Oskrivet kan vara bäst

Ja, valberedningen föreslår Håkan Juholt, så det verkar inte vid första anblicken helt kört för sossarna. Men han är ju ett helt oskrivet kort i den här rollen, så man får vänta och se. Men att i alla fall höra någon tala emot utförsäljningar och ett solidariskt samhälle känns i alla fall som en liten början. Dessutom sägs att han har humor. Det är aldrig fel.
Carin Jämtin har ju varit knäpptyst som oppositionsborgarråd (eller så har vår borgerligt dominerade stockholmspress inte brytt sig om eventuella utspel), bortsett från den olycksaliga butlerartikeln, som förhoppningsvis var mer Baltjan än Jämtin. Men hon var en bra biståndsminister och t o m en tid påtänkt som efterträdare till Persson. Men som partisekreterare måste hon ha skinn på näsan.
Nu är det bara att hoppas att vänsterpartiet tar sig samman och också byter. Lars Ohly må vara trevlig och en god debattör, men han är helt fel i det här läget. En seriös vänsterkraft som Jonas Sjöstedt (gärna i kombination med Josefin Brink) skulle kunna matcha en socialdemokrati som kanske i bästa fall lämnar de värsta liberala avarterna.

Ta FN-jobbet Batljan!

Läste häromdagen en notis om att Ilja Batljan inte skrivit på pappret för det FN-jobb han erbjudits. Det är beklagligt av flera skäl.
Det betyder att han förmodligen blir kvar i stockholmspolitiken -som socialdemokrat märkligt nog. Det var han som tillsammans med Carin Jämtin (hur kunde hon?) skrev artikeln om förslaget till butler i tunnelbanan. Det var som att be om att bli förlöjligad. Men kanske har moderaterna sänt in en torped i de socialdemokratiska leden? Det är helt obegripligt att den mannen kan vara ett av sossarnas toppnamn. Ett annat famöst uttalande från honom är "Jag älskar vinst" i vård, skola och omsorg.
Kanske kan han göra mer nytta i FN. Carin Jämtin drev under sin tid som biståndsminister på om ett reformerat FN. Kanske kan han komma med några pigga idéer där.

Bisarra utspel ersätter samhällsdiskussion

Är redan utled på valrörelsen. Inte minst de bisarra utspel som hopar sig. Dessvärre leder socialdemokraterna ligan av korkade idéer. Könsneutrala toaletter, butler i tunnelbanan... Man tar sig för pannan. Har man inget annat att komma med i vår huvudstad? Vad har det tagit åt Carin Jämtin? För mycket umgänge med den moderate socialdemokraten Baltjan?

Utspel av en annan kaliber kommer från folkpartiet. Där viner batonger och pekpinnar. Niqab blir en jättefråga och Björklund gastar om förbud, trots att niqab bara bärs av någon promille av befolkningen (dessutom kallar man det för slöja, vilket också spiller över på de muslimska kvinnor som bara bär huvudduk).

Nyamko Sabuni vill att invandrare ska ha lägre löner i tron att det ska få in dem på arbetsmarknaden. Och när slutar man vara invandrare i arbetsgivares ögon? Dessa som ofta lägger ansökningar med utländska namn åt sidan direkt. Flera generationer stigmatiseras, pekas ut och blir aldrig integrerade.

Och så denna eviga skattediskussion. Trots allt handlar det bara om några procentsatser hit eller dit. Där är inte minst journalisterna skyldiga, som inte verkar behärska några andra ämnen än skatte- och pengapolitik.

Det är m a o så trist så man får lust att blogga om kronprinsessan, allsången eller något annat trivialt. För det känns inte som om de viktiga frågorna om vilket sorts samhälle vi ska ha, aldrig ställs.