Inget studiestöd till religionsstudier

Läser att Sverige, via CSN, betalat drygt två miljoner till personer som vill studera religion i Saudiarabien. Det är ju helt barockt. I Saudiarabien tillämpas ju den mest inskränkande sortens islam.
Det finns ingen anledning att betala studiestöd till människor som vill studera religion överhuvudtaget. Religion som ska utövas, i form av präster, imamer och rabbiner m fl, får se till att deras samfund betalar deras utbildning. Finns ingen anledning för svenska staten att göra det. Nu är ju också svenska kyrkan skild från staten, så då bör prästutbildning bekostas av kyrkan själv.
Religionsforskning är en annan sak och där får ju forskare söka medel ur olika fonder, men där finns väl även visst statligt stöd (tror jag), men forskning är ju vetenskap.
Teologi är ett ämne vid svenska universitet, men vad jag förstår handlar det om religioner i största allmänhet och inte om någon specifik religion. Så där kan ju studiestöd vara motiverat.
Men all religionsutövning eller studier för detta ska inte ha pengar från staten, liksom heller inte religiösa skolor eller förbund. Sverige är en sekulär stat, där religion utövas privat, dvs utan inblandning från staten eller andra myndigheter. Folk får tro vad de vill, men inte för skattepengar.

Åt dem som har skall varda givet

Julen är gåvornas tid och det gäller inte bara julklappar till de närmaste. De kristna vill ju också hävda att julklappsseden har sitt ursprung i de vise männens gåvor till det nyfödda jesusbarnet. På dagen julottor har säkert många präster idag talat om behovet att hjälp till dem som mest behöver. Och många har svarat med att skänka pengar till olika välgörenhetsorganisationer.
Desto märkligare är det då att just KD är det parti som nu föreslagit sänkta bidrag till flyktingar och villkorat uppehållstillstånd. Partiet påstår ju att det har sin grund i kristna värderingar.
KD är också det parti som föreslagit och fått igenom skatteavdrag för välgörenhet. Det är inte längre bara mitt beslut om jag vill skänka pengar till någon välgörenhetsorganisation. Ni andra får också vara med och betala.
Bidrag är fult, avdrag är rätt - det är sammanfattningen av alliansens politik. I kristna termer skulle det heta: Åt dem som har skall varda givet.

Samvetsklausul leder till sluttande plan

Kronobergs landsting har röstat igenom en samvetsparagraf för barnmorskor som inte vill utföra aborter. KD har lagt en motion som fått stöd av övriga alliansen. De rödgröna röstade emot.
Det enda yrke där det tidigare funnits en samvetsparagraf är präst. Präster som inte ville samarbeta eller prästviga kvinnliga präster kunde slippa det. Det var också horribelt då Svenska kyrkan var statlig. Statliga tjänster kan inte diskriminera på detta sätt. Då får man söka sig någon annanstans med sin tro. Men nu är kyrkan skild från staten, så nu får man väl agera hur man vill.
Också inom landstingen har man en offentlig anställning. Då gäller de principer som lagen föreskriver. Att man av samvetskval säger nej till att utföra aborter, gör det omöjligt att vara barnmorska. Det är som om ett Jehovas vittne skulle vara läkare och vägra utföra blodtransfusioner på grund av sin tro.
Att tillåta en samvetsklausul i ett landsting kan lätt leda ut på ett sluttande plan. Varför ska just anställda i detta landsting få vägra utföra aborter, det kanske finns fler som känner så, som gärna vill bli barnmorskor, men som avstått pga av just dessa arbetsuppgifter. Då bör det väl gälla överallt? Och så står kvinnorna där igen, i köer som gör att man kanske inte hinner få abort före 12:e veckan som de flesta får idag. Istället skjuts aborterna fram i tid, vilket gör ingreppen svårare.
Vi har en lag om fri abort och den ska följas.

Afrikaner ska inte använda kondom

I en märklig kolumn i dagens SvD skriver Roland Poirier Martinsson om att påven hade rätt om kondomer. Vad han hade för rätt framgår dock inte, men det är väl att det är förkastligt av afrikaner att använda kondom.
Enligt Poirier Martinsson är kondomanvändning ett utslag av västlig sexualliberalism och ska därför inte prackas på afrikaner. Däremot framgår inte alls av artikeln vad afrikanerna ska göra istället för att skydda sig mot aids och oönskade graviditeter.
Poirier skriver: "Kondompropagandan inriktade sig på afrikaner med västligt beteende – fåtalet – och missade populationen där smittan verkligen spreds. Sambandet är tydligt: epidemin och kondom-användningen växte lavinartat och samtidigt i Afrika. Där det sexuella beteendet förändrades och kondomer inte förekom lyckades man vända kurvan. Detta påpekade påven."
Detta är ju rent nonsens. Smittspridningen skulle alltså minska för att man slutar använda kondom? Hör han inte själv hur det låter?
Ändå törs Poirier inte skriva att det är avhållsamhet (celibat) han förespråkar, åtminstone för afrikaner. Men den metoden fungerar knappt ens på katolska prästseminarier. Och de sexuella övergreppen inom katolska kyrkan vittnar ju om det sjuka i celibatordningen.
Istället leder påvens (alla påvars) påbud om förbud mot preventivmedelsanvändning till fruktansvärda tragedier världen över. Aids och andra könssjukdomar sprids, hundratusentals kvinnor blir oönskat gravida och går till kvacksalvare för att göra abort, för det är förstås också förbjudet. Allt detta leder till död och förtvivlan. Men vad bryr sig påven? Nu väntar nästa åldring på att bestiga påvestolen, lika okunnig om vad som händer i det riktiga livet som de föregående.

Låt barnen höra präster och imamer

Jag kan inte bli riktigt upprörd över debatten om att vara eller inte vara i kyrkan på skolavslutningar och advent och när det nu är aktuellt. Varför inte se det som ett studiebesök? Det är deprimerande hur lite ungarna vet om kristendomen, på vilken vår kultur vilar. Och då menar jag inte den konfessionella delen, utan kunskap om bibliska historier och annat som en bakgrund till vårt samhälle. Snart kan de inte ens lösa ett korsord för att det som för bara någon generation sen var självklarheter är totalt främmande.
Motsvarande kunskap gäller förstås övriga religioners bakgrund. Och det blir alltmer relevant i ett mångreligiöst samhälle.
Men jag hävdar fortfarande att kunskapen ska handla om religionskúnskap, inte om konfessionell påverkan. Det får föräldrarna sköta. Men barnen behöver en bakgrund för att kritiskt ta ställning till sina föräldrars utgångspunkter. T ex genom att veta hur mycket gemensamt som finns i kristendom, islam och judendom, som alla stammar ur samma källa med likartade berättelser.
Så låt dem höra präster och imamer m fl, men diskutera också det som de hört. Det borgar för ett kritiskt tänkande.