Hyckleriets mästare

Carl Bildt förnekar sig inte. Moderaterna har inget att be om ursäkt för när det gäller deras Sydafrikapolitik, enligt honom. ”Vi tog avstånd på ett annat sätt” (än med bojkott), menar han. Han ger dock inget exempel på det och inte MUF heller, som omedelbart hängde på uttalandet. Ja, de var väl knappt födda på den tiden, så det klingar ju rätt tomt.

Merparten moderater var kanske inte för apartheidsystemet som sådant. Men det viktiga för dem var att inte störa näringslivet och för näringslivet var det viktigt med status quo för affärernas skull. Inte en massa bråk och upplopp som störde det goda affärsutbytet.

Det är det som fortfarande styr Carl Bildt och hans gelikar. Vi får t ex inte kritisera Etiopien för mycket och framför allt inte göra något radikalt som kan skada affärerna i Ogaden. Näringslivet framför allt!

S=med moderaterna light

Nu får vi veta att S också vill sänka bolagsskatten, de vill också satsa på forskning och skola och infrastruktur, bara lite mer eller mindre än moderaterna beroende på vad det gäller.
Snart är de till förväxling lika.
Vinst i vården - ja, men inte till alla
Oj, nu satsade Borg på infrastruktur - så oansvarigt att satsa så mycket.. Fast S vill också satsa, men regeringens satsning räcker inte enligt dem.
Ja, visst ska det ställas krav på sjuka och arbetslösa - fast inte lika hårt som M.
Trovärdigheten för socialdemokraterna sjunker för varje punkt de presenterar.
Föreslår att de inför nästa budget presenterar sitt budgetförslag före regeringen så har de i alla fall tolkningsföreträdet.
Eller så kan de sjunga tvåstämmigt med Borg.

Vi är så in i....förbannade

Idag frågar sig Karin Pettersson på ABs ledarsida varför inte folk är argare över det som alliansen, läs moderaterna, gör med vårt land. Jo, men det är vi. Vi är många som är så in .... förbannade över hur dessa sex år med moderatstyre har raserat stora delar av den svenska välfärden. Vi undrar hur vi ska stå ut till 2014 och hur många fler oåterkalleliga ingrepp i inte bara välfärden, utan också våra tankar om den, ska hinna göras innan dess.
Vi var ganska många som redan 2006 såg vad som skulle komma. Alliansen vann med liten marginal. Tyvärr sov folket vidare under 2010, vilket var mer deprimerande, men de som trodde på alliansens blå dunster om jobbskatteavdrag och rut-avdrag var uppenbarligen tillräckligt många.
Det vore än mer deprimerande att se att om moderaterna vinner ännu en gång, har svenska folket blivit ett gäng egoister som inte ser närmare än till sin egen ytterdörr/eventuellt trädgård. För ett ojämlikt samhälle kommer att slå hårt också mot dem som tror sig trygga i sin lilla rut- och rotvärld.
Alltför många andra finns därutanför och de kommer inte att tiga i all evighet. Och inte heller vi som står på deras sida.

Arkelsten kunde inte tala trovärdigt nyspråk

Det är märkligt hur ett helt partis magplask bara hänvisas till en person. Sofia Arkelsten får klä skott för moderaternas partiprogram, som naturligtvis måste ha varit godkänt från högsta ort. I detta program framgick att moderaterna anser att de t ex alltid varit för rösträtt, mot apartheid etc. Historierevision värdigt vilken sovjetledare som helst.
Sedan skickar man fram Sofia Arkelsten att prata om detta. Hon kanske var den enda som trodde det var sant. Och det är klart, resultatet kunde ju bara bli katastrof. Åtminstone för henne. Men det kanske vore klokt att fortsätta granska själva programmet och ställa dess upphovsmän till svars. Programmet luktar Schlingman lång väg och är naturligtvis sanktionerat av partiledaren.
Bättre än att byta partisekreterare vore kanske att byta partiprogram.

När ska Reinfeldt tala klarspråk?

