Begreppet feminist stänger dörrar

Jag tycker det var bra att Jonas Sjöstedt blev ensam partiledare för V. Ulla Andersson är säkert en duktig person, men hon har inte profilerat sig någonstans utanför partikretsen (till skillnad från de båda andra kandidaterna, Dinamarca och Linde). Alla inlägg och artiklar där hennes namn funnits har också flankerats av Jonas Sjöstedts. Inte ens inom sitt bevakningsområde har hon skrivit egna inlägg. Alltså inte en bra person ur ledaraspekter.
Hade Jonas gått fram med Josefin Brink vid sin sida hade jag applåderat. Men hon ställde inte upp och det får man acceptera.
Om ett parti verkar för jämställdhet har ju inte enbart med partiledaren att göra. Ordet feminism blir alltmer ointressant, det stänger bara dörrar istället för att öppna dem och leder till ordklyverier om fel saker. Som jag skrivit tidigare, kan Jonas Sjöstedt prata om könsmaktsordningen på ett begripligt sätt (och det tror jag han kan) liksom Gudrun Schyman, vinner han kvinnor.
Bra av Eva Franchell att ta upp moderaternas nejsägande till alla förslag som faktiskt skulle göra skillnad i våldet mot kvinnor. Hon skriver: Men faktum är att under det senaste året har Moderaterna röstat nej till förslag om straffskärpning för våldtäkt, nej till utvidgad sexköpslag och nej till besöksförbud för misshandlande män. Moderaterna har också röstat nej till en granskningskommission för våldtäktsbrotten."
Vilka är det egentligen som behöver förnya sig när det kommer till kritan?

Oskrivet kan vara bäst

Ja, valberedningen föreslår Håkan Juholt, så det verkar inte vid första anblicken helt kört för sossarna. Men han är ju ett helt oskrivet kort i den här rollen, så man får vänta och se. Men att i alla fall höra någon tala emot utförsäljningar och ett solidariskt samhälle känns i alla fall som en liten början. Dessutom sägs att han har humor. Det är aldrig fel.
Carin Jämtin har ju varit knäpptyst som oppositionsborgarråd (eller så har vår borgerligt dominerade stockholmspress inte brytt sig om eventuella utspel), bortsett från den olycksaliga butlerartikeln, som förhoppningsvis var mer Baltjan än Jämtin. Men hon var en bra biståndsminister och t o m en tid påtänkt som efterträdare till Persson. Men som partisekreterare måste hon ha skinn på näsan.
Nu är det bara att hoppas att vänsterpartiet tar sig samman och också byter. Lars Ohly må vara trevlig och en god debattör, men han är helt fel i det här läget. En seriös vänsterkraft som Jonas Sjöstedt (gärna i kombination med Josefin Brink) skulle kunna matcha en socialdemokrati som kanske i bästa fall lämnar de värsta liberala avarterna.

V behöver en duo

I dagens Aftonblad föreslår några socialdemokrater delat ledarskap i socialdemokratins topp. Det tål att tänka på. Och inte bara inom socialdemokratin. Också V skulle må bra av en sådan lösning.
Tyvärr är inte Lars Ohly någon bra ledare för V. Han är en habil debattör och kan på ett tydligt sätt uttrycka partiets ståndpunkter. Ändå var han körd från början. Om man inte förstår att man inte kan kalla sig kommunist idag, har man noll koll på samhället. Det spelar ingen roll att han lägger en massa positiva värden i ordet, så länge omgivningen ser Gulag och Stasi framför sig. Han fick göra avbön, men samtidigt förlorade han dessvärre sin trovärdighet och lämnade öppet mål för högern (och socialdemokratin) att fortsätta att tjata om kommunistspöket. Han gjorde med detta alla oss seriösa vänstersympatisörer en otjänst som vi fortfarande lever med. Därför är det dags för Lars Ohly att avgå.
V skulle behöva en MP-lösning, dvs två likställda ledare, en man och en kvinna. Bra kandidater skulle vara Jonas Sjöstedt och Josefin Brink. Efter den kräftgång V har gått sen Gudrun Schyman avgick, borde kongressen allvarligt fundera på ett nytt ledargarnityr.