Män tar inte ansvar för sitt liv

Våra domstolar har hamnat i ett dilemma. Hur ska de se på sexbrott där gärningsmannen påstår att han begått handlingen i sömnen?
Som vanligt koncentreras fokus på hur mannen upplevt det hela. Stackarn visste ju inte vad han gjorde. Flera män som påstått sig ha sovit under akten har blivit frikända.
Men handlingen har ju trots allt ägt rum och kvinnan är ju faktiskt våldtagen. De som frikänts har hävdat att de gått i sömnen som barn.
Som vanligt blir det kvinnans ansvar att fråga varje man hon delar sovrum med om han gått i sömnen som barn för att kunna bestämma om hon vill sova där eller inte.
Män, dock inte alla är det väl bäst man understryker, tar sällan ansvar för sin sexualitet. Det är kvinnan som har med sig kondomer i handväskan om hon går ut för att ha trevligt. Det är männen som känner sig lurade om en kvinna blir med barn som hon vill behålla. Men om han inte vill ha barn (eller är rädd att bli smittad av något) är det väl lika mycket hans skyldighet att ta ansvar för sitt liv och skydda sig.
Dessvärre verkar alltför många män tänka med underlivet, också i sömnen.

Sydafrikansk agent trolig Palmemördare

Palmemordet är på tapeten igen. Aftonbladet skriver idag om ett vittne som säger att en sydafrikansk agent är lik den påstådda mördaren. Agenten heter Eugene de Koch och kan mycket väl vara en trolig gärningsman. Palme var hatad i Sydafrika och Sverige ansågs stödja en terroristorganisation, dvs ANC, som numera är statsbärande parti.
Jag har aldrig trott på Christer Pettersson som gärningsman. Det finns inget tydligt motiv. Mordet liknar ju ett typiskt beställningsmord och vem skulle vilja beställa ett fyllo som Christer Pettersson för jobbet? Mycket troligare att det är just en agent av något slag och Sydafrika ligger nära till hands, närmare än SÄPO och polisen, som annars figurerar starkt i spekulationerna.
Att kunna sätta dit en sydafrikansk agent efter så här lång tid är väl närmast omöjligt, men det vore en lättnad om denna tragiska följetong någon gång kunde få ett slut. Så väl är det väl inte dock.

Gärningsmannen har tolkningsföreträde

Nu har hovrätten frikänt den polis som med hund och batong misshandlade en man "som hon kände sig hotad av". Tingsrätten fällde polisen för övervåld.
Hovrätten valde däremot att gå på polisens "uppfattning av att hon kände sig hotad". Detta trots tydliga bildbevis på hur hon besinningslöst slog den redan liggande mannen med batongen medan han förtvivlat försökte hålla hunden ifrån sig.
Men detta utslag från hovrätten förklarar en hel del av frikännanden i andra mål, såsom våldtäkt. Det är ju alltid den anklagade våldtäktsmannens bild av hur han "uppfattat situationen" som har tolkningsföreträde i hovrättens värld. Hävdar vederbörande att han uppfattat att offret var med på det hela, är det den tolkningen som gäller. Det har vi sett alltför många exempel på, även i rätt glasklara fall.

Hämndspiral att vänta

Vi ska hämnas! utropar Det muslimska brödraskapet och planerar nya våldsdåd i Egypten. Och militären meddelar att de inte tänker tolerera detta och ger sig på Mursianhängarna på nytt i ett evigt kretslopp av hämnd på hämnd.

Detta har vi sett i snart 50 år i Israel-Palestina-konflikten. Hämnd på hämnd.

Den finns i den s k hederskulturen där olika grupper och individer ständigt måste hämnas påstådda oförrätter, genom släktled ibland. Det är väl därifrån uttrycket ”att ta hedern av varandra” kommer.

Också dödsstraffet är en sorts hämnd, även om man påstår att det handlar om avskräckning. I USA har man ju den bisarra metoden att ett offers anhöriga får ha synpunkter på en gärningsmans benådning. Där kan man verkligen tala om hämnd.

Gamla Testamentet är också genomsyrat av hämndmotivet. Där är det ofta gud själv som hämnas. Och det nyaste i Nya testamentet är väl Jesu ord om att vända andra kinden till. Något som många kristna än idag kan ha svårt för.

Själva essensen för hämnd finns ju i det s k kriget mot terrorismen. George Bushs enda reaktion på attackerna 11/9 var ju att börja kasta bomber och det har USA fortsatt med sen dess mot en den ena än den andra. Med hämndaktioner i form av terroraktioner mot oskyldiga civila i väst som följd. Vi är kvar i ”öga för öga och tand för tand”.

Och där har nu också Egypten hamnat.

Påföljd nödvändig för förstagångsbrott

Slopa fängelsestraff för förstagångsförbrytare är ett nytt käckt förslag från en utredning om straffsystemet i Sverige. Detta ska gälla allt från rattfylleri och stöld till sexualbrott.
Tja, man kan ifrågasätta om någon blir bättre av att sitta i fängelse. När det gäller rattfylleri handlar det väl ofta om ett varv på torken istället (om personen är tillräckligt intresserad av att bli nykter).
Men när det gäller sexualbrott, vilket också ofta inbegriper våld och hot, kommer saken i ett annat läge.
Förbrytaren har ofta en relation till offret, en relation som ofta inbegriper förföljelse och trakasserier av offret. Där måste man kunna hålla vederbörande borta från offret. Det är möjligt att fotboja och vård skulle fungera. Men alltför ofta verkar det som att gärningsmannen (oftast en man) ändå lyckas komma åt sitt offer på olika sätt. Då är det offret som är frihetsberövat. Bara att veta att antagonisten för en tid är ur vägen, kan vara tillräckligt för att en kvinna kanske ska kunna skaffa ny identitet i värsta fall, eller i alla fall få kraft att lämna sin plågoande.
En annan synpunkt är att det faktiskt är viktigt att något händer om en person begår ett brott. Fängelse är som sagt inte alltid bästa lösningen, men en ung förstagångsförbrytare måste få någon form av påföljd direkt. Det kan ha en avskräckande verkan. Som det nu är lämnas ofta förstagångsbrott utan åtgärd, vilket ofta leder vidare i kriminalitet.