder i skatt undanhålls staten bara genom höga internräntor som kan skapa skatteavdrag, enligt SvD Näringslivs granskning. Vi vet ju redan att Volvo inte betalar någon skatt. Så det är klart att sänkt bolagsskatt inte betyder så mycket för dem, som att ägarna får en skattesänkning på den vinst de gjort sig genom avancerad skatteplanering.
Mycket vill ha mer. Att producera så lite som möjligt för så stort vinst som möjligt är kapitalisternas recept.

Privat finansieras offentligt i alliansens Sverige

Centern vill privatisera Arbetsförmedlingen som ett led att minska arbetslösheten. Tala om att börja i fel ände. Det är ju inte Arbetsförmedlingen som skapar jobben. Jobb skapas i företag (och stat och kommuner kan förstås skapa jobb i den offentliga sektorn, där behoven för övrigt är stora Alla jobb behövs sa Fredrik Reinfeldt, men verkar inte medveten om att  t ex Karolinska sjukhuset fått ett sparbeting på flera hundra tjänster).
Företagen lämnar få lediga tjänster till Arbetsförmedlingen, de handplockar hellre sin personal. Eller använder bemanningsföretag. De flesta sorterar kategoriskt bort unga utan erfarenhet, dem som är över 55, dem med utländska efternamn liksom funktionshindrade.
Här ligger de verkliga problemen och utmaningarna. Kan politikerna göra något åt detta?
Centerns käcka rop om att alla ska starta företag är lika verklighetsfrämmande. Var ska kapitalet komma från om du är ung? Eller för den delen över 55+ och har blivit över i den senaste omorganisationen`?
Det går ju an att satsa med Annie Lööfs månadslön, men de som inte är i den positionen, vart ska de ta vägen? Till en privat arbetsförmedling? Som förväntar sig skatteinkomster från oss som fortfarande betalar skatt? Och som ska konkurrera med andra om de jobb som finns att förmedla?
Snart är allt en privat sektor som förväntas generera vinst , men som finansieras av det offentliga. Jag föredrar att pengarna går direkt till den offentliga serktorn.

Regeringen opponerar hellre än satsar på reformer

Ikväll var det partiledardebatt. Alla var nyfikna på Stefan Löfvén. Han kändes väl inte särskilt dynamisk, det har han ju gemensamt med Reinfeldt. Framför allt kändes han försiktig. Det gällde att inte trampa på några tår, inte göra någon upprörd med alltför tydliga besked. Det var säkert de förhållningsorder han fått.
Regeringen är desto märkligare. Man får hela tiden känslan av att de är i opposition, att det inte är de som sett till att samhället ser ut som det gör idag. "Det är kommunernas ansvar" hörde man titt som tätt.
Och Reinfeldt som envist hävdar att arbetslösheten minskar fast siffror pekar på det motsatta. Och Annie Lööf hävdade förtvivlat att regeringen visst kommer att satsa på reformer. Dock inte vilka eller när.
En sak som slår en är diskussionen om privat och offentligt i välfärden. Det finns ju egentligen ingen privat välfärd och någon borde påpeka det. De privata företagen drivs ju med skattemedel. Det enda som är privat är vinsten (och reglerna som hindrar offentlighetsprincip och meddelarskydd). Gärna privat sjukvård, skola och omsorg, men då får också dessa företag satsa sina egna pengar.
Jonas Sjöstedt var i alla fall tydlig med att varenda satsad skattekrona ska gå tillbaka i verksamheten. Vilket är det enda rimliga.

F-skattsedeln som anställningskontrakt

F-skattsedeln är det nya anställningskontraktet. Snart ska alla ha egen firma. Många företag vill inte ha anställda utan tar in tidigare anställda som inhyrda "konsulter". Alltfler arbetstagare har tvingats bilda eget sedan regeringen genomdrev sin reform om att man som företagare bara behöver ha en uppdragsgivare (tidigare måste man ha flera för att få F-skattsedel). Det innebär också att man själv betalar in sin skatt och sina sociala avgifter.
AB skriver: "Arbetstagare som tvingas agera ­inhyrda egenföretagare ställs utanför arbetsmarknadslagstiftningens skydd. Som anställd f-skattare hamnar man i kläm i trygghetslagstiftningen, man hamnar utanför lönebildningen, man blir av med fackliga försäkringar och avtalspension. Fackförbunden fruktar att modellen används för lönedumpning."
Men det här passar ju alliansen som hand i handske. Var och en sin egen lyckas smed. Och så urholkar man fackens inflytande ytterligare, ett annat av huvudmålen i alliansens politik.
Medan Annie Lööf ler och gläds åt att företagandet i Sverige ökar.

Extrema småpartier lockar inte

Det är uppenbart att Jan Björklund vill byta ministerpost. Försvars- eller utrikesminister verkar vara det han aspirerar på. Dvs de områden där folkpartiets åsikter skiljer sig mest från övriga partiers.
Nu ska han åka till Israel. Han ska träffa Israels premiärminister märkligt nog. Annars kan man ju tycka att hans kollega inom utbildningsområdet vore ett mer logiskt val.
Det är lustigt hur regeringens småpartier blir alltmer extrema. Folkpartiet vill att Sverige går med i NATO och att vi börjar bryta uran till den utbyggda kärnkraften. KD vill fortsätta tvångssterilisera transsexuella som vill byta kön och vurmar för att (företrädesvis) kvinnor ska få betalt för att gå hemma med sina barn. Ingen arbetslinje här inte. Vad centern vill är mer oklart, men platt skatt har varit uppe på agendan. Platt fall har det i alla fall blivit med Annie Lööf om man ser till den senaste opinionsundersökningen där centern får 3,9 procent.
Så länge folk inte ser igenom moderaternas dimridåer och nyspråk kommer de att behålla greppet om det sovande folket.
Extrema åsikter göre sig icke besvär, om de inte är väldigt extrema. Då finns ju tyvärr SD.