Behåll några sjukhus

Läser att nu ska det alliansdrivna Stockholms läns landsting sälja ut ett antal sjukhus, bl a för att ha råd med skrytprojektet Nya Karolinska (inte mycket att skryta med dock).
Det var illa redan på 90-talet då man började sälja ut akutsjukhusen. Alla vi som påpekade att staden växer och befolkningen blir äldre, hade inget för våra farhågor om vårdplatsbrist.
Och nu står vi där. Tyvärr är ett av skälen till bristen på vårdplatser bristen på personal. Arbetssituationen för dem som orkar jobba kvar är övermäktig och tills slut slutar man.
Nu vill alliansen sälja ut bl a Sabbatsberg, St Eriks sjukhus, Serafen m fl. Istället ska de bli bostäder. Inte tu tal om att bostäder behövs, men har man verkligen inte tänkt på, att ju fler som flyttar in, ju mer infrastruktur runt boendet behövs, i form av skolor och förskolor, äldreboenden och just sjukvård.
Behåll därför åtminstone ett av dessa sjukhus och låt det åter bli ett sjukhus som tar emot akutpatienter (det fina Nya Karolinska tar ju bara direkta ambulanstransporter). Dessutom bör ett sjukhus behållas för äldre multisjuka, så att de inte behöver skickas hem direkt.
Detta kallas samhällsplanering, vilket tycks ha gått alliansen förbi (och även delar av de styrande rödgröna (läs S) i kommunfullmäktige).

70 000 akutpatienter ska bort när Nya Karolinska öppnar

Nya Karolinska sjukhuset är en skandal på många sätt. En av dem är att gamla Karolinska nu ska stänga sin akut, vilket gör att ca 70 000 patienter måste söka sig till andra sjukhus. Nya Karolinska kommer bara att ta emot patienter med remiss och de som kommer med ambulans.
Alliansen, som styr i landstinget, menar att man ska bygga närakuter och utsöka akuterna på de övriga storsjukhusen (SöS, Huddinge och Danderyd). Men dessa akuter finns inte än, de är försenade och snart öppnar Nya Karolinska.
Detta scenario var precis det man kunde vänta när man i 90-talets kris lade ner det ena akutsjukhuset efter det andra. Man kunde tydligen inte föreställa sig att Stockholms befolkning skulle öka eller att alltfler skulle bli äldre och i större behov av vård. Man la dessutom ner de s k ålderdomshemmen, för "alla vill ju bo hemma" som det hette på den tiden.
Snart borde man tillsätta en siare i alla beslutande nämnder, eftersom inga politiker tycks kunna tänka ens två år framåt.

Kortsiktighet har lett till sjukhusbrist

Nu ser vi effekterna av de många sjukhusnedläggningarna på 90-talet. Trots varnande ord om både  befolkningsökning och en åldrande befolkning, valde politikerna som vanligt en kortsiktig lösning. Och nu står vi där med överfulla sjukhus där de anställda har olidliga arbetsförhållanden och patientsäkerheten är hotad.
Och de nedlagda sjukhusen har blivit specialistsjukhus, som St Erik för ögonvård (och privata naturligtvis). Stockholm behöver minst ett akutsjukhus till. Det blir att belasta skattebetalarna med att försöka återköpa något av de sjukhus som sålts.
Vem vågar göra verklighet av nödvändigheten?

Den sjuka sjukvården

Stockholms sjukhus bågnar av patienter skriver DN. Patienter får ligga på golvet i brist på vårdplatser på akuten och man skickar hem folk som borde få stanna kvar. En lek med liv och död m a o.
Men vad kan man vänta av ett landsting med moderata Filippa Reinfeldt i spetsen. Men det är inte bara hennes fel, undergrävandet av Stockholms sjukvård började redan på 90-talet. Då lade man ner ett antal av Stockholms akutsjukhus, trots att man borde insett att befolkningen åldrades, med ett större vårdbehov. Vad händer om en allvarlig epidemi bryter ut? Finns en krisplan?
Vad man borde göra är att åter öppna en del av de sjukhus som nu håller på med specialistvård, som St Erik och Sabbatsberg, för akutvård. Det kanske räcker med några avdelningar på varje sjukhus så att specialistvården kan vara kvar också. Men ser man något av detta? Nej, skattesänkningar är viktigare än något annat.
Samtidigt inför man helt orealistiska vårdgarantier och ska desutom bestraffa dem som inte lever upp till kraven (men får de förutsättningarna?) Och så föreslås en bonus för dem som klarar kraven (på dem som har ska mer medel spenderas).
Det misslyckade vårdvalet har nu t o m Filippa fått inse inte fungerar. Vård, skola och omsorg är inte jämförbara med vanliga affärer där man går och köper sina varor. Och vi som utnyttjar dessa skattefinansierade förmåner är inte heller kunder utan medborgare, som kan förvänta oss att de skattemedel vi betalat in ska hanteras på effektivaste sätt.