Vems fel är dagens kaos?

Igår kom DN med en opinionsundersökning från Ipsos som visar att det är så gott som jämnt mellan blocken. Fast det beror ju på hur man räknar. KD fick 2,8 procent, men räknas in i det borgerliga blocket. Fi fick drygt 2 procent, men räknas inte in i det rödgröna blocket. Något ologiskt. För tar man bort KD eller lägger till Fi så blir det inte lika jämnt.
Icke desto mindre - gapet krymper mellan blocken. Och det är inte så konstigt. Den borgerliga pressen lägger just nu en spärreld mot Stefan Löfvens regering. Varje dag finner man något att racka ner på. Och MP är direkt förföljt av pressen. Man tillvitar dem åsikter som de aldrig ens uttalat.
Idag kom DNs chefredaktör Peter Wolodarski med en bredsida mot Löfven. "Hur många fler misstag tål Stefan Löfven?" var rubriken. Dessutom kommer han med ren historieförfalskning. Han skriver:
"Direkt efter valet markerade Stefan Löfven mot Vänsterpartiet och sökte samarbete i mitten. Sen dröjde det inte länge innan han skakade hand med Jonas Sjöstedt om vinster i välfärden, trots en tidigare uppgörelse med de borgerliga i Friskolekommittén.
Därmed stängde Löfven dörren till flera av allianspartierna och framkallade besvikelse hos många mittenväljare, som tidigare uppskattat hans tal om samarbete och lösningsorienterad politik. Frustrationen syns tydligt i opinionen."
Det är ju faktiskt inte Löfven som stängt dörren till samarbete med allianspartierna, det är ju de som stängt dörren till Löfven.
Löfvens regering hade ju sett helt annorlunda ut om de borgerliga varit öppna för samarbete. Löfven har ju inte tjatat om annat hela valrörelsen och ända in i kaklet. Men de borgerliga har hårdnackat vägrat. Så vems fel är det egentligen att vi nu står inför kaos?
Även om budgeten ser betydligt mer lovande ut för vanligt folk utan alliansen.

V har allra mest att förlora på ett nyval

Det är stor risk att det kan bli nyval framåt hösten. De flesta partier säger sig inte vilja det, men särskilt SD kommer här att vara den stora stötestenen. De har minst att förlora på ett nyval, kanske än mer att vinna. Det som kan hända är att vissa SD-väljare strömmar tillbaka till moderaterna, men de har ju nu förlorat sina draglok och det är osäkert vilken väg de kommer att gå.
Socialdemokraterna kan också förlora mycket, för de har då misslyckats med sitt uppdrag. Men de som har allra mest att förlora är vänsterpartiet. Man kan tänka sig att de vänstersossar som röstade på V i valet, då kommer att återvända till S, för att få ihop en starkare S-regering. Samtidigt hoppas de vänstersinnade feminister som röstade på V, nu kan tänka sig att rösta Fi för att försöka garantera en plats för Fi i riksdagen.
Det lämnar Jonas Sjöstedt i dilemmat att han har inga vapen att ta till i förhandlingarna med S-MP-regeringen. Han har allt att förlora på att fälla den.
Dessvärre verkar SD åter vara de stora vinnarna, hur dessa än väljer att göra.

V+Fi - en valallians

Fi skrällde ordentligt i EU-valet och fick ett mandat. Bra, det kan behövas mer genderanalys i detta mansdominerade parlament. Risken är dock att det skedde på V:s bekostnad.
I dagens samhälle har vi minst av allt råd med vänsterkannibalism. För att verkligen kunna vrida utvecklingen åt ett samhälle för alla, behövs en stark vänster.
I den mån man kan utläsa något av vad Fi vill, ligger deras politik väldigt nära vänsterpartiets. Om det ser ut som om Fi kommer att hamna någonstans på tre procent, är det stor risk att dessa procent annars skulle ha tillfallit främst vänsterpartiet. Bortkastade röster m a o.
På 80-talet ingick centern och KD en valallians som gav Alf Svensson en plats i riksdagen trots att KD inte nådde 4-procentspärren. Man skulle ju kunna tänka sig att V gjorde detsamma med Fi. Att ge Gudrun Schyman en riksdagsplats vore dessutom att liva upp denna församling en hel del.
Det är kanske något att tänka på för både Fi och V.