Alliansen manipulerar organisationerna

Idag har Hanna Hallin på tankesmedjan Sektor 3 ett bra inlägg på SvDs Brännpunkt. Det handlar om själva kärnan i det civila samhällets organisationer, nämligen medlemsaktiviteten. Hon menar att i och med möjligheten att göra avdrag för gåvor till en viss typ av organisationer med en viss typ av verksamhet, styr staten organisationerna, genom att de anpassar sig till statens bidrag, framför allt på bekostnad av medlemsverksamheten.
Hon skriver: "Medan Stadsmissionens arbete med att stödja människor i missbruk blir avdragsgillt ges inga subventioner till nykterhetsrörelsens arbete för en värld fri från droger. Det är ett stöd för organisationer som ger hjälp vid miljökatastrofer, men inte för dem som arbetar för en bättre miljö. Det civila samhället spelar en stor roll för att arbeta förebyggande men i stället ges incitament för att förändra verksamheten till att göra fler insatser i efterhand. Genom att dessutom bara välja en viss typ av engagemang – anonyma gåvor – ger regeringen en signal till organisationerna att locka passiva givare i stället för aktiva medlemmar. Subventionen är bara för månadsgivare i Rädda Barnen, inte för dem som stödjer genom att vara medlemmar."
Återigen ser man alliansens klåfingrar gynna verksamheter med skatteavdrag på ett sätt som gynnar dem själva. Människor som passivt ger pengar för att sopa efter sådant som redan inträffat är bra. Om Stadsmissionen får fler gåvor så de kan hjälpa fler fattiga och hemlösa, behövs färre insatser från samhället. Det är bra, menar alliansen. Ett aktivt medlemsarbete i förebyggande syfte, t ex inom miljöområdet, kan ju leda till kritik av regeringens åtgärder och det vill man ju inte gynna.
Säga vad man vill om alliansen, men de är djävulskt skickliga på att manipulera.

Skattelättnad ökar lyckan att ge

Regeringen gör allt för att gynna de välbeställda. Nu ska man också kunna få skatteavdrag för gåvor till välgörenhet (fast så mycket gåva blir det väl inte då längre) enligt ett förslag beskrivet i tidningen Riksdag & Departement. Insatser på upp till 2000 kr per år ska få skattelättnader - dvs skänker man bara 200 kr i månaden till någon välgörenhetsverksamhet, kan man få skatteavdrag.
En del kanske hävdar att då skänks det mer till välgörenhetsorganisationer och är inte det bra? Men varför ska alla skattebetalare vara med och subventionera olika personers önskan att ge?
Vi har ett statligt internationellt bistånd som vi alla bidrar till, vi betalar skatt till forskning, sjukvård etc i Sverige.
Risken är att staten, i linje med den nuvarande regeringens önskan om att det mesta ska ske privat, får argument att minska statens utgifter till olika verksamheter med hänvisning till privata donationer. Välgörenhet får ersätta insatser för hemlösa, funktionsnedsatta m fl.
Nu är vi verkligen tillbaka i det Adelsohn kallade "lyckan i att ge". Det behöver inte ens kosta särskilt mycket.

När välgörenhet blir girighet

Välgörenhet är inget honnörsord för mig. Mycket av välgörenheten handlar om saker som i grunden handlar om rättvisa och solidaritet. "Det är så härligt att ge", som Ulf Adelsson, dåvarande partiledare i M hänfört utbrast. Inte ett ögonblick reflekterade han över hur det är att behöva ta emot.
De flesta sorters funktionshinder har ett riksförbund. Flera av dem ringer runt till folk och vill att de ska skänka pengar, särskilt vid den här tiden på året. Och då känns det väldigt snålt att säga nej. Men det som pengarna ska användas till är ofta självklarheter som samhället i jämlikhetens namn borde se till att dessa människor kommer i åtnjutande av.
Istället sparar samhället på de mest utsatta grupperna. Personliga assistenter, resor m m dras in, sådant som vi andra tycker är självklart. Då kanske de här välgörenhetsorganisationerna ändå kan innebära en viss kompensation för funktionshindrade, hemlösa och andra behövande.
Men inte för vår regering! De som ska kompenseras är istället de som skänker pengar. Här ska välgörenhetsgåvor bli avdragsgilla, så att de som trots allt lättar på sina plånböcker (ofta företag, stiftelser och rika privatpersoner) ska få en skattelättnad som kompensation för sin givmildhet.
Girigheten får ständigt nya ansikten.