Miljardärer ska satsa på jobb inte välgörenhet

Nu är gåvornas tid. Tiggarbreven duggar tätt i brevlådan från olika organisationer och ger man till en verkar adressen gå vidare till andra. 

Jag är inte förtjust i välgörenhet egentligen (framför allt inte att man får dra av för de gåvor man ger, om nu inte regeringen har tagit bort denna ytterligare skattesänkarreform från alliansens tid). Men jag antar att den har sin plats och jag ger själv till vissa organisationer.

Däremot tycker jag gillar jag inte när de rika miljardärerna nu försöker övertrumfa varandra i välgörenhet genom att skänka bort sina förmögenheter (inte alltid beskattade heller). 

Den största nyttan de kan göra är ju att fortsätta se till att deras företag ger jobb och investera i olika framtidsföretag. Det är ju faktiskt det som får ekonomin i världen att gå runt. 

Visst kan många verksamheter, framför allt i den fattiga världen, behöva pengar, men välgörenhet kan ibland skapa passivitet. Det internationella biståndets roll är att skapa förutsättningar för människor att hjälpa sig själva. Och företagare hjälper bäst genom att ge människor arbete så de kan försörja sig.

Var är visionen Löfven?

Vad är det för fel på socialdemokraterna? Hur många uppmaningar till att ta tag i de riktiga problemen behövs?
Nej, här ska allt finansieras krona för krona och inte ett tidigare skattebeslut från alliansen får rubbas. Däremot kan vi höja ett antal skatter som drabbar alla, t ex bensinskatten.
Vad förväntar sig de som nu röstat för en rödgrön regering? Inte att att alla Rut- och Rot ska behållas. Inte att ränteavdrag är en självklarhet. Inte att förmögenheter fortfarande ska vara obeskattade. Inte att enskildas välgörenhet ska vara avdragsgill.
De förväntar sig en fungerande skola och sjukförsäkring, bostäder som folk har råd med och en arbetsmarknad som inte bygger på visstidsanställningar.
De förväntar sig insatser för klimat och miljö, inte ett velande om dödfödda dinosaurielösningar á la kärnkraft och Förbifarter.
De förväntar sig en vision för vår tid. Var är den Löfven?

Vi betalar alla för andras välgörenhet

Läste en artikel i DN om att allt fler drar av välgörenhet på deklarationen, efter att alliansen införde skattereduktion för gåvor som ges som välgörenhet.
Det är inte så att allt fler väljer att göra detta avdrag, det görs automatiskt. Jag skulle aldrig drömma om att dra av pengar från något jag ger utifrån mina preferenser för gåvor och låta andra skattebetalare indirekt vara med och betala. Men på mina senaste deklarationer har detta avdrag gjorts automatiskt.
Den här skattesänkningen är en av alliansens mest idiotiska. KD, vars förslag det var, menar att då får organisationerna mer pengar och det är väl bra. Å andra sidan får ju staten mindre pengar till t ex välfärd, bistånd och flyktinghjälp med skattesänkningar på vartenda område.
Om något ska kallas välgörenhet bör det också stå för givaren ensam.

Åt dem som har skall varda givet

Julen är gåvornas tid och det gäller inte bara julklappar till de närmaste. De kristna vill ju också hävda att julklappsseden har sitt ursprung i de vise männens gåvor till det nyfödda jesusbarnet. På dagen julottor har säkert många präster idag talat om behovet att hjälp till dem som mest behöver. Och många har svarat med att skänka pengar till olika välgörenhetsorganisationer.
Desto märkligare är det då att just KD är det parti som nu föreslagit sänkta bidrag till flyktingar och villkorat uppehållstillstånd. Partiet påstår ju att det har sin grund i kristna värderingar.
KD är också det parti som föreslagit och fått igenom skatteavdrag för välgörenhet. Det är inte längre bara mitt beslut om jag vill skänka pengar till någon välgörenhetsorganisation. Ni andra får också vara med och betala.
Bidrag är fult, avdrag är rätt - det är sammanfattningen av alliansens politik. I kristna termer skulle det heta: Åt dem som har skall varda givet.