Hur länge ska vi behöva höra tjatet om kommunismen så fort vänsterpartiet kommer på tal? Det enda det signalerar i dagsläget är bristen på realpolitiska argument.
De två senaste exemplen är Claes Arvidssons ledare i SvD och Carin Hübinettes märkliga frågor till Jonas Sjöstedt i måndagens "Hübinette".
Arvidsson försöker bunta ihop Sjöstedt med Lars Ohly, som dessvärre gjorde misstaget att kalla sig kommunist och därför var rökt i de flesta sammanhang, hur bra debattör han än var. Och sen irrar han runt om Ka Enebergs bok om kommunismens historia i Sverige.
Men att Svenskans ledarskribenter kramar kommunismen som ett tryggt gosedjur att ta till när dagens vänsterledare öppnar munnen är inget att förvånas över. Mer deprimerande är att Hübinette inte hade annat än den skåpmaten att komma med. Sjöstedt har ju varit EU-parlamentariker, t ex, och skrivit en deckare på det temat. Kunde varit kul att höra mer om.
Framför allt skulle det vara kul att höra någon journalist i en sådan här pratshow ställa frågan till Fredrik Reinfeldt varför han skrivit om högerns historia i moderaternas partiprogram. Den är ju minst lika smutsig som kommunisternas.

Inkomstpröva samhällsservice

Några moderater har förstått principen om progressivitet. De hävdar att det är orättvist att låginkomsttagare betalar samma summa i TV-licens som höginkomsttagare. M a o; det är dyrare att ha TV för människor med lägre lön.
Om de nu kunde upplysa sitt parti om att denna princip gäller alla kostnader. För moderaterna vill ju att vi ska köpa alla tjänster från privata utförare. Det är väl en tidsfråga när skattepengarna inte längre räcker för att ösa ut över kreti och pleti som startat skolor och vårdcentraler (man vill ju också sälja ut statens företag så var ska pengarna komma från till slut och ju rikare du är desto fler avdrag kan du göra). Då kommer det att börja kosta på allvar. Redan idag har många inte råd att gå till tandläkaren eller ta ut sina mediciner.
Samhällsservice borde vara inkomstprövad. Istället för att hitta på en massa småavdrag på tjänster som städhjälp och restauranger eller för välgörenhet, borde man se till att alla har råd att vid behov ta del av samhällstjänsterna.
Men det skulle ju inte gynna moderaternas målgrupp så det lär vi väl inte se något av.

Vänstern behövs

Det finns en lätt frustrerad ton i artiklar och kommentarer till att topparna i s-ledningen nu får gå en efter en. Men det var ju detta man ville! Här kommer den efterlängtade förnyelsen. Men sen kanske det är stopp. Tommy Waidelich svävade på målet runt jobbskatteavdrag och rutavdrag. Å andra sidan, varför ska S ta ställning till om de vill ha kvar moderata lösningar? Journalisterna är helt fixerade vid skatter och bidrag (avdrag menar jag), de har väl själva blivit beroende av dem (det är ju så lätt att bli bidragsberoende, som moderaterna brukar säga). Förslaget att satsa på utbildning för att göra människor mer matchade att ta lediga jobb, verkar mer proaktivt än att låta dem ramla ner olika faser, där fattigdomen lurar runt hörnet. Än ska vi inte ge upp om socialdemokraternas utvecklingsmöjligheter. Men det känns som det behövs en vänster som driver på.

Svårt vara ung i alliansens Sverige

För att gå vidare med alla de verksamheter som alliansen, läs moderaterna, vill bli av med, har nu knatteidrotten kommit i fokus. Det är ju också en verksamhet, liksom Fria teatern, som vänder sig till barn och ungdom. Varför betala för det? Volontärer är ett hyllat begrepp, låt föräldrarna stå för lite mer.
Däremot gläder vi oss åt två nya jättearenor, vem som nu ska fylla dem, särskilt om vi inte satsar på de unga. Men dessa monument ger ju credit åt kommungubbar som behöver boasta sitt ego.
Kommunala musikskolan har ju också problem. Vad ska ungdomar göra när allt som skulle stimulera dem läggs ner, minskas eller privatiseras (går ju an så länge skattemedel bekostar vinsten)?
Fler poliser kanske, som ska ta hand om dem som vänder energin mot samhället.
Nå, dagen hade en positiv nyhet också, även om SD får vara nyttiga idioter här, genom att gå emot försäljning av statens del i Posten, Vattenfall m fl. Bra om V också agerar.
Och i dagens Rapport sade Maud Olofsson att hon tyckte att alliansen misslyckats när allt fler unga förtidspensioneras. Ja, i brist på opposition får väl alliansen agera själva. Bra Maud!

