RUT har inget med feminism att göra

Idag skriver en "liberal feminist" Hanna Marie Björklund om kvinnligt företagande i SvD, som en replik till Fi, som hon kallar socialistisk feminism. Hon menar att FI står för statliga bidrag istället för fri företagsamhet och nämner i sammanhanget RUT.
Är det något som gör kvinnligt företagande bidragsberoende är det väl RUT. Det kallas avdrag, men är ju ett bidrag från oss skattebetalare till en viss sektor, allt från städning till läxhjälp i privata hem. Varför just dessa tjänster ska subventioneras är fortfarande en gåta. (Nåja, gåta, alliansen ville förstås gynna dem som köper sådana här tjänster, företrädesvis i rika kommuner). Nu ropar företagen att om RUT försvinner kommer de att inte kunna driva sina företag längre. Då är man väl beroende om något. Det finns alltså ingen egen lönsamhet i sådana här företag.
Och H M Björklund pratar också om att kvinnor ska få driva företag fria från statlig kontroll. Jag vet inte vad hon syftar på, men de senaste årens skandaler i just de sektorer som hon talar om (vård, skola omsorg) visar snarare på bristande kontroll.
För övrigt förstår jag inte varför just kvinnligt företagande ska särbehandlas. ROT-systemet är ju också subventionerat och behöver likaledes kontroll har det ju visat sig.
När så många samhälleliga verksamheter går på knäna behövs skatterna till dem och inte till subventioner av välbeställdas privata renoveringsprojekt eller barns läxhjälp.

Media gör demokratin personberoende

Både Svenskan och DN kommenterar Jonas Sjöstedts debattartikel på DN Debatt häromdagen. Självklart är de livrädda för att S ska lyssna det minsta på Sjöstedt, särskilt i de frågor där V:s åsikter har folkligt stöd, som t ex mot vinst i välfärden.  DN drar sig inte ens för att tjata om att V ännu inte gjort upp med sitt förflutna och måste "gräva djupare och våga ifrågasätta sin egen syn på politik, ansvar och kompromissande."
Efter att ha sett Carl Bildt låta som Bagdad Bob i dokumentären om Bildt i SVT när det gäller de förmenta u-båtskränkningarna på 80- och 90-talet, där han trots tre u-båtskommissioner fortfarande pekar ut Ryssland som kränkande, blir talet om att V för femtielfte gången ska göra upp med sitt förflutna skrattretande.
Sedan är det alldeles för stort fokus på partiledarna. AB har åter gjort en mätning av förtroendet för de olika partiledarna och det krymper ju verkligen politiken. Det är som om politik nu handlar enbart om enskilda partiledares personliga åsikter, snarare än om partiers politik. En olycklig utveckling, som gör demokratin personberoende. Plötsligt handlar politiken om ifall man gillar eller inte gillar enskilda personer.
Och enligt DN är det "något av kommissarie över honom, [Jonas Sjöstedt] ett allvar som inte bara tyder på seriöst engagemang utan också på ideologisk rigiditet."
Man har ingenting att säga om politiken utan går rätt på personen. Det gäller att misskreditera personer när partiet har en populär politik. Och med enbart borgerliga medier kommer V få det svårt med genomslag för en politik som faktiskt uttalar det som folk hela tiden säger sig vilja - nämligen inga vinster i välfärden, fler hyresrätter till rimliga priser. klimatsmart byggande och en arbetsrätt som reglerar missbruk av arbetstagare, för att ta några exempel.
Men idag är det faktiskt bara V som är ett mycket tydligt alternativ till den rådande politiken.

Vänstern behövs

Det finns en lätt frustrerad ton i artiklar och kommentarer till att topparna i s-ledningen nu får gå en efter en. Men det var ju detta man ville! Här kommer den efterlängtade förnyelsen. Men sen kanske det är stopp. Tommy Waidelich svävade på målet runt jobbskatteavdrag och rutavdrag. Å andra sidan, varför ska S ta ställning till om de vill ha kvar moderata lösningar? Journalisterna är helt fixerade vid skatter och bidrag (avdrag menar jag), de har väl själva blivit beroende av dem (det är ju så lätt att bli bidragsberoende, som moderaterna brukar säga). Förslaget att satsa på utbildning för att göra människor mer matchade att ta lediga jobb, verkar mer proaktivt än att låta dem ramla ner olika faser, där fattigdomen lurar runt hörnet. Än ska vi inte ge upp om socialdemokraternas utvecklingsmöjligheter. Men det känns som det behövs en vänster som driver på.