EU imploderar med en federation

Vi kommer allt närmare det som många länder vill och andra absolut inte: En EU-federation. EU-kommissionens ordförande Barroso pläderar nu stenhårt för en federation av EUs stater som enda sättet att lösa krisen. Lösningen just nu för euroländerna är en slags gemensam finansminister (ECB) som ska övervaka att de sköter ekonomin.
Vi vet ju hur den gemensamma utrikespolitiken sköts, den som skulle göra EU till en stark och viktig aktör i världen. Sen Ashton tillträdde har EU försvunnit som utrikespolitisk aktör. EUs uttalanden är så urvattnade att ingen bryr sig. Och därför gör the big four (Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien) fortfarande som de vill. Vi andra tiger stilla, åtminstone utåt.
En EU-federation är en omöjlighet. Inbilska personer i makttoppen tror att man kan göra ett USA av EU bara man fick till en gemensam valuta. Tyvärr har man glömt de europeiska folken.
Europas historia är inte USAs. Vi har inte flyttat eller flytt till något som vi hoppats skulle vara bättre än det gamla landet. Vi talar inget gemensamt språk, varje lands historia skiljer sig enormt och ju fler länder som kommit in i unionen, desto mer olika har vi blivit. Och få vill att ännu mer makt ska samlas i Bryssel, när de ser hur tafatt EU hanterar kriser.
EU kommer att implodera - en federation är spiken i kistan.

Göran Perssons fel att ingen duger

Namndiskussionen för nästa ledare inom socialdemokraterna fortsätter utan att man kommer någonstans. Ingen kandidat verkar duga. Och när folk börjar ropa efter Göran Persson igen börjar man verkligen fatta vilken kris partiet befinner sig i.
Dessutom är krisen till stor del Göran Perssons fel. Han var en typisk underdog. Rädd att någon skulle vara bätte än han och utmana honom om makten. Därför omgav han sig med folk som mest var jasägare, utan egna starka personligheter. Ett antal ganska menlösa män och kvinnor han patriarkalt kunde klappa på huvudet.
Det fanns ett undantag, en kvinna med ett tydligt patos för politiken; Anna Lindh. Så Persson hade en kronprinsessa. Det är hemskt att tänka sig att en psyksjuk man har ändrat Sveriges historia. För hade Anna Lindh fått ta över hade nog regeringsmakten inte legat där den ligger nu. Och Sverige kunde ha varit ett människovänligare samhälle.

Uttjatat spöke klistrar vid Ohly

Det gamla kommunistspöket jagas fram med jämna mellanrum. Idag är det Annika Ström Melin som i ett ledarstick i DN plockar fram denna uttjatade bild, allt för att skapa rädsla för det parti som verkar ha flest svar på hur man kommer tillrätta med samtidens ökande klyftor.
Hon hänvisar till en interpellation av Jonas Sjöstedt (v) som vill ha en sanningskommission om den gamla Enbomaffären på 50-talet, där Enbom pekade ut ett antal personer som dömdes till fängelse som landsförrädare enbart pga av hans utpekanden. Samtliga var kommunister eller komunistsympatisörer.
Sjöstedt skriver att det är "viktigt för varje land att självkritiskt granska sin egen historia och de missgrepp som kan ha begåtts".
Detta föranleder Ström Melin att skriva: "Så sant. Det gäller också för partier som aldrig på allvar har gjort upp med sin kommunistiska historia".
Underförstått att V ännu inte har nått dit. Man blir så trött. Men detta ger oss som vill se en annan ledare än Lars Ohly vatten på vår kvarn. En person som tror att han kan ha en egen tolkning av begreppet kommunist när resten av världen ser Gulagläger, DDR- förföljelse m m, blir inte trovärdig och har öppet mål för kommentarer som ovanstående (trots att Lars är en mycket duktig debattör och har många goda egenskaper utöver det).
Det är klart att borgerligheten är livrädd att få en seriös person som Jonas Sjöstedt som motståndare, en som aldrig pratat om kommunism i Lars Ohlys termer. Det är därför ytterst olyckligt att Ohly klamrar sig kvar och att Sjöstedt då i kollegial anda inte kandiderar. V behöver ett ledarbyte för att bli mer relevant och göra sådana uttalanden som Ström Melins helt obsoleta.