The media is the message

Opinionsresultaten i Skop redovisas i dagens AB. De kan inte göra några andra än moderaterna glada (ja, möjligtvis centern och SD). Det som verkar typiskt för dessa undersökningar är egentligen att de följer vilka partier som uppmärksammats i media och hur.
Om det vecka ut och vecka in rapporteras att socialdemokraterna tappat greppet är det ju inte konstigt att de tappar dragkraft. Samtidigt jublar den borgerliga pressen ständigt över duktige Borg och Reinfeldt.
Centern och vänstern har också varit i media och får någon icke statistiskt säkrad pluspoäng. Det har däremot varit knäpptyst om miljöpartiet och de sjunker då i opinionen.
SDs 100 dagar har uppmärksammats och de får säga att de minsann nu blir bättre behandlade, vilket naturligtvis gör att många känner att de nu är ett acceptabelt alternativ.
"The media is the message", sa mediegurun Marshall McLuhan för länge sen. Det gäller fortfarande.

Den omöjliga centern

Man får hoppas att de senaste utspelen från centern också blir de sista. De verkar helt ha lämnat verkligheten bakom sig.
Maud Olofsson föreslår att elever ska få sätta betyg på lärare. Och att det dessutom ska vara lönegrundande. Jag vågar inte tänka på vilka usla löner en del av de lärare jag hade under skoltiden i så fall skulle haft. Men i flera fall var min motvilja ett direkt utslag av pubertal antagonism mot överhet överhuvudtaget och hade ingen koppling till lärarens kompetens.
Det svåraste en lärare har i sin yrkesutövning är att sätta betyg. Och i många friskolors lekstuga får lärare redan nu höra av sina rektorer att skolans väl och ve hänger på att det inte sätts för låga betyg. Att då dessutom vara beroende av elevers omdömen skulle göra arbetssituationen närmast omöjlig. Och kunskapsnivån i samhället skulle sjunka ytterligare.
En annan centerpartist har skrivit på sin blogg att överviktiga personer skulle få betala en extra "tjockisskatt", då de belastar sjukvården mer än andra. I så fall är det väl hederligare att helt privatisera sjukvården, så att de som är sjuka betalar hela kostnaden för sig. Men det är kanske dit han vill komma. Många centerpartister döljer inte sin nyliberalism såsom moderaterna gör.
Och som grädde på moset har vi en centerpartistisk miljöminister som bedriver licensjakt på varg genom att skicka ut 3000 jägare att skjuta 27 vargar av de 200 som sägs finnas (men en del har väl redan gått åt i tjuv- och skyddsjakt). Han har lyckligtvis KU-anmälts nu....
Centern fyller helt enkelt ingen funktion längre, vilket också opinionsmätningarna visar. Många f d väljare röstar väl hellre på moderaterna. Fast skillnaden är försumbar.

När välgörenhet blir girighet

Välgörenhet är inget honnörsord för mig. Mycket av välgörenheten handlar om saker som i grunden handlar om rättvisa och solidaritet. "Det är så härligt att ge", som Ulf Adelsson, dåvarande partiledare i M hänfört utbrast. Inte ett ögonblick reflekterade han över hur det är att behöva ta emot.
De flesta sorters funktionshinder har ett riksförbund. Flera av dem ringer runt till folk och vill att de ska skänka pengar, särskilt vid den här tiden på året. Och då känns det väldigt snålt att säga nej. Men det som pengarna ska användas till är ofta självklarheter som samhället i jämlikhetens namn borde se till att dessa människor kommer i åtnjutande av.
Istället sparar samhället på de mest utsatta grupperna. Personliga assistenter, resor m m dras in, sådant som vi andra tycker är självklart. Då kanske de här välgörenhetsorganisationerna ändå kan innebära en viss kompensation för funktionshindrade, hemlösa och andra behövande.
Men inte för vår regering! De som ska kompenseras är istället de som skänker pengar. Här ska välgörenhetsgåvor bli avdragsgilla, så att de som trots allt lättar på sina plånböcker (ofta företag, stiftelser och rika privatpersoner) ska få en skattelättnad som kompensation för sin givmildhet.
Girigheten får ständigt nya ansikten.