Dåliga tider stundar när sossarna tar över efter borgarna

Nu går vi in i det s k supervalåret. Val till både EU-parlamentet, riksdag, kommun och landsting.

I EU-valet ska man rösta för att hindra SD att bli för stora. Rasisterna vill bilda ett eget block inom EU-parlamentet. Då måste det finnas grupper där som kan göra motstånd.

När det kommer till det svenska valet kan man fråga sig hur många som egentligen tycker som alliansen, framför allt moderaterna och centern. Många kanske köpte deras retorik i början, men nu har ju PRECIS ALLT de stått för gått åt pipsvängen.

Ja, men de höll ju Sverige utanför krisen hör man ibland. Ja, turligt nog för Borg fick han överta goda finanser. Sen har han och hans moderater med benäget bistånd från övriga alliansparter slagit ut det mesta som kännetecknade Sverige före 2006. För att kunna göra världens största skattesänkningar har de gemensamma trygghetssystemen krympts och gemensamma statliga och kommunala verksamheter sålts ut. Det har kostat oss miljarder säger Riksrevisionen nu äntligen. Det har skattesänkningarna också gjort. Många har fått betala för att enskilda, mestadels välbeställda, fått mer i plånboken. Och den senaste tolvmiljarders skattesänkningen är väl spiken i kistan. Nu stundar dåliga tider, som det alltid gör när en socialdemokratisk regering får ta över efter en borgerlig. Skattkistan är tom.

I det perspektivet är det svårt att förstå att någon kan vilja rösta på alliansen. Men det beror förstås på vilket perspektiv man har. KD vill på Brännpunkt att avdragsrätten för välgörenhet ska utökas. De skriver: ” För vänsterpartierna är avdragsrätten ett rött skynke. Solidaritet är, enligt deras synsätt, något som hanteras via höga skatter snarare än genom personligt engagemang. ”

Ja, skatter ska finansiera en gemensam välfärd där alla kan leva ett drägligt och jämlikt liv. Vill man bidra ytterligare är det upp till en själv och den insatsen står man för själv.

KD menar att om du får lust att bidra till något ska du belönas för detta genom skatteavdrag. Andra får därmed indirekt vara med och betala just dina preferenser. Alliansens filosofi i ett nötskal. Ingen svårighet att veta vad man ska välja bort i det kommande valet.

Alliansens skattechock

Alliansen (dvs moderaterna) försöker skrämmas med att oppositionen tänker chockhöja skatterna. Själva står de nästa år för en skattesänkning på 18 miljarder, i tillägg till årets skattesänkning på 10 miljarder, för att inte nämna tidigare s k jobbskatteavdrag. Här kan man tala om chock.

Framför allt för dem som ska betala för detta, vilket är alla som inte jobbar. Vi ser hur det hela tiden snålas på dem som har det svårast i samhället, t ex funktionshindrade, vars stöd dras in med minskad livskvalitet som följd. Däremot anses vi ha råd att subventionera välbeställdas städning, läxhjälp m m. T o m om man vill ge gåvor till välgörenhet får man skatteavdrag, dvs andra får vara med och betala för enskilda personers önskan att hjälpa.

Läs gärna denna artikel i tidningen Riksdag och Departement. Där redogörs för alla skattesänkningar alliansen genomför nästa år. http://rod.se/skatter-s%C3%A4nks-rej%C3%A4lt-2014

KD vill att alla ska vara med och betala för välgörenhet

Representanter för KD skriver på Brännpunkt i SvD att de vill öka skatteavdraget för gåvor till ideella organisationer.
"Färsk statistik från Skatteverket visar att det under 2012 skänktes nästan en miljard kronor till olika välgörande ändamål genom avdragsgilla gåvor. Det är fantastiskt! Avdraget gör att fler kan vara med och ge gåvor till frivilligorganisationer och att ännu fler kan få hjälp och stöd." jublar man.
Men hur ideellt är det egentligen att låta skattebetalarna vara med och betala för enskilda personers önskan att ge pengar till ett visst ändamål?
Nu vill KD att kretsen för dem som vill ge skattesubventionerade gåvor ska utökas. Hallelujah! Organisationerna är självklart glada, men frågan är om de skulle fått pengarna ändå. Om inte, varför ska man ge bort pengar man inte vill avvara, utan låta kollektivet betala.
Ännu en alliansreform där våra gemensamma medel kommer enskilda till godo. För enskild idealitet och solidaritet förstår man sig inte på. Att man skulle göra något utan egen vinning.

