Valfrihetsfrustration

Idag skriver Anders Lindberg på ledarplats i AB att vi blir olyckliga av för mycket valfrihet. Det är bara att instämma. Framför allt i det offentliga. Jag har tänkt byta elbolag länge för jag gillar inte Fortum (som visst heter något annat nu för att förvirra ytterligare), men arbetet med att göra jämförelsen med andra bolag känns övermäktig när man knappt förstår vad det står på fakturan.
Eller att stå framför hyllorna med yoghurt i livsmedelsbutikerna. Behövs det 40 sorters yoghurt eller hur många de nu är? Dessutom importerar vi de flesta, vilket sliter på miljön. Och ständigt lanseras nya märken, eller så byts förpackningen så man kan höja priset.
Allra värst är förstås suboptimeringen i t ex snöröjningen. Att varje stadsdel måste upphandla egna snöröjare som ändå inte verkar klara sitt jobb. Om kommunen hade ett antal anställda som kunde lite av varje, skulle man kunna använda dem till snöröjning och sandning på vintern, parkskötsel på sommaren, lövblåsning etc. De skulle då dessutom ha kollektivavtal och hyfsade arbetsförhållanden. Kanske skulle både de och vi bli lyckligare?

Det förväntade snökaoset är här

Så är vi där igen, trots att det som vanligt lovats att i år skulle det inte bli snökaos. I år skulle vi ha tillräckligt med kapacitet för att röja undan snön, sanda och ploga.
Man kan inte varje år skylla på att oj, så här mycket snö har vi aldrig haft förut. Det har vi. Men då hade vi folk som kunde skickas ut att skotta, ploga och sanda, borsta växlar etc. Det har vi inte nu. Nu har vi företag (fast ibland undrar man om upphandlingen startar först när snön faller) som bara har sitt lilla område att röja (fast behovet kanske inte är störst just där).
Återigen halkar man fram på knaggliga och ishala vägar, bilar slirar på glashala gator eller står insnöade till oigenkännlighet.
Detta skapar stora kostnader för samhället och för de enskilda som bryter sig i halkan. Men det påverkar ju inte kommunernas underdimensionerade snöröjningsbudget.
Fast BNP stiger ändå, säger Konjunkturinstitutet. Vilket bara bevisar vilket korkat mått BNP är.

Kryphål istället för jobb

Åkerierna varnar för snökaos för att man skärpt kontrollen för efterlevnad av tillsynen för förarnas kör- och vilotider.
"- Det kommer att saknas resurser och personer för att sköta snöplogningen. Det är svårt att veta hur det slår, men det kommer att påverka vägarna och trafiksäkerheten, säger vd Johan Lindström. Förare och företag som bryter mot reglerna riskerar att få dryga böter, enligt Sveriges Åkeriföretag.
- Vi kan inte göra den eftergiften som polisen kunde. Vi har inte det mandatet, säger Henrik Olars, pressansvarig för vägtrafik och järnväg vid Transportstyrelsen.

- Vi har försökt hitta något kryphål från EU-reglerna, men inte hittat det. Vi vill ju naturligtvis inte att det ska vara ett problem för trafiksäkerheten, säger han."
Det är kryphål man vill hitta alltså. Hellre än att anställa några fler som kan avlösa, ska förare ut igen och röja. Vad då skapa jobb?
Om kommunen istället hade haft kvar huvudmannaskapet för snöröjningen, kunde man ha en kader av personer som kan göra lite av varje, där något behöver göras. När varje tjänst är upphandlad på millimetern, kan de anställda bara användas till just det och inget annat.
Ja, men det kostar, ropar någon. Men snökaos kostar också, det har vi ju fått erfara varje vinter hittills, även när polisen gjort eftergifter. Människor i jobb kostar mindre än människor utan jobb.
Men om låg skatt är politikens enda mål så får vi också kaos. Det är bara att se sig omkring.

