Fega politiker vågar inte satsa på omställning

Den årliga hotbilden mot världen har presenterats inför årets World Economic Forum. I år toppas den av antibiotikaresistens och en alltför nonchalant attityd mot smittsamma sjukdomar. Vad gör vi om vi får en slags influensaepidemi som inga mediciner biter på?
Och klimathotet finns med. Men det är för stort för våra små politiker och uppenbarligen för oss andra också, för det finns så många faktorer med. Men det är märkligt att det ska vara så svårt att göra en energiomställning. Och dessvärre beror det till stor del på den annars så hyllade Olof Palme. Om han inte (tillsammans med folkpartiet) hittat på linje 2 i kärnkraftsomröstningen 1980, hade omställningen kanske till stor del varit genomförd nu. Linje 2 betydde "gör inget nu, vänta till 2010 får vi se hur det ser ut då".
Och det såg mycket värre ut 2010, men politikerna är än mer handlingsförlamade, för problemet har ju växt.
Klimathotet diskuterades inte 1980 (utom bland en del forskare).
År 2030 kommer vi att stå där och gräma oss för att vi inte vågade agera 2010 och då i alla fall försöka göra en omställning genom att faktiskt satsa de miljarder som behövs. Istället för att plottra ut pengarna till redan välbeställda med rutavdrag. Men det är inte populärt att göra stora omställningar. Hellre stryka medhårs.
Så jag är pessimistisk beträffande klimatet och miljön. Men vi kanske går under i någon epidemi innan klimatet blir helt ohållbart.

Den sjuka sjukvården

Stockholms sjukhus bågnar av patienter skriver DN. Patienter får ligga på golvet i brist på vårdplatser på akuten och man skickar hem folk som borde få stanna kvar. En lek med liv och död m a o.
Men vad kan man vänta av ett landsting med moderata Filippa Reinfeldt i spetsen. Men det är inte bara hennes fel, undergrävandet av Stockholms sjukvård började redan på 90-talet. Då lade man ner ett antal av Stockholms akutsjukhus, trots att man borde insett att befolkningen åldrades, med ett större vårdbehov. Vad händer om en allvarlig epidemi bryter ut? Finns en krisplan?
Vad man borde göra är att åter öppna en del av de sjukhus som nu håller på med specialistvård, som St Erik och Sabbatsberg, för akutvård. Det kanske räcker med några avdelningar på varje sjukhus så att specialistvården kan vara kvar också. Men ser man något av detta? Nej, skattesänkningar är viktigare än något annat.
Samtidigt inför man helt orealistiska vårdgarantier och ska desutom bestraffa dem som inte lever upp till kraven (men får de förutsättningarna?) Och så föreslås en bonus för dem som klarar kraven (på dem som har ska mer medel spenderas).
Det misslyckade vårdvalet har nu t o m Filippa fått inse inte fungerar. Vård, skola och omsorg är inte jämförbara med vanliga affärer där man går och köper sina varor. Och vi som utnyttjar dessa skattefinansierade förmåner är inte heller kunder utan medborgare, som kan förvänta oss att de skattemedel vi betalat in ska hanteras på effektivaste sätt.