Arbetsgivarlinjen

Moderaterna har problem. Men Anna Kinberg Batra håller god min och talar optimistiskt på moderaternas s k sverigemöte om målet att skapa en halv miljon nya jobb till 2020. De ska satsa på den s k arbetslinjen igen.
Men den linjen har framför allt handlat om arbetsgivarna. Att de ska få så många förmåner som möjligt. Idag kom uppgifter om att antalet personer som får bidrag, som socialbidrag, sjukbidrag och bidrag för personer som behöver personlig assistans, inte har varit så här lågt på decennier. Men samtidigt ökar bidragen till dem som behöver dem minst, såsom rut och rot, ett antal bidrag till företag för att de ska anställa folk i olika arbetsstimulerande former, företag i offentlig tjänst, som lever på skattemedel och inte minst alla former av skatteavdrag (jobbskatte- m fl).
Denna flora av bidrag/avdrag dränerar välfärden för dem som behöver den mest.
Samtidigt råder rena vilda västern på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna pratar om löneökningar på 0,2 procent, samtidigt som de unnar sina chefer enorma bonusar även om de missköter sig. Dessutom har väldigt många arbetsgivare helt lämnat arbetsmarknadens regelverk, där nu arbetstagare anställs via bemanningsföretag eller får jobb enbart via sms och egentligen aldrig ser sin arbetsgivare. Man kan verkligen börja tala om utsugning av arbetskraften igen.
De landvinningar som gjordes på arbetsmarknaden under framför allt 70-talet, med t ex lagen om anställningsskydd (LAS) håller snabbt på att urholkas. Allt färre omfattas av kollektivavtal.
De unga idag håller på att hamna i en situation som på 30-talet eller som vid förra sekelskiftet. De är helt rättslösa mot arbetsgivaren. Sveriges ekonomi går som tåget säger man ( kanske inte världens bästa liknelse i dessa tider), men bara för en del. Kanske dags för en storstrejk igen? Något som kan hota ekonomin, för allt handlar ju om pengar.

Åt dem som har skall varda givet

Julen är gåvornas tid och det gäller inte bara julklappar till de närmaste. De kristna vill ju också hävda att julklappsseden har sitt ursprung i de vise männens gåvor till det nyfödda jesusbarnet. På dagen julottor har säkert många präster idag talat om behovet att hjälp till dem som mest behöver. Och många har svarat med att skänka pengar till olika välgörenhetsorganisationer.
Desto märkligare är det då att just KD är det parti som nu föreslagit sänkta bidrag till flyktingar och villkorat uppehållstillstånd. Partiet påstår ju att det har sin grund i kristna värderingar.
KD är också det parti som föreslagit och fått igenom skatteavdrag för välgörenhet. Det är inte längre bara mitt beslut om jag vill skänka pengar till någon välgörenhetsorganisation. Ni andra får också vara med och betala.
Bidrag är fult, avdrag är rätt - det är sammanfattningen av alliansens politik. I kristna termer skulle det heta: Åt dem som har skall varda givet.

Dåliga tider stundar när sossarna tar över efter borgarna

Nu går vi in i det s k supervalåret. Val till både EU-parlamentet, riksdag, kommun och landsting.

I EU-valet ska man rösta för att hindra SD att bli för stora. Rasisterna vill bilda ett eget block inom EU-parlamentet. Då måste det finnas grupper där som kan göra motstånd.

När det kommer till det svenska valet kan man fråga sig hur många som egentligen tycker som alliansen, framför allt moderaterna och centern. Många kanske köpte deras retorik i början, men nu har ju PRECIS ALLT de stått för gått åt pipsvängen.

Ja, men de höll ju Sverige utanför krisen hör man ibland. Ja, turligt nog för Borg fick han överta goda finanser. Sen har han och hans moderater med benäget bistånd från övriga alliansparter slagit ut det mesta som kännetecknade Sverige före 2006. För att kunna göra världens största skattesänkningar har de gemensamma trygghetssystemen krympts och gemensamma statliga och kommunala verksamheter sålts ut. Det har kostat oss miljarder säger Riksrevisionen nu äntligen. Det har skattesänkningarna också gjort. Många har fått betala för att enskilda, mestadels välbeställda, fått mer i plånboken. Och den senaste tolvmiljarders skattesänkningen är väl spiken i kistan. Nu stundar dåliga tider, som det alltid gör när en socialdemokratisk regering får ta över efter en borgerlig. Skattkistan är tom.

I det perspektivet är det svårt att förstå att någon kan vilja rösta på alliansen. Men det beror förstås på vilket perspektiv man har. KD vill på Brännpunkt att avdragsrätten för välgörenhet ska utökas. De skriver: ” För vänsterpartierna är avdragsrätten ett rött skynke. Solidaritet är, enligt deras synsätt, något som hanteras via höga skatter snarare än genom personligt engagemang. ”

Ja, skatter ska finansiera en gemensam välfärd där alla kan leva ett drägligt och jämlikt liv. Vill man bidra ytterligare är det upp till en själv och den insatsen står man för själv.

KD menar att om du får lust att bidra till något ska du belönas för detta genom skatteavdrag. Andra får därmed indirekt vara med och betala just dina preferenser. Alliansens filosofi i ett nötskal. Ingen svårighet att veta vad man ska välja bort i det kommande valet.

