Valdeltagandet sjunker i alla länder, också i Sverige. Det låg på topp på 70-talet i Sverige (1976) och andra europeiska länder. Förtroendet för parlamenten har också minskat över tid. I Sverige har det dock ökat något igen.
Mest nedslående är resultaten i de länder som brukar kallas nya tillväxtländer: Indien, Kina, Sydafrika och Brasilien. Där går resultaten märkbart ner på alla de ovanstående parametrarna. Det är fortfarande majoriteter som tycker det är viktigt att leva i en demokrati, men den minskar.
Vad beror det här på då? Jag tror att det, förstås, har med samhällsutvecklingen att göra. Enskilda länder har mycket mindre handlingsutrymme idag än för 30 år sedan. Ekonomierna är alltmer beroende av varandra. Parlamenten i de olika länderna kan allt mindre styra över valutautveckling m m. Och för många i de tidigare fattiga länderna, upplever många att demokratin inte har medfört särskilt stor förbättring. Besvikelsen är störst i Sydafrika.
Dessutom ökar klyftorna överallt. Det får många att resignera, inte minst de drabbade, men också de som det går bra för. Man upplever att det som enskild individ blir allt svårare att påverka utvecklingen och ägnar sig åt sin egen värld på facebook etc. Det är ingen tillfällighet att valdeltagandet var på topp på 70-talet, peaken för välfärdssamhällena.
Många ser också auktoritära lösningar som alternativ. Där det finns syndabockar och svartvita världsbilder. Holmberg visade att främlingsfientliga partier gått fram i många europeiska länder. Sverige kom på fjärde plats i procentenheter för hur mycket främlingsfientliga partier ökat i det senaste valet. Glädjande nog har stödet sjunkit för sådana partier när de kommit i regeringsställning (Norge och Nederländerna).
Man kan ändå se att i de tider vi nu befinner oss i, är demokratin inte lika självklar som för 30 år sedan. Det är något att verkligen ta på allvar. Demokratin måste alltid erövras och utvecklas på nytt.
