Sex mer intressant än kärlek i kristendomen?

Är det inte typiskt att en av frågorna till vår nya ärkebiskop Antje Jackelén tror på jungfrufödsel? I vår sexfixerade tid blir denna fråga forum för flera debattartiklar i bl a SvD. Hade Maria sex med en man eller var hon jungfru när hon födde Jesus? Vår ärkebiskop krävs på svar.

Who cares? Denna myt är ju bara ett utslag av tusenårigt kvinnoförakt. En kvinna som haft sex, gift eller ej, var besudlad och inte värdig att föda en gud.

En intressant aspekt av kristendomen är, att trots att man bejakar de tio budorden, med ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig” som det första, är det ju precis det man bryter mot när man dyrkar Jesus.

Å andra sidan är ju Jesus en betydligt mer spännande gestalt än gud. Han har ju en historia, han finns avbildad på olika sätt (som en av få) och blir en gammal tids idol. Därför måste Jesus åtminstone vara guds son, så att det blir legitimt att dyrka honom.

Här är islam, som ju är en yngre variant av samma historia, mer konsekvent, för Mohamed är guds profet och inte hans son. Verkar mer realistiskt, men lite tråkigare.

Men bibeltrohet känns ändå för väldigt många alltmer långsökt i vår tid. Det hedrar Jackelén om hon väljer att fokusera på de mer filosofiska och allmänmänskliga delarna i kristendomen. Att ”kärleken övervinner allt”. Det finns tillräckligt mycket hat i världen, inte minst bland just religiösa. Om kyrkan och religionen ska ha någon framtid måste den stå för framtidstro och inte baseras på tusenåriga böcker.

Hämndspiral att vänta

Vi ska hämnas! utropar Det muslimska brödraskapet och planerar nya våldsdåd i Egypten. Och militären meddelar att de inte tänker tolerera detta och ger sig på Mursianhängarna på nytt i ett evigt kretslopp av hämnd på hämnd.

Detta har vi sett i snart 50 år i Israel-Palestina-konflikten. Hämnd på hämnd.

Den finns i den s k hederskulturen där olika grupper och individer ständigt måste hämnas påstådda oförrätter, genom släktled ibland. Det är väl därifrån uttrycket ”att ta hedern av varandra” kommer.

Också dödsstraffet är en sorts hämnd, även om man påstår att det handlar om avskräckning. I USA har man ju den bisarra metoden att ett offers anhöriga får ha synpunkter på en gärningsmans benådning. Där kan man verkligen tala om hämnd.

Gamla Testamentet är också genomsyrat av hämndmotivet. Där är det ofta gud själv som hämnas. Och det nyaste i Nya testamentet är väl Jesu ord om att vända andra kinden till. Något som många kristna än idag kan ha svårt för.

Själva essensen för hämnd finns ju i det s k kriget mot terrorismen. George Bushs enda reaktion på attackerna 11/9 var ju att börja kasta bomber och det har USA fortsatt med sen dess mot en den ena än den andra. Med hämndaktioner i form av terroraktioner mot oskyldiga civila i väst som följd. Vi är kvar i ”öga för öga och tand för tand”.

Och där har nu också Egypten hamnat.

Religionens uttryck främmande i vår tid

Omskärelse av pojkar är ämnet inte bara i en nyhetsartikel i DN utan även i en kolumn av Richard Swartz där han hävdar att förbud mot omskärelse skulle omöjliggöra judiskt liv i Sverige.
Det är ju märkligt med dessa religioner. Varför ett ingrepp i genitalierna på ett barn är så avgörande för om man anses värdig att tillhöra judendomen eller ej.
Richard Swartz jämställer omskärelsen med dopet. Men ett dop gör ju inte våld på barnets kropp. Och så hänvisar han till att den kristna religionen minsann är full av blod, våld och död. Ja, man kan ju hålla med om att en religion som har ett avrättningsredskap som symbol och att man symboliskt äter och dricker Jesu blod och kropp vid nattvarden är ganska osmakligt. Det visar ju bara hur främmande religionernas ritualer är i vår tid.
Därför heder åt de landsting som inte tar emot barn för omskärelse. Barnets bästa och att få bestämma över sin egen kropp är vår tids syn på människan. Den bör gälla över mångtusenåriga traditioner (som Swartz hänvisar till). Det är endast i religionen (oavsett vilken i stort sett) som få av det övriga samhällets framsteg inte har vunnit minsta genklang. Och som därför bidrar till förtryck (framför allt av kvinnor). Ta t ex det katolska förbudet mot preventivmedel, som skapar död och elände världen över, pga av ovälkomna graviditeter och spridande av hiv/aids m fl smittsamma sjukdomar.
I själva verket har vi låtit en mångtusenårig kultur manifestera sig i det vi kallar guds vilja. Och den är märkligt förknippad med sexualitet och genitalier.
Det minsta man kan begära är att de som vill ha sina barn omskurna betalar det fulla priset för det. Men helst bör man vänta tills barnet fyllt 18 och själv kan bestämma om ingreppet.

Låt barnen komma till mig

var ett av Jesu mest kända budskap. Dock verkar ett antal katolska präster totalt ha missuppfattat detta citat. Pedofilskandalerna duggar tätt och påven vrider sig i ljuset av avslöjandena. Dock inte av skam vad det verkar.
Det är dags att denna påve avgår. Instämmer helt med Marcus Birro i hans debattartikel i DN häromdagen i hans krav på att celibatet avskaffas, kvinnor tillåts bli präster, homosexuella relationer respekteras och preventivmedel tillåts. Påvens förhållningssätt är en förolämpning mot de katoliker som faktiskt är troende. Det är mycket svårt att tro att påven och hans kardinaler är det.