Tjäna på välgörenhet

Igår fick jag tidningen från den välgörenhetsorganisation jag stöder (fast jag principiellt är emot välgörenhet, men kan man göra något för utsatta barn så OK). Redan på framsidan kommer den "lockande" rubriken "Ge mer utan extra kostnad" och inuti tidningen trumpetas "Kostnadsfritt att skänka mer".
Det handlar om en av regeringens många skattereformer för enskilda individer. Man kan få skattereduktion om man skänker över ett visst belopp.
Girigheten tar sig ständigt nya uttryck och nu är den också inne på välgörenhetens område. Det är naturligtvis inte kostnadsfritt att skänka mer pengar, liksom det inte kostar mindre att använda RUT och ROT. För samhället alltså. För det är ju vi alla, som genom våra skatter bekostar de här s k reformerna. Varför ska andra vara med och betala för det som jag personligen valt att göra?
Organisationerna motiverar det självklart med att de kan få mer pengar för sina goda ändamål. Men vad är det för människosyn, där vi som vill ge vårt stöd till något, förväntas vara så snåla och giriga, att vi måste ha kompensation från andra delar av samhället (t ex välfärdssektorn där det ju ständigt sparas). Pengarna tas ju sist och slutligen ur samma kista.
Hur länge överlever ett samhälle baserat på egpism och girighet?

Ännu en möjlighet till skatteavdrag

Framtidskommissionen har lämnat en rapport om det s k civilsamhället, dvs det samhälle vi alla tillhör och som representeras av vårt eget engagemang i olika ideella föreningar.
Dock säger historieprofessorn Lars Trägårdh, finns inget civilsamhälle som klarar sig utan stöd från det offentliga samhället. Att driva en folkrörelse av något slag, går knappast utan någon form av bidrag utöver medlemsavgifter. Därför finns också möjligheter för föreningar att söka olika typer av bidrag.
På DN:s ledarsida vill man dock hellre rekommendera den amerikanska modellen, dvs att de som ger stöd till civil verksamhet ska få dra av detta på skatten.
Då är vi där igen. Det ska inte kosta något att ge. Och ju mer du ger, desto mer kan du dra av. Detta system har redan införts i Sverige av en regering som ser varje tillfälle till skatteavdrag för välbeställda som sin högsta uppgift.
Välgörenhet i all ära, men hur kul är det att vara föremål för välgörenhet. Att vara beroende av att andra ska tycka att just min sak är viktig. Det viktiga är ju valfriheten gubevars.
Men t o m DN har insett att vissa saker lockar till mer stöd än andra, så man menar ändå att båda finansieringssätten kan behövas. Det går ju an så länge det ändå finns ännu en källa till skatteavdrag.

Berättelser för ett sovande folk

Vad tänker Reinfeldt göra? frågar AB i en ledarkrönika idag. Reinfeldt har hållit jultal på Skansen och där tagit upp våldet i samhället. "Berättelserna från de misshandlade män och kvinnor han mött är skräckinjagande. Den stumma statistiken från BRÅ är hisnande.
Men var är Fredrik Reinfeldts politiska svar, vilka politiska konsekvenser drar han?" frågar sig AB.
Svaret blir dessvärre "inga". Reinfeldt kallade sig "vänster" i Ekots lördagsintervju häromdagen. Nästa steg blir väl att han kallar sig socialdemokrat. Men det är en sak att kalla sig saker, en annan att handla. Och att kalla saker för något annat än det är har blivit moderaternas specialitet. Vid maktskiftet 2006 skyndade sig Reinfeldt att genomföra de djupgående reformer han skisserat i sin bok "Det sovande folket", genom att avreglera den offentliga sektorn alltmer och gröpa ur socialförsäkringarna (det kallar han bidrag). Nu lutar moderaterna sig tillbaka och njuter sitt otium, samtidigt som de envist hävdar att de alltid stått för allt gott i samhället. Det är det enda de gör numera. Ibland får de andra allianspartierna ett litet köttben genom att få genomföra någon omhuldad reform som avdrag för välgörenhet (kd) och studentexamen (fp).
Reinfeldt sitter nöjd och presenterar "viktiga berättelser" för sitt sovande folk. Rekommenderar Göran Greiders artikel i dagens AB för dem som fortfarande är vakna.

