Den pinsamme monarken

Tillbaka på bloggen efter en tid i lantligt klimat utan uppkoppling. Kan vara skönt ibland. Men samhällsabsurditeterna finns kvar när man åter kommer ut i cyberrymden.
Kungen blir alltmer pinsam. Det är klart, det har han ju alltid varit, men nu finns pinsamheterna i media på ett mer officiellt sätt. Vi har fått en ny Haijbyaffär. Men vi lever inte i Haijbytider. Kungahusets vara eller icke vara är något folket får ta ställning till numera och 34 procent är mycket positiva. Övriga 66 procent visar varierande grad av misstro.
Och det är inte konstigt. Att kungahuset överlever detta beror på att vi har en kronprinsessa som många kan identifiera sig med. Det finns egentligen bara en väg för kungen ut ur detta pinsamma scenario. Han bör avgå. Han har aldrig skött sitt ämbete på ett sätt som krävs av andra statstjänstemän, inte ens försökt, som Peter Kadhammar påpekar i sin krönika.
Det enda som kan rädda kungahuset är att låta kronprinsessan ta över. Man kanske ska önska att så inte sker för då är det dags för nytt statsskick. Men ett sådant behöver en noggrann förberedelse och kronprinsessan kan bli en bra interimskandidat.

Bisarra utspel ersätter samhällsdiskussion

Är redan utled på valrörelsen. Inte minst de bisarra utspel som hopar sig. Dessvärre leder socialdemokraterna ligan av korkade idéer. Könsneutrala toaletter, butler i tunnelbanan... Man tar sig för pannan. Har man inget annat att komma med i vår huvudstad? Vad har det tagit åt Carin Jämtin? För mycket umgänge med den moderate socialdemokraten Baltjan?

Utspel av en annan kaliber kommer från folkpartiet. Där viner batonger och pekpinnar. Niqab blir en jättefråga och Björklund gastar om förbud, trots att niqab bara bärs av någon promille av befolkningen (dessutom kallar man det för slöja, vilket också spiller över på de muslimska kvinnor som bara bär huvudduk).

Nyamko Sabuni vill att invandrare ska ha lägre löner i tron att det ska få in dem på arbetsmarknaden. Och när slutar man vara invandrare i arbetsgivares ögon? Dessa som ofta lägger ansökningar med utländska namn åt sidan direkt. Flera generationer stigmatiseras, pekas ut och blir aldrig integrerade.

Och så denna eviga skattediskussion. Trots allt handlar det bara om några procentsatser hit eller dit. Där är inte minst journalisterna skyldiga, som inte verkar behärska några andra ämnen än skatte- och pengapolitik.

Det är m a o så trist så man får lust att blogga om kronprinsessan, allsången eller något annat trivialt. För det känns inte som om de viktiga frågorna om vilket sorts samhälle vi ska ha, aldrig ställs.

Matriarkat = mamma på jobbet?

Matriarkatet är på väg, ropar Elise Claeson i en kolumn i gårdagens SvD. Som exempel tar hon kronprinsessan Victoria av alla människor, som nu lyckats skaffa sig en man som går två steg bakom henne. "Han har har lägre rang och vet sin plats", skríver hon. Jaha och vad bevisar det? Att Sverige var tillräckligt framsynt för 30 år sen för att införa kvinnlig tronföljd. Men inte fick vi något matriarkat för det.
Sedan fortsätter Elise Claeson: "Det postindustriella 2000-talets jobb finns inom servicesektorn och där passar kvinnorna in. Den av feminister utskällda moderliga vård-skola-omsorg-stereotypen är vad som efterfrågas: en empatisk, ordentlig, verbal och social person som hellre ser till andras behov än till sina egna - en mamma på jobvbet. Marknaden, inte feminismen, blev kvinnans bästa vän och är nu på väg att sänka patriarkatet"
Om det vore så väl. Består matriarkatet av att vara mamma på jobbet betackar jag mig. Det visar ju bara hur skribenten betraktar dessa jobb. Här krävs inte främst professionalitet, utan här kan vem som helst som har eller vill ha barn hoppa in. Blir kvinnornas inflytande större av det?
Sedan citerar Claeson en amerikansk essä med titeln "The end of men". Den skribenten hävdar att det som visar att framtiden tillhör kvinnorna är att föräldrar i allt högre grad önskar sig döttrar, inte bara i våst utan också i länder som Kina, Indien och Sydkorea. Claeson påpekar att det inte är politikens förtjänst, utan det är ekonomin som avgör.'
I Kinas, Indiens och Sydkoreas fall handlar det nog mycket om att det råder ett kvinnounderskott i dessa länder, då just patriarkatet velat ha söner och därmed har en trend att abortera flickfoster uppstått. Nu slår det tillbaka och alla dessa pojkar kommer att ha svårt att hitta kvinnor att gifta sig med. På detta sätt ökar naturligtvis döttrar i värde. Det kanske blir männens föräldrar som får stå för hemgiften framöver.
Det som faktiskt kommer att gynna kvinnor är högskoleutbildning och där har Claeson rätt, för alltfler kvinnor skaffar sig sådan. Men patriarkatet handlar om makt och det enda sättet för kvinnorna att bli jämlika (för i begreppet patriarkat och matriarkat ingår det ena könets underordning) är att utmana männen som har makt. Där krävs nog både politik och marknad.

Victoria sågar av den gren hon sitter på

Det är väl ändå dags att säga något om det sorglustspel som kronprinsessbröllopet utgör. Allt sorgligare faktiskt, just för att de kungliga väljer att gå emot det de själva står för, nämligen svensk tradition. Det är deras enda existensberättigande; att visa de värden Sverige står för. Sverige står för jämställdhet och vår vigseltradition går sedan väldigt lång tid tillbaka i denna anda, med två jämlikar som går till altaret tillsammans.
Tyvärr Victoria, det är inte upp till dig eller kungen att bestämma att ni vill avvika från denna tradition. I så fall ska inte skattebetalarna lägga miljoner på ditt bröllop.

Ofrivillig husarrest

Snöröjningen i Stockholm är under all kritik, särskilt för fotgängare. Trottoarerna vid stadens gator är rena iskanorna, alternativt som att vandra på kullerstenar av is.
Det är illa nog för oss som har normal gångförmåga (vilken vi för övrigt riskerar mista vid minsta felsteg). Men de som redan har problem att gå kan överhuvudtaget inte gå ut. Det är helt omöjligt att ta sig fram med rullator på vissa trottoarer(t ex vid en så stor gata som Hornsgatan) eller ens med käpp. Det gör det omöjligt för många rörelsehindrade och/eller äldre att överhuvudtaget gå ut. Man får bara hoppas att snälla grannar kan hjälpa till att handla m m.
Det är illa att staden kan lägga ner miljoner på jippon som det s k Love Stockholm (eller vad det nu ska heta, jippot fick ju inte ha ett engelskt namn enligt språklagen)i samband med kronprinsessans bröllop, medan man inte ens klarar den mest basala service för medborgarna en snövinter. Men isröjning på trottoarer ingick väl inte i avtalet med den billigaste entreprenören man upphandlade. Att kostnaderna istället landar på landstinget med brutna armar och ben och ökad sjukfrånvaro för arbetsplatserna, räknas väl inte i de kortsiktiga politikernas kalkyl.