Inte bara kor på isen i Stockholm

Idag har jag promenerat i Stockholms innerstad, på Söder och Kungsholmen. Det är ett under att man klarat sig från att bryta armar och ben. Och ännu otroligare att äldre personer, med käppar och rullatorer överhuvudtaget vågar sig ut (men de kanske måste).

Hur kan en storstad i en välfärdsstat som vår ha en så undermålig, för att inte säga obefintlig, snöröjning? Hur inkompetenta kan upphandlarna i landsting och kommun vara? Hur kan de entreprenörer som eventuellt är upphandlade, komma undan med att inte sköta sitt jobb? Trottoarerna är fulla av hårt packad is, många gator är helt oplogade. Får det se ut så här?

I ABC-nytt meddelas att kommunen klagar på att fastighetsskötarna inte får bort isen ur stuprännorna och att det vid tö rinner ut vatten på trottoaren som vid kyla fryser till is. Som om det skulle göra någon skillnad. Det är redan tillräckligt med is på trottoaren, som staden inte behagat få bort.

En gång i tiden kunde arbetslösa få ett påhugg med att hacka is på trottoarerna. Man ställde sig i kön vid arbetsförmedlingen och tilldelades ett område. Idag erbjuds de arbetslösa en kurs i meditation istället.

Om kommunen fortfarande skulle ha egna anställda, kunde de med en helhetssyn över behoven skicka ut dem där de behövdes. Idag har väl entreprenörerna avtal om vilka områden som ska röjas (om det nu är några) och inte en tum mer än detta. Hur kan det annars komma sig att det ser ut som det gör? Ineffektivt och dyrt blir det i alla fall. Och inga extra kan man tydligen ta in.

Och kostnaden tas av sjukvården som i sin tur håller på att gå under.



Se också Lasses blogg

Använd trängselskatt till snöröjning

Merparten av trängselskatterna ligger kvar hos Finansdepartementet enligt artikel i DN. Men enligt kritiker förlorar skatten sin legitimitet om den inte går tillbaka till regionen.
I samband med folkomröstningen sas att det var till vägar och spår skatterna skulle gå. I väntan på att dessa investeringar kommer igång (förhoppningsvis inte när det gäller Förbifart Stockholm) borde man i denna dag kunna använda dessa medel till ökad snöröjning både på spår och vägar. Det sägs att årets snöröjningsbudget är slut, vilket märks på de många oplogade gatorna och gångvägarna (där entreprenörerna inte ens kör plogen i botten utan lämnar ett litet snölager för att inte slita på plogen, made in China förmodligen).
Här finns m a o ett utmärkt tillfälle att använda trängselskatten i regionen just nu. Pengar på hög gör ingen nytta (något som A Borg inte förstått).

Ofrivillig husarrest

Snöröjningen i Stockholm är under all kritik, särskilt för fotgängare. Trottoarerna vid stadens gator är rena iskanorna, alternativt som att vandra på kullerstenar av is.
Det är illa nog för oss som har normal gångförmåga (vilken vi för övrigt riskerar mista vid minsta felsteg). Men de som redan har problem att gå kan överhuvudtaget inte gå ut. Det är helt omöjligt att ta sig fram med rullator på vissa trottoarer(t ex vid en så stor gata som Hornsgatan) eller ens med käpp. Det gör det omöjligt för många rörelsehindrade och/eller äldre att överhuvudtaget gå ut. Man får bara hoppas att snälla grannar kan hjälpa till att handla m m.
Det är illa att staden kan lägga ner miljoner på jippon som det s k Love Stockholm (eller vad det nu ska heta, jippot fick ju inte ha ett engelskt namn enligt språklagen)i samband med kronprinsessans bröllop, medan man inte ens klarar den mest basala service för medborgarna en snövinter. Men isröjning på trottoarer ingick väl inte i avtalet med den billigaste entreprenören man upphandlade. Att kostnaderna istället landar på landstinget med brutna armar och ben och ökad sjukfrånvaro för arbetsplatserna, räknas väl inte i de kortsiktiga politikernas kalkyl.