Välgörenhetsreform - en vision från 30-talet

AB:s Fredrik Virtanen pekar idag ut ännu en skattesänkarreform för de välbeställda som regeringen genomför med början 1 januari 2012. De som skänker pengar till välgörenhet får göra skatteavdrag på 25 procent. Jag har tidigare skrivit om detta . Detta är en typisk reform tillbaka till 30-talet och tidigare, då välgörenhet och allmosor var det som kunde rädda de fattiga och utsatta.
Det är märkligt att höra Reinfeldt & co håna Håkan Juholt med att hans vision är gammal skåpmat från 70-talet. Det var den tid då Sverige var mest jämlikt, då visionen var att alla skulle få tillgång till välfärdstjänsterna.
Men Reinfeldts vision handlar om ett samhälle som fanns på 30-talet. Det är mer av "klara dig själv", tro inte att samhället ska hjälpa dig om du är sjuk eller arbetslös för länge.
Hela idén hos alliansen (moderaterna) är att skattemedel ska överföras i privata händer på det ena eller andra sättet. Därför tycker Borg det är häftigt att betala skatt.

Inkomstpröva samhällsservice

Några moderater har förstått principen om progressivitet. De hävdar att det är orättvist att låginkomsttagare betalar samma summa i TV-licens som höginkomsttagare. M a o; det är dyrare att ha TV för människor med lägre lön.
Om de nu kunde upplysa sitt parti om att denna princip gäller alla kostnader. För moderaterna vill ju att vi ska köpa alla tjänster från privata utförare. Det är väl en tidsfråga när skattepengarna inte längre räcker för att ösa ut över kreti och pleti som startat skolor och vårdcentraler (man vill ju också sälja ut statens företag så var ska pengarna komma från till slut och ju rikare du är desto fler avdrag kan du göra). Då kommer det att börja kosta på allvar. Redan idag har många inte råd att gå till tandläkaren eller ta ut sina mediciner.
Samhällsservice borde vara inkomstprövad. Istället för att hitta på en massa småavdrag på tjänster som städhjälp och restauranger eller för välgörenhet, borde man se till att alla har råd att vid behov ta del av samhällstjänsterna.
Men det skulle ju inte gynna moderaternas målgrupp så det lär vi väl inte se något av.

I byråkraternas paradis

Apropå KD-förslaget om skatteavdrag för gåvor så ser jag framför mig detta scenario:
Jag skänker 400 kronor till en välgörenhetsorganisation. Då får jag 100 kr i skattelättnad. Jag skänker dessa 100 kr till välgörenhet och får 25 kr i avdrag, som jag skänker och får då sex kronor i avdrag. Dessa sex kronor skänker jag och får 1,50 i skattelättnad.
Då har välgörenhetsorganisationen fått 532,50 av mig. Jag har själv betalat 400 kr. Resten har andra skattebetalare stått för (eller någon offentlig verksamhet som får mindre pengar snarare).
Vilket underbart system. Det skapar jobb för ett antal byåkrater, kanske t o m någon nyrekrytering. Dyrt blir det i slutändan i alla fal.

Avdrag för välgörenhet - en reform för giriga

Jaha, så får Göran Hägglund också en av sina hjärtefrågor tillgodosedd. Regeringen gör gåvor till välgörenhetsorganisationer avdragsgilla. Det går väl an också för moderaterna, som tar varje chans till skattesänkning.
Många organisationer jublar förstås över detta beslut och ser framför sig att deras verksamhet kommer att få stora tillskott. Men jag frågar mig verkligen om det är för att få sänkt skatt man skänker pengar till verksamheter man vill stödja. Kanske vänder sig denna reform snarare till företag, där man kan använda sina övervinster till lite goodwill samtidigt som man får dra av på skatten.
Men varför ska vi andra vara med och betala för företags goodwill? Antingen är man altruistisk och skänker pengar för att man tycker det är viktigt och lovvärt - och då behövs inget skatteavdrag. Eller så är man girig också när man idkar välgörenhet. Ännu ett kännetecken för alliansen.

Skattelättnad ökar lyckan att ge

Regeringen gör allt för att gynna de välbeställda. Nu ska man också kunna få skatteavdrag för gåvor till välgörenhet (fast så mycket gåva blir det väl inte då längre) enligt ett förslag beskrivet i tidningen Riksdag & Departement. Insatser på upp till 2000 kr per år ska få skattelättnader - dvs skänker man bara 200 kr i månaden till någon välgörenhetsverksamhet, kan man få skatteavdrag.
En del kanske hävdar att då skänks det mer till välgörenhetsorganisationer och är inte det bra? Men varför ska alla skattebetalare vara med och subventionera olika personers önskan att ge?
Vi har ett statligt internationellt bistånd som vi alla bidrar till, vi betalar skatt till forskning, sjukvård etc i Sverige.
Risken är att staten, i linje med den nuvarande regeringens önskan om att det mesta ska ske privat, får argument att minska statens utgifter till olika verksamheter med hänvisning till privata donationer. Välgörenhet får ersätta insatser för hemlösa, funktionsnedsatta m fl.
Nu är vi verkligen tillbaka i det Adelsohn kallade "lyckan i att ge". Det behöver inte ens kosta särskilt mycket.

Bra att H&M inte skänker kläder

Expressen avslöjar idag att H&M klipper sönder de kläder som reklameras för något fel och hoppas att vi ska bli upprörda. Ja, det som är upprörande är väl att presschefen säger att de faktiskt skänker kläder till välgörenhet.
För det första vet alla att ställen som Röda Korsets Kupan m fl inte tar emot kläder som inte är hela och rena. Dessa ska ju säljas vidare till affärens kunder.
Och att skänka kläder direkt till utvecklingsländerna är ännu sämre. Studier visar att skänkta kläder slår ut ländernas egna textilindustrier. Därför har så gott som alla kunniga och välrenommerade organisationer slutat skänka kläder direkt och säljer dem istället här hemma och använder pengarna till olika insatser.
Möjligtvis kan en del skänkas i direkta katastrofsituationer. Men då är det viktigt att det är rätt sorts kläder.
Så är det fel på kläderna klipp dem. Det bästa vore förstås om någon lagade dem. Men i vårt samhälle går ju snabba klipp före hållbar utveckling....

När välgörenhet blir girighet

Välgörenhet är inget honnörsord för mig. Mycket av välgörenheten handlar om saker som i grunden handlar om rättvisa och solidaritet. "Det är så härligt att ge", som Ulf Adelsson, dåvarande partiledare i M hänfört utbrast. Inte ett ögonblick reflekterade han över hur det är att behöva ta emot.
De flesta sorters funktionshinder har ett riksförbund. Flera av dem ringer runt till folk och vill att de ska skänka pengar, särskilt vid den här tiden på året. Och då känns det väldigt snålt att säga nej. Men det som pengarna ska användas till är ofta självklarheter som samhället i jämlikhetens namn borde se till att dessa människor kommer i åtnjutande av.
Istället sparar samhället på de mest utsatta grupperna. Personliga assistenter, resor m m dras in, sådant som vi andra tycker är självklart. Då kanske de här välgörenhetsorganisationerna ändå kan innebära en viss kompensation för funktionshindrade, hemlösa och andra behövande.
Men inte för vår regering! De som ska kompenseras är istället de som skänker pengar. Här ska välgörenhetsgåvor bli avdragsgilla, så att de som trots allt lättar på sina plånböcker (ofta företag, stiftelser och rika privatpersoner) ska få en skattelättnad som kompensation för sin givmildhet.
Girigheten får ständigt nya ansikten.