Humor i Lidingö kommunfullmäktige

Har ni sett det senaste humorprogrammet? Det utspelar sig i Lidingö kommunfullmäktige.
Deras första sketch hette "höj våra arvoden". Den sittande majoriteten beslöt att höja sina egna arvoden med flera tusen, den moderate styrelseordföranden med 22 000. "Vi gör det för att fatta bättre beslut", säger de. "Och så sänker vi arvodena för oppositionen"! Kan det bli mer komiskt?
Man kan se Grotescogänget spela upp ovanstående. Däremot blir det mer pinsamt när det sker i verkligheten.
De fick dra tillbaka sitt "bättre beslut". Men man väntar med spänning på nästa sketch från det här gänget.

Den pinsamme monarken

Tillbaka på bloggen efter en tid i lantligt klimat utan uppkoppling. Kan vara skönt ibland. Men samhällsabsurditeterna finns kvar när man åter kommer ut i cyberrymden.
Kungen blir alltmer pinsam. Det är klart, det har han ju alltid varit, men nu finns pinsamheterna i media på ett mer officiellt sätt. Vi har fått en ny Haijbyaffär. Men vi lever inte i Haijbytider. Kungahusets vara eller icke vara är något folket får ta ställning till numera och 34 procent är mycket positiva. Övriga 66 procent visar varierande grad av misstro.
Och det är inte konstigt. Att kungahuset överlever detta beror på att vi har en kronprinsessa som många kan identifiera sig med. Det finns egentligen bara en väg för kungen ut ur detta pinsamma scenario. Han bör avgå. Han har aldrig skött sitt ämbete på ett sätt som krävs av andra statstjänstemän, inte ens försökt, som Peter Kadhammar påpekar i sin krönika.
Det enda som kan rädda kungahuset är att låta kronprinsessan ta över. Man kanske ska önska att så inte sker för då är det dags för nytt statsskick. Men ett sådant behöver en noggrann förberedelse och kronprinsessan kan bli en bra interimskandidat.

Varför har vi blivit så slarviga?

Vad händer med kvalitetssäkringen i Sverige? Mitt förra inlägg handlade om att riksdagsledamöterna inte klarar av kvittningssystemet i riksdagen. Idag kan vi konstatera att vi inte heller klarar av att sköta ett val längre. 1, 3 miljoner svenskar i Västsverige ska rösta igen för att valförrättarna inte skött sitt jobb. Varför har vi blivit så slarviga?
För 25-30 år sen fanns inte ordet kvalitetssäkring. Det behövdes inte. Det var självklart att man fullföljde sina uppgifter så noggrant som möjligt. Det var pinsamt att göra/lämna ett dåligt jobb. Naturligtvis begicks fel då också och ibland slarvades det. Men det var undantag.
Kanske finns tre skäl till detta. Ett viktigt skäl är att personal har minskats inom alla branscher, man hinner helt enkelt inte göra saker ordentligt. Mycket vanligt inom vården, men också i många andra branscher.
Idag finns också en attityd att "det är väl inte så viktigt" om allt inte är perfekt. Vanligare bland yngre människor, som uppenbarligen inte längre får lära sig vikten av noggrannhet. Det handlar om allt från städning till kundbemötande (unga expediter talar i telefon istället för att ta hand om kunderna).
Sen finns uppenbart fusk. Ibland fuskas det av rent ekonomiska skäl (vanligt i byggbranschen), men också av ren lathet, vilket hänger ihop med attityden ovan.
Oavsett vilket skäl, ser vi det överallt i samhället (allt ifrån att det inte plogas och sandas i tillräcklig utsträckning, tåg inte går, eller att gamla människor missköts i äldreboendena). Och nu har slarvet trängt ända in i demokratins högborgar, riksdagen och valförrättandet.
Spelar roll eller?