Det tandlösa EU

Blir 2016 det år då EU blir irrelevant för medlemsländerna? För när Europa som bäst behövt EU har det alltid svikit. Det svek under Bosnienkriget och det har svikit nu under flyktingkrisen. Det svek Grekland genom att beordra mer åtstramning där investeringar behövts. Det tiger när Ungern nedmonterar grunderna för demokratin.
Nu är också Polen inne på den linjen. Kommer EU att ta det mer på allvar och vad kommer man att göra? Polen är en stark spelare i EU, starkast bland länderna från det gamla östblocket. Vågar man sätta hårt mot hårt när ett land rubbar grunderna för demokratin?
Jag tvivlar. EU är inte Förenta Staterna och det har ju redan visat sig att länder struntar i EUs olika påbud och fördrag när det passar dem. Det gäller inte minst nu i flyktingkrisen, då hela Schengen håller på att monteras ned.
När det kommer till kritan är EU i stort sett tandlöst. Alla länder är sig själva närmast. T o m lydiga Sverige struntar ju i rovdjursdirektivet och jagar rödlistad varg. Så vad behöver vi EU till? Oändligt småtjafs för tusentals byråkrater att pyssla med. Miljarder som slösas bort, särskilt för oss nettoinbetalare av EU-avgiften.
Lägg ner!

Byråkraten och verkligjheten

DN har verkligen lyckats idag med att visa byråkratens perspektiv gentemot några läkares som jobbar direkt i vårdverkligheten genom att ta in båda debattartiklarna på ett uppslag i tidningen.
Här kan man se hur läkarna instämmer i Maciej Zarembas uppmärksammade vårdartiklar om ekonomisk styrning i vården härförleden, mot byråkraten för det s k vårdvalet, som tycker att Zaremba har fel på de flesta punkter. För honom är register och uppföljning det allra viktigaste, det som avgör om vården har kvalitet och som kan följas i serier. Det kallar han den holistiska synen och avfärdar läkares kritik som att de saknar just den.
Läkarna, som träffar patienter varje dag och står mitt uppe i verkligheten ser det på motsatt sätt och varje individ som besökt en doktor vet att alltmer tid får läkaren ägna åt att stirra in i en skärm istället för på patienten. Färre vårdplatser är inte detsamma som sämre vård, menar byråkraten. Men fråga den patient som fått sin operation inställd, kanske flera gånger, för att det saknas vårdplatser. Det är också ett mått på kvalitet.
På dessa debattsidor möts verkligheten och alliansens vårdval på ett övertydligt sätt. Och de flesta instämmer nog i att det viktiga inte är att få välja vårdcentral utan att vården på de vårdcentraler som finns är av god kvalitet. Och det är den i första hand då inte ekonomiska incitament styr.

I byråkraternas paradis

Apropå KD-förslaget om skatteavdrag för gåvor så ser jag framför mig detta scenario:
Jag skänker 400 kronor till en välgörenhetsorganisation. Då får jag 100 kr i skattelättnad. Jag skänker dessa 100 kr till välgörenhet och får 25 kr i avdrag, som jag skänker och får då sex kronor i avdrag. Dessa sex kronor skänker jag och får 1,50 i skattelättnad.
Då har välgörenhetsorganisationen fått 532,50 av mig. Jag har själv betalat 400 kr. Resten har andra skattebetalare stått för (eller någon offentlig verksamhet som får mindre pengar snarare).
Vilket underbart system. Det skapar jobb för ett antal byåkrater, kanske t o m någon nyrekrytering. Dyrt blir det i slutändan i alla fal.

EU-utträde ger sig själv

Annika Ström Melin i DN tycker att det är fel av vänsterpartiet att vara aktivt i EU eftersom man inte vill slopa kravet på utträde (än, diskussioner ska föras). Man ska leva som man lär, menar hon.
Men det vi lärt är att folkomröstningsresultat ska respekteras (till skillnad mot vad många gjort efter folkomröstningen om kärnkraft). 51 procent av svenska folket röstade för ett EU-medlemskap och då arbetar vi med den verkligheten. Det kallas demokrati. Och tycker man att EU fungerar dåligt på de flesta områden arbetar man självklart för förbättringar. Det är väl att leva som man lär.
Själv tror jag att EU kommer att implodera så småningom. Eurokrisen är det första tecknet. Tar man sedan in ett antal ytterligare länder med alltmer olikartade förhållanden riskerar man interna uppror i olika medlemsländer. Och dessvärre också mer extremism.
Få européer känner sig i första hand som EU-medborgare. Vi har inte heller, som amerikanerna, flyttat till en ny kontinent för att börja nya liv. Därför kommer vi aldrig att se De europeiska förenta staterna. Istället interna oroligheter för att människor upplever att de blir överkörda av byråkrater fjärran från deras egen verklighet. Vi är på god väg.

Petitessernas högborg

EU är inne och petar i sånt de inte har med att göra igen. Men något ska väl de tusentals byråkraterna syssla med. Nu vill de momsbelägga frivilligorganisationer som idrottsklubbar och liknande. Varför i hela friden då? Dessa organisationer fraktar inte varor över gränser, berör inte den inre marknaden. De försöker vara så självförsörjande det går, men får också stöd från samhället, för att samhället ser en poäng i att de finns och klarar att bedriva en vettig verksamhet. Som jag har påpekat tidigare, EU är petitessernas högborg. Äntligen något de lyckas med. Om inte dumma länder som Sverige protesterar. Men då finns ju EU-domstolen, som numera är den övergud vi alla måste lyda.

Inte bara kor på isen i Stockholm

Idag har jag promenerat i Stockholms innerstad, på Söder och Kungsholmen. Det är ett under att man klarat sig från att bryta armar och ben. Och ännu otroligare att äldre personer, med käppar och rullatorer överhuvudtaget vågar sig ut (men de kanske måste).

Hur kan en storstad i en välfärdsstat som vår ha en så undermålig, för att inte säga obefintlig, snöröjning? Hur inkompetenta kan upphandlarna i landsting och kommun vara? Hur kan de entreprenörer som eventuellt är upphandlade, komma undan med att inte sköta sitt jobb? Trottoarerna är fulla av hårt packad is, många gator är helt oplogade. Får det se ut så här?

I ABC-nytt meddelas att kommunen klagar på att fastighetsskötarna inte får bort isen ur stuprännorna och att det vid tö rinner ut vatten på trottoaren som vid kyla fryser till is. Som om det skulle göra någon skillnad. Det är redan tillräckligt med is på trottoaren, som staden inte behagat få bort.

En gång i tiden kunde arbetslösa få ett påhugg med att hacka is på trottoarerna. Man ställde sig i kön vid arbetsförmedlingen och tilldelades ett område. Idag erbjuds de arbetslösa en kurs i meditation istället.

Om kommunen fortfarande skulle ha egna anställda, kunde de med en helhetssyn över behoven skicka ut dem där de behövdes. Idag har väl entreprenörerna avtal om vilka områden som ska röjas (om det nu är några) och inte en tum mer än detta. Hur kan det annars komma sig att det ser ut som det gör? Ineffektivt och dyrt blir det i alla fall. Och inga extra kan man tydligen ta in.

Och kostnaden tas av sjukvården som i sin tur håller på att gå under.



Se också Lasses blogg