EU-utträde ger sig själv

Annika Ström Melin i DN tycker att det är fel av vänsterpartiet att vara aktivt i EU eftersom man inte vill slopa kravet på utträde (än, diskussioner ska föras). Man ska leva som man lär, menar hon.
Men det vi lärt är att folkomröstningsresultat ska respekteras (till skillnad mot vad många gjort efter folkomröstningen om kärnkraft). 51 procent av svenska folket röstade för ett EU-medlemskap och då arbetar vi med den verkligheten. Det kallas demokrati. Och tycker man att EU fungerar dåligt på de flesta områden arbetar man självklart för förbättringar. Det är väl att leva som man lär.
Själv tror jag att EU kommer att implodera så småningom. Eurokrisen är det första tecknet. Tar man sedan in ett antal ytterligare länder med alltmer olikartade förhållanden riskerar man interna uppror i olika medlemsländer. Och dessvärre också mer extremism.
Få européer känner sig i första hand som EU-medborgare. Vi har inte heller, som amerikanerna, flyttat till en ny kontinent för att börja nya liv. Därför kommer vi aldrig att se De europeiska förenta staterna. Istället interna oroligheter för att människor upplever att de blir överkörda av byråkrater fjärran från deras egen verklighet. Vi är på god väg.

Pinsamt om SD

Annika Ström Melin har ett märkligt inlägg på dagens ledarsida i DN. "Vänstersväng som borde besvära de rödgröna" är rubriken och Melin hävdar att den "vänstersväng" som hon anser att SD nu tar, med utgångspunkt i gårdagens riksdagsdebatt, borde besvära de rödgröna partierna. Underförstått att de ska tycka att det är pinsamt att SD plötsligt instämmer i vissa av oppositionens åsikter.
Men att SD har röstat med regeringen i majoriteten av alla frågor är tydligen inget som ska besvära regeringen. Det är uppenbarligen inte det minsta pinsamt.
Melin försöker det gamla tricket med "guilt by association". Det är mest pinsamt för Annika Melin själv.

Uttjatat spöke klistrar vid Ohly

Det gamla kommunistspöket jagas fram med jämna mellanrum. Idag är det Annika Ström Melin som i ett ledarstick i DN plockar fram denna uttjatade bild, allt för att skapa rädsla för det parti som verkar ha flest svar på hur man kommer tillrätta med samtidens ökande klyftor.
Hon hänvisar till en interpellation av Jonas Sjöstedt (v) som vill ha en sanningskommission om den gamla Enbomaffären på 50-talet, där Enbom pekade ut ett antal personer som dömdes till fängelse som landsförrädare enbart pga av hans utpekanden. Samtliga var kommunister eller komunistsympatisörer.
Sjöstedt skriver att det är "viktigt för varje land att självkritiskt granska sin egen historia och de missgrepp som kan ha begåtts".
Detta föranleder Ström Melin att skriva: "Så sant. Det gäller också för partier som aldrig på allvar har gjort upp med sin kommunistiska historia".
Underförstått att V ännu inte har nått dit. Man blir så trött. Men detta ger oss som vill se en annan ledare än Lars Ohly vatten på vår kvarn. En person som tror att han kan ha en egen tolkning av begreppet kommunist när resten av världen ser Gulagläger, DDR- förföljelse m m, blir inte trovärdig och har öppet mål för kommentarer som ovanstående (trots att Lars är en mycket duktig debattör och har många goda egenskaper utöver det).
Det är klart att borgerligheten är livrädd att få en seriös person som Jonas Sjöstedt som motståndare, en som aldrig pratat om kommunism i Lars Ohlys termer. Det är därför ytterst olyckligt att Ohly klamrar sig kvar och att Sjöstedt då i kollegial anda inte kandiderar. V behöver ett ledarbyte för att bli mer relevant och göra sådana uttalanden som Ström Melins helt obsoleta.

Många väntar på att bli sedda i valrörelsen

DN:s Annika Ström Melin kommenterar i ett ledarstick att Thomas Bodström åker till USA för att bo där några månader. "Bodström lovar att komma tillbaka nästa vecka och sedan stanna över valet innan han återvänder till USA. Socialdemokraterna litar tydligen på att väljana kan vänta", skriver hon.
Men det är inte Thomas Bodström väljarna väntar på, Annika Melin. Väldigt många väntar på att bli synliggjorda i det här valet. Det gäller ungdomar, ensamstående föräldrar, arbetslösa och sjuka. Dvs de som inte ens har pengar att göra avdrag från. Som jag skrev igår, det är de besuttnas problem som står i centrum denna valrörelse (och vad annat kan man vänta med en regering vid makten som mest ägnat sig åt att berika de rika). De andras problem berörs knappt. Och vart tog miljö- och klimatfrågorna vägen? De berör ju oss alla.