KD vill att alla ska vara med och betala för välgörenhet

Representanter för KD skriver på Brännpunkt i SvD att de vill öka skatteavdraget för gåvor till ideella organisationer.
"Färsk statistik från Skatteverket visar att det under 2012 skänktes nästan en miljard kronor till olika välgörande ändamål genom avdragsgilla gåvor. Det är fantastiskt! Avdraget gör att fler kan vara med och ge gåvor till frivilligorganisationer och att ännu fler kan få hjälp och stöd." jublar man.
Men hur ideellt är det egentligen att låta skattebetalarna vara med och betala för enskilda personers önskan att ge pengar till ett visst ändamål?
Nu vill KD att kretsen för dem som vill ge skattesubventionerade gåvor ska utökas. Hallelujah! Organisationerna är självklart glada, men frågan är om de skulle fått pengarna ändå. Om inte, varför ska man ge bort pengar man inte vill avvara, utan låta kollektivet betala.
Ännu en alliansreform där våra gemensamma medel kommer enskilda till godo. För enskild idealitet och solidaritet förstår man sig inte på. Att man skulle göra något utan egen vinning.

Ännu en möjlighet till skatteavdrag

Framtidskommissionen har lämnat en rapport om det s k civilsamhället, dvs det samhälle vi alla tillhör och som representeras av vårt eget engagemang i olika ideella föreningar.
Dock säger historieprofessorn Lars Trägårdh, finns inget civilsamhälle som klarar sig utan stöd från det offentliga samhället. Att driva en folkrörelse av något slag, går knappast utan någon form av bidrag utöver medlemsavgifter. Därför finns också möjligheter för föreningar att söka olika typer av bidrag.
På DN:s ledarsida vill man dock hellre rekommendera den amerikanska modellen, dvs att de som ger stöd till civil verksamhet ska få dra av detta på skatten.
Då är vi där igen. Det ska inte kosta något att ge. Och ju mer du ger, desto mer kan du dra av. Detta system har redan införts i Sverige av en regering som ser varje tillfälle till skatteavdrag för välbeställda som sin högsta uppgift.
Välgörenhet i all ära, men hur kul är det att vara föremål för välgörenhet. Att vara beroende av att andra ska tycka att just min sak är viktig. Det viktiga är ju valfriheten gubevars.
Men t o m DN har insett att vissa saker lockar till mer stöd än andra, så man menar ändå att båda finansieringssätten kan behövas. Det går ju an så länge det ändå finns ännu en källa till skatteavdrag.

Det otillfredställda näringslivet

Nu ska Annie Lööf skapa lite goodwill för sig själv mitt i drevet och följer nu Reinfeldts förslag om att sänka bolagsskatten. Men tror någon att näringslivet låter sig nöja. Nej, ännu viktigare att sänka skatterna för ägarna menar de. De ger sig säkert inte förrän varenda tänkbar skatt är sänkt och miljöskatterna är tydligen allra värst.
Samtidigt snurrar räntesnurrorna vidare. Två miljarder i skatt undanhålls staten bara genom höga internräntor som kan skapa skatteavdrag, enligt SvD Näringslivs granskning. Vi vet ju redan att Volvo inte betalar någon skatt. Så det är klart att sänkt bolagsskatt inte betyder så mycket för dem, som att ägarna får en skattesänkning på den vinst de gjort sig genom avancerad skatteplanering.
Mycket vill ha mer. Att producera så lite som möjligt för så stort vinst som möjligt är kapitalisternas recept.

Sänk alltid skatten om något ska göras

Alliansen, denna gång med KD i spetsen, tror inte man kan åstadkomma någonting utan att sänka skatten. Därför föreslår bostadsminister Attefall (kd) att man ska få skatteavdrag om man hyr ut sin bostad (helt eller delvis) till behövande student. Ingenting kan tydligen göras utan skattelättnader.
I så fall är det bättre att se till att ROT-avdrag kommer byggföretag till del så det blir fart på byggandet av studentbostäder. Men rejäla investeringar är alliansen livrädd för. Hellre då lite småduttande med skatteavdrag till kreti och pleti. Men som sagt, skattebyråkratin är i alla fall en svällande bransch.

I byråkraternas paradis

Apropå KD-förslaget om skatteavdrag för gåvor så ser jag framför mig detta scenario:
Jag skänker 400 kronor till en välgörenhetsorganisation. Då får jag 100 kr i skattelättnad. Jag skänker dessa 100 kr till välgörenhet och får 25 kr i avdrag, som jag skänker och får då sex kronor i avdrag. Dessa sex kronor skänker jag och får 1,50 i skattelättnad.
Då har välgörenhetsorganisationen fått 532,50 av mig. Jag har själv betalat 400 kr. Resten har andra skattebetalare stått för (eller någon offentlig verksamhet som får mindre pengar snarare).
Vilket underbart system. Det skapar jobb för ett antal byåkrater, kanske t o m någon nyrekrytering. Dyrt blir det i slutändan i alla fal.

Skattelättnad ökar lyckan att ge

Regeringen gör allt för att gynna de välbeställda. Nu ska man också kunna få skatteavdrag för gåvor till välgörenhet (fast så mycket gåva blir det väl inte då längre) enligt ett förslag beskrivet i tidningen Riksdag & Departement. Insatser på upp till 2000 kr per år ska få skattelättnader - dvs skänker man bara 200 kr i månaden till någon välgörenhetsverksamhet, kan man få skatteavdrag.
En del kanske hävdar att då skänks det mer till välgörenhetsorganisationer och är inte det bra? Men varför ska alla skattebetalare vara med och subventionera olika personers önskan att ge?
Vi har ett statligt internationellt bistånd som vi alla bidrar till, vi betalar skatt till forskning, sjukvård etc i Sverige.
Risken är att staten, i linje med den nuvarande regeringens önskan om att det mesta ska ske privat, får argument att minska statens utgifter till olika verksamheter med hänvisning till privata donationer. Välgörenhet får ersätta insatser för hemlösa, funktionsnedsatta m fl.
Nu är vi verkligen tillbaka i det Adelsohn kallade "lyckan i att ge". Det behöver inte ens kosta särskilt mycket.