Björklund värnar kortsiktighet

Jan Björklund har inte förstått (eller vägrar förstå) någonting. Det gäller skolan såväl som energin. Nu skäller han ut sina allianskamrater för att de ingått en energiöverenskommelse som i alla fall börjar bana väg för en miljöomställning.
Jan Björklund älskar kärnkraft. Han tror nämligen att det är en fossilfri energikälla. Men den är lika lite förnyelsebar som kol och olja. Den ger inga utsläpp, menar han. Han borde besöka en urangruva någon gång. Förutom att man fortfarande inte hittat en slutförvaring för det otroligt giftiga avfallet, ännu värre än kol och olja.
Kanske har kärnkraft mindre påverkan på klimatet än kol och olja, men vi vet ju faktiskt konsekvenserna av utsläpp från ett havererat kärnkraftverk vid det här laget. Två förödande olyckor har redan hänt, inget talar för att det inte blir fler.
Björklund menar att nu subventioneras vindkraften på kärnkraftens bekostnad. "Det är svårbegripligt varför Sverige under flera årtionden framåt ska pumpa in många tiotals miljarder kronor via subventioner i nya vindkraftverk när vi redan har en överproduktion av elektricitet i Sverige", säger han.
Det här är politisk kortsiktighet i sin värsta form. När man äntligen får till en uppgörelse som sträcker sig långt fram i tiden och som faktiskt ser att kärnkraften är dödfödd ur hållbarhetssynpunkt, tjatar Björklund om marknadsmässighet. Men om marknaden får bestämma händer faktiskt ingenting. Skadliga produkter får fortsätta finnas i all evighet, åtminstone så länge de är lönsamma. Inga steg tas mot den hållbarhet som alla framhåller är så viktig.
Jan Björklund och hans liberaler har därmed förlorat all trovärdighet när det gäller frågor om framtid och hållbarhet.

Ekonomers kortsiktighet hindrar hållbar utveckling

En lag om att allmännyttiga bostadsbolag måste gå med vinst, genomdrevs av Alliansen 2011. Denna lag hindrar nu bolagen från att renovera hus till mer långsiktig energimässig hållbarhet. En studie i Gävle visar att kommunpolitikerna inte kan arbeta långsiktigt hållbart med denna lag i ryggen. 

"Bostadsbolaget arbetade för att förändra husens energisystem, genom att energieffektivisera, öka produktionen och användningen av småskalig förnyelsebar energi, samverka med de boende och även arbeta för att minska de boendes energianvändning.

Men det skulle kosta för mycket, ansåg de kommunala politikerna. Det som gjordes var isolering av fasader, borttagna köldbryggor, byte till treglasfönster och byte av ventilationssystem. Det var åtgärder som inte innebar några förändringar för arbetet med underhåll, ingen förändrad relation till energibolaget och inte heller några förändringar för de boende.", skriver nyhetsbrevet Statskoll.se"

Ingenjörerna ville göra långsiktigt hållbara förändringar för energianvändningen, men ekonomernas kortsiktiga kostnadsperspektiv var det som fick genomslag.Och så här resoneras det generellt i samhället idag. Vi ska leva upp till allehanda miljömål och långsiktig hållbarhet, men det får inte kosta något. Man kan inte se att en investering kanske inte betalar sig förrän om några år och det är ett alltför långt perspektiv i vinstjaktens tidevarv.
Det är också därför de offentliga upphandlingarna ofta leder helt fel. Priset är alltid viktigast, fast man pratar förstås om kvalitet i högstämda ordalag.
En extra investerad krona nu, kanske ger utdelning om fem år. Men ingen politiker ser så långt fram i tiden. Och vissa politiker har t o m lagstiftat om att vinst är viktigare än kvalitet.

Det är en djungel därute

Idag beskriver SvD Näringsliv ytterligare ett fall där arbetsgivare missbrukar de stödåtgärder alliansen tagit till för att minska ungdomsarbetslösheten.

Volvo Lastvagnar sökte montörer till företaget via ett bemanningsföretag. En kvinna på 35 år som tidigare arbetat på Volvo Lastvagnar men som fått gå i samband med neddragningar för några år sedan, sökte jobbet.

Men hon fick nobben. Företaget ansåg att hon var för gammal. De ville bara ha folk upp till 26 år för de omfattas av ungdomsgarantin och är billigare att anställa.

Sen kommer företagen och skriker om kompetens. De är bara intresserade av en sak och det är att hålla nere kostnaderna. Kortsiktighet är adelsmärket. Och dessutom är det bemanningsföretaget som betalar de sociala avgifterna

Just i det här fallet fälldes företaget för åldersdiskriminering, men det här förekommer ju på många håll.

Svensk arbetsmarknad har blivit en ren djungel.

Kortsiktighetens mästare

Glädjande med rödgrön majoritet i Stockholm, detta moderaternas Mecka.
Men utmaningarna är stora för kommunen och nu börjar tidigare misstag få genomslag. På 90-talet lade man ju ned ett antal akutsjukhus som man nu kommer på att man behöver. Där rök Sabbatsberg och St Erik och Nacka sjukhus och Löwenströmska (de två sistnämnda utanför kommunen). Men hör och häpna, trots att man nu fått den insikten (som många av oss redan hade när det skedde) ska man lägga ned det nuvarande Karolinska när det nya sjukhuset öppnar. Samtidigt talar man om att bygga nya akutsjukhus. Man blir mörkrädd inför denna kortsiktighet.
Detsamma gäller för övrigt skolor. Nu tycker man sig inte ha råd att renovera Farsta gymnasium så därför vill man lägga ned skolan, för det är ju brist på elever också. Vad kostar inte detta? Om några år, när de nya babyboomkullarna växt upp finns behovet där igen. Renovera nu, när elevantalet är lågt, så står en attraktiv skola klar när det blir dags för nästa stora grupp.
Vad är det för fel på dem som planerar i vår kommun? Varför ser de aldrig mer än ett år framåt?

Kortsiktighet har lett till sjukhusbrist

Nu ser vi effekterna av de många sjukhusnedläggningarna på 90-talet. Trots varnande ord om både  befolkningsökning och en åldrande befolkning, valde politikerna som vanligt en kortsiktig lösning. Och nu står vi där med överfulla sjukhus där de anställda har olidliga arbetsförhållanden och patientsäkerheten är hotad.
Och de nedlagda sjukhusen har blivit specialistsjukhus, som St Erik för ögonvård (och privata naturligtvis). Stockholm behöver minst ett akutsjukhus till. Det blir att belasta skattebetalarna med att försöka återköpa något av de sjukhus som sålts.
Vem vågar göra verklighet av nödvändigheten?

Kortsiktiga åtgärder inom utbildningsväsendet

Regeringen sänder märkliga signaler hela tiden. I ena stunden är forskning och utbildning det viktigaste vi ska satsa på för att stärka Sveriges konkurrenskraft. I nästa ska universitet och högskolor skära ned studieplatser för att regeringen gör åtstramningar.
Björklund skyller på att ungdomskullarna blir färre. Ingen tanke på att äldre kanske också behöver vidareutbildas, omskolas etc för att matcha arbetsmarknadens behov.
Dessutom visar hans gymnasiereform att ungdomar inte söker till yrkesprogrammen för de vill ha möjlighet till högskoleutbildning, om inte genast efter gymnasiet så senare.
Kortsiktigheten i regeringens politik är legio. Hur ska man kunna tro att denna regering, som knappt klarar att tänka mandatperioden ut, ska ha några svar på framtidens utmaningar?