Låt borgarna ta ansvar för sin egen budget

Idag klubbades en budget som kommer att skada Sverige, framför allt dem som har det sämst ställt. Välbeställda får det ekonomiskt bättre, men strukna miljömiljarder drabbar alla.
Och lekstugan i riksdagen fortsätter. Varför vill Löfven fortfarande regera med en M-KD-budget (med stöd av SD)? 20 miljarder i skattesänkningar är redan intecknade och kan inte  rubbas.
Löfven säger att han t  o m kan gå Annie Lööf till mötes när det gäller arbetsrätten. Hur maktsugen kan man vara?
Det är dags att låta M & co ta ansvar för sin egen förödande budget. Det är bättre att vara en konstruktiv opposition än att deala med andras idéer. S kommer att förlora på det. Det är ju redan pinsamt att se vilka eftergifter S gått med på i förhandlingarna med C och L.
Ge upp denna halvmesyr Löfven!

Klimatförändringarna hotar demokratin

FN:s klimatpanel, IPCC, har kommit med en ny rapport. Den ger oss inte mycket hopp om framtiden om vi fortsätter som nu. Så mycket måste göras mycket snabbt och ingenting tyder på att så kommer att ske.
Klimatomställningen kommer att förändra våra samhällen i grunden, vare sig det görs någon omställning eller inte. Det som behövs är nämligen hårda bud. Vi kan inte lalla med klimatet. Ändå verkar det krävas starka händer som pekar med hela handen om något ska hända. Och vad leder det till för sorts samhälle såvida inte alla är överens? Hårda bud riskerar alltid att skapa konflikt.
Med klimatförändringarna hotas demokratin som vi känner den. Vi kommer att tvingas göra sådant som vi inte vill. Kanske t o m byta statsskick.
Kanske kommer den generation som föds nu under 2020-talet att bli mer mottaglig för sådant för sin egen överlevnads skull. Men hur blir det med vår egen välbeställda medelklass som i princip alltid fått det vi pekat på (från 40- till 00-talisterna)? Hur svårt kommer det att bli att få oss att acceptera att vi inte kan resa som vi vill, inte köpa vissa varor vi vant oss vid etc?
De gyllene åren är tyvärr över. Vi har att välja på att hacka i oss det eller gå under.

Nya moderaterna fanns aldrig på riktigt

Lars Leijonborg, förre fp-ledaren, kommer nu med sina memoarer. Där frågar han sig bl a om nya moderaterna var på riktigt.
Jag förstår inte hur någon kan tro att de s k nya moderaterna var något annat än gamla moderater, bara i en ny språkdräkt. Det såg deras mycket skicklige pr-man Per Schlingman till.
Om man tittar på vad de s k nya moderaterna åstadkom under Fredrik Reinfeldts tid, så var det ju bara vad moderaterna alltid velat göra. Sänka skatten, särskilt för välbeställda, ta bort förmögenhets- och fastighetsskatt, införa avdrag för hushållsnära tjänster, samtidigt som allt handlar om stöd till mindre bemedlade skulle bort eller minskas (t ex sjukförsäkringen).
Enligt Leijonborg sa Fredrik att nya moderaterna var på riktigt. Leijonborg har nu börjat ifrågasätta det. Det borde han gjort från början, då kanske välfärden stått lite starkare.

Valfrihet bara självklar för dem med pengar

Så är Almedalsveckan över. Inte mycket nytt under solen.
Men det som slår mig är de borgerliga partiernas syn på bidrag. Att leva på bidrag är det absolut värsta man kan göra, enligt dessa partier. Samtidigt är det just vad de i hög grad förordar själva, fast då kallas det avdrag. Det finns inga gränser för hur många tjänster Anna Kinberg Batra vill lägga in under rutavdraget.
För att inte tala om Ebba Busch Thor, som i ena meningen fördömer subventioner för byggande av hyresrätter, för att i nästa stund tala om vikten av rut- och rotavdrag.
Den stora skillnaden är förstås, att avdragen dels gynnar företag, dels de välbeställda (den stora merparten enligt alla undersökningar) som utnyttjar dessa avdrag.
Men bidrag ges ju till enskilda personer, som av olika skäl, inte får jobb. Oftast för att de har någon form av funktionsvariation (som man säger numera) eller har efternamn som inte passar arbetsgivarna. Eller så får man inte jobb därför att utbildningen inte motsvarar behoven och då måste man ju omskola sig. Inte alltid lätt om man är över 50. Eller flytta, och kanske bryta upp från den ort där partnern har jobb, där man kanske har hus, sin familj etc. Valfrihet är bara självklar för dem som har pengar. Det låtsas alliansen inte om.

