Religion till en viss gräns

Hanne Kjöller tar i en ledare i DN upp den intressanta frågan om man kan vara barnmorska och abortmotståndare. En barnmorska har nämligen anmält ett sjukhus till DO för att hon, trots sin tro, måste assistera aborter.
Den här barnmorskan har säkert valt det här yrket för att det är det mest positiva man kan göra på ett sjukhus: hjälpa nytt liv till världen. Men väldigt många yrken innehåller arbetsuppgifter som är mindre kul, intressanta eller svåra att genomföra. På barnmorskeutbildningen måste även denna person ha fått veta vad som ingår i en barnmorskas uppgifter (bl a att assistera vid aborter, åtminstone vid mindre sjukhus). Att vägra utföra arbetsuppgifter som ingår i jobbet kallas på många arbetsplatser arbetsvägran och är skäl för uppsägning.
Så varför är just religiös tro ett undantag? Det finns många tillfällen då man mycket väl kan ta hänsyn till religiös tro. Det gäller t ex att man serverar speciell mat till personer som tror vissa saker (om det inte strider mot svensk djurskyddslag). Men detta kan inte gälla i alla sammanhang. T ex inte i vår svenska obligatoriska skola. När jag gick i skolan var t ex judar undantagna från kristendomsundervisningen, vilket var rimligt då de inte delar denna tro. Men det är inte rimligt att bli befriad från religionsundervisning som handlar om alla religioner. Det är en kunskap som tillhör den allmänbildning alla bör få med sig.
I vissa yrken finns krav på vissa uppgifter och vissa kläder. Det är inte heller rimligt med undantag från detta om det kan äventyra arbetet. Är religionen viktigare får man välja ett annat yrke. Så är det bara.

Sex mer intressant än kärlek i kristendomen?

Är det inte typiskt att en av frågorna till vår nya ärkebiskop Antje Jackelén tror på jungfrufödsel? I vår sexfixerade tid blir denna fråga forum för flera debattartiklar i bl a SvD. Hade Maria sex med en man eller var hon jungfru när hon födde Jesus? Vår ärkebiskop krävs på svar.

Who cares? Denna myt är ju bara ett utslag av tusenårigt kvinnoförakt. En kvinna som haft sex, gift eller ej, var besudlad och inte värdig att föda en gud.

En intressant aspekt av kristendomen är, att trots att man bejakar de tio budorden, med ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig” som det första, är det ju precis det man bryter mot när man dyrkar Jesus.

Å andra sidan är ju Jesus en betydligt mer spännande gestalt än gud. Han har ju en historia, han finns avbildad på olika sätt (som en av få) och blir en gammal tids idol. Därför måste Jesus åtminstone vara guds son, så att det blir legitimt att dyrka honom.

Här är islam, som ju är en yngre variant av samma historia, mer konsekvent, för Mohamed är guds profet och inte hans son. Verkar mer realistiskt, men lite tråkigare.

Men bibeltrohet känns ändå för väldigt många alltmer långsökt i vår tid. Det hedrar Jackelén om hon väljer att fokusera på de mer filosofiska och allmänmänskliga delarna i kristendomen. Att ”kärleken övervinner allt”. Det finns tillräckligt mycket hat i världen, inte minst bland just religiösa. Om kyrkan och religionen ska ha någon framtid måste den stå för framtidstro och inte baseras på tusenåriga böcker.

Låt barnen höra präster och imamer

Jag kan inte bli riktigt upprörd över debatten om att vara eller inte vara i kyrkan på skolavslutningar och advent och när det nu är aktuellt. Varför inte se det som ett studiebesök? Det är deprimerande hur lite ungarna vet om kristendomen, på vilken vår kultur vilar. Och då menar jag inte den konfessionella delen, utan kunskap om bibliska historier och annat som en bakgrund till vårt samhälle. Snart kan de inte ens lösa ett korsord för att det som för bara någon generation sen var självklarheter är totalt främmande.
Motsvarande kunskap gäller förstås övriga religioners bakgrund. Och det blir alltmer relevant i ett mångreligiöst samhälle.
Men jag hävdar fortfarande att kunskapen ska handla om religionskúnskap, inte om konfessionell påverkan. Det får föräldrarna sköta. Men barnen behöver en bakgrund för att kritiskt ta ställning till sina föräldrars utgångspunkter. T ex genom att veta hur mycket gemensamt som finns i kristendom, islam och judendom, som alla stammar ur samma källa med likartade berättelser.
Så låt dem höra präster och imamer m fl, men diskutera också det som de hört. Det borgar för ett kritiskt tänkande.