Farligt när vanligt folk blir fattiga

Så har också World Economic Forum kommit fram till att det största hotet mot världsekonomin är ökade klyftor i samhällena. Snart är det bara EU-ledarna som fortfarande tror att man löser ekonomisk kris med ekonomiska stålbad som lägger sordin på hela samhällen, slår ut folks köpkraft och möjligheter att klara sitt dagliga liv.
Det är vad som händer i Europa idag och det leder till extrema politiska strömningar där man börjar ropa efter starka män, leta syndabockar och förakta demokratin. Politiker som ständigt gynnar de välbeställda tappar i längden sin trovärdighet att leda sina länder. Och med politiker som bara gynnar sin egen elit förlorar inte bara de, utan även demokratin, sin trovärdighet. Det har redan börjat hända i Europa. I USA är de som röstar så få att man knappt kan tala om folkligt stöd för sittande president och kongress.
I de växande ekonomierna i Kina, Brasilien och Sydafrika är det bara en liten del som gynnas av det begynnande välståndet (men i antal är de ändå rätt många). Problemet med inkomstklyftor är redan inbyggt. Men för oss i Europa, som har sett ett annat samhälle, där i stort sett alla fått del av trygghetssystem och sociala reformer, känns det kanske svårare att se det positiva man haft försvinna. Det hände i Ryssland efter Sovjetunionens fall. Alltför få roffade åt sig alltför mycket och den sociala om än inte demokratiska, tryggheten försvann. Vanligt folk, som, haft det hyggligt, blev fattiga.
Det är lovande att World Economic Forum tar upp dessa frågor. Ska de nyliberala idéerna äntligen kastas på historiens sophög? Man kan ju alltid hoppas innan det är för sent.

Fega politiker vågar inte satsa på omställning

Den årliga hotbilden mot världen har presenterats inför årets World Economic Forum. I år toppas den av antibiotikaresistens och en alltför nonchalant attityd mot smittsamma sjukdomar. Vad gör vi om vi får en slags influensaepidemi som inga mediciner biter på?
Och klimathotet finns med. Men det är för stort för våra små politiker och uppenbarligen för oss andra också, för det finns så många faktorer med. Men det är märkligt att det ska vara så svårt att göra en energiomställning. Och dessvärre beror det till stor del på den annars så hyllade Olof Palme. Om han inte (tillsammans med folkpartiet) hittat på linje 2 i kärnkraftsomröstningen 1980, hade omställningen kanske till stor del varit genomförd nu. Linje 2 betydde "gör inget nu, vänta till 2010 får vi se hur det ser ut då".
Och det såg mycket värre ut 2010, men politikerna är än mer handlingsförlamade, för problemet har ju växt.
Klimathotet diskuterades inte 1980 (utom bland en del forskare).
År 2030 kommer vi att stå där och gräma oss för att vi inte vågade agera 2010 och då i alla fall försöka göra en omställning genom att faktiskt satsa de miljarder som behövs. Istället för att plottra ut pengarna till redan välbeställda med rutavdrag. Men det är inte populärt att göra stora omställningar. Hellre stryka medhårs.
Så jag är pessimistisk beträffande klimatet och miljön. Men vi kanske går under i någon epidemi innan klimatet blir helt ohållbart.

Sverige bakbinds i europakten

Kapitalismen har till slut löpt sådan amok att man på World Economic Forum i Davos börjar fråga sig om det som händer i vår globaliserade värld är rimligt. T o m de som brukar jubla över bonusar och ekonomisk bärsärkagång har fått en bekymrad rynka i pannan.
Anders Borg är där, men förstår han vad som händer. Eller håller han fast vid dödsdömda idéer som europakten, där han vill sitta med för att få umgås med "de stora". Något inflytande lär inte lille Borg få, trots att han drar med Sverige i överstatliga regler för den ekonomiska politiken som kommer att bakbinda oss när vi behöver investera istället för att spara och skära ned i en kommande lågkonjunktur.
Och sossarna är med. Nu när högerkrafterna fått mark under fötterna igen i partiet vågar de inte riskera att missa chansen att så småningom få tillgång till de viktiga beslutsrummen. De har ställt villkor, men det ska bli ytterst intressant att se om de hoppar av när villkoren inte uppfylls. Makt är alltid viktigast. Och makten sitter allt längre ifrån Sverige. .