V+Fi - en valallians

Fi skrällde ordentligt i EU-valet och fick ett mandat. Bra, det kan behövas mer genderanalys i detta mansdominerade parlament. Risken är dock att det skedde på V:s bekostnad.
I dagens samhälle har vi minst av allt råd med vänsterkannibalism. För att verkligen kunna vrida utvecklingen åt ett samhälle för alla, behövs en stark vänster.
I den mån man kan utläsa något av vad Fi vill, ligger deras politik väldigt nära vänsterpartiets. Om det ser ut som om Fi kommer att hamna någonstans på tre procent, är det stor risk att dessa procent annars skulle ha tillfallit främst vänsterpartiet. Bortkastade röster m a o.
På 80-talet ingick centern och KD en valallians som gav Alf Svensson en plats i riksdagen trots att KD inte nådde 4-procentspärren. Man skulle ju kunna tänka sig att V gjorde detsamma med Fi. Att ge Gudrun Schyman en riksdagsplats vore dessutom att liva upp denna församling en hel del.
Det är kanske något att tänka på för både Fi och V.

V behöver en duo

I dagens Aftonblad föreslår några socialdemokrater delat ledarskap i socialdemokratins topp. Det tål att tänka på. Och inte bara inom socialdemokratin. Också V skulle må bra av en sådan lösning.
Tyvärr är inte Lars Ohly någon bra ledare för V. Han är en habil debattör och kan på ett tydligt sätt uttrycka partiets ståndpunkter. Ändå var han körd från början. Om man inte förstår att man inte kan kalla sig kommunist idag, har man noll koll på samhället. Det spelar ingen roll att han lägger en massa positiva värden i ordet, så länge omgivningen ser Gulag och Stasi framför sig. Han fick göra avbön, men samtidigt förlorade han dessvärre sin trovärdighet och lämnade öppet mål för högern (och socialdemokratin) att fortsätta att tjata om kommunistspöket. Han gjorde med detta alla oss seriösa vänstersympatisörer en otjänst som vi fortfarande lever med. Därför är det dags för Lars Ohly att avgå.
V skulle behöva en MP-lösning, dvs två likställda ledare, en man och en kvinna. Bra kandidater skulle vara Jonas Sjöstedt och Josefin Brink. Efter den kräftgång V har gått sen Gudrun Schyman avgick, borde kongressen allvarligt fundera på ett nytt ledargarnityr.

Högern och vänstern bränner pengar

Gudrun Schyman försöker i dagens Aftonblad svara på KDU-ordförandens hialösa inlägg om att sossarna är ansvariga för att bratsen "vaskar" champagne och "dumpar" hamburgare.
Hon är upprörd över att han också drar in hennes brännande av 100 000 kr i Almedalen, som ett bevis på samma hållning till pengar. ..."men när han drar in FIs manifestation för rättvisa löner, det faktum att vi brände upp 100 000 kr, i samma svep då har han inte förstått någonting", skriver Schyman.
Det bär mig emot att hamna i samma fack som KDUs populistiska ordförande, men jag har inte heller förstått någonting. Jag tycker ofta som Gudrun Schyman och jag tycker hon är en lysande retoriker. Men denna manifestation förstår jag ingenting av och inte blir jag klokare av hennes inlägg. Ingenstans i sitt inlägg förklarar hon varför hon bränner pengar. "Det är ett faktum att kvinnor varje minut går miste om 100 000 kr för att deras arbete värderas lägre", skriver hon. Jaha, och hur leder det till att man bränner 100 0o0 kr? Är det kvinnornas förlorade inkomster som går upp i rök menar hon?
Samtidigt talar hon om att FI vill inrätta en fond för att omfördela löner i kvinnodominerade yrken. Det hade sett bättre ut om hon bränt monopolpengar och sagt att de riktiga skulle vara grundplåten i denna fond.
De flesta människor som jag kan tänka mig är FIs och övriga vänsterpartiers målgrupper (till skillnad från den "glidarklass" KDU-ordföranden hänvisar till) ser pengar som något man ska använda ansvarsfullt och som det inte heller alltid finns så gott om. Därför får Schymans "manifestation" motsatt effekt och gör ingen nytta för de grupper hon vill nå. Så trist!