Välfärdsmiljarder går till rut och rot

Just nu debatteras rut-avdraget efter en artikel av Nina Björk som ifrågasatte detta bidrag (avdrag menar jag). Hon har fått mothugg från DNs ledarsida och den nyliberale skribenten Fredrik Segerfeldt. Men problemet har inte med känslor att göra, som framför allt DN-ledaren hävdar, utan om ekonomi.
Är det verkligen rimligt att staten subventionerar den typ av tjänster som rut-avdraget omfattar? Det är trots allt saker som de flesta kan utföra själva. Och vill man ha dessa tjänster får man självklart betala vad de kostar. Det är orimligt att övriga skattebetalare ska stå för en del av kostnaden för, framför allt mer välbeställda, personers önskan om städhjälp m m. (Statistik visar att flest rut-tjänster köps i Danderyd).
Särskilt i dessa tider av närmast haveri i de offentliga systemen (som numera tvingas bekosta mer eller mindre seriösa privata utförare dessutom). Hur mycket mer skulle inte staten kunna dra in om man skrotar rut och rot.
Jamen, säger då många, dessa bidrag ger ju jobb. Försvinner rut kan jag inte fortsätta med mitt företag säger andra. Men man kan fråga sig hur mycket jobbskapande får kosta. Och det måste vara något fel på affärsidén om man måste ha bidrag för att klara jobbet.
Senast igår sa finansministern att det behövs miljarder för att klara välfärden. Satsa på den då, och kasta inte bort pengarna på sådant som folk kan betala själva.

De välbeställda har sagt upp välfärdskontraktet

När hörde ni någon representant för borgarna tala om välfärden sist? Länge sen skulle jag vilja säga. För det de säger handlar nästan enbart om att få bort "skadliga skatter". Vilka skatter är det?
För utan skatter ingen välfärd. Istället vill man ha bidrag, dvs skatteavdrag, t ex för rut och rot, för det gynnar de välbeställda.
De har föga intresse av en allmän välfärd, för nu kan man välja sig fram; skaffa privat sjukförsäkring och få förtur hos läkaren, välja skola utan problembarn och betala ett riktigt privat vårdhem (dvs inte skattefinansierat) för gamla föräldrar.
Klart att borgarna älskar dessa system, som främst gynnar folk med pengar. Annars står skattesänkningar på programmet och det enda den lilla skatt som tas ut ska användas till är försvaret och polisen.
Det enda parti som faktiskt är intresserat av välfärden är vänsterpartiet. Sossarna nämner välfärd ibland, men mest som en formsak. Man vågar ju inte röra någonting som faktiskt skulle göra skillnad. Enda anledningen att kommunerna fått en liten hacka till är vänsterpartiets tio miljarder, att pensionärerna fått en skattesänkning (sic) m fl välfärdsreformer som ändå ägt rum. V har legat på för att få mer pengar till förlossningsvården, som nu verkar bli verklighet.
En gång var den generella välfärden det som höll Sverige samman. Vi var alla med och betalade för vård, skola och omsorg m m. Men alliansen sänkte skatten med 140 miljarder och sossarna har sagt att "lagt kort ligger".
Därför får inte personer med funktionsnedsättning personlig assistans, lärare och sjuksköterskor högre löner, järnvägsnätet är fortsatt eftersatt etc. Det generella välfärdskontraktet verkar vara uppsagt.

Apoteken visar att marknaden inte fungerar

Hur många bevis krävs för att visa att marknaden inte fungerar? Marknaden ska ju reglera att de som tar ut överpris ska konkurreras ut av billigare alternativ. Men så fungerar inte dagens marknad. Apoteken är ännu ett exempel. Där har priserna stigit med 70 procent på vissa läkemedel sedan avregleringen 2009. Det enda som hänt är att övriga följer efter.
På små orter finns dessutom kanske bara ett apotek, så folk är så illa tvungna att handla där, om de inte ska åka till någon större ort, vilket i sig är en merkostnad.
Alliansen såg som vanligt till att gynna de sina. Det är ju främst de långtidssjuka och gamla och multisjuka som drabbas och som dessutom har minst pengar. Välbeställda behöver inte vända på slantarna. Snarare investera i aktier i privata apotek.

Rikemanskommuner trotsar lagen

Som jag sagt så många gånger tidigare; moderaterna förnekar sig aldrig. Nu deklarerar kommunledare från två moderata kommuner i Stockholms län - Ekerö och Täby - att de inte kommer att följa lagen om att ta emot flyktingar enligt det kvotsystem regeringen tagit fram.
Det är så typiskt att de välbeställda alltid vill komma undan åtaganden som kan kosta minsta ansträngning eller på annat sätt störa rikemansfolket i kommunen (alla i Ekerö och Täby hör inte dit).
Stockholm, som den största kommunen i länet, ska ta emot flest. Drygt 5 000 totalt i år och nästa år. Stockholm får flest därför att man lever upp till alla variabler regeringen ställt upp. En variabel som saknas är dock tillgången till bostäder. Stockholm har högst bostadsbrist i länet räknat per capita. Men Stockholm försöker leva upp till regeringens krav.
Det gör inte Ekerö och Täby, trots att deras kvot handlar om några hundra personer var. De har inte heller bostäder säger de. Men till skillnad från Stockholm tänker de inte bygga några heller. I varje fall inte till flyktingar.
Ylva Johansson, ansvarig minister, har ännu inte tänkt ut några sanktioner mot tredskande kommuner. Men det kanske vore på sin plats om inte fler välbeställda kommuner ska följa efter.

RUT har inget med feminism att göra

Idag skriver en "liberal feminist" Hanna Marie Björklund om kvinnligt företagande i SvD, som en replik till Fi, som hon kallar socialistisk feminism. Hon menar att FI står för statliga bidrag istället för fri företagsamhet och nämner i sammanhanget RUT.
Är det något som gör kvinnligt företagande bidragsberoende är det väl RUT. Det kallas avdrag, men är ju ett bidrag från oss skattebetalare till en viss sektor, allt från städning till läxhjälp i privata hem. Varför just dessa tjänster ska subventioneras är fortfarande en gåta. (Nåja, gåta, alliansen ville förstås gynna dem som köper sådana här tjänster, företrädesvis i rika kommuner). Nu ropar företagen att om RUT försvinner kommer de att inte kunna driva sina företag längre. Då är man väl beroende om något. Det finns alltså ingen egen lönsamhet i sådana här företag.
Och H M Björklund pratar också om att kvinnor ska få driva företag fria från statlig kontroll. Jag vet inte vad hon syftar på, men de senaste årens skandaler i just de sektorer som hon talar om (vård, skola omsorg) visar snarare på bristande kontroll.
För övrigt förstår jag inte varför just kvinnligt företagande ska särbehandlas. ROT-systemet är ju också subventionerat och behöver likaledes kontroll har det ju visat sig.
När så många samhälleliga verksamheter går på knäna behövs skatterna till dem och inte till subventioner av välbeställdas privata renoveringsprojekt eller barns läxhjälp.

"Den som inte arbetar ska heller inte äta"

Fler pensionärer än någonsin lever på fattigdomsstrecket berättar AB. 2011 var de 240 000, 2012 205 000. Denna utveckling kan direkt hänföras till alliansens inträde på arenan. 2006 låg antalet fattigpensionärer på 145 000, året därpå var de uppe i 215 000.
Ett direkt resultat av alliansens klassiska devis: Den som inte arbetar ska inte heller äta.
Det s k äldreförsörjningsstödet har ökat med 6000 individer sedan alliansen tillträdde. Och det vet vi ju vad alliansen tycker om bidrag till folk som inte arbetar. Så det är väl de som nästan svälter som får del av detta stöd.
Cynismen är fullständig när det gäller den här utsvältningspolitiken. De som i själva verket försörjer de mätta välbeställda är de som ständigt påläggs mer skatter och pålagor medan pensioner och olika stöd minskar.
Dessvärre kommer det att kosta att komma tillbaka till rimliga nivåer. Och många av dessa välbeställda gallskriker redan.

Alliansens skattechock

Alliansen (dvs moderaterna) försöker skrämmas med att oppositionen tänker chockhöja skatterna. Själva står de nästa år för en skattesänkning på 18 miljarder, i tillägg till årets skattesänkning på 10 miljarder, för att inte nämna tidigare s k jobbskatteavdrag. Här kan man tala om chock.

Framför allt för dem som ska betala för detta, vilket är alla som inte jobbar. Vi ser hur det hela tiden snålas på dem som har det svårast i samhället, t ex funktionshindrade, vars stöd dras in med minskad livskvalitet som följd. Däremot anses vi ha råd att subventionera välbeställdas städning, läxhjälp m m. T o m om man vill ge gåvor till välgörenhet får man skatteavdrag, dvs andra får vara med och betala för enskilda personers önskan att hjälpa.

Läs gärna denna artikel i tidningen Riksdag och Departement. Där redogörs för alla skattesänkningar alliansen genomför nästa år. http://rod.se/skatter-s%C3%A4nks-rej%C3%A4lt-2014

Oppositionen missar öppet mål

Det är frustrerande att titta på partiledardebatt. Varför missar oppositionen så ofta öppet mål?

T ex: När alliansen ständigt pratar om att S (och de rödgröna) vill återinföra bidragssystemen. De bidrag alliansen (=M) pratar om är de försäkringar vi gemensamt betalat för genom att avstå löneutrymme, dvs arbetslöshets- och sjukförsäkring. Det är inte bidrag, det är det som är välfärdens kärna. Att inte bli ställd på bar backe om man blir arbetslös eller sjuk.

Det är istället alliansen som ökar bidragen. Socialbidragen har skenat sedan alliansen kom till makten, just för att man slagit sönder ovanstående trygghetssystem. Dessutom ger man bidrag till sådant som folk borde finansiera själva, dvs Rot och Rut för privatpersoner. Särskilt Rut, där nästan vad som helst verkar kunna inrymmas vid det här laget, är en ytterligare skattesänkning för välbeställda (och det har inte nämnvärt minskat svartjobb och fusk har det visat sig).

De bidrag som borde betalas ut är däremot statliga subventioner till byggande av hyresrätter. Idag riskeras hela Stockholms utveckling för att alliansen vägrar inse fakta. Unga hittar inte egen bostad.

Ett av skälen till detta är att Stockholm säljer den mark byggbolagen får bygga på. Inte nog med att det blir extremt dyrt att bygga; man gör sig värdefull mark som kommunen själv kunnat disponera för ändamål som gynnar merparten av medborgarna. Till slut kommer vi skattebetalare att fråga oss: Hur dum kan man bli?

En annan självklar fråga i debatten borde varit: Vad menar ni med välfärdens kärna? Men jag tvivlar på att alliansen skulle kunna svara.

Billström visar M:s rätta ansikte

Vi kommer att få läsa mängder av sorgliga historier av typ den om de två homosexuella ugandierna där en ska utvisas och den svenskfödde nioåringen som alltid bott här, men som nu ska utvisas till Etiopien.
Allt för att Tobias Billström nu kliver ut ur garderoben på allvar och genomför SD:s politik på migrationsområdet. Eller så tycker moderaterna att nu är SD så pass etablerade att de kan gå deras väljare till mötes och därmed kanske ta tillbaka en del av dem som gått över till SD.
I grund och botten är moderaterna inget humanistiskt parti. De har aldrig varit intresserade av människor som har det svårt, varken här hemma eller någon annanstans. Moderaterna är de välbeställdas parti och det visas med all tydlighet i deras politik (och de andra i alliansen protesterar inte). M:s motto är: Åt dem som har skall varda givet.

Billström orsakar fler skandalrubriker

Det är lustigt med alliansen. Kan man gynna de välbeställda gör man det, t ex genom att man inte längre kan överklaga ockerhyror hos Hyresnämnden. Kan man försämra ännu mer för de svagaste gör man det också. Och migrationsminister Billström håller gärna i piskan. Fler ska utvisas! Utvisandet måste bli effektivare!
De myndigheter som är satta att verkställa detta får redan massiv kritik för sina många gånger omänskliga beslut (senast läste vi om mamman som vanvårdat sina barn så att de placerats i fosterhem sedan flera år, men som nu ska utvisas med två av dem, det ena utvecklingsstört).
Billströms piska kommer att leda till att de verkställande myndigheterna kommer att fråga allt mindre och utvisa alltmer. Vi kan "se fram emot" nya skandalrubriker om människor som kommer i kläm i det alltmer hårdnande svenska samhällsklimatet.

Vi är på god väg mot Centerns idéer

Vi har redan en del av det samhälle som centern målar upp i sitt idéprogram. T ex platt skatt där den enda del som inte är platt är den statliga, som betalas av dem med en viss högre inkomst. Och det sticker väl i ögonen på centern att de välbeställda ska betala mer. Alla är ju lika. Eller hur?
DNs papperstidning kom med en nyhet idag om att Posten lämnar glesbygden. Det är inte lönsamt för ett vinstdrivande bolag att köra ut post till de få invånare som valt att bo utanför större orter. Posten, Postverket, kom till på 1600-talet som en service till alla medborgare, när fler och fler kunde läsa och skriva. Det grundade sig i samhällsnytta.
Sånt vill inte centern veta av. "Hela Sverige ska leva" var en gång centerns slogan. Men det är faktiskt inte lönsamt.  De talar visserligen om decentralisering, så där får de ett problem, men det viktiga är ju att allt är privat och staten ska inte lägga sig i om några missgynnas. Alla får klara sig bäst de kan.
Det är också betydelsen i förslaget som månggifte. Varför ska staten lägga sig i hur människor vill leva? Inget hindrar idag människor att leva i vilka konstellationer de vill. Skälet till att inte alla kan gifta sig med alla handlar om arvsrätten och den vill C också avskaffa- Och här kommer vi åter till detta med gynnas och missgynnas. Här kan man gynna vissa barn och missgynna andra. Den rätten ska väl alla ha!
Och föräldrarna ska bestämma vad barnen ska lära sig. Skolor kan se ut hur som helst (och det gör de ju nästan idag så vi är på god väg).
Programmet kanske inte är helt omöjligt. Se bara vad alliansen åsdtadkommit i denna riktning bara på sex år. Det kanske handlar om några få mandatperioder till så är vi där. Om Centern finns kvar då förstås.

Farligt när vanligt folk blir fattiga

Så har också World Economic Forum kommit fram till att det största hotet mot världsekonomin är ökade klyftor i samhällena. Snart är det bara EU-ledarna som fortfarande tror att man löser ekonomisk kris med ekonomiska stålbad som lägger sordin på hela samhällen, slår ut folks köpkraft och möjligheter att klara sitt dagliga liv.
Det är vad som händer i Europa idag och det leder till extrema politiska strömningar där man börjar ropa efter starka män, leta syndabockar och förakta demokratin. Politiker som ständigt gynnar de välbeställda tappar i längden sin trovärdighet att leda sina länder. Och med politiker som bara gynnar sin egen elit förlorar inte bara de, utan även demokratin, sin trovärdighet. Det har redan börjat hända i Europa. I USA är de som röstar så få att man knappt kan tala om folkligt stöd för sittande president och kongress.
I de växande ekonomierna i Kina, Brasilien och Sydafrika är det bara en liten del som gynnas av det begynnande välståndet (men i antal är de ändå rätt många). Problemet med inkomstklyftor är redan inbyggt. Men för oss i Europa, som har sett ett annat samhälle, där i stort sett alla fått del av trygghetssystem och sociala reformer, känns det kanske svårare att se det positiva man haft försvinna. Det hände i Ryssland efter Sovjetunionens fall. Alltför få roffade åt sig alltför mycket och den sociala om än inte demokratiska, tryggheten försvann. Vanligt folk, som, haft det hyggligt, blev fattiga.
Det är lovande att World Economic Forum tar upp dessa frågor. Ska de nyliberala idéerna äntligen kastas på historiens sophög? Man kan ju alltid hoppas innan det är för sent.

Rojas en ny Schlingman?

Mauricio Rojas gläds över det han kallar "ett nytt politiskt landskap" i en krönika i Svd.. Framför allt gläds han åt att moderaterna tagit sitt sociala ansvar och blivit mer "röda". Försöker han bli en ny Schlingman? Vilken värld lever han i?  Eller är det så att de välbeställda i vårt samhälle faktiskt tror på det moderaterna säger och har sagt de senaste åren?
Tror de att för att de har fått det bättre har alla fått det? Eller läser de bara SvDs ledare och inget annat i tidningarna?  Det är fullkomligt otroligt att man kan beskriva den politiska utvecklingen på det sätt Rojas gör.
Jag kan inte tro annat än att han är en medspelare i det hyckleri och den "föra bakom ljuset"-politik som kännetecknat alliansen ända sedan valrörelsen 2006 och dess regeringstid.
Tre krönikor av Rojas har SvD beställt. Det gäller att jobba för återvalet.

Rutavdrag trots gratis läxhjälp?

DNs Johannes Åhman kommer till en märklig slutsats efter ett klokt resonemang om vikten av likvärdighet i skolan. Han påpekar mycket riktigt att läxhjälp via rut är mer än en skatteteknisk fråga. Det är absurt att det är de med högre inkomster som också kan kosta på sig läxhjälp med rut-avdrag. Särskilt som väldigt många med högre inkomster dessutom förmodligen klarar att hjälpa sina barn med läxorna utan extern inblandning, då merparten förmodligen har minst gymnasieutbildning.
Medan de med lägre inkomster, ofta med invandrarbakgrund, kanske inte har dessa möjligheter, trots att just de barnen kanske är i störst behov av läxhjälp.
Johannes Åhman tycker då:  "Men elever vars föräldrar varken har ekonomiska marginaler eller stort engagemang hamnar ändå utanför. Därför måste rutavdraget kompletteras med en politik för gratis läxhjälp åt dem som bäst behöver den. Antingen i skolans egen regi eller med hjälp av ideella organisationer."
Men om det finns gratis läxhjälp varför behöver man då överhuvudtaget något rutavdrag? Varför ska vi alla betala för välbeställda barns läxhjälp via rut, om det ändå finns gratis sådan att tillgå?
Att dra av på skatten blir uppenbarligen i alla lägen viktigare än självklarheten att skolan erbjuder läxhjälp.

Ännu en möjlighet till skatteavdrag

Framtidskommissionen har lämnat en rapport om det s k civilsamhället, dvs det samhälle vi alla tillhör och som representeras av vårt eget engagemang i olika ideella föreningar.
Dock säger historieprofessorn Lars Trägårdh, finns inget civilsamhälle som klarar sig utan stöd från det offentliga samhället. Att driva en folkrörelse av något slag, går knappast utan någon form av bidrag utöver medlemsavgifter. Därför finns också möjligheter för föreningar att söka olika typer av bidrag.
På DN:s ledarsida vill man dock hellre rekommendera den amerikanska modellen, dvs att de som ger stöd till civil verksamhet ska få dra av detta på skatten.
Då är vi där igen. Det ska inte kosta något att ge. Och ju mer du ger, desto mer kan du dra av. Detta system har redan införts i Sverige av en regering som ser varje tillfälle till skatteavdrag för välbeställda som sin högsta uppgift.
Välgörenhet i all ära, men hur kul är det att vara föremål för välgörenhet. Att vara beroende av att andra ska tycka att just min sak är viktig. Det viktiga är ju valfriheten gubevars.
Men t o m DN har insett att vissa saker lockar till mer stöd än andra, så man menar ändå att båda finansieringssätten kan behövas. Det går ju an så länge det ändå finns ännu en källa till skatteavdrag.

Bostadspolitik á la 30-tal

I Sverige på 30-talet fanns inte allmännyttan. Alla bostäder var privata. Ockerhyror och dålig skötsel av husen var legio. Bostadsbristen var monumental och familjer med sex barn bodde hopträngda i enrumslägenheter, ofta utan toalett inomhus.
Detta bestämde sig socialdemokraterna att ändra på. Man såg bostaden som en social rättighet snarare än ett investeringsobjekt för välbeställda.
Man började med att bygga s k barnrikehus i det som nu kallas närförorter. Sedan kom ABC-områden som Vällingby och Farsta (och liknande område växte fram i Malmö och Göteborg). 10- och 20-talisterna flyttade in i dessa hus. Rejäla hus med låga hyror och god standard. En dröm för den nu äldsta generationen att flytta till.
Under kriget växte nativiteten starkt och på 60-talet stod de stora 40-talistkullarna och ropade efter bostäder, samtidigt som en invandring sakta började öka.
Så man planerade och byggde det omtalade miljonprogrammet. Kanske inte lika välplanerade områden som tidigare, men ändå med god standard för de boende.
På 70-talet hade man byggt bort bostadsbristen och det fanns t o m tomma lägenheter.
Dessa hus byggdes med subventioner och ägdes (och ägs till del fortfarande) av kommunens bostadsbolag. Det gjorde också att hyrorna kunde hållas nere och en vanlig arbetarfamilj hade råd att bo där och kanske t o m ge barnen eget rum.

Idag är allt detta raserat. Vi har lika stor bostadsbrist som på 30-talet. Också idag får stora familjer tränga ihop sig i små lägenheter, mest för att de inte har råd med något större, även om det skulle finnas. Bostadsministern föreslår att människor ska bo inneboende och i andra hand (och han förutsätter också att det finns andrahandslägenheter i stor skala. Kanske för att spekulanter köpt upp flera lägenheter att hyra ut i andra hand, i värsta fall till ockerhyror.)
De enda subventioner kommunen består med är till dem som köper sina hyresrätter till underpris.
Vi är tillbaka på ruta ett. Och det tog bara tio år att komma dithän.