Vart är vi på väg?

En vecka med Trump och han har redan bestämt att dra tillbaka allt federalt stöd till organisationer som arbetar med abort, preventivmedel och sexualupplysning. Han har aviserat att riva upp ett antal handelsavtal med andra länder och att bygga sin idiotiska mur.Dessutom är han beredd att godkänna tortyr (adjö demokrati). Därtill "krig med medierna" som Trump uttrycker det.
I Ryssland bestämmer duman att tillåta våld i hemmet, dvs att män får slå kvinnor.
Och här i Sverige ska nu moderaterna samtala med sverigedemokraterna. De får säkert sällskap av KD. Är ett nytt rasistiskt block på väg att bildas i svensk politik? Trots Kinberg Batras ivriga ord om att hon vill regera med alliansen, verkar övrig allians (förutom KD) ganska ointresserade i ett läge där SD är en part. I bästa fall splittras alliansen, i värsta fall stärks högerfalangen ytterligare.
En vecka med idel dåliga nyheter. Och den förre presidenten i Sovjetunionen, Michail Gorbatjov, varnar i Time Magazine för att världen står närmare ett (kärnvapen)krig än sedan kapprustningen på 60-talet. Vart är vi på väg?

Hopplöst på miljöområdet

Jag misströstar. Det ska man väl inte göra så här inför ett nytt år, men när det gäller klimat- och miljöfrågorna ser jag föga hopp.
Sverige har haft sitt varmaste år hittills sen mätningarna började och det gäller för flera av världens länder. Men inte den enklaste miljöåtgärd tycks kunna genomföras.
Ta t ex de här lastbilsföretagen, inkl Volvo och Scania, som gått ihop i en kartell för att förhindra att miljövänliga transporter utvecklas. Egentligen agerar man ju mot bättre vetande; att utveckla miljövänliga transporter skulle ju kunna bli jättelik konkurrensfördel. Men i kvartalskapitalismens tidevarv tar det för långt tid att investera i något nytt, så man håller fast vid det gamla även om det t o m är olagligt.
Jag minns i slutet av 90-talet och vi skulle köpa ny bil. Varför fanns inga miljöbilar till rimliga priser? Istället satsade t ex Volvo på motsatsen; jättelika bensinslukande stadsjeepar, som snabbt blev omåttligt populära. Innerstan vimlar av dem. Om Volvo under 90-talet utvecklat vettiga hybrider skúlle de kunna ha varit världsledande. Istället såldes företaget till kineserna och deras "miljöintresse" känner vi ju till. Se där ett svenskt varumärke som bokstavligt släpas i smutsen.
Och i den s k decemberöverenskommelsen har man nu bestämt att man ska ha blocköverskridande energisamarbete. Och i det gänget finns ju bara kärnkraftsförespråkare (centern har ju sen länge övergivit sitt motstånd). Tyvärr ser framtiden dyster ut när det gäller de här frågorna.

Vems fel är dagens kaos?

Igår kom DN med en opinionsundersökning från Ipsos som visar att det är så gott som jämnt mellan blocken. Fast det beror ju på hur man räknar. KD fick 2,8 procent, men räknas in i det borgerliga blocket. Fi fick drygt 2 procent, men räknas inte in i det rödgröna blocket. Något ologiskt. För tar man bort KD eller lägger till Fi så blir det inte lika jämnt.
Icke desto mindre - gapet krymper mellan blocken. Och det är inte så konstigt. Den borgerliga pressen lägger just nu en spärreld mot Stefan Löfvens regering. Varje dag finner man något att racka ner på. Och MP är direkt förföljt av pressen. Man tillvitar dem åsikter som de aldrig ens uttalat.
Idag kom DNs chefredaktör Peter Wolodarski med en bredsida mot Löfven. "Hur många fler misstag tål Stefan Löfven?" var rubriken. Dessutom kommer han med ren historieförfalskning. Han skriver:
"Direkt efter valet markerade Stefan Löfven mot Vänsterpartiet och sökte samarbete i mitten. Sen dröjde det inte länge innan han skakade hand med Jonas Sjöstedt om vinster i välfärden, trots en tidigare uppgörelse med de borgerliga i Friskolekommittén.
Därmed stängde Löfven dörren till flera av allianspartierna och framkallade besvikelse hos många mittenväljare, som tidigare uppskattat hans tal om samarbete och lösningsorienterad politik. Frustrationen syns tydligt i opinionen."
Det är ju faktiskt inte Löfven som stängt dörren till samarbete med allianspartierna, det är ju de som stängt dörren till Löfven.
Löfvens regering hade ju sett helt annorlunda ut om de borgerliga varit öppna för samarbete. Löfven har ju inte tjatat om annat hela valrörelsen och ända in i kaklet. Men de borgerliga har hårdnackat vägrat. Så vems fel är det egentligen att vi nu står inför kaos?
Även om budgeten ser betydligt mer lovande ut för vanligt folk utan alliansen.

Sverige är annorlunda nu

Novus opinionsinstitut har vägt samman ett antal opinionsmätningar och konstaterar att gapet är jättestort mellan blocken, 14 procent. Men så här såg det ut förra valet också resonerar man, särskilt på DNs ledarsida. Sedan kom alliansen på upploppet.
Vad man inte verkar inse, är att Sverige inte ser likadant ut som vid förra valet. Det var illa då också, men nu börjar alltfler människor se med egna ögon vad alliansregeringen ställt till med under de här åtta åren. Välfärden fungerar allt sämre, privatiseringarna har inte gjort någonting billigare, bara krångligare. De enda vallöften som infriats är ständigt nya jobbskatteavdrag.
Det är inte vad folk vill ha. Därför kommer den rödgröna uppgången att fortsätta.