Schizofrena domstolar

Så har hovrättens dom fallit. Mannen som hävdade att flickan i hans fosterhem hade torkat sig på samma toapapper som han onanerat i och därmed fått in hans sperma i sin slida, har fällts för våldtäkt.

Tingsrätten ville dock fria mannen. En sak är om det fanns starka bevis för att flickan ljög och frivilligt haft sex med mannen. Men en man som förnekar sex och hittar på ovanstående förklaring kan ju inte tas på allvar.

Det är oroande att våra domstolar kan komma till så olika slutsatser i ett domslut. Fortfarande är sexualbrottslagstiftningen tydligen så svårförståelig för domstolarna att de inte ens kan bortse från de mest krystade bortförklaringar.

Framför allt bygger domsluten mer på fördomar och föråldrad kvinnosyn än något annat. Och med tanke på den råa sexjargongen hos dagens ungdomar finns stor risk att framtidens jurister inte heller kommer att förstå att ett nej är ett nej.

En lag som inte följs

Vilken tjej eller kvinna kan någonsin tycka att det är meningsfullt att anmäla en våldtäkt efter hovrättsdomen där sex pojkar som gav sig på en 15-årig flicka i ett låst rum där hon berövats sin mobiltelefon, friades.

Vem kan ens föreställa sig att en 15-årig vill ha sex på detta sätt? Det är en cynism som saknar motstycke bland de s k jurister och domare som kommit fram till detta. Nej, hon var inte försatt i ett hjälplöst tillstånd enligt hovrätten. Återigen denna vidsynta syn på vad hjälplös är.

Det är ett lågt argument, men ibland undrar man ju hur kvinnosynen är bland dessa män som ska föreställa uttolkare av lagen. Jag ser framför mig sexköpare fullständigt i avsaknad av empati och helt på de här grabbarnas sida.

Sexualbrott är svåra att bevisa, men ett överfall av detta slag bör det inte råda någon tvekan om. Hur många gånger ska lagstiftningen behöva ändras utan att det ger något utslag i rättsinstanserna?

Tillsätt två åklagare i sexualbrottmål

Det är klart att det blir svårt att driva sexualbrottsmål i domstolar där chefsåklagaren själv köper sex. Det borde vara regel att i sådana mål finns både en manlig och en kvinnlig åklagare på plats.
Men rättvisans gudinna är ju blind, invänder någon. Det är lagens bokstav som gäller. Men vi har ju sett, alldeles nyligen för övrigt, att domstolar tolkar lagen väldigt olika, särskilt i sådana här mål. De är svårbevisbara i sig, men just därför kanske det behövs fler lagtolkare än en.
Det är ju ett sorgligt faktum att många välsituerade män verkar vara beredda att riskera rykte, jobb och familj för att få köpa sex eller umgås med "kaffeflickor". Ser de sig som osårbara eller vad är det som driver dem? Förutom en föråldrad kvinnosyn då.

Hovrätten kränker kvinna på nytt

Juridik är verkligen en spetsfundig verksamhet. Väldigt ofta handlar den inte om verkligheten utan om just "lagens bokstav" som får vara överordnat allt. Ofta strider tolkningen mot det allmänna rättsmedvetandet.
Nu har Svea hovrätt bestämt att "att köra upp fingrarna i en kvinnas underliv" för att "känna efter om hon varit otrogen" inte är att betrakta som sexualbrott.
Om och om igen kränker lagen kvinnor på nytt. Det är svårt att få fällande domar för våldtäkt, så en sådan här liten kränkning räknas inte alls. Syftet var ju inte sexuellt, enligt domen.
Syftet var att kränka kvinnans sexuella integritet. Att det handlar om sexuellt ofredande är ju uppenbart. Att ofrivilligt bli utsatt för en sådan kränkning av kroppen upplevs självklart som obehagligt. .
Sen kan man ju tycka att vad är det för dumhuvud som tror man kan känna i underlivet om någon varit otrogen. Det vittnar om en gammaldags kvinnosyn, som tyvärr fortfarande har stor spridning bland många män. Och hovrätten hjälper dem på traven.

Påföljd nödvändig för förstagångsbrott

Slopa fängelsestraff för förstagångsförbrytare är ett nytt käckt förslag från en utredning om straffsystemet i Sverige. Detta ska gälla allt från rattfylleri och stöld till sexualbrott.
Tja, man kan ifrågasätta om någon blir bättre av att sitta i fängelse. När det gäller rattfylleri handlar det väl ofta om ett varv på torken istället (om personen är tillräckligt intresserad av att bli nykter).
Men när det gäller sexualbrott, vilket också ofta inbegriper våld och hot, kommer saken i ett annat läge.
Förbrytaren har ofta en relation till offret, en relation som ofta inbegriper förföljelse och trakasserier av offret. Där måste man kunna hålla vederbörande borta från offret. Det är möjligt att fotboja och vård skulle fungera. Men alltför ofta verkar det som att gärningsmannen (oftast en man) ändå lyckas komma åt sitt offer på olika sätt. Då är det offret som är frihetsberövat. Bara att veta att antagonisten för en tid är ur vägen, kan vara tillräckligt för att en kvinna kanske ska kunna skaffa ny identitet i värsta fall, eller i alla fall få kraft att lämna sin plågoande.
En annan synpunkt är att det faktiskt är viktigt att något händer om en person begår ett brott. Fängelse är som sagt inte alltid bästa lösningen, men en ung förstagångsförbrytare måste få någon form av påföljd direkt. Det kan ha en avskräckande verkan. Som det nu är lämnas ofta förstagångsbrott utan åtgärd, vilket ofta leder vidare i kriminalitet.