Arbetsmarknadsprövning är bra

LOs rapport om brister i arbetskraftsinvandringen får givetvis hård kritik på DNs ledarplats, men också Aftonbladets ledare är tveksam. Lena Mellin, ABs politiska redaktör, gastar om att gå främlingsfientliga ärenden.
Det är väl mer främlingsfientligt att ta hit folk på falska premisser. Skumma företag som vill ha lågavlönad arbetskraft utan rättigheter. Inte minst att de luras att de fått ett kontrakt, när det är Migrationsverket som sagt OK. Dessa avarter måste upphöra.
Självklart ligger det inte i regeringens intresse, att ändra på detta, man vill ju ha en låglönemarknad á la USA.
LO vill återgå till det gamla systemet med arbetsmarknadsprövning, dvs en myndighetsprövning för att se att det verkligen finns en brist i den yrkeskategori som vill invandra. Jag kan inte se något fel i detta. Idag kommer arbetskraftsinvandrarna till branscher där det inte finns bristande yrkeskompetens, i städ- och restaurangbranschen. För många arbetslösa i Sverige är det branscher där de kan börja sitt yrkesliv, framför allt om man saknar högskoleutebildning.
DN talar föraktfullt om att en indisk restaurang måste anställa en "korvmojsnisse" istället för en indisk kock. Men man behöver faktiskt inte vara indier för att laga indisk mat. Man kan vara av vilken nationalitet som helst som redan finns här (kanske även indier).

Kortsiktiga åtgärder inom utbildningsväsendet

Regeringen sänder märkliga signaler hela tiden. I ena stunden är forskning och utbildning det viktigaste vi ska satsa på för att stärka Sveriges konkurrenskraft. I nästa ska universitet och högskolor skära ned studieplatser för att regeringen gör åtstramningar.
Björklund skyller på att ungdomskullarna blir färre. Ingen tanke på att äldre kanske också behöver vidareutbildas, omskolas etc för att matcha arbetsmarknadens behov.
Dessutom visar hans gymnasiereform att ungdomar inte söker till yrkesprogrammen för de vill ha möjlighet till högskoleutbildning, om inte genast efter gymnasiet så senare.
Kortsiktigheten i regeringens politik är legio. Hur ska man kunna tro att denna regering, som knappt klarar att tänka mandatperioden ut, ska ha några svar på framtidens utmaningar?

Matriarkat = mamma på jobbet?

Matriarkatet är på väg, ropar Elise Claeson i en kolumn i gårdagens SvD. Som exempel tar hon kronprinsessan Victoria av alla människor, som nu lyckats skaffa sig en man som går två steg bakom henne. "Han har har lägre rang och vet sin plats", skríver hon. Jaha och vad bevisar det? Att Sverige var tillräckligt framsynt för 30 år sen för att införa kvinnlig tronföljd. Men inte fick vi något matriarkat för det.
Sedan fortsätter Elise Claeson: "Det postindustriella 2000-talets jobb finns inom servicesektorn och där passar kvinnorna in. Den av feminister utskällda moderliga vård-skola-omsorg-stereotypen är vad som efterfrågas: en empatisk, ordentlig, verbal och social person som hellre ser till andras behov än till sina egna - en mamma på jobvbet. Marknaden, inte feminismen, blev kvinnans bästa vän och är nu på väg att sänka patriarkatet"
Om det vore så väl. Består matriarkatet av att vara mamma på jobbet betackar jag mig. Det visar ju bara hur skribenten betraktar dessa jobb. Här krävs inte främst professionalitet, utan här kan vem som helst som har eller vill ha barn hoppa in. Blir kvinnornas inflytande större av det?
Sedan citerar Claeson en amerikansk essä med titeln "The end of men". Den skribenten hävdar att det som visar att framtiden tillhör kvinnorna är att föräldrar i allt högre grad önskar sig döttrar, inte bara i våst utan också i länder som Kina, Indien och Sydkorea. Claeson påpekar att det inte är politikens förtjänst, utan det är ekonomin som avgör.'
I Kinas, Indiens och Sydkoreas fall handlar det nog mycket om att det råder ett kvinnounderskott i dessa länder, då just patriarkatet velat ha söner och därmed har en trend att abortera flickfoster uppstått. Nu slår det tillbaka och alla dessa pojkar kommer att ha svårt att hitta kvinnor att gifta sig med. På detta sätt ökar naturligtvis döttrar i värde. Det kanske blir männens föräldrar som får stå för hemgiften framöver.
Det som faktiskt kommer att gynna kvinnor är högskoleutbildning och där har Claeson rätt, för alltfler kvinnor skaffar sig sådan. Men patriarkatet handlar om makt och det enda sättet för kvinnorna att bli jämlika (för i begreppet patriarkat och matriarkat ingår det ena könets underordning) är att utmana männen som har makt. Där krävs nog både